Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 36. (1,079.) 3 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 36
kan se något annat än yttringar af
»säkerhet och högfärd».
Med. d:r V. Vinther i Ystad uttalade
sig äfven bestämdt för
fackmannäin-spektion. Likaså kyrkoherden Z. Ahlin
i Ystad, hvilken dock med
fackmanna-inspektion menade endast det, att
inspektörerna skulle uteslutande agna sig
åt sin tjänst, och att inspektionen
således icke skulle vara någon bisyssla.
Det motstånd mot reformen, som
under diskussionen kom fram, kan icke
betecknas annorlunda än som ytterligt
svagt. Det kom från två präster. Den
ene af dessa, pastor M. Arnell, kan
mycket väl frånräknas, enär han till sist
förklarade sig vara för
fackmannainspek-tion, sedan han hållit en liten predikan
om »säkerhet och högfärd» samt försökt
att genom en malplacerad berättelse om
bödeln, som sade: »förlåt, Ers majestät,
jag skall halshugga Er», håna en
föregående talare, hvilken af höflighet mot
sina möjliga motståndare bedt dem
hafva öfverseende, ifall något ord skulle
falla, som icke vore så väl valdt.
Den andre, prosten B. Oléen i
Gladsax, skämtade till en början öfver att
prästerna »fått sina fiskar varma».
Sedermera försökte han göra sig lustig
öfver de kompetensfordringar, som i
inledarens resolutionsförslag voro
uppställda. Tre lefvande språk jämte åtskilligt
annat! Hvem kunde motsvara så stora
fordringar? Funnes några ibland de
församlade, som kunde det, så borde
de resa sig(!). »Jag ser ingen resa sig;
nu förstå ni väl, att ni famna för
mycket!» Men icke ens det ringaste försök
gjordes att jäfva de skäl, som anförts
för fackmannainspektionen, icke en skymt
af bevis för att den nuvarande
inspektionen är tillfredsställande.
Vid diskussionens slut tillsattes en
kommitté på fem personer, en inspektör,
en skolrådsordförande och tre
folkskollärare, med uppdrag att följande dag
framlägga förslag till uttalande. De tre
folkskollärarne enade sig om följande
förslag:
Tacksamt och villigt erkännande allt det
goda, som deri nuvarande
folkskoleinspektionen uträttat och fortfarande uträttar, vill
mötet som sin mening uttala, att den dock
numera icke motsvarar tidens kraf. Mötet
anser, att en reform bör äga rum i den
riktningen, att
1) folkskoleinspektörerna uteslutande
ägna sig åt sitt inspektörskall,
2) till folkskoleinspektörer utses i
främsta rummet folkskollärare, som minst 8 år
undervisat i folkskola, och som därjämte på
ett eller annat sätt visat sig äga grundliga
insikter i psykologi och pedagogik samt
genom intyg af kompetent person styrkt sig
äga tillräckliga förutsättningar att följa med
den pedagogiska och psykologiska
litteraturen på tyska, engelska och franska
språken,
3) folkskoleinspektörsbefattningarna
förklaras lediga till ansökan.
Mellan dessa förslag och ett af rektor
L. Neuman framlagdt (se denna tidning
n:r 34!), kom valet att äga rum. Sedan
rektor Neuman, som förbehöll sig själf or-
det till sist, talat om nödvändigheten för
lärarekåren att söka sitt stöd icke endast
hos arbetareklassen utan äfven hos de
högre klasserna samt om värdet af att
bland inspektörerna hafva representerad
icke allenast den lägre bildning, som
förefinnes hos en folkskollärare utan
äfven den högre bildning, som är till
finnandes hos en filosofie doktor eller
en präst, antog mötet med 137 röster
mot 130 rektor Neumans förslag.
Tänker man sig icke närmare in
i saken, låter det ju bra, när man
talar om den högre bildning, som
utmärker filosofie doktorn eller
prästen. Ser man efter, skall man
emellertid finna, att just en sådan högre
bildning ingår i de kompetensvillkor,
som de tre folkskollärarne uppställt.
Skillnaden är blott den, att i förra
fallet är den högre bildningen
förlagd utanför, i senare fallet inom
folkskolans område. Hvilkendera som
här har största värdet är icke svårt
att finna. Fr.
Sommarkurserna i Stockholm.
De sommarkurser, som i år varit
anordnade på ej mindre än tre skilda
ställen i vårt land, hafva varit
starkare besökta, än man i betraktande
af konkurrensen kunnat vänta.
