Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 7. (1,103.) 18 februari 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 7
håndverkere, soldater, studenter,
semi-narister o. s. v.» Och inom detta »hem»
har Holm utöfvat en betydelsefull
verksamhet till ungdomens bästa.
Öfverallt, där skol- och
folkupplys-ningsfrågor diskuterades, var Harald
Holm en intresserad deltagare. Han
var m^d om att stifta »Dansk
skole-forening», var ledamot i dess styrelse
liksom i »Dansk skolemuseum» och
»Dansk folkemuseum». De sista åren
var han äfven censor vid
afgångs-examina vid folkskollärareseminarierna.
Vid de tre senaste nordiska
skolmö-tena tillhörde han bestyrelserna.
Särskildt torde litet hvar erinra sig hans
varmhjärtade inlägg vid 1900 års möte
i Kristiania i diskussionen i frågan om
»samarbete mellan Nordens barnskolor».
Han framlade där förslag om
tillsättande af en kommitté, som hade att till
nästa Skolmöte framlägga en detaljerad
plan för dylikt samarbete, hvilket förslag
af mötet antogs, och var Holm insatt i
denna kommitté. Han erinrade om
biskop Thomanders ord, att det höfdes
Nordens folk att älska hvarandra,
undervisa hvarandra om allt godt, läsa
hvarandra och höra hvarandra.
Och litet senare samma år skref han:
Ved skolemödet i K. i sommer var der
intet, der satte sindene så stserkt i
bevse-g-else som det spörgsmål: Er vi nordbor et
folk, eller er vi tre folk? Efter mit skön
gik det her som så ofte: Begge de stridende
parter havde ret. De havde utvivlsomt ret,
der hsevdede, ät svenske, norske og
danske er tre folk, hvert med sit sprog og
hvert med sin historie. Tre folk med tre
sprog. Det er en ubrydelig lov. Men på
den an<$en side har de ikke mindre ret,
der forkynder det evangelium: Vi er et
folk, og vi har et sprog. I sammenligning
med alle folk i verden er vi nordboer, som
forståer hinanden uden tolk, et folk og har
et fselles tungemål. Det er
skandinavismens glsedelige budskab, og det tager intet
f ra os af det, der er vört sseiiige eje.
Harald Holm var som talare en
mästare att rycka sina åhörare med sig.
Och då meningarna bröto sig mot
hvarandra, hade han en sällsynt konst att
jämna ut genom att - såsom i det
nyss anförda - visa upp, att båda
sidorna hade något berättigadt uti sig.
Sista gången Harald Holm var med
om något Skolmöte, var vid nordiska
folkhögskolemötet i Borghamn i
september förra året. Äfven här fann man
samma varma ifver för den nordiska
ungdomens fostran till dugande
medborgare, som alltid besjälat honom.
Länge skall minnet af hans nobla
personlighet lefva hos Nordens skolvänner.
H. Odhner.
ProfhäfteafSAGA
för år 1903 erhålles
gratis, då begäran
därom framställes till
Svensk Läraretidning, Stockholm L
Hvad fordras för att
resultatet af undervisningen skall
bli varaktigt?
Af O. Hellner.
(Sammandrag af ett anförande vid Lidkö-
ping-Skara-kretsens skollärareförenings
möte.)
(Forts, och slut fr. n:r 5.)
Beträffande själfva undervisningen
gälla Compayrés ord: »De
ansträngningar, soni göras för att underlätta
hågkomsternas förvärfvande, bidraga
också till deras bibehållande.»
Vi måste bemöda oss om att från
början gifva barnen Mara begrepp om
det, som är i fråga. »Det som skall
inläras i hufvudet, skall vara så ljust
och klart som den stilla månen på
himmelen. Hvad som är dunkelt och
bländar och förvirrar är icke lärdom utan
hjärnf or vridning», säger den gamle
Pes-talozzi. »Orden i och för sig meddela icke
det genom dem betecknade, utan de
förutsätta det» (Diesterweg). »Åskådlig
framställning af undervisningsstoffet är utom
all fråga det viktigaste för att
undervisningen skall vara klar» (Kehr).
Åskådningarna kunna vara yttre eller inre (de
senare utgå från barnens erfarenhet).
»Man skall ej stanna vid åskådningar
utan leda lärjungarna från åskådningar
till begrepp» (Kehr). »Varaktigheten i
undervisningsresultaten beror på
åskådningarnas styrka» (Kehr).
Undervisningen måste vara grundlig.
