Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (1,135.) 30 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
752
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 39
lighet. Skrifven af en så stor
barnavän och psykolog som Luther, har den
jämväl i allmänt pedagogiskt hänseende
så stora förtjänster, att dessa väl
uppväga de betänkligheter, som då och då
framkommit emot den.
Den är därjämte ett så fullödigt
uttryck för luthersk lärouppfattning och
lifsåskådning, att hvad den meddelar
torde vara tillräckligt för att ur
innehållets synpunkt fylla den uppgift, en
lärobok i kristendom har sig föresatt.
Mer än en mening torde sålunda ej
behöfva råda angående lämpligheten att
behålla Luthers katekes, i all synnerhet
som äfven den svenska
folkskollärarekåren varmt lagt sina sympatier för
densamma i dagen. Detta hindrar
naturligen inte, att en öfverarbetning af
densamma i den riktning, Svenska
folkskolans vänner föreslagit, kan befinnas
lämplig.
Hvad åter den nu gällande
utvecklingen af Luthers" lilla katekes angår, så
hafva mot denna ifrån flera håll anförts
så grava anmärkningar, att det torde
kunna anses så godt som fastslaget, att
den mindre väl lämpar sig till lärobok
för barn. Den är för det första ingen
»utveckling», förklaring af Luthers lilla
katekes, utan en i anslutning till denna
bok gjord framställning af den lutherska
kyrkans lärosystem. Den handskas
vidare minst sagdt ovarsamt och föga
pietetsfullt med de citerade bibelspråken,
och jämväl genom sin längd är den
mindre lämplig som lärobok för barn.
Det väcker därför blandade känslor, när
kyrkomötets prästerliga afdelning och
dess första tillfälliga utskott föreslå en
varsam revision af den nu gällande
katekesutvecklingen. Att det begäres, att
den kristna tros- och sedeläran må
»utläggas med större enkelhet och klarhet
i en kortare och mera konkret, efter
barnaålderns mottaglighet afpassad och
på nutidens lif praktiskt tillämplig
framställning», kan vara godt och väl. Men
det kan med allvar sättas i fråga,
huruvida icke just I Luthers katekes
förefinnes så mycket af den kristliga
tros-och sedeläran/som barnaåldern kan
mottaga, och det i en form, som i klarhet,
enkelhet och praktisk tillämpning är
mönstergill. Att införa mera dogmatik
i en barnalära kan nog med fog anses
betänkligt.
För vår del anse vi, att det lyckligaste
vore, om beslutet blefve, att kyrkomötet
begärde en ren utveckling af Luthers
katekes, ej, såsom föreslagits, en varsam
revision af den nu gällande, som ej är
någon utveckling, men en systematisk,
ofta mycket abstrakt läroframställning i
anslutning till Luthers lilla katekes.
Denna princip är genomförd till allmän
belåtenhet i den i Norge allmänt
använda Klavenesska katekesförklaringen
liksom i den nya danska.
Det skall bli särdeles intressant
att erfara, huruvida kyrkomötet kom-
mer att följa den vink, som själfva
högkyrklighetens organ sålunda
gifvit, eller om det vill söka trotsa
utvecklingen genom att envist klamra
sig fast vid »utvecklingen».
Folkhögskollärarnes
pensionsfråga
har nu inträdt i ett nytt skede, i det
att sistlidna torsdag ett möte med
folkhögskolans lärarepersonal hölls
härstädes för att diskutera och
besluta med anledning af Utarbetadt
förslag angående pension åt lärare
vid folkhögskolorna och därmed
förenade landtmannaskolor.
Som bekant har motion om sådan
pension, väckt af friherre F. C. K.
Barnekow, varit före vid riksdagen
och där mötts med sympati.
Visserligen har motionen afslagits men
enligt statsutskottets utlåtande vid
sistlidna riksdag med den motivering,
att utskottet fann det väckta
förslaget vardt riksdagens erkännande,
blott man kunde finna en lämplig
anordning för en sådan pensionering,
och ansåg utskottet - något, som
äfven af riksdagens båda kamrar
gillades - att skolornas lärare eller
styrelser borde taga initiativet och
inkomma med vederbörligt förslag.
