- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
590

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (1,075.) 6 augusti 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

590

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 32

skattskyldige. Rätta botemedlet häremot
är vederbörandes omvändelse. Där detta ej
kan ske, får man, så godt sig göra låter,
motarbeta det onda genom allt mer och
mer förbättrad lagstiftning och försök att få
gällande lagar tillämpade.

f) Lärarens eller lärarinnans oförmåga som
uppfostrare. Denna orsak är säkerligen den
svåraste. Saknar vederbörande vilja och
förmåga att med kärlek och förtroende
urn-gås med barnen, att genom träget arbete
medelst direkt och indirekt förberedelse
göra sin undervisning intressant och
förädlande och att sålunda draga barnen med
sig framåt i goda seder och kunskaper och
att på detta sätt förvärfva kärlek och
aktning åt skolan hos föräldrar och barn, så
må man beklaga, men ej förundra sig
öfver, om skolgången blir ojämn.
Botemedlen äro allvarlig s j älf prof ning, bön om hjälp
från Herren, flitig direkt och indirekt
förberedelse - eller, om den rätta kallelsen
att vara lärare saknas, val af annan
sysselsättning.

Om skolutflykter med folkskolans barn
var rubriken på programmets sista
öf-verläggningsämne. Det inleddes med ett
anförande af bestyreisens ordförande,
rektor S. Lundqvist.

Talaren framhöll, att han icke afsåge
Skolresor eller skolvandringar af större
utsträckning, emedan de därmed förbundna
omkostnaderna kunde föranleda en
särgall-ring bland skolbarnen. Han menade
sådana utflykter, för hvilka icke fattigdom
kunde vara ett hinder.

Hinder finnas dock alltid. Från föräldrars
sida kunde man vänta invändningar mot
skolutflykter på en eller annan timme för
det nya i dem eller för den förmenta
tidspillan, som de förorsakade. Det förra
hindret kunde endast med tiden undanrödjas;
det senare häfdes till stor del, om dessa
utflykter förbundes med undervisning i något
lämpligt ämne, t. ex. hemortskunskap,
naturkunnighet, sång m. m. Från skolans egen sida
låge helt visst ett hinder i öfverfyllda
skol-afdelningar. Detta ledde osökt äfven till
talet om förutsättningarna å lärarens sida.
Denne borde äga nödvändig auktoritet
inför barnen och grundlig kännedom om
trakten.

I fråga om organisationen borde början
göras med kortare utflykter, hvarvid
hufvudvikten lades på den yttre ordningen. Till
disciplinering af afdelningen hörde vädjan
till kårandan med uteslutandet från en
utflykt såsom bestraffning för brott mot
ordningen. Barnens intresse borde väckas
genom att deras egen kännedom om trakten
toges i anspråk vid uppgörandet af den
bestämda plan, som alltid måste finnas till
sina hufvuddrag, Under utflykten skulle
gång efter annan rast göras dels till hvila
eller fritt användande, dock alltid under
lärarens ögon, dels till samtal öfver något
an märknings vardt.

Mötet beslöt att ansluta sig till det
af inledaren gjorda uttalandet i ärendet.

I afseende på nästa möte föreslog en
under mötet tillsatt kommitté, att ett
nytt möte för landskapet Södermanland
borde om möjligt anordnas i Södertälje
år 1904.

Med bifall härtill valdes till bestyrelse
för detta nya möte folkskolläraren P.
Lagerblad, sammankallande,
kontraktsprosten L. J. Linder, folkskollärarne P.
Sörlin, A. Lundström och
folkskollärarinnan Gerda Lundell, alla i Södertälje,
med rätt för de utsedde att dels
komplettera bestyreisen i händelse af
afsägelse, dels med sig adjungera lämpliga
personer.

Andra dagens eftermiddag företogs en
utfärd med extratåg till Gripsholm och
Mariefred. Sedan man besett slottet,
samlades å Mariefreds trefna stadshotell
mötesdeltagarna till en mycket

stämningsfull afskedsfest,

därvid, sedan hr Bejbom på bestyreisens
vägnar framfört en välkomsthälsning,
direktör C. Granér talade för bestyreisen,
hvarpå rektor S. Lundqvist gaf svar
med ett lefve för mötets gäster,
främlingarna från Norrland och samtliga till
Södermanland gränsande landskap. Hr
Joh. Hellberg svarade i sin tur härpå
rned ett tal för svenska folkskolan. Hr
Bejbom talade för vid mötet närvarande
skolveteraner, hr G. Zetterberg för de
många vid mötet närvarande
skolrådsledamöterna och öfriga närvarande
landtman, hr G. A. Vesterin för sångarna
o. s. v.

