Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (1,063.) 14 maj 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 20
SVENSK LÄRARETIDNING.
375
made oeh vanartade barn och
flerestädes sökt i detta afseende göra sitt
bästa, har blifvit bibehållen vid sitt
uppdrag samt utrustats med de
härför nödiga medlen: dels ökad juridisk
befogenhet att kraftigt ingripa, dels
erforderliga ekonomiska resurser.
Ett slags komplement till denna lag
utgöra de trenne lagarna om ändrad
lydelse af 5 kap. strafflagen,
angående verkställighet af domstols
förordnande om tvångsuppfostran samt
om förfarandet i brottmål rörande
minderåriga. Oafsedt det redan
berörda fastställandet af den kriminella
omyndighetsåldern till fyllda 15 år
äro dessa lagars huvudbestämmelser
följande:
Där cbomstol finner en minderårig
förbrytares sinnesbeskaffenhet och
omgifning samt graden af hans
förståndsutveckling sådant föranleda, äger den
förordna, att han skall, i stället för att
dömas till böter eller fängelse, insättas i
allmän uppfostringsanstalt.
Allmänna uppfostringsanstalter för
minderåriga förbrytare skola upprättas
och underhållas af staten.
Då minderårig förbrytare åtalas, skall
vederbörande barnavårdsnämd dels
meddela upplysning om de förhållanden,
under hvilka han uppvuxit, samt huruvida
han tillförene gjort sig känd för vanart,
dels afgifva yttrande rörande de
omständigheter i öfrigt, som kunna inverka på
bedömande af frågan om lämpligheten
af hans intagande i
tvångsuppfostringsanstalt.
Äfven med afseende å
vilsekommen ungdom inom åldersskedet 15-
18 år har alltså
uppfostringssynpunk-ten genom de nu fattade besluten
vunnit ett ej obetydande insteg.
Att lagar och administrativa former
i och för sig icke hafva någon
omskapande och förädlande kraft, har
ofta blifvit framhållet. Den kraften
kommer endast från personligheter, som
äro gripna af medkänsla med
samhällets olycksbarn och vilja göra
något för deras räddning.
Personligheter af sådan riktning hafva dess bättre
aldrig saknats, men de hittills
rådande förhållandena hafva lagt svåra
hinder i vägen för deras verksamhet.
En betydande del af dessa hinder
hafva genom de nu antagna lagarna
blifvit undanröjda, och möjlighet har
blifvit beredd för de goda krafterna
att i vida större utsträckning än
hittills kunna göra sig gällande.
Tvifvelsutan skola härunder många
brist-fälligheter träda i dagen, som förr
eller senare kräfva afhjälpande. Men
en början är dock gjord, och denn&
början är lofvande.
Inspektion och affär.
Kyrkoherden och
folkskoleinspektören L. J. Z. Leksett i, Valskog -har
under förliden månad tillsändt
folk-skollärarne icke allenast i Dalarna
utan ock i andra landsändar ett
cirkulär, hvilket bland mottagarne väckt
ett ganska stort uppseende.
Det börjar såsom en liten
pedago-gisk-metodisk uppsats. »Den ofta
öf-verklagade själlösa utanläsningen af
katekesen beror», heter det däri,
»väsentligen på den själlösa
innanläsningen. Förnämsta villkoret för
själfull innanläsning är anderik
undervisning och uppfattning. Detta utesluter
dock ej, att språkliga hjälpmedel
användas för att vinna den själfulla
innanläsningen eller välläsningen.»
Man blir efter en dylik inledning
helt nyfiken att ändtligen få, om ock
i form af »språkliga hjälpmedel»,
någon anvisning på en väg till denna
»sj älf ull a katekesutanläsning», som
man så ofta hört omtalas men hittills
aldrig mött i verkligheten. Men lång
i ansiktet varder man, då man af
cirkulärets baksida finner, att gåtans
lösning ligger i en tillämnad ny
katekesupplaga med ett af hr
kyrkoherden och folkskoleinspektören
uppfunnet- skiljeteckningssystem, hvars
beskaffenhet framgår af f oljande
prof-stycke jämte därtill fogad förklaring.
118. Huru hafva vi att betrakta vår
Frälsare i utförandet af hans
återlösning sv erk ?
Såsom världens gudomlige/ profet’
öf-verstepräst och konung.
5 Mos. 18: 18. Jag skall uppväcka
demon profet- såsom du är/ utaf deras bröder//
och gifva mina ord1 i hans mun.