Öfverallt har den i Uppsala och Lund
sedan flera år tillbak^ vunna
erfarenheten blifvit bekräftad, att det är
folkskollärarekåren, med hvilken man
i fråga om dessa kurser i främsta
rummet har att räkna.
Beträffande Stockholm och
Göteborg var detta icke så alldeles lätt
att med någon säkerhet förutse. Det
kunde ju mycket väl låta tänka sig,
att lärarekåren här skulle så att säga
få maka åt sig en smula för att ge
större plats åt bildningssökande
medlemmar af andra samhällsklasser,
hvarpå våra båda största städer ju
ej kunde antagas lida brist.
Men, som sagdt, den gamla
erfarenheten har återupprepats, och äfven
i Stockholm och Göteborg kunna
vederbörande, vare sig de beklaga det
eller ej, hädanefter taga för gifvet,
att sommarkurserna hufvudsakligen
blifva folkskollärarekurser.
Att de såsom sådana tillmötesgå
ett djupt kändt behof, bestyrkes af
de uttalanden från kursdeltagare, som
varit synliga i tidningarna eller på
annat sätt kommit till vår
kännedom. Tillfredsställelsen med det de
bjudit har varit stor och allmän.
Naturligt är, att den icke i alla
afseenden varit fullständigt oblandad;
lika naturligt ock, att de
anmärkningar, som framställts, mestadels
varit riktade mot de kurser, hvilka
varit mest besökta^^^bLjcill sin
anordning mest afvikit från de äldre
mönstren.
Några af de anmärkningar, som i
ett par landsortstidningar gjorts mot
stockholmskurserna, äro af den art,
att de knappast kunna anses
förtjäna något allvarligare beaktande.
Sålunda yttrar, efter omnämnande af
den starka tillströmningen till dessa
kurser, en korrespondent till ett
skåneblad följande:
Men just i denna oväntadt starka
tillströmning ligger inrättningens svaghet. Man
var nämligen icke beredd på så många
deltagare, och följden häraf har blifvit, att
en störande och ganska obehaglig trängsel
uppstår vid föreläsningarna och än värre
vid förevisningarna. Därjämte klaga ock
deltagarne öfver att föreläsningslokalerna
äro allt för vidt spridda, hvilket för mången,
som icke är van vid Stockholms stora
afstånd och som därjämte drar sig för att
begagna spårvagnarna, gör lärdomens väg
allt för tung och påkostande.
Huru kursanordnarne skulle kunnat
undvika dessa olägenheter, är
tämligen svårt att förstå. De kunde väl
icke af vis a de inströmmande
anmälningarna, icke flytta
föreläsningslokalerna närmare-samman, icke
minska Stockholms stora afstånd och icke
heller kurera den gnidighet eller
pjåskighet eller hvad det nu var,
som kom kursdeltagare att »dra sig
för att begagna spårvagnarna».
I en korrespondens till en
dalatidning läses:
I de meddelanden, som allmänheten
erhållit angående sommarkurserna, har starkt
betonats, att hufvudvikten där skulle läggas
på förevisningar, ej på föreläsningar. Detta
är det för stockholmskurserna nya och
egendomliga. I verkligheten tager sig1 dock saken
helt annorlunda ut. Till föreläsningarna
äga i regeln alla kursdeltagare tillträde
men till förevisningarna blott de, som
lyckats erhålla kort till någon grupp, ty af
utrymmes- och andra skäl har man indelat
kursdeltagarna i grupper. Man väntade
nämligen, att det blott skulle komma ett
eller på sin höjd ett par hundratal personer
till kurserna, l stället voro redan första
dagen öfver 600 personer anmälda. Följden
blef, att endast ett utvaldt fåtal (?) erhållit
tillträde till de viktiga förevisningarna.
Visserligen hafva upprepningar anordnats, dock
ej tillräckligt många för att tillfredställa
behofvet, och till dessa upprepade
förevisningar kan man ej få tillträde med mindre
än att en motsvarande föreläsningstimme
försakas, och därigenom blifva ju dessa
de-fekta och tillspillogifna.
För så vidt anförda uttalanden skola
innebära .någon anmärkning, måste
anmärkningen gå ut därpå, att
programmet var alldeles för »packadt»,
alldeles för rikhaltigt. I denna
mening fattade kunna de enligt vår
mening knappast frånkännas ett visst
berättigande. Äfven den
kursdeltagare, som anmält sig blott för en
serie, hade i regeln sin dag upptagen
från början till slut, och understun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
