Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 38. (1,081.) 17 september 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
710
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 38
af intresserade, medan på andra platser
endast 2 å 3 personer infinna sig. På
två ställen fanns ingen närvarande. S.
vidtalar lämpliga personer att sprida
kunskap om modellerna samt mottager
anmälningar om lån .af desamma, men
obetydligt resultat vinnes härmed, och
endast få personer begagna sig af
tillfället.
Emellertid finner han, att slöjden inom
länet befinner sig på en mycket låg
ståndpunkt, och husbönder klaga öfver
sina tjänare, att dessa ej kunna handtera
vanliga verktyg eller reparera ens det
enklaste redskap. Som utlåningen af
modellerna ej visade någon frukt,
föreslog han inrättande af slöjdskolor på
landsbygden i sammanhang med
folkskolor, hvilket praktiserats på några
andra håll. Han vidtalade inflytelserika
personer inom kommunerna, och de
lofvade sin medverkan, oro.
hushållningssällskapet ville sörja för utbildanc et af
slöjdlärare. Ett förslag till organisation
af undervisningen för sådana uta
-betades af S., och en kurs för slöjdlärare
med 13 deltagare anordnades år 1877
1 Karlskrona. Dock hade föga vinnits
på landsbygden ännu, emedan
perning-niedel saknades. S. föreslog därför, att
hushållningssällskapet skulle bevil; a årL
ligen 1,000 kr. till ändamålet. År 1878
anordnades för lärare två slöjdkurser i
Karlskrona, och samma år inrättades
på grund häraf slöjdskolor i Asarum,
Ronneby och Jämjö. Sedan uppstodo
2 å 3 nya skolor årligen och utgjorde
sålunda 10 stycken år 1882, 46 stycken
1892 och 78 stycken 1901. Därjämte
voro sistnämda år 77 stycken slöjdskolor
för flickor i verksamhet, eller
tillsammans ej mindre än 155 stycken.
Svanlund gjorde hvarje år resor uti
länet för att inspektera, vägleda och
uppmuntra slöjden. Hos alla var
»slöjdkommissarien» en gärna sedd gäst.
Ända till det sista, då hans h j ärtlidande
svårare angrep honom, hade han slöjden
i åtanke. Om den handlade det sista
bref, han skref. Hans trägna arbete för
slöjdens höjande har krönts med stor
framgång, ty slöjdskickligheten står högt
inom länet. Därom vittnade bl. a. den
vackra uppvisningen vid
Stockholmsutställningen 1897.
Ett vackert uttryck tog sig ock den
erkänsla, i hvilken Tekniska
yrkesskolans styrelse ansåg sig stå till den
hä-dangångne, i det styrelsen beslöt att i
protokollet för sitt sammanträde den l
augusti intaga följande:
Då sedan sista sammanträdet
föreståndaren, f. d. telegrafkommissarien och riddaren
J. F. E. Svanlund, aflidit, beslöt styrelsen
enhälligt att till protokollet anteckna
uttrycken för sin stora erkänsla och
tacksamhet för hans 42-åriga, trägna, framgångsrika
samt om stor duglighet och insikt vittnande
verksamhet i skolans tjänst.
Redan vid skolans upprättande tog den
aflidne initiativet, och med hans sakkunniga
och energiska bistånd öfvervunnos då mångla
hinder och svårigheter.. ,
Såsom lärare och föreståndare har hdn
sedan på ett synnerlig-en förtjänstfullt och
lyckosamt sätt fört skolan allt mera framåt.
Under sina sträfvanden att förbättra
skolans organisation har han vakat öfver att
goda kunskaper bibringats eleverna i
samtliga undervisningsämnen; då han så ansett
nödvändigt, hemställt om införandet i dess
läroplan af nya ämnen samt förbättrandet
och ökandet af undervisningsmaterielen, så
att skolan alltid väl befunnit sig i
jämnhöjd med tidens fordringar.
Ospard möda, aldrig1 svikande intresse och
omvårdnad har han skänkt detta företag.
Också hafva frukter häraf ej dröjt att
visa sig. Ej blott att skolans anseende
vuxit för hvarje år, utan hela vårt läns
yrkesskicklighet bär härom vittne. Vår
bleking-ska husslöjd har, till stor del tack
vare honom, förts stadigt framåt, så att den
för närvarande åtnjuter ett berättigadt
anseende och tillerkänts högt pris såväl här
i landet som i utlandet.
För styrelsen är det därför en djupt känd
plikt att ägna telegrafkommissarien
Svanlunds minne en gärd af varm tack för allt
det goda, han utträtt ät för skolan: ett
lifsverk, hvilket länge skall sprida välsignelse
och för vårt samhälle bära goda frukter.
Alltid skall med oupplösligt band den förste
föreståndarens minne vara med denna skola
förenadt.
