Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (1,124.) 15 juli 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 28
SVENSK LÄRARETIDNING.
521
skolmötesdeltagare vittnade enstämmigt
härom, att bättre arrangemang aldrig
förut förekommit vid något möte.
Bland det, som var ägnadt att gifva
lif och innehåll åt de yttre
anordningarna, måste man i första rummet
uppmärksamma de uppställda »frågorna» och
de öfverläggningar, som dessa föranledde.
Att de ämnen, som uppförts på
programmet, till största delen voro verkliga
lifsfrågor för vår svenska folkskola, det blef
under öfverläggningarna och äfven vid
andra tillfällen fullt klart. Ett godt
kriterium härpå har man oék däri, att
det totalintryck, man fört med sig hem
från detta mötes förhandlingar, är en
ofrånkomlig allvarsstämning och
ansvarskänsla. När målades det någonsin
klarare för ens medvetande, hvilka stora
uppgifter det föreligger vår folkskola
såsom nationens uppfostrarinna, och när
kände vi skolans arbetare det stora
ansvar, som hvilar på en hvar af oss,
lifligare än under det föredrag, som
enligt allas mening utgjorde mötets
glanspunkt, föredraget om den svenska
folkskolan vid början af tjugonde seklet?
Såsom det för folkskolans utveckling
i närmaste framtid mest betydelsefulla
momentet under mötet tvekar jag icke att
beteckna behandlingen af frågan om
»halftidsläsningen». Såväl det kraftiga
inledningsföredraget med sina man må
väl säga märkliga afslÖjanden som
diskussionen och det enhälliga antagandet
af resolutionsförslaget gåfvo det
bestämdaste intryck af, att en fruktbar
fortsättning här kommer att följa. Slående
och gripande på samma gång var
kontrasten mellan å ena sidan den
redogörelse för skolväsendets utveckling under
själfvaste nödåret i nordligaste
Norrbotten, som muntligen lämnades af dessa
trakters folkskoleinspektör, och å andra
uppgifterna om det stillastående och
bak-åtsträfvande, som råder på de feta
slättbygderna på ömse sidor om Vättern.
En sak bör man, synes det mig, lägga
på minnet, när man bedömer de
maktägandes ställning till frågan om barnens
normala skoltid. På månget ställe har
den skolform, som kännetecknas af
hvar-annandagsläsning, blifvit vederbörande
lärares skötebarn. Med det betydliga
kommunalpolitiska inflytande, lärarne ofta
ha i sina små församlingar i t. ex.
Västergötland skulle deras initiativ till
skolväsendets förbättring nog i sinom tid
leda till resultat, men då sådant
initiativ uteblir, finner man det förklarligt
om ej ursäktligt, att det "icke heller
kommer från skolmyndigheterna.
De skarpa ord öfver samskolorna i
mindre samhällen såsom konkurrenter
till folkskolan och hinder för hennes
utveckling, som på detta möte fälldes, voro
fullt berättigade. Hvad skall man säga,
då - såsom man helt nyligen haft
exempel på - föreståndaren för en högre
folkskola med samundervisning själf för
»ofverklassens» barn i det lilla
samhälle (i västra Sverige) han tillhör
upprättar och gör sig till »rektor» för
en annan samskola, en konkurrent till
sin egen, som står under skolrådets
styrelse!
En fråga, på hvars behandling
åtminstone undertecknad kände sig i någon
mån besviken, var den om
kristendomsundervisningens reform. Helt säkert hade
behandlingen af denna under nuvarande
förhållanden kunnat betraktas som’mera
»gifvande», ifall mötet, lämnande det
metodiska å sido, helt enkelt gjort ett
enhälligt instämmande i senaste riksdags
hemställan till k. m:t om »den nu
använda katekesutvecklingens ersättande
såsom lärobok med en ny, efter
barnaålderns mottaglighet och behof afpassad
handledning i den kristna tros- och
sedeläran». Att icke ett sådant förslag
kom under mötets ompröfning förefaller
mången underligt, mången, som i likhet
med undertecknad litade för litet på sina
armbågar och för mycket på dem, som
under diskussionen trängdes framme på
tribunen.
Att skolutställningen hos de flesta
utgör ett verkligt glansnummer i
hågkomsterna från mötet torde vara säkert. Till
och med en så inbiten skeptiker, då det
gäller utställning af uppfostringsresultat
och elevarbeten, som undertecknad måste
erkänna, icke att det som visades var
utomordentligt vackert, ty det ligger
alltid så uppenbart, utan äfven betydelsen
af en exposition som denna, Att
Stockholms invånare icke allmännare
begagnade tillfället att få en inblick i, med
hvilka hjälpmedel vi numera röra oss i
vår folkskola, är att beklaga, helst
folkskolan ännu inom vissa kretsar är en
så främmande värld, att man på fullaste
allvar tror, att man där icke ens
förfogar öfver en karta att hänga upp för
eleverna vid geografiundervisningen.
