Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (1,093.) 10 december 1902 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 50
SVENSK LÄRARETIDNING.
953
Freemans arbetsförmåga togs alltså
rikligt i bruk, stundom till och med så
rikligt, att de extra lektionerna ville i antal
täfla med dem, som tillhörde den ända
till allra sista tiden .dåligt aflönade
huf-vudsysslan. De lärjungeskaror, med hvilka
han trädde i beröring, voro emellertid
betydande; tusental af dem verka nu
själfva som lärare och lärarinnor. Alla
bevara de säkerligen i kärt minne den
älskvärde och välvillige mannen, som i
sitt personliga uppträdande alltid hade
något angenämt och tilltalande, något,
som äfven gjorde honom väl sedd i
umgängeskretsarna, där för öfrigt hans
framstående berättaregåfva gärna gjorde sig
gällande. Med Freeman var det aldrig
svårt att komma i samspråk och
samförstånd.
Han befann sig sorn sagdt ännu i sin
mannaålder, då han kallades hädan. Född
i Harestad i Bohuslän den 21 oktober
1852, tog han 1874 folkskollärareexamen
och tillträdde samma år platsen som
lärare vid seminarieöfningsskolan i
Göteborg, hvilken han alltså innehaft öfver
18 år. Maka och fem barn stå sörjande
vid hans graf. I deras sorg och saknad
deltager en stor krets af vänner och
lärjungar. Folke.
Freemans begrafning ägde rum i
måndags eftermiddag. Jordfästningen skedde
i Haga-kyrkan, som var till trängsel
fylld. I den ovanligt imponerande
likprocessionen märktes bl. a. seminariets
elever, af hvilka åtta buro kistan,
lärjungarna från seminariets öfningsskola,
lärarekårerna vid seminariet och
realläroverket, representanter för
slöjdföreningens skola, Göteborgs folkskolor m.
fl. läroanstalter. Kransarna voro mycket
talrika. Jordfästningen förrättades af
domkyrkokomminister G. Franc.k, och
sång utfördes från läktaren af
seminarieelever.
Vår ungdoms nöjesläsning.
Diskussion vid ett föräldramöte.
Pedagogiska sällskapet härstädes hade
förliden fredag anordnat föräldramöte i
K. F. U. M:s hörsal för öfverläggning
angående ett under senaste tiden
mycket omdebatteradt spörsmål: ungdomens
nöjesläsning.
På förslag af rektor S. Almquist, som
öppnade mötet, utsågs att leda
förhandlingarna rektor Ludv. Lindroth,
ordförande i den kommitté, hvilken under
året ornhänderhaft anordnandet af
sällskapets föräldramöten.
Kapten Richard Melander inledde
öfverläggningen. Det är ungdomens privilegium,
yttrade talaren, att kunna glädja sig fullt
och helt, en härlig konst, som vi äldre vuxit
ifrån. En sådan sund glädje kan väckas
af vissa böcker, hvilka förefalla att vara
enkom för detta ändamål skrifna. Hvad
särskildt pojkar beträffar, synas vissa
författare, t. ex. James Fenimore Cooper, på
dem kunna öfva ett mäktigt inflytande.
Dessa författares namn kunna värma och
glädja oss ännu sedan ungdomsåren
svunnit. Hemligheten af deras inflytande ligger
säkert däri, att de på ett sant konstnärligt
sätt framställa ideella gestalter, rikta var
blick uppåt.
Finnes blott hos föräldrar och målsmän
verklig kärlek till ungdomen, så skall man
nog vid valet af förströelseläsning kunna
ge den rätta ledningen. För en kan det
möjligen vara lämpligt att läsa Goethes
»Faust», för en annan är det långt bättre
att läsa Coopers »Hjortdödaren».
Att för en viss ungdomsbok angifva
åldersgränser, inom hvilka den passar, är
vanskligt. Somliga ungdomsböcker passa
för »pojkar på 70 å 80 år».
Mot giftiga saker i litteraturen böra vi
göra bestämd front. Det är bättre och
ärofullare att dö af andlig svält än af andligt
gift. Mot utgifvandet af Zolas romaner
som folkläsning ville talaren protestera,
äfven med risk att bli ansedd för
trångbrös-tad och efterblifven.
Fröken Anna WhitlocJc: Vi vuxna böra
hysa vördnad för de utvecklingsmöjligheter,
som äro nedlagda i barnets själ. Vårt
ingripande får ej vara våldsamt, det bör vara
försiktigt ledande äfven då det gäller
nöjesläsning. För mycken sådan läsning är
farlig, ty därigenom bli barnen ytliga och
tankelata.
På svenska och norska ha vi ganska
många för ungdomen lämpliga böcker och
borde därför undvika den ofta underhaltiga
of versäi tiiingslitteraturen.
