- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 21:a årg. 1902 /
889

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,090.) 19 november 1902 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 47

SVENSK lÄRAEETIDNING.

889

rådsledamöter i Stora Malms
församling af hr Kronvall väckta
ärekränkningsmålet. Därvid företedde hr K.
följande fyra intyg:

1.

På begäran får jag härmed under edlig
förpliktelse intyga, att folkskolläraren P. A.
Kronvall aldrig uppträdt mot mig på ett i
sedligt hänseende kränkande sätt eller visat

frälsjukt lynnne mot mig. Jäg flyttade från
örgölet, därför att jag af skolrådet blef
ålagd tjänstgöring vid annan skola inom
församlingen.
Kyrkskolan den 19 oktober 1902.

Hildegard Dahlbeck.

Lärarinna.

Egenhändiga namnteckningen intyga på
en gång närvarande vittnen:

öskar Eriksson, N. Fr. Nilsson,

organist i St. Malm. Forssjö,

2.

Undertecknad, som en kortare tid
tjänstgjort vid Sörgölets småskola får härmed
intyga, att folkskolläraren P. A. Kronvall
därstädes aldrig uppträdt mot mig på ett i
sedligt hänseende kränkande sätt eller mot
mig visat grälsjukt lynne. Jag flyttade från
Sörgölet till följd af fördelaktigare
anställning å annan ort. Folkskolläraren
Kronvall var ej orsaken därtill.

Intyget är afgifvet under edlig förpliktelse.

Lindbols skola, Vingåker, den 24 oktober
1902.

Eva Söderberg.

Egenhändigt skrifvet intyga:

Olga Sjölander. Bertha Sjölander.

3.

Under edlig förpliktelse får jag härmed
intyga, att under den tid. jag tjänstgjorde
vid Sörgölets småskola, "folkskolläraren P.
A. Kronvall därstädes ej vid något tillfälle
uppträdde mot mig i sedligt hänseende
kränkande.

Lindesberg den 8 november 1902.

Alma Lindqvist,
född Andersson.
Bevittnas af:

Karl E. Sandberg, E. Anderson,

stadsfiskal. Karänden.

4.

Undertecknad, som under tre år, räknadt
från den 24 okt. 1899 till den 24 okt. 1902,
efter hvilken tid jag är ur tjänsten ledig,
varit i tjänst hos folkskolläraren P. A.
Kronvall i Sörgölet, får härmed under edlig
förpliktelse afgifva följande intyg:

Vid början af hösterminen 1900 anställdes
vid Sörgölets småskola lärarinnan Vilhelmina
Johansson. Strax efter hennes hitkomst
började hon söka lärarens sällskap på ett så
närgånget sätt, att det väckte stort
uppseende. Så t. ex. vid hans undervisning i
slöjdskolan och fortsättningsskolan
äfvensom under hans arbete i trädgården brukade
hon vara närvarande. Läraren, som
undvek hennes sällskap så mycket som möjligt,
fick ej ens alltid vara i fred för henne,
sedan han gått till sängs. Detta hade jag
tillfälle att iakttaga, när jag för att elda i
sängkammaren eller afkläda barn var där.
Äfvenledes hörde jag läraren många gånger
bedja sin hustru samtidigt med honom gå
upp på sängkammaren för att ej lärarinnan
skulle komma till honom. Däremot har jag
ej sett läraren gå in till Lärarinnan annat
än i sällskap med sin hustru, hvilket
inträffade ibland, när lärarinnan bjöd dem.
Under vårterminen, sedan han fått
kännedom om att hans rykte höll på att nedsättas
för lärarinnans skull, undvek han ständigt
hennes sällskap. Häröfver blef hon så
förbittrad, att han, såsom jag hörde vid flera
tillfällen, ofta var utsatt för trätor och
skymfliga tillmälen af henne. Han brukade
ej ens svara henne utan tiga. Att något
som helst våld skulle kunnat föröfvas på
lärarinnans rum, utan att det hörts af dem,
som bodde i lärarebostaden, är en orimlig–

het, då man ej ens kunde tala högt i
lärarinnans rum, utan att det hördes af oss i
lärarebostaden. Lärarinnan led ej någon
brist på ved under sin vistelse vid
Sörgölet. Sedan skolveden under
höstterminen 1901 tagit slut, fick hon bränna af
gammalt, torrt logtimmer, som jag själf var med
om att söndersåga. Den ved, som därvid
erhölls, var af mera god beskaffenhet än den
vanliga skolveden.

Jag anser, att alla lärarinnan Vilhelmina
Johanssons mot folkskolläraren P. A.
Kronvall framställda beskyllningar äro ett
uttryck för hennes hat och illvilja.

Högnäs den 27 oktober 1902.

Anna Maria Karlsson.

Egenhändiga namnteckningen intyga på
en gång närvarande:

K. Larsson. H. Pettersson.

Bådas adress Strångsjö.

