Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,078.) 27 augusti 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
658
SVENSK IÄRARETIDNING.
N:r 35
- Ett småskollärarinna seminarium i
Halmstad har som bekant upprättats af förste
läraren S. Sandqvist. Den 16 dennes
invigdes läroanstaltens nybyggda hus af
kontraktsprosten d:r J. Vallinder, som uti sitt tal
om folkskolans uppgift och syftemål bl. a.
yttrade, att folkskolan kan sägas vara en
exponent för ett lands kulturståndpunkt. De
två lärosalarna prydas af Torsten
Ruden-schölds porträtt. Af 44 anmälda
inträdessökande godkändes och intogos 35.
Undervisningen kommer att fortgå under 9
månader och bestridas dels af hr Sandqvist,
dels af lärarinnorna Ada Schmidt från
Malmö och Anna Ljungberg från Halmstad.
- Till pröfning upptogos icke af k. m:t
de af Öckerö församling anförda besvär
öfver domkapitlets i Göteborg vägran att
fastställa uppgjordt förslag till
skolreglemente för Öckerö distrikt och i
sammanhang därmed gjorda åläggande för
skolrådet att förändra den flyttande småskolan
i Öckerö-Grötö till fast småskola med station
å Öckerö dock med 6 veckors öfverläsning
vid Grötö. Besvären skulle nämligen enligt
domkapitlets besvärshänvisning vara till k.
m:t ingifna inom 30 dagar från däraf
erhållen del, men ehuru församlingen erhöll
del af resolutionen den 6 april, inkommo
besvären först den 14 maj detta år.
Svensk historia enligt samtida skildringar.
Utgifven af Per Gust. Berggren, fil. d:r.
Serien II. Ur Ericus Olai krönika.
(Engelbrektsfejden). Ur Olaus Magni
historia. Sthm, Vilhelm Billes
bokförlags aktiebolag. Pris 75 öre.
Företaget att utgifva historiska
källskrifter i urval och försedda med
upplysande noter förtjänar väl att
uppmuntras af hvarje lärare i ämnet äfvensom
af hvar och en, som intresserar sig för
historiska studier. Beträffande de
ofvanstående af d:r Berggren utgifna
skrifterna må i synnerhet framhållas, att
urvalet synes gjordt med särskild
hänsyn till undervisningen. I hvarje fall
är såväl innehåll som form af den
beskaffenhet, att större delen kan utan
vidare läsas äfven på skolans
nederstadier. Ja, en stor del af framställningen
är vida mera konkret och enkel än de
bearbetningar, man möter i de historiska
läroböckerna.
Utdragen ur Ericus Olai krönika
skildra till en början Erik af Pommerns krig
med holsteinarne och hansestäderna samt
de ölägenheter, dessa krig medförde
särskildt för Sverige. Därpå följer
berättelsen om huru svenskarne betungas
med hårda skatter samt slutligen den
mästerliga framställningen af Engelbrekts
befrielsekrig.
Såsom bilagor till krönikan följa visan
om huru Faxehus intages och brännes
samt Engelbrektsvisan (»Det var en man,
het Engelbrekt»).
Utdragen ur Olaus Magni historia
gifva flera målande skildringar af Nordens
länder och folk under 1500-talet,
tydligen stödda på noggranna iakttagelser.
Bland de ämnen, som behandlas, må
nämnas följande:
Om den gotiska ön Ölands skönhet och
rikedom.
Om den ryktbara ön Gotland.
Om Stockholms uppkomst och läge.
Om de nordiska gudarnes lysande tempel.
Om huru folket plötsligt kallas till vapen.
Om fiske och fågelfångst under sommaren.
é
Uti bifogade noter lämnas goda ord-
och sakförklaringar äfvensom
berikti-ganden, där framställningen så kräfver.
Dessutom har utgifvaren försett dessa
utdrag med kortfattade men intressanta
biografiska uppgifter om författarne.
Det vore i hög grad önskligt, att dessa
historiska småskrifter rönte en sådan
uppmuntran, att utgifvaren funne sig
föranlåten att snart lämna fortsättning.
De förtjäna verkligen ett bättre öde än
att drunkna i den syndaflod af
underhaltiga historiska romaner och noveller,
hvilken sedan några år tillbaka
öfver-svämmar land och rike.
August B er g qvist.
För främjandet af
ungdomsföreningar
hölls ett möte af för saken intresserade
personer å Akademiska föreningen i Lund
söndagen den 24 augusti kl. 3 e. m.
Genom offentligt upprop i provinsens
tidningar hade ungdomens vänner från
hela Skåne kallats att diskutera frågan:
Hvad kan göras för att befordra
bildandet af ungdomsföreningar och understödja
deras arbete inom vår provins1?
Sedan en af inb judarne, professor S.