Visserligen bör man icke sätta i
ungdomens händer moderna, nervöst skrifna
böcker, men därför behöfver man ej vara rädd
för våra moderna författare. Mycket af det,
som dessa ha skrifvit, duger godt för
ungdomen. I det hela bör uppfostraren här
som annorstädes leda på sådant sätt, att
han gör sig själf om möjligt öfverflödig.
Rektor 8. Almquist framhöll, att
föräldrarna borde uppträda mera rådgifvande än
drakoniskt censurerande. I allmänhet borde
man låta de unga få läsa de goda böcker,
som de själfva önska, äfven om innehållet
skulle i det hela ligga öfver den unge
läsarens horisont. Fredrika-Bremerförbundet
hade utfört ett värdefullt arbete. De
åldersanvisningar, som ifråga om
ungdomslitteratur blifvit gjorda af förbundets bokkommitté,
afsåge blott att gifva föräldrar och
målsmän råd och ledning vid bokinköp.
Sedan hr G. Stridsberg framställt några
anmärkningar angående nämda
kommittés förteckning öfver lämpliga
ungdomsböcker och fröken Lilly Engström
besvarat dessa anmärkningar, framlade
ordföranden, rektor Lindroth, i följande
satser sin uppfattning i frågan:
Hemmet har förpliktelse att i mån af
förmåga och bildningsgrad positivt och
negativt inverka på varet af nöjesläsning och
har ansvar för beskaffenheten i
intellektuellt, ästetiskt och etiskt hänseende af den
omgifning-, i hvilken barn och ungdom
införas genom nöjesböckerna.
Hemmets inverkan bor gentemot
barnaåren hafva formen af normerande lag1,
gentemot öfvergångsåldern mera af motiverade
råd, gentemot den mognare ungdomen af
resonerande samtal med välvilligt
upptagande af försvar och mots%käl.
Såsom alldeles förkastlig bör anses sådan
litteratur, som är afsiktligt hädande i
religiöst afseende, påtagligen oren i sin
syftning eller alldeles oblyg i blottande af
förhållanden, som enligt hyfsade folkslags
seder undanhållas offentligheten. Här
framför allt har man att taga i betraktande
ungdomens* ©befästade religiösa ståndpunkt,
mottaglighet för intryck och begynnande
sexuella oro.
Olämplig för ungdomen, som bör ha en
förtröstansfull och positiv blick på lifvet, är
den problemlitteratur, som är hålleu i
skeptisk eller öfvervägande negativ ton.
Skadliga för ungdomens käcka och
modiga syn på lifvet kunna sådana böcker
vara, s^om utmärkas af omanlig pessimism,
ömkligt pjunkande öfver ouppnådda
lyckomöjligheter, blaserad lifströtthet m. m.
Alltför snäfva gränser böra dock ej
uppdragas for ungdomens bokval. D* allmänt
erkända litteraturens mästare, hvilkas verk
äro mästerverk, må ej förkastas, äfven om
icke allt, hvad de diktat, är lämpligt for
ungdom. Exempel: Shakspeare. Och af de
moderna författare, som skrifvit både
mycket goda och mycket betänkliga böcker,
bör ungdomen få läsa de bästa. Den, som
kommit på andra sidan Öfvergångsåldern,
kan, om han är vaken och intresserad,
svårligen och bör knappast hållas
främmande för sin samtids i litteraturen
framträdande kulturlif. Exempel: Fröding,
Heidenstam. Urval af sådan litteratur borde
läsas högt i familjekretsen.
Ungdomen bör genom sin nöjesläsning
öka sin bildning, smak och omdöme. Men
dess känslo- och fantasilif har äfven rätt
till näring, ej minst i vår tid.
Ungdomen har äfven rätt att lif vas och
muntras genom sin nöjesläsning. En rolig
bok må gärna, väcka högljudt skratt -
exempel: Fritz Reuter - hvilket ej är
detsamma som flin - exempel: en del
skämttidningar.
Ungdomens läsning behöfver icke
begränsas till hvad ungdomen kan grundligt
upp-iatta. Språkligt och rytmiskt välljud, den
äkta poesiens höga flykt, storvulna tankar,
varma och djupa känslor kunna af somliga
njutas tidigare än de kunna analyseras.
Denna sats får dock ej öfverdrifvas.
Icke blott den diktande litteraturen kan
roa en sund ungdom. Vår tid blir allt
rikare på värdefulla och intresseväckande
skildringar på historiens, geografiens,
biografiens, naturvetenskapernas,
uppfinningarnas och upptäcktsfärdernas områden m. m.
Hemmet borde, mer än som sker, ställa
dylik litteratur till ungdomens förfogande.
Där icke de litterära anlagen äro starkt
framträdande, bör nöjesläsningen intaga en
anspråkslös plats. Under vanliga
förhållanden och med den betydande tid, som den.
obligatoriska bokläsningen upptager under
barndomen och ungdomen, torde bland
nöjen lek, idrott och frtluftshf öfver hufvud
vara att anbefalla i starkare doser än
nöjes-läöning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