Det sista minnet från det egentliga
mötet är ingalunda det sämsta: den i
allo lyckade afslutningsfesten på Skansen.
Hvad bör icke denna ha lämnat i
utbyte särskildt åt de många, som förut
icke besökt denna underbara plats! Och
maken till den »åskådningslektion» som
d:r Berg presterade från
Renbergs-katedern, hade nog ingen varit med om
förut. Äfven när det gällde den
materiella välfägnaden, gjorde sig
festkom-mitterades arrangeringsförmåga på ett
lyckligt sätt gällande.
S. N.
J. A. Edgren .}". En sjukdom, som
ofta nog hemsöker lärarekårens
medlemmar och i förtid ändar deras tunga
arbetsdag, är bröstlidande. Af detta
skördades också den 11 dennes
folkskolläraren John August Edgren i Ljungsarp,
Älfsb., i en ålder af endast 44Y* år.
Han var nämligen född 1859 i
Götlunda, utgick 1881 från Göteborgs folk-
skollärareseminarium och erhöll samma
år den lärarebefatttning, som han
alltsedan innehaft.
En ytterst energisk och samvetsgrann
arbetare for folkupplysningens sak såväl
utom som inom folkskolans murar, var
han dessutom sina församlingsbors allt
i allo, bistod dem städse med råd och
dåd samt åtog sig och skötte troget de
kommunala uppdrag, som anförtroddes
honom, såsom
kommunalordförandeskapet o. s. v. Som kamrat var han
trofast, pålitlig och vänsäll. Inom Kinds
kretsförening var han sekreterare bortåt
två årtionden och bevistade som ombud
för denna krets det nyligen i
hufvudstaden hållna ombudsmötet.
Närmast sörja honom maka, 3 små
barn, en åldrig moder och 5 syskon.
I deras sorg deltager en talrik vänkrets.
Frid öfver den vänsälle kamratens
minne! /. P. O.
J. F. Bengtsson f, I förra vec
kan afled i Vadstena klockafen och
organisten därstädes, musikdirektören
Johan Fredrik Bengtsson.
Han var född i Herrestad, Bohuslän,
1845, vann vid 19 års ålder inträde i
Musikaliska akademien i Stockholm, där
han 1870 aflade organistexamen och
1874 inusikdirektörsexamen. Efter en
tids tjänstgöring som vik. kantor i
Adolf Fredriks församling, Jakobs och
Storkyrkoförsamlingen i Stockholm, blef
han 1876 organist, kantor och klockare
i Vadstena och S:t Pers församlingar
samt 1879 ordinarie lärare i sång och
musik vid läroverket i staden.
Själf framstående musiker och skicklig
orgelspelare har han gjort stor insats i
musiklifvet i Vadstena, villig som han
alltid var att leda och medverka. Blid
och vänsäll efterlemnar han en stor
krets af sörjande vänner utom maka,
född Cassel, och 5 barn.
Uttalanden angående valen
i 8. A. F.
Centralstyrelsevalet.
5.
Med anledning af hr Alexander Jonssons
afsägelse står föreningen åter inför den
betydelsefulla uppgiften att tillföra sin
centralstyrelse en ny arbetskraft. Att denna
icke bör tagas från hufvudstaden utan från
landsorten, är alldeles tydligt. Genom hr
Söderbergs inflyttning till Stockholm är
verkställande utskottets numerär betryggad.
Otvifvelaktigt kommer ock den nye
sekreteraren att blifva en af centralstyrelsen själf
utsedd Stockholmslärare, hvadan
hufvud-stadsinflytandet i så fall blir ytterligare
till-godosedt. Sveriges andra stad saknar
däremot, efter hr Joh:s Johanssons afgång,
en manlig representant. Enligt vår åsikt
kan och bör denna plats nu fyllas. Men
då bör kandidaten tagas bland dem, som
befinna sig i sin fulla mannakraft. Hr Fale
Schöldéen är mannen. Snart 40-årig, med
erfarenheter både från rama landsbygden,
där han i många år skött en mindre
folkskola, och från stad, begåfvad med skarpt
hufvud, snabb uppfattning, kunskapsrik,
modig och förslagen samt omutligt själf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