Ribbing, utsetts till ordförande, inleddes
frågan genom ett längre anförande af
redaktör M. Myr sir öm från Kristianstad.
Talaren ville ej närmare ingå på
behofvet af ungdomens höjande i sedligt och
intellektuellt afseende: det vore för de
närvarande till fullo kändt. Men han
ville för de pessimistiskt sinnade
försäkra, att det vore en tacksam
uppgift att arbeta med och för ungdomen,
att framamnia slumrande anlag och
stärka ungdomens spirande krafter.
Efter en utförligare redogörelse för
ungdomsföreningarna inom Norge, Finland
och Norrland och ett kraftigt betonande
af att tingdomsrörelsen måste vara
konfessionslös och stå på en bred allmänt
mänsklig bas, föreslog inledaren
bildandet af ett skånskt ungdomsförbund. Som
medlemmar i förbundet skulle upptagas
dels alla för saken intresserade, som -
utan att vara medlemmar af någon
särskild ungdomsförening - erlade
stadgad afgift, dels de särskilda
ungdomsföreningarna, som funnes och komme
att bildas inom provinsen. De särskilda
föreningarna skulle årligen utse ombud,
som vid ett ombudsmöte skulle besluta
om förbundets verksamhet och välja en
centralstyrelse, som hade att arbeta för
bildandet af ungdomsföreningar, utarbeta
stadgar och arbetsplan m. m. samt i
öfrigt genom hjälp med föredrag o. d.
verka för ungdomsrörelsen.
Fölkhögskolläraren d:r Ingers från
Hvi-lan talade varmt för arbetet med
ungdomsföreningar. Någon kunde, menade
talaren, göra den berättigade
anmärkningen, att ungdomen själf skulle ställa
sig i spetsen för ett sådant företag.
Intresset funnes hos många, men den
»svenska blygheten» hindrar många att
gå från ord till handling; då behöfdes
de äldres hjälp och stöd för att få
arbetet i gång. Talaren ville särskildt
vädja till »ungdomens naturliga
målsmän», lärarne. För att få tillbörlig
enhet i arbetet behöfdes en
centralorganisation och en gemensam fälttågsplan.
Talaren kunde dock ej vara med på att
bilda en centralstyrelse för något, som ännu
icke fanns, utan ville han, att man vid
mötet endast skulle utse en
centralkommitté, som skulle taga sak;en om hand
och föra den vidare. Denna kommitté
skulle fungera så länge, att
ungdomsföreningarna kunde utlysa ett
representantmöte, där se’n en styrelse kunde
väljas. Rörande kommitténs arbete var
talaren af samma mening som
inledaren men ville tillägga, att den jämväl
kunde anskaffa vandringsbibliotek och*
lämplig lekmateriel.
Folkskolläraren N, O. Bruce i Åkarp
framhöll det beslut rörande denna sak,
som fattats af omkring 600 lärare oeh
lärarinnor på stiftsmötet i Ystad. Detta
beslut visade, att inom
folkskollärarekåren funnes ett lifligt intresse för
ungdomsrörelsen, hvilket talaren äfven från
sin egen erfarenhet kunde intyga. I ett
följande sammanhang redogjorde talaren,
därtill uppfordrad, för
ungdomsföreningen »Kullen», som utvecklat sig under
loppet af 15 år och nu lefde ett friskt
lif. Hvad organisationen beträffade,
delade talaren samma mening som d:r
Ingers.
Folkskollärare O. Sandqvist i Tullstorp
framhöll kraftigt vikten af att något
gjordes för ungdomens förädling. Bördan
finge emellertid icke läggas uteslutande
på lärarekårens axlar. Den behöfde stöd
af föräldrar, husbönder, präster,
universitetsmän m. fl. Här behöfdes mycket
arbete. Hvad som skulle göras, skulle
göras i massa. Det behöfdes »en lavin,
som skulle rulla fram». Talaren anslöt
sig till hr Myrströms förslag.
Ledamoten af första kammaren grefve
R. Hamilton å Ovesholm hade ett af
entusiasm buret anförande. Den inre
kraften vore ett folks styrka, den skulle
hos ungdomen väckas. Ungdomen vore
emellertid ofta märkt med råhetens
tecken; denna stämpel följde lifvet
igenom. Ungdomen behöfde därför ledas
in på rätt spår. Ungdomsrörelsen vore
synnerligen välsignelserik. Om nu genom
sammanslutning saken kunde föras fram
med jättesteg, vore talaren särdeles glad.
I frågan yttrade sig dessutom lärarne
O. P. Liden i Barsebäck, O. Th. Huldén
i Kristianstad, agronomen Nils Hansson
i Framnäs samt kyrkoherden E. Palmgvist
i Svedala.
Sedan inledaren ändrat sitt förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