På lediga stunder sysslade Svanlund
gärna med botaniska studier. Han har
framlagt sina resultat i »Anteckningar
till Blekinges flora» (Bot. notiser I 1885,
II 1887, III 1889). Ett större arbete,
hvarmed han sysslat i många år, blef
aldrig färdigt. Betydande växtsamlingar
ägde han och gjorde utbyte äfven med
utländska botanister. Under många år
var han stadsfullmäktig i Karlskrona
och verkade såsom sådan bl. a. för
anläggandet af Skogsparken därstädes.
Han var dessutom ledamot af ett stort
antal föreningar och hade många
förtroendeuppdrag.
Af utmärkelser, som kommit S. till
del, må nämnas Hushållningssällskapets
medalj i guld såsom erkännande af
»framgångsrikt arbete för skol- och
hemslöjdens befrämjande inom Blekinge län».
Han sörjes närmast af efterlefvande
maka, född Malmberg, samt två söner
och två döttrar.
Med samma kärlek, nit och intresse
ägnade han mannaålderns och
ålderdomens dagar åt den sak, han gjort till
sin uppgift att vårda och föra fram.
I bättre, trognare och mera
samvetsgranna händer kunde uppdragen aldrig
hafva lämnats, och därför skall den
gamle, aktade, välvillige, blide och för
sitt redbara, sympatiska väsen allmänt
afhållne telegrafkommissarien länge lefva
i kärt minne. -a-g.
Sjette nordiska
iolkhög-skolemötet.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
En stund efter det svenska
folkhögskolemötets afslutning tisdägsaftonen den
2 september anlände en mängd
folkhögskolefolk från våra trenne
grannland och välkomnades med lifliga
hurrarop af mötande flockar svenska
mötes-deltagare. En stämningsfull hälsning
bragtes dem äfven senare på aftonen.
Efter måltidens slut samlades alla
utanför restaurantens veranda, och här
af-s j ön gös under den mörka aftonhimlen
och under stilla frid i naturen ’de fyra
nordiska ländernas fosterlandssånger.
Därefter erinrade föreståndaren H.
Odhner i Lunnevad, det nordiska liksom det
svenska mötets anordnare, därom, att
denna dag var Grundtvigs dödsdag, och
att den danske folkhögskolemannen och
författaren L. Budde i dag begrofs.
Därpå följde ytterligare några vackra
sånger.
#
Onsdags f. m. öppnades mötet af hr
Odhner,’ som lämnade en historia af de
föregående nordiska mötena och hälsade
de närvarande välkomna. Under hr
Odhners ordförandeskap började
förhandlingarna med ett föredrag af nordiska
folkhögskolans nestor, skolföreståndaren
Ludvig Schröder å Asko v, om
Ungdomslif vet.
Rousseau hade förkunnat barndomens
evangelium, d. v. s. barndomens rätt att
respekteras för sig själf. Grundtvigs
förtjänst är, att han förkunnat ungdomens
evangelium, de ungas rätt att vara unga
och ej blott deras skyldighet att bereda
sig för en annan ålder. Talaren hade
själf haft en lycklig ungdom, men ej
alla kunde säga detta. Geijer och
Viktor Eydberg hade saknat en sådan, ity
att de haft svårt att finna sig själfva.
Flera framstående författare, t. ex.
Kir-kegaard, Ibsen och Selma Lagerlöf, hade
påvisat eller skildrat, huru många bland
ungdomen funne maktlösheten hos sig
själfva och saknade lyckan, äfven om
de syntes äga den. Ungdomstiden bör
vara kärlekstiden, då man lär sig att
älska det stora och höga; sedan kominer
dådstiden. Man får ej egga ungdomen
till att bara taga sig för något nyttigt.
Det kan blifva som frosten i rågens
blomster: det blir ingen kärna. Man
skall ej vara ängslig för att låta
ungdomens tid vara en blomstertid, en flykt
mot det högre. Först då kan man vänta
en rik skörd. Folkhögskolan skall vittna
om, att ungdomen ha,r sin rätt. Den
skola, som ej gör det, är ingen
ungdomsskola. Och folkhögskolan har den
uppgiften att hjälpa till, att ungdomslif vet
kan hållas i ära hos de högste som de
lägste, och att det allestädes må, bli
lättare att lefva ett ungdomslif.
Det utmärkta föredraget, som åhördes
med- andaktsfull uppmärksamhet, var en
ypperlig inledning till mötet, som skulle
komma att bjuda på mycket af det slag,
som är till uppmuntran och vägledning
för den nordiska ungdomens fostrare.
Eftermiddagens förhandlingar, som
leddes af hr Schröder, upptogos uteslutande
af föredrag ocK öfverläggning rörande
Ungdomssaken.
Folkhögskoleföreståndaren E. Stauri
från Kvarn i Norge talade först om De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
