Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (1,133.) 16 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 37
2. En motion i katekesfrågan.
Teol. professor F. A. Johansson i
Lund väckte sistlidna onsdag inom
kyrkomötet följande motion:
Det är af yttersta vikt för vårt folks
andliga uppfostran, att dess barn och
ungdom erhålla en så mycket som möjligt
verksam kristendomsundervisning. Om
folket förlorar tron på och intresset för
religionen, så löper det fara att gå under.
Den faran synes i ej ringa mån hota
vårt folk. Ett oeftergifligt villkor för
en verksam kristendomsundervisning är
att den meddelas med användning af
fullt lämpliga läroböcker. Den nu
föreskrifna katekesen af år 1878 äger
visserligen betydliga förtjänster, dock anser
jag den ej fylla de kraf, man måste
ställa på en lärobok i kristendom. Den
är för vidlyftig. Innehållet är ofta
alltför abstrakt och gifves i former, som
ej äro nog enkla och lättfattliga.
Dessutom vill jag anmärka, att den gamla
uppställningen i fem hufvudstycken är
mekanisk och ologisk och försvårar
inhämtandet af innehållet, enär den utgör
ett hinder för uppfattningen af det inre
sammanhanget mellan innehållets olika
delar. Att min nu uttalade uppfattning
af katekesen är riktig torde styrkas däraf,
att inom vida kretsar, ej minst
lärare-kretsar, en opinion arbetar sig fram om
nödvändigheten af en ny katekes.
Vi behöfva alltså enligt min mening
en sådan, och den bör bl. a. ha följande
egenskaper. Den bör vara kortfattad och
helst uppställd i stycken utan frågor
och svar, kanske med olika kurser. Den
bör vara uppställd efter någon
systematisk ordning, som låter lärjungen se
innehållets särskilda delar i deras inre
sammanhang. Vidare bör den i
möjligaste mån återgifva bibelns enkla
konkreta tankar och därför nära ansluta sig
till bibliska historien. Den bör ock vara
bekännelsetrogen, d. v. s. innehålla det
väsentliga af kristendomen, sådant det
senast i historien fått så att säga
officiellt uttryck i våra bekännelseskrifter,
och därför bör den i sig upptaga Luthers
lilla katekes. Till sist bör den vara
modern i den meningen, att den
innehåller kristendomens religiösa och etiska
idéer, sådana de i sin sanning erfaras
och uppfattas af den nuvarande tiden.
På grund af hvad jag så anfört vill
jag vördsamt hemställa,
att kyrkomötet, i likhet med hvad
sista riksdagen gjort, behagade ingå
till k. m:t med underdånig anhållan,
det täcktes k. m:t vidtaga åtgärder
för anskaffande af en ny katekes för
svenska kyrkan.
Våra vänner
ombedjas att godhetsfullt verka för, att
Svensk Läraretidning varder känd bland allt
flera lärare, lärarinnor, organister,
skolrådsmedlemmar och skolvänner. Profnummer
erhålles gratis.
Reform eller skenreform?
Kyrkomötet har af k. m:t fått sig
den frågan förelagd, huruvida det
»för sin del anser den nu såsom
lärobok använda katekesutvecklingen
böra ersättas med en ny lärobok
eller i motsatt fall, i hvilka
afseenden en förändring af den nu använda
katekesutvecklingen synes
kyrkomötet vara erforderlig».
Katekesutvecklingen af 1878 afsåg
att vara en återspegling i miniatyr af
det härskande teologiska
lärosystemet på 1860- och 1870-talen med
dess gängse terminologi samt med
begagnande af bibelns ord endast
såsom »belägg» för systemets olika
satser och termer. En »revision»
skulle innebära, att system och
terminologi modifierades en smula efter
det senaste årtiondets rådande smak
och att äfven beläggmaterialet
under-ginge någon förändring; s j älf va
grundtanken för det helas anordning:
teologiskt system med bibelspråksbevis,
skulle däremot fortfarande bibehållas.
