Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 45. (1,088.) 5 november 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 45
SVENSK LÄRARETIDNING.
855
Det är sant: statsverket är frikostigt,
då det gäller svenska språkets
utbredning i våra finnmarker genom skolorna:
lärarne få sina gratifikationer - dem de
i förbigående sagdt ärligt göra rätt för
- skoldistrikten få rikliga understöd i
form af penningar och materiel m. m.
som komma de skattdragande till godo.
Men hvad få barnen ? De f å visserligen
vidgade kunskaper, det är sant; men
hvad som för dem är allra kännbarast
är att de fått förlängd skoltid med ofta
nog långa vägar, stark köld och dålig
utrustning. Och i år är denna
utrustning sämre än någonsin, ty möjligen
disponibla pengar måste i år som oftast
användas till inköp af mat.
Och hvad blir följden? Det är lätt
att inse: det hotar att bli skolkning i
stor skala åtminstone i skogsbyarna, där
det ej är så lätt att kontrollera
skolgången. Många barn sakna kläder,
vägen till skolan är lång, kölden bister
och det ’är lättare sagdt än gjordt att
helt enkelt ålägga dem att gå till
skolan. Vi ha inga kläder, gnäller man,
då skolrådets ordförande blir sträng, och
så visar man barnets kläder med hål på
knän och armbågar, och skorna, där tårna
synas. Man kan invända, att modern
borde lappa, men därtill svarar jag, att
det finnes en gräns, där till och med
den skickligaste sömmerska måste
bekänna: allt härintill men icke vidare, då
kläderna falla sönder under hennes
händer och äro flottiga och illaluktande.
Vidare kan man ock invända, att det
blir fattigvårdens sak att taga hand
härom. Det är nog så, men då
fattigvården redan förut är hårdt belastad, de
flesta af de skattdragande fattiga och
nu drabbade af ett nödår, då inser man,
att skolrådet måste betänka sig för att
allt för brådstupa vältra dessa
hundratal af skolbarn på fattigvården. Och för
öfrigt skulle väl fattigvården knappast
hinna ined att förutom de löpande
ärendena i år bekläda ett par hundra barn.
Här föreligger således en fara af allra
största vikt: den svenska kulturen träffad
i barnen genom slarfvig skolgång. Men
å andra sidan är ordentlig skolgång med
dålig utrustning ruinerande för barnens
framtida hälsa.
Tänk dock hvilket arbete - ett stort
kulturarbete - dessa hundratals barn
utföra i det tysta! De äro af annan
stam än vi, tala ett annat språk än vi,
äro genom flera generationer fästa vid
landet öster om gränsfloden, deras
kusiner och kamrater där bortanför älfven
få inhämta sina kunskaper på sitt
modersmål och hållas icke efter så strängt,
säger man. Men likafullt knoga våra
barn på med sina stundom långa vägar
och tillägna sig de grundläggande
elementen af vår svenska kultur. Må de
så få göra detta med fröjd och icke med
’suckan! Men skola de därunder både
frysa och vara hungriga, så fruktar jag,
att den svenska kulttiren icke förefaller
dem fullt så lockande, utan torde de då
mången gång föredraga att tala finska
hemma i stugan, där de åtminstone få
värma sig vid spisen eller i brist därpå
sto j a för att hålla sig varma.
Fruarna ha visserligen tjogtals gånger
gått genom sina garderober för att
ut-dela åt barnen. Men det svenska
elementet här i Paj åla är ju så ytterst
fåtaligt, och äfven tjänstemännen ha ju
drabbats af det hårda året. Det förslår
så litet; frågan växer oss öfver
hufvudet.
Jag upprepar mina ord: finnbarnens
ordentliga deltagande i den svenska
undervisningen är en kulturfråga af allra största
räckvidd.
Skolrådets ordförande måste hålla på
den, men nog får han därvid ofta råka
i pliktkollision. .
Skulle icke någon barmhärtig
människa där söderut nu ha några
barnkostymer till öfvers? Postportot är ju
numera rätt billigt och icke ett öre
dyrare om det så bär öfver Korpilombolos
ödemarker och Pä j åla gransnår än om
varan sändes till närmaste grannstad.
Den fördelen vinnes därjämte, att
postverket enastående snabbt befordrar hvad
som anförtros detsamma.
Vintern har inträdt. Kölden är redan
skarp, men lilla Ester går ännu i tunn
kattunsklänning.