Det är ju ganska märkliga saker,
som här framkomma. Men intygen
bevisa alldeles icke någonting i fråga
om ärekränkningsmålet mot
skolrådsledamöterna. Däremot borde dessa
och liknande intyg hafva medföljt
handlingarna till k. m:t, enär de ju
äro särdeles belysande i fråga om
själfva varningsmålet.

Lyckligtvis har k. m:t visat sig
äfven utan stöd af dessa intyg kunna
uppskatta skolrådets förfaringssätt till
dess rätta värde. K. m:t har helt
enkelt hållit sig till den »bevisning»,
som skolrådet med stor möda men
klent resultat sökt förebringa, samt
fullständigt underkänt det anspråk
på rätt till »fri bevispröfning», som
skolrådet velat förbehålla sig.

Hr Kronvall har, enligt hvad han
själf upprepade gånger förklarat, satt
i gång ärekränkningsmålen för att
därigenom komma i tillfälle att visa,
att han är oskyldig till det, som
blifvit honom påbördadt. Han har
visserligen icke blifvit genom dessa
ärekränkningsmål satt i tillfälle att få
inför k. m:t framlägga det
bevismaterial, han sökt skaffa. Men det
oaktadt har det, som för honom bort
vara hufvudsaken, d. v. s.
varningsbeslutets upphäfvande, redan vunnits.
Under sådana omständigheter anse
vi, att hr Kronvall handlade klokast,
om han nedlade alla de återstående
ärekränkningsmålen. Ty de äro ju
numera - liksom de för öfrigt varit
det hela tiden - fullständigt gagnlösa.

Det spända förhållande, som på
senare tid varit rådande mellan
läraren å ena samt
skolrådsordföranden och skolrådsledamöterna å andra
sidan, skulle "genom ett sådant
handlingssätt helt visst lättare utjämnas.
Måhända skulle genom ömsesidigt
tillmötesgående och förtroende allt
kunna inom kort tid blifva bra igen,
och det sorgliga förhållande, som
under ett års tid upprört sinnena i
Stora Malms församling, varda glömdt
- detta icke minst till skolans
båtnad.

Småskollärarinnornas
ställning.

Läkaren vid Uppsala asyl för
obotligt sinnessjuka d:r H. Lundberg har,
på sätt närmare framgår af denna
tidning n:r 45, i tidskriften Hygiea
lämnat en redogörelse för sina
undersökningar öfver procenttalet af de
kvinnliga patienterna, fördelade efter
yrken, och därvid kommit till den
slutsatsen, att sinnessjukdomarna i
största mängd förekomma bland
sådana ogifta kvinnor, som varit
lärarinnor och i synnerhet
småskollärarinnor. D:r L. föreslår i
sammanhang härmed några botemedel till
förhindrande af öfveransträngning och
till förbättring af deras ekonomiska
villkor.

Med anledning häraf yttrar
Skaraborgs Läns Tidning följande, som
förtjänar att beaktas af
statsmakterna och skoldistrikten:

Att småskollärarinnorna mera än många
andra yrkeskvinnor äro utsatta för
sinnessjukdomar, det är ju ett faktum,
som läkarevetenskapen sålunda
konstaterat. Och därom kunna vi ju icke
yttra oss. Däremot kan nian så mycket
mer reflektera öfver anledningarna
därtill. Den nämde läkaren angifver
»intellektuell ansträngning» och
»hjärnarbete» såsom nästan den enda orsaken.
Det kan nog vara så, att detta är en
orsak - ehuru det väl finnes många
andra, äfven kvinnor, som äro utsatta
för mycket mera intellektuell
ansträngning och hjärnarbete än
småskollärarinnorna utan att i större mån lida af
sinnessvaghet - men det finns säkert
andra orsaker, som än mera inverka
menligt på dessa lärarinnors lynne och
x själskrafter. Och med den kännedom
vi hafva om dessa i allmänhet unga
kvinnors ställningar och förhållanden tro
vi oss komma verkligheten mycket nära,
då vi såsom sådana, kraftigt verkande
orsaker omnämna följande.

De flesta småskollärarinnor utgå från
hem, hvari det intellektuella arbetet är
underordnadt det materiella. Deras
intellektuella bildning är därför skäligen
begränsad, då de komma till seminariet.
Kursen där är mycket snäf men skall i
alla fall slukas i hast. Den unga
lärarinnan kommer sedan ut skäligen
omogen både för lärarinnekallet och
um-gängeslifvet. Men kvinnor äro i
allmänhet ärliga och ha mycket utpräglad
ambition; de vilja sköta sin syssla
ordentligt och äro finkänsliga for
anmärkningar. Men på samma gång känna
dessa lärarinnor allt för väl, att det är
något, som fattas dem. Deras förmåga
svarar icke mot- deras vilja. Denna
osäkerhet och rädsla för anmärkning,
detta famlande mellan hvad som är rätt
och orätt, passande och opassande, gör
lärarinnan nervös och orolig, och sådant
måste i längden inverka menligt på ett
känsligt sinne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:45:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1902/0903.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free