Ett sådant förslag, på uppdrag af
styrelsen för svenska folkhögskolans
lärareförening Utarbetadt af
skolföre-ståndarne T. Bolinder i Önnestad och
J. V. Jonsson i Käfvesta, förelåg nu
för mötet. En liflig diskussion härom
fördes, i hvilken ock frih. Barnekow
deltog. Ur det antagna förslaget till
pensionsreglemente äro vi satta i
tillfälle meddela följande:
Såväl lärarne som respektive styrelser
borde bidraga till pensionering, och
pensionsåldern sattes till 60 lefnads- och
30 tjänsteår, dock med rätt för en
styrelse att låta lärare kvarstå ytterligare
högst 5 år, om han befinnes fortfarande
äga de egenskaper, som kräfvas för ett
framgångsrikt arbete. Pension ansågs
böra utgå med 80 procent af under de
sista 5 åren åtnjuten lön, dock med
högst 3,000 kr. åt föreståndare och 2,000
kr. åt lärare.
Kostnaden föreslogs skola delas så,
att distrikten och personalen tillhopa
få vidkännas ungefär en tredjedel och
staten ungefär två tredjedelar däraf.
Enligt denna norm torde af skoldistrikten
och lärarne tillsamman årligen böra
inbetalas 10 % af högsta
pensionsbeloppet. Emellertid beräknades att tillskott
från staten under de närmaste åren ej
skulle kräfvas, utan att pensionerna då
skulle kunna betalas med års- och re-,
t r oakti vaf gif ter.
Förslaget, hvilket med en del smärre
förändringar antogs, innehöll
dessutom bestämmelser angående
afkor-tad pension o. s. v. Man beslöt att
hos k. m:t anhålla om framläggande
af detta beaktansvärda förslag för
nästa riksdag.
Säkert är, att skola folkhögskolorna
i framtiden kunna utöfva en lika
nyttig verksamhet som hittills, så är
det nödvändigt, att något göres för
att trygga lärarne för bekymmer för
ålderdomen. Endast härigenom kan
man ha förhoppning om, att
folkhögskolorna skola erhålla fullt
kompetenta lärarekrafter.
Vid mötet voro 12 af Sveriges
folkhögskolor representerade, hvarjämte
från flera håll skriftligt utlåtande
angående kommitterades förslag ingått.
Mötets ordförande var direktör T.
Holmberg å Tärna och dess
sekreterare rektor S. Velin i Herrljunga.
Föråldrad
anse som bekant rikets klockare och
organister den ärevördiga
klockareinstitutionen vara, och önska de, att
den bör försvinna samt göromålen
fördelas mellan kyrkovaktaren och
organisten-kyrkosångaren.
Kyrkomötet är däremot af annan mening.
Det vill hafva klockarne kvar men
anser,, att deras tjänsteåligganden
böra fastställas genom allmänna, för
hela riket gällande grunder, så att
det må blifva slut på det nuvarande
»osäkerhetstillståndet».
Ett skenlif
kommer kyrkofullmäktigeinstitutionen
härstädes att föra, sedan dess
hittillsvarande uppgift - bestämmande
af folkskolebudgeten - från den l
januari 1904 öfverflyttas till
stadsfullmäktige. Kyrkostämmorna skola
visserligen allt fortfarande årligen
välja 50 kyrkofullmäktige och 30
suppleanter, och dessa skola årligen
sammanträda för val af ordförande,
vice ordförande och sekreterare, men
därutöfver få kyrkofullmäktige
hädanefter icke något att beställa. Detta
förhållande föranledde redaktör E.
Hammarlund attvidkyrkofullmäktiges
sammanträde i måndags, då fullmäktige
hade att för sista gången handlägga
folkskolebudgeten, väcka motion
därom, att kyrkofullmäktige måtte hos k.
m:t göra hemställan om åtgärders
vidtagande i syfte att de i
förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd i Stockholm varande
föreskrifterna angående
kyrkofullmäktige måtte, såsom numera obehöfliga,
ur förordningen utgå.
SKOLNYHETER
Stockholms folkskolors
utgiftsstat för år 1904 blef i måndags afton
fastställd af kyrkofullmäktige.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
