Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 44. (1,087.) 29 oktober 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
835
mina rättegångar började, rådgjorde jag
med framstående jurister, hvilka ej alls
af-rådde mig. Att jag ej användt juridiskt
biträde vid äfven underrätterna beror på
den ekonomiska ruin, som, oaktadt pekuniär
hjälp af församlingsmedlemmar inom Stora
Malm och från några kretsföreningar,
blifvit en följd af min kamp för rättvisan. Det
bekymrar mig emellertid föga, om jag
vinner eller förlorar mina rättegångar. För
mig är hufvudsaken att få tillfälle bevisa,
att jag är oskyldig till det, som lägges mig
till last. T. o. m. denna min rättmätiga
sträfvan synes blifva stämplad som brott.
Under det jag med varrn tacksamhet
erkänner den välvilja, lärarekamraterna i
allmänhet visat mig, nödgas jag dock
konstatera, att verop höjts öfver min förmätenhet
ifrån ett håll, där jag ej väntade det. Trots
allt kommer jag dock att sträfva till det
mål, jag föresatt mig. Detta är att bevisa
min oskuld och att skaffa prejudikat på att
personer kunna ostraffadt inför skolråd
framställa hvilka osanna beskyllningar som helst,
att en präst får skrifva varningsprotokoll
efter godtycke och att skolråd hafva rätt
att på gröfsta sätt ärekränka en oförvitlig
lärare.
Därefter kanske ingen lärare stör lugnet
genom dumdristiga försök att skaffa sig
rätt. Ingen yngling borde heller vara nog
dumdristig att välja en lefnadsbana, på
hvilken ofta räckas stenar i stället för bröd
och på hvilken man nästan vid hvarje steg
såras af stingande törnen.
Den, som önskar få en inblick i de
skänd-liga intriger, en lärare kan blifva utsatt för,
bör läsa Zolas i Stockholms-Tidningen
införda roman >Sanning».
Sörgölet den 18 oktober 1902.
Vördsamt
P. A. Kronvall.
Bedaktioiien hänvisar till artikeln
under »För dagen».
Lärarinnornas okynne.
En lärare skulle aldrig med tystnad så
länge ha tålt och fördragit allt klander och
alla skrifverier i många tidningar om
»okynne», »obeslutsamhet», »nyckfullhet» m. m.,
som nu lärarinnorna gjort. En lärare skulle
för länge sedan, det är undertecknad fullt
öfvertygad om, å lärarekårens vägnar ha
svarat och för höga vederbörande, som bli
så själfsvåldigt bemötta och försatta i så
ledsamma situationer genom »okynnet»
(uttrycket är hämtadt från en notis i frågan
i en tidning för någon tid tillbaka) förklarat
orsaken till detta. Men - kvinnan tige i
församlingen under alla omständigheter!
Den principen tycka sig helt visst alla de
så klandrade lärarinnorna helt beskedligt
böra efterlefva. Den åsikten kan dock ej
undertecknad dela. Och som nu under
nära två års tid ingen tagit till orda för
lärarinnornas försvar, och som klandret för
hvarje dag blir högre, så kan nu vara tid
att, innan en svart bok eller prickningslista
utkommer, säga ett ord i saken.
Undertecknad har ett par gånger genom
bref till skolrådets ordförande för.en plats,
å hvilken reflekterats, begärt godhetsfulla
upplysningar om densamma. Intet svar har
afhörts. De flesta af höga vederbörande
måtte anse det ej vara behöfligt för en
lärarinna att få veta något hvarken om den
skola eller den trakt, dit hon möjligen kan
komma. De finna väl, att hon kan vara
nöjd, äfven om hon hoppar »ur askan i
elden». Troligen af samma orsak äro
annonserna om platser äfven så
knapphändiga som gärna kan tänkas. Då nu en
lärarinna på en sådan annons söker en
plats, blir antagen, därefter genom
upplysningar på ett eller annat sätt får veta uågot
om dess beskaffenhet, som kan vara sämre
med afseende på lön och många andra
förhållanden än den, hon redan innehar) - af
hvilken orsak skulle det då icke stå henne
fritt att afsäga sig den sämre platsen, och
hvarför skall hon anse sig vara tvungen att
göra lifvet ännu mera bekymmersamt för
sig än det måhända förut är? Har hon
då en annan bättre plats på förslag,
hvarför skall hon i sä fall ej få se på sin egen
fördel och antaga den, äfven om hon kanske
någon dag förut blifvit vald till den sämre?
Summa summarum: när herrar
skolrådsordförande behaga i annonserna gifva sådana
upplysningar om platser, som verkligen äro
nödvändiga, t. -ex. skolans littera,
kommunikationer, bostadens beskaffenhet, närheten
till kyrka, tillgång till lifsförnödenheter,
skolans läge, traktens folkrikedom, folkets
lynne - då behöfva de ej befara, att
lärarinnorna »betacka sig för den äran», om
dem vederfarits den utmärkelsen att blifva
valda. - r.