Jag har härmed velat innesluta de
små, som vi ju vilja eröfra till goda
svenskar, i välvillig hågkomst. Det är
en vårsådd detta lika god som någon.
Pajala den 20 oktober 1902.
Otto W. Zeidlitz.
Kyrkoherde.
Såsom synes af ett meddelande
under »För dagen» äro de bidrag,
som insamlas genom centralstyrelsen
för Sveriges allmänna
folkskollärareförening och Svensk Läraretidning, i
främsta rummet afsedda för
anskaffande af kläder och skodon åt de
nödlidande skolbarnen. Och på det
bidragen må på bästa sätt användas
i detta syfte, kommer fördelningen att
ske genom skolmyndigheterna, hvilka
bäst böra vara i tillfälle att bedöma
nöden bland skolbarnen. Enligt hvad
vi erfarit, har åtminstone på ett ställe
en folkskollärarinna satt sig i spetsen
för insamling af begagnade kläder att
direkt sändas till skolbarnen i
Kor-pilombolo och Pajala.
En ny skolform.
Den i ett föregående nummer
om-nämde, år 1836 aflidne handlanden
J. H. Dahl i Kristianstad bestämde
i sitt testamente, att - utom de
medel, som atislagits till dem s. k.
Dahlska flickskolan - en del af hans
förmögenhet »skulle öfverlämnas till
Stadens Lärdorps-Skola», med hvilken
han önskade få förenad en »Läro-
Class i Lefvande Språken, hvarest j
af särskild Lärare, som kunde
förordnas i den ordning och med den
befordringsrätt, som författningarna
angående Lärare vid Kikets
undervisningsverk i allmänhet bestämma,
sådana obemedlade Stadens ynglingar,
hvilka ägna sig åt näringarna och
förut förvärfvat nödiga
Elementärkunskaper, må njuta fri undervisning
i Fransyska, Tyska och Engelska
språken samt räknekonsten».
De donerade medlen hafva sedan
1878 under benämning »Dahlska
apo-logistfonden» förvaltats af
lärarekollegiet vid Kristianstads högre
allmänna läroverk.
Då fonden nu vuxit till den
anseji-liga summan af närmare 150,000
kronor och räntorna sålunda anses
räcka till underhållande af en
läroanstalt i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med testators önskan, har
läroverkskollegiet uppgjort förslag tiU
fondens framtida användning. Lunds
domkapitel har redan förehaft ärendet
till behandling och tillstyrkt
förslagets stadfästande. K. m:t har nu
sista ordet.
Då den ifrågasatta läroanstalten,
ehuru anordnad i sammanhang med
allmänna läroverket, på det närmaste
berör folkskolan och kommer att
blifva en öfverbyggnad på folkskolan
för gossar, torde skolans anordning
intressera folkskolans lärare,
.hvarför här lämnas ett utdrag af
kollegiets organisationsförslag.
En särskild läroanstalt.
Vid allmänna läroverket i Kristianstad
upprättas från och med höstterminen
1903 en särskild läroanstalt med
tvåårig kurs i ändamål att bereda
obemedlade, Kristianstads stad eller testators
släkt tillhörande ynglingar, hvilka tänka
ägna sig åt näringarna, tillfälle att på
fondens bekostnad erhålla en med
afseende på deras blifvande verksamhet
ändamålsenlig, fortsatt undervisning.
Äfven andra, företrädesvis staden
tillhörande ynglingar må kunna, i den mån
sådant kan ske utan förfång för de
förut-nämda, mot särskild afgift intagas i
anstalten.
Lärjungeantalet i hvarje kurs får icke
öfverstiga 20, och tills vidare intagas nya
lärjungar endast hvartannat år, då med
fondens nuvarande tillgångar ny
lärokurs ej kan öppnas hvarje år. För
intagning i anstalten fordras, förutom
hvad i tillämpliga delar för intagning i
rikets allmänna läroverk redan är eller
framdeles kan blifva stadgadt, att
in-trädessökande, på sätt som af
anstaltens föreståndare godkännes, styrker sig
äga nöjaktiga insikter i kristendom
(biblisk historia, katekes och
bibelkunskap) ; modersmålet (någorlunda felfri
rättskrifning, förmåga att redogöra för
och muntligen återgifva det lästa; någon
öfning i uppsatsskrifning; kunskap om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