»Det som påsmetas sitter i bästa fall
illa» (Locke). »Ungdomens rätta
undervisning bör bestå däri, att man öppnar
dess förstånd, så att därifrån liksom ur
trädens knoppar blad, blommor och
frukter spira fram, så att under påföljande
år ur hvarje ny knopp en ny liten gren
med sina blad, blommor och frukter
uppstår» (Comenius). Man bör därför
ej gå för fort. »Den drifhuskultur, som
i så många skolor omhuldas, gör starkt
afbräck i undervisningsresultatens.
varaktighet» (Kehr). Man bör ej heller ge
för mycket på en gång. »En väl
genomarbetad uppgift är bättre än tio
mindre noggrant genomförda», yttrar i
en liten bok folkskoleinspektör Bergman.
Undervisningen måste väcka barnens
intresse. »Utan intresse ingen
uppmärksamhet, intet tillgodogörande ...
Väckandet af intresse sker icke därigenom,
att läraren skyndar från det ena
undervisningsföremålet till det andra, och icke
heller därigenom, att han kryddar sin
undervisning med en massa anekdoter
och skämt och söker roa barnen med
allehanda upptåg och nyheter . . . Man
skall hos lärjungarna ingifva lust och
kärlek för ämnet genom att gifva dem
för själen väl tillagad näring. Öfverallt
skall man utgå från elementerna, skrida
steg för steg framåt, gifva vänligt
erkännande åt hvarje spirande kraft hos
barnet och försöka att få det att
fröjdas åt sitt arbetes resultat» (Kehr).
»Insikt föder intresse», säger ordspråket.
»Låt barnen komma till insikt om och
få erfara nöjet af att ’kunna bra’!
Detta mer än något annat bidrager till
att väcka intresse» (Bergman). Själf
bor läraren vara intresserad af hvad
han förehafver med sina elever och
tillika låta dem förstå, att det endast
är små smulor af ett rikligt förråd,
soni han kan frambära till dem.
Lyckas han så »reta den andliga aptiten, så
att lärjungarna efter sin skoltid hungra
efter andlig näring, då har läraren
hunnit det högsta, som för honom är
möjligt att uppnå» (Kehr).
Vi måste vid undervisningen städse
fasthålla skillnaden mellan hufvudsak och
bisak. »Lärarens konst måste visa sig
däri, att han ej låter sina betraktelser
mynna ut i oväsentliga småsaker»
(Rousseau). »Af bisaker må endast sådant
medtagas, som tjänar till att göra
undervisningen åskådlig och lifva intresset»
(Folkskoleinspektör Ambrosius).
Vi måste vid undervisningen taga
tillbörlig hänsyn till hvarje enskildt barns
förmåga och behof: undervisningen måste
vara individuell. Härom yttrar Otto
Salomon bl. a. ungefär följande: »Så snart
vi drifva barnet öfver gränsen för dess
förstånd, så att det icke vidare klart
och tydligt fattar, hvad vi vilja
klargöra, så kommer det icke vidare att stå
på fast grund utan snafvar i något,
hvari det icke känner sig säkert. Vi
tro, att ett barn, som är tio år, skall
hafva utvecklat sig lika mycket som alla
andra tio års barn och tanka icke på,
att det är mycket annat än åldern, man
måste taga hänsyn till. Vi lämpa ej
lärokursen efter barnen utan tvinga
barnen in efter kursen. De tidigare
utvecklade och mera begåfvade bromsar
man för, och de klena tagas i släptåg.»
- »Ett felaktigt sträfvande efter en
medelnivå i kunskaper hejdar ett mer
begåfvadt barn men kan rycka upp ett
mindre begåfvadt med rötterna»,
yttrade docenten von Schéele i ett föredrag
om ärftlighet i uppfostran och tillade:
»Har barnet svårt för ett ämne, må det
däri lära blott hvad som är
oundgängligen nödvändigt, men de rikare
utrustade i samma ämne så mycket mera.»
Undervisningen måste vara ordnad
efter följande af Dittes uppställda regel:
»Egga, stegra och underhåll lärjungens
själ f verksamhet; gör den för honom till
en vana!» - »Människan är i fast och
säker besittning endast af det hon
arbetat sig till, och endast det har för
henne värde, hvilket hon genom
sjelfverksamhet förvärfvat sig» (Kehr).
»Kräfver man intet af ett barn, så får man
intet; utkräfver man af barnen, hvad
de kunna gifva, så gifva de detta med
nöje. Min lärjunge skall ej så mycket
eftersäga mina lektioner utan fastmer
utföra, hvad han hör under dem; han
skall repetera dem i handling»
(Montaigne).
»Ingenting skall blott läras, allting
skall också öfvas, ofta repeteras och till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