Skolbillen i England.
4.
En strid om folkskolan.
Då det engelska parlamentet upplöstes
1 augusti, hade det hunnit att behandla
och med några förändringar antaga de
sju första paragraferna af Balfours
skollagsförslag. De första paragraferna gingo
jämförelsevis lätt igenom, men när
ordningen kom till den sjunde, som rörde
sammansättningen af de särskilda
skolstyrelser, hvilka skulle hafva närmaste
tillsynen öfver skolan, voro meningarna
mycket delade, och .först efter en mängd
sammanträden kunde underhuset komma
till något resultat. Beslutet blef, att
dessa skolstyrelser skulle utgöras af 6
personer, af hvilka 4 skulle utses af
gref skåps- eller stadsråd och 2 af den
kommunala lokalmyndigheten. Af dessa
2 skulle den ene vara en person, som
själf hade barn i skolan.
På många håll väckte dessa beslut
genast missnöje. Genom antagandet af
en föregående paragraf i billen hade de
förutvarande school-boards, som verkat
så mycket godt, blifvit upphäfda.
Antagandet af denna sjunde paragraf vore
liktydigt med att makten öfver folkskolan
lades fullständigt i den engelska kyrkans
händer. Som bekant, finnes ett
synnerligen stort antal af den engelska
nationen, som icke bekänna sig till den
engelska högkyrkan utan tillhöra någon
kyrklig sekt eller äro katoliker. Gifvet
är, att alla dessa af religiösa skäl icke
gärna velat finna sig i den nämda
bestämmelsen.
För en mängd andra
samhällsmedlemmar har samma bestämmelse varit
motbjudande af den anledningen, att
kommunens skattskyldiga medlemmar,
hvilka genom billen åläggas att delvis
underhålla folkskolan, icke erhållit
majoritet inom skolstyrelsen.
De mest missnöjda hafva icke
försummat att under sommarens lopp gjuta
olja på elden. I ljungande
tidningsartiklar hafva dessa framställt billen såsom
oantaglig. Massor af möten, i hvilka del-
tagarna stundom uppgått till många
tusental, hafva hållits, i synnerhet af
sekterna, och protestresolutioner i oändlighet
hafva antagits. På många sådana möten
hafva deltagarna förklarat, att de skola
göra allt hvad i deras förmåga står för
att förhindra, att billen får någon praktisk
verkan, för den händelse den skulle blifva
upphöjd till lag. »Frikyrkornas» styrelse
förklarar, att billens sjunde paragraf,
som lägger tillsynen öfver de skolor,
hvilka underhållas genom folkets skatter,
i händerna på klerikala skolstyrelser, är
en kränkning af samvetsfriheten och ett
våldförande af en utaf de grundläggande
principerna för det brittiska folkets
politiska lif. Och den tillägger: »Skulle
den blifva lag, måste vi vägra att
underkasta oss den.» På somliga möten har
man till och med gått så långt, att
deltagarna till sina protestresolutioner fogat
ett formligt beslut att icke betala sina
skatter, för den händelse billen skulle
blifva lag.
Det ursprungliga missnöjet med billen
har således öfvergått till en förbittring,
som nu gripit kanske största delen af
det engelska folket, och en kamp har
uppblossat, som föres med allt större
raseri. Af allt att döma utkämpas denna
strid hufvudsakligen mellan de religiösa
partierna, och striden gäller, hvem som
skall vara herre öfver skolan.
Den 16 oktober sammanträdde
parlamentet på nytt, och behandlingen af
Skolbillen pågår åter. Skulle det nu icke
lyckas Balfour och hans meningsfränder
att besvärja stormen och få billen
antagen, kommer regeringen att afgå.
Fr.
Julens billigaste illustrerade
barnböcker
blifva helt visst följande tvänne, som
utkomma från Svensk Läraretidnings
förlag:
Skolupplagan af FÅGEL SLÅ: 96
stora oktavsidor fulla med sagor och
berättelser af Anna Wahlenberg,
Anna Tengström, Karl-Erik Forsslund,
Hugo Gyllander m. fl.; ett 40-tal
teckningar af Jenny Nyström, Ellen Jolin,
Gerda Tirén, Gisela Henckel, Axel
Borg, Louis Moe m. fl.; ett särdeles
vackert i fyra färger litograferadt
omslag af Ingeborg Udden. Pris
endast 50 öre och vid rekvisition af
minst 5 ex. blott 40 öre.
SAGAS JULBOK: utgör sluthäftena
af innevarande årgång af SAGA; 104
sidor med sagor och berättelser af
Anna Wahlenberg, Hedvig Lagerlöf,
Hugo Gyliander, Paul Nilsson (en
julsaga) m. fl.; 26 teckningar af Elin
Westman, Karl Aspelin, Louis Moe,
Emil Åberg m. fl.; särskildt omslag
af Ingeborg Udden. Pris endast 40
öre och vid rekvisition af minst 5
ex. blott 30 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
