- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 22:a årg. 1903 /
98

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (1,102.) 11 februari 1903 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

98

likaledes personligen kommit tillstädes.
I form af telegram och blommor ingingo
lyckönskningar från seminariets
lärarepersonal, förutvarande lärjungar vid
seminariet m. fl.

Då Svensk Läraretidning med
anledning af 60-års-dagen meddelar bilden af
Göteborgs folkskolors inspektör, må till
ofvanstående referat fogas några korta
anteckningar om hans lif och verksamhet.

Skolinspektören Johan Mattias
Ambrosius är född i Lund den 8 februari 1843.
Fadern var kontraktsprosten Karl
Ambrosius Jönsson i Förslöf. Student i
Lund 1860 promoverades A. till filosofie
doktor 1868 (samtidigt med I. A.
Lytt-kens, A. O. Stenkula, J. A. "Wallin och
N. J. O. H. Lindström, hvilka liksom
d:r Ambrosius verkat som
folkskoleinspektörer).

Redan 1868, alltså vid 25 års ålder,
inträdde d:r A. i folkundervisningens
tjänst. Han blef nämligen då
vikarierande adjunkt vid Lunds seminarium,
där han följande år utnämdes till
ordinarie adjunkt. Från 1874 var han
förordnad till folkskoleinspektör i en del
af Lunds stift. Inspektionsdistriktets
storlek (jämte vetenskapligt arbete)
föranledde under de sista åren fullständig
tjänstledighet från adjunkturen, från
hvilken d:r A. tog afsked, då han vid
slutet af år 1881 efter d:r C. A.
Uddgren, som utnämts till kyrkoherde i
Kville, kallades till inspektör för
Göteborgs folkskolor.

D:r A. har varit medlem i den
kommitté, so ni utarbetade 1878 års
normalplan, i läroboksgranskningskornmittén och
i kommittén för upprättande af förslag
till folkskolestadga för rikets större
städer. Vid det sjunde allmänna svenska
folkskolläraremötet 1871 fungerade han
som sekreterare, vid det elfte 1893 som
bestyreisens ordförande och vid andra
allmänna läraremötet å Nääs 1889 som
ordförande. Vid åtskilliga större och
mindre skolmöten har han inledt
öfverläggningar och hållit föredrag. Till
Göteborgs folkskollärarekårs
fortbildningskurser, i hvilkas styrelse han var
ordförande, bidrog han med en serie
föreläsningar ur filosofiens historia.

Då inspektörsbefattningen i och för sig
är ett af de mest kraf vande kommunala
uppdrag, som någon af
samhällsmedlemmarna i Göteborg bekläder, har d:r
Ambrosius’ tid ej mycket medgifvit honom
att ägna sig åt andra samhällets
förtroendeuppdrag. Där hans kraft tagits i
anspråk, har han emellertid ej
undandragit sig besvär och ej varit rädd för att
häfda sin åsikt, äfven om den för
tillfället ej haft majoritetens stöd. Jag
tänker här särskildt på en beredning
för fattigvårdens reorganisation, där d:r
Ambrosius då alldeles ensam kämpade
för reformer, som ett par tre år senare
genomförts eller äro på väg att
genomföras. Göteborgs kyrkofullmäktige,
anstalten för sinnesslöa å Stretered samt

SVENSK LÄRARETIDNING.

småbarnsskolorna kunna ock nämnas
bland institutioner, som haft förmånen
af hans intresserade och kraftfulla
medverkan. Hans verksamhet vid
småskollärarinneseminariet skulle jag gärna
kunnat utelämna, ty det arbetet, i hvilket
ock ingår någon undervisningsskyldighet,
har af honom själf betecknats som en
välgörande rekreation bland
administrations- och expeditionsbestyren.

Af Göteborgs vetenskaps- och
vitterhets-samhälle är d:r Ambrosius sedan
1895 ledamot.

Till Tyskland och Danmark har han
företagit pedagogiska studieresor, den
förra med statsunderstöd.

Utom ett par filosofiska afhandlingar
har han från trycket utgifvit:

Förhandlingar vid sjunde allmänna svenska
folkskolläraremötet 1871.

Läsebok för småskolan.

De första läsöfningaraa.

Handbok för åskådningsundervisningen
under de tvänne första skolåren.

Viljans uppfostran (särtryck ur berättelsen
om elfte allmänna svenska
folkskolläraremötet).