Årets riksdag och årets allmänna
folkskolläraremöte ha däremot, i
likhet med senaste läroverkskommitté,
förklarat sig önska en ny
undervisningsbok i den kristna tros- och
sedeläran, byggd efter en helt annan plan
än gällande s. k. utveckling, alltså
icke någon ny »katekes» eller
»katekesutveckling», såsom på grund af
missuppfattning upprepade gånger
blifvit påstådt. Lärogången borde
vara alldeles omkastad: bibelns
utsagor borde gifva utgångspunkten
och hufvudinnehållet, systemet borde
vara slutpunkten och erhålla sin
sammanfattning ej i någon modern, mer
eller mindre efemär lärobyggnad utan
i den kyrkliga hufvudurkund, som
kallas Luthers lilla katekes. Från
en sida sedt kan detta kraf anses
såsom en omedelbar tillämpning af
den pedagogiska grundlagen: från
det konkreta till det abstrakta! Från
en annan sida betraktadt är
detsamma det enda, som verkligen gör
all-var af en lösen, hvilken visserligen
klingar som en ordlek men i själfva
verket är något vida mer:
kristendomsundervisningen måste erhålla
»sin rätta bibliska futthet»; först då
så sker, kan den i folkskolan komma
till »sin fulla rätt».
Till hvilken sida skall kyrkomötets
flertal nu sluta sig?
Det är nästan naivt att ens
framkasta en sådan fråga. Med
kännedom om kyrkomötets sammansättning
och allmänna karaktär är svaret täm-
ligen gifvet. Mötet kommer utan
tvifvel att tillstyrka en »revision»,
antagligen med angifvande af dennas
pedagogiska syfte men med betonande
af att själfva stommen, trots dess
alldeles opedagogiska anordning och
beskaffenhet, fortfarande bör användas.
Och följderna?
Om k. m:t verkligen vore lika
benägen för halfheter och lappverk
som kyrkomötet torde vara, om
katekesutvecklingen blefve »reviderad»
och i detta skick erhölle det år 1908
sammanträdande kyrkomötets
godkännande, så skulle utan tvifvel
många präster samt prästerliga
inspektörer och seminarierektorer med
största möjliga entusiasm förklara,
att allt nu vore ganska godt.
Kanske skulle till och med en del
folkskollärare härutinnan instämma med
dem. Då Lindblomska »förklaringen»
gällde, tyckte som bekant-detta slags
folk, att den var mycket bra. Så
snart 1878 års »utveckling»
påbjudits, gingo samma personer öfver på
den och försvarade den mot alla
»smädelser» d. v. s. mot all kritik.
För hvarje gång »statens läsebok»
blifvit reviderad, har ju det talet hörts,
att numera inga anmärkningar af
någon nämnvärd betydelse kunde
med fog framställas. Men de
principiellt och permanent belåtna har
man ju egentligen aldrig haft att
räkna med; de försena utvecklingen,
men de bestämma den icke.
Ledningen tillkommer alltid dem, som
undersöka och pröfva och icke
godkänna en sak med mindre den
svarar mot sitt ändamål.
Har man minsta grund att antaga,
att dessa senare skulle ens för någon
tid slå sig till rö med en s. k.
revision? För visso icke. Mycket har
skett sedan 1878, då svenska
folkskollärarekåren saknade snart sagdt
alla organ att gifva sin mening
uttryck och göra den hörd. Den
»reviderade» utvecklingen af 1908 eller
1913 skulle redan vid sitt första
framträdande vara dömd af
folkskollärarekåren såsom hvilande på en
alldeles opedagogisk grund, och man kan
vara säker om, att den icke komme
att upplefva sitt trettioårs-jubileum.
Hurudant kyrkomötets uttalande än
blir, hoppas vi därför, att k. m:t ej
skall låta det stanna vid en
skenre-form. Ännu torde möjligheten ej vara
ute att genom åstadkommande af en
på verkligt biblisk grund hvilande
undervisningsbok i den kristna tros- och
sedeläran ställa
kristendomsundervis-ningen i folkskolan på dess enda
sunda och säkra botten samt därmed
göra densamma kär för lärare och
lärjungar.
Men att den möjligheten finnes
kvar efter ännu en mansålders
försummande af rätta tillfället är ytterst
osannolikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