Vid 11-tiden på aftonen var man åter
tillbaka i Strängnäs, och uttalades såväl
vid mötets slut som upprepade gånger
förut såväl offentligt som enskildt den
samstämmiga mening, att mötet varit i
hög grad lärorikt, stämningsfullt och
angenämt utan ett enda störande missljud.

Till detta lyckliga resultat bidrog i
icke ringa mån den omständigheten, att
vid sammanträdena såväl som vid
utflykterna sången fick intaga ett mycket
framskjutet rum.

Vid mötets öppnande och afslutande
äfvensom vid hvarje särskild frågas
behandling sjöngos unisont lämpliga sånger
ur Svensk Läraretidnings sångbok.
Däremellan sjöngos af en kraftig manskör
under direktör Cyrus Granérs ledning
en mängd fosterländska eller nordiska
sånger.

Bland mötesdeltagarna märktes en
lärarinna från Danmark, som rest upp för
att träffa svenska vänner och se hur ett
svenskt mindre möte anordnades och
leddes. Hon var mycket glad åt
Svenskarnes artighet och goda förhållande
under diskussionerna men framförallt åt
den goda stämningen och den unisona
sången.

»Aldrig kunde jag tro, att svenskarne
sjöngo så mycket och så vackert»,
förklarade hon.

En vacker utställning

af slöjdalster samt af undervisnings- och
åskådningsmateriel var i samband med
mötet anordnad i nya folkskolehuset och
lockade till flitiga besök.

Våra vänner

ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd biand allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
utdelas gratis.

»Folkskollärare-kandidaturer».

Under denna öfverskrift yttrar
Dagens Nyheter för sistlidna torsdag
följande:

Ett af de mest påfallande dragen hos
årets valrörelse är de många
folkskollärarekandidaturerna. Man har ibland
sett ett par sådana till och med från
samma valkrets.

Företeelsen är visst ej ny. De
ifrågavarande kandidaturerna lia varit
vanliga nog förut också och ha gifvit som
behållning, att folkskolorna räknat tio
direkta målsmän redan i den andra
kammare, som nu skall undergå
valmännens pröfning. Företeelsen är ej heller
så värst besynnerlig. Sveriges
folkskollärarekår åtnjuter ett berättigadt godt
ansende. Den rekryteras i väsentlig mån
ur småjordbrukarnes och
kroppsarbetar-nes samhällslager, och det är rätt
naturligt, att man i de kretsarna lätt låter
sina ögon och sitt förtroende falla på
dessa klassanförvanter, som kommit i
åtnjutande af en viss bildning öfver
normalstrecket samt förvärfvat en viss vana
och förmåga att bruka ordet och
pennan.

De betänkligheter, som framkallas af
den synbart ökade benägenheten för
folkskollärarekandidaturer, ha
naturligtvis icke sin grund i någon ovilja mot
ifrågavarande kår eller något
underskattande af dess landsviktiga uppgift. Bland
de folkskollärare, som eröfrat en plats i
riksdagen, finnas många, som fylla den
med mycket stor heder, och det är
alldeles visst, att åtskilliga af dem, som nu
äro ifrågasatta, också äro fullt
kvalificerade för det dem tilltänkta värfvet,
och att det är ur alla synpunkter
önskligt, att det också blir dem gifvet.

Det är endast omsorgen om en
lycklig valutgång, som föranleder en erinran
om att dessa kandidaturer - generellt
taget - äro behäftade med vissa
svagheter, som växa i samma mån som
kandidaterna bli många till antalet. Det
är naturligt nog, att valmännen hos
sin representant förutsätta ett starkt
första-hands-intresse för riksdagsarbetet
speciellt inom det område, som han gjort
till sitt. Klassintressen göra sig
minsann gällande tillräckligt i vårt land,
utan att man med den Alinska skolans
disciplar behöfver sträfva efter att lägga
dem till grund för hela valhand lingen.
Men den svenska folkskolan som sådan
har ej något synnerligt behof af ett
förstärkt målsmansskap. Den kan med fullt
fog - något enstaka undantag
förändrar ej regeln - sägas vara hela
representationens älsklings-barn, föremål för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free