*



Vid flera skilda tillfällen har d:r
Ambrosius uttalat sina åsikter om
folkskolans verksamhet och dess ställning
som bottenskola. I senare afseendet
har han bl. a. förklarat, att han af egen
erfarenhet vore öfvertygad om det
moraliska gagn, de bättre lottades barn
skulle draga af att känna och värdera
människan också i arbetarebarnets slitna
och torftiga dräkt. Och i en inlaga till
folkskolestyrelsen år 1891 yttrar han;

För min del är jag öfvertygad därom, att
idén om en s. k, borgareskola kan lättare
förverkligas på folkskolans grund, med
begagnande af den stora frihet, som
folkskolestadgan tillstädjer i fråga om valet af
lämpliga skolformer samt vid inrättande af
lärokurser och anskaffandet af lärarekrafter, än
det torde komma att ske i anslutning t. ex.
till de högre läroverken. Från pedagogisk
synpunkt har jag icke heller af grundsats
något att invända mot, att folkskolan skulle
få ännu en viktig1 uppgift att lösa, en
uppgift, som höjde sig Öfver den allmänna
folkbildningens nivå.

Hvilka resultat, som vunnits vid
Sträfvandena för genomförande af d:r
Ambrosius’ program vid Göteborgs
folkskolor är ej tidpunkten inne att nu skildra,
då dessa skolor hafva att hoppas ännu
mycket af hans vana ledning.

Må det tillåtas att sluta med ett citat,
ett par satser ur ett tal, som d:r
Ambrosius höll för folkskolan vid en större
skolmötesfest.

Glädjen öfver vår folkskola - yttrade
han - är berättigad. Aktom oss dock att
försjunka i belåtenhet! Den sömniga
belåtenheten är stillastående, stillaståendet
glider omärkligt in i tillbakagång1. Här
finnes mycket att förbättra.

Vi instämma däri, att ju högre målet
sättes, desto mer fattas oss i att nå det.
Det främjar dock arbetsglädjen och
stärker modet, om blicken riktas icke
endast på hv ad som fattas utan ock på
hvad som vunnits.

N:r 6

Må då arbetsglädjen med hänsyn
såväl till frukterna af det gångna som
förhoppningarna om det kommande varda
allt rikare! Joh. O-r.

Två bortgångna
lärareveteraner.

1. En af de gamle
»ambulerande?»

Vid ett husförhör i Tysslinge socken
i Nerke år 1858 fann pastor, att
läskunnigheten hos ungdomen från
Tolsbo och Ymningshytte rotar var rätt
skral, hvadan han kom på den tanken,
att det skulle vara bra att få en
ambulerande skola där uppe bland Kilsbergen.
Hans förslag härom vann ock
sockenstämmans bifall. Som sökande till den
nya tjänsten anmälde sig genast
puckel-ryggiga »Skol-Magdalena», som önskade
transport från en annan del af socknen,
samt Per August Hcegerström.

Denne senare var ett socknens barn.
Han var f Ödd vid Garphytte bruk 1843
och hade under uppväxttiden hjälpt till
i smedjan med hvarjehanda småsysslor.
För lärarekallet hade han ingen som helst
underbyggnad, men han ägde tvänne af
ålder ansedda goda förutsättningar: han
var låghalt och späd till växten, så att
han ej dugde till kroppsarbetare.
Följaktligen slog han rivalen ur brädet.

Med en kontant lön af l Y 2 riksdaler
rmt i veckan jämte kosthåll från
barnens föräldrar började H. skolarbetet
vid Tolshyttan i januari 1859.
Skolrummet, som tillika upplåts som
lärarebostad, utgjordes af en liten kammare
öfver ett uselt brygghus. Det hade så
glest golf, att soporna vid städningen
ramlade ned genom springorna, och
spisen var ej alltid i det skick, att den
kunde användas för eldning.
Inventarierna utgjordes af ett bord, en stol, en
gammal soffa och några på bockar lagda
lösa bräder, hvilka tjänade både som
sittbänkar och bord för barnen, samt
några exemplar af Cnattingii läsebok
jämte ett begränsadt antal skiffertaflor.
Hjälpmedlen för undervisningen voro
således ytterst primitiva i alla afseenden,
men »roligt var det ändå, ty alla
barnen voro flitiga och snälla och lärde sig
sina hemläxor väl; vi läste, så länge
vi sågo, och somliga barn sprungo vid
bloss hem öfver snöskaren, så att man
kunde tro, att lyktgubbar dansade på
snön», säger H. själf i ett föredrag om
äldre skolförhållanden i Tysslinge.

I den andra roten var skolan inhyst
i boningsrummet hos en familj; Familjen
flyttade emellertid snart och lämnade
lärare och skolbarn såsom ensamma
herrar på täppan. Skälet därtill var,
att stugan var så bristfällig, att den ej
kunde användas som människobostad.

Ehuru H. ingalunda funnit lärarens
förhållanden särdeles bekvämliga eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free