Ebr. 9: 11. Kristus har kommit- såsom
öf-verstepräst för det tillkommande goda.
Luk. 1: 33. Han skall vara en
konung-öfver Jakobs hus/ till evig1 tid, och- på hans
rike/ skall ingen ände vara.
Under förutsättning- af normalt tempo för
läsningen eller omkring 500 ljud i minuten,
och fortare bör ej katekesen läsas hvarken
innan- eller utantill, äro ofvanstående tecken
angifna, näml.: . för att utmärka, att
förbindelsen mellan satsdelarne icke är så
innerlig som emellan närstående (t. ex.
himmelens och jordens- skapare); (då läsningen är
långsammare uppstår en bestämd
inskärning-eller utandmngspaus); / för att utmärka V4
sekunds, // V2 sekunds och /// 3/4 sekunds
uppehåll. I det fall att , enligt vedertagna
kommateringsregier är hinderlig för
välläsning, har den uteslutits. Se st. 118 här
ofvan.
Hemligheten är alltså den, att man
för att undanröja den mekaniska
ka-tekesutanläsriingen skall införa en
fullständigt mekanisk
katekesinnanläsning. Tydligare än sålunda skett
kan man knappast säga ifrån, att en
.»själf ull» utanläsning af vår gällande
katekesutveckling, d. v. s. ett
orda-tgrant återgifvande däraf, grundadt på
uppfattning af dess innehåll, är
otänkbar, och att hvarje f ärande efter detta
mål endast innebär ett försök att göra
det omöjliga möjligt. Tänkbart är,
att man genom hr Leksells metod
med- dess prickar och streck skulle
kunna åstadkomma, att det själlösa
ord-ramsandet blefve på sina ställen
afbrutet genom hvarjehanda pauser
eller »inskärningar» på 1/4, 1/% eller
3/4 sekund, men därigenom upphörde
det ju icke att vara papegojeri, utan
komme endast att så mycket lifligare
påminna om den gamla kända
katekesanekdoten om bondflickan, som
»läste efter skiljetecken» sålunda:
Ingalunda - preck streck - ty Kristus
säger - preck preck - detta g-örer - streck
- äter - streck - och dricker - preck.
Alldeles oberoende af
skiljeteck-ningsprojektet gör det för öfrigt ett
tämligen obehagligt intryck att i ett
cirkulär från en folkskoleinspektör
till folkskollärarne finna endast ett
papper med reklam för af sändarens
förlagsartiklar. Mottagarne anmodas
att å ett medsändt brefkort
prenumerera på den tilltänkta katekesupplagan
samt att uppmana andra till
detsamma, hvartill slutligen lägges följande:
En kort anvisning- till välläsning och
katekesens brukande skall på särskild
rekvisition lämnas till pris, som sedan skall
angifvas.
Hos mig- kan ock rekvireras: J. A. Bengels
bönesuckar. Inbunden å 65 öre; i
bokhandeln 90 öre.
Nu utg-år 14:de tusendet.
Att döma af en mängd till oss
ingångna skrifvelser har
affärscirkuläret icke varit ägnadt att inom
folkskollärarekåren höja respekten för
folkskoleinspektionen, sådan den för
närvarande är ordnad.
För tidigt
var uppenbarligen förslaget om
ökade kompetens- och lönevillkor för
seminariernas lärarepersonaler
fram-ställdt. Innan ärendet nästa gång
framkommer för riksdagen, måste
marken vara bättre förberedd för
en reform. Det gäller för de
ifrågavarande lärarne att ena sig om en
god lösning, hvarjämte de måste
söka göra klart för sina kamrater
vid läroverken, att härvidlag
verkligen någon skillnad är fullt
berättigad samt att en dylik skillnad
ingalunda är till skada för
läroverkslä-rarnes intressen.
En liten löneförhöjning
för lärarepersonalen vid Stockholms
folkskolor har enhälligt blifvit
tillstyrkt af folkskoleöfverstyrelsen. Om,
såsom är att hoppas, förslaget vinner
församlingarnas godkännande, skulle
lönerna i Stockholm från och med
nästa år utgå med följande belopp:
för ordinarie folkskollärare: 1,600, 1,900,
2,200 och 2,500 kronor;
för ordinarie folkskollärarinna: 1,300, 1,450,
1,600 och 1,750 kronor;
för e. o. folkskollärare: 1,500 kronor;
för e. o. folkskollärarinna: 1,200 kronor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
