Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 42. (1,138.) 21 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 42
att taga till orda i denna sak, som
intresset för sockenbiblioteken och jäe med
dem jämförliga boksamlingarna i vårt
land liksom annorstädes varit på det
närmaste förknippadt med intresset för
folkskolan.
Eedan i det utskottsbetänkande, som
den 29 juni 1840 afgafs öfver k. m:ts
för nämda års riksdag framlagda förslag
om folkskoleväsendets lagstadgande,
uttalades den åsikten, att staten borde
gifva sin uppmuntran åt »för
skolundervisningens fortgång och befrämjande»
upprättade sockenbibliotek. Såsom
formuleringen af dessa biblioteks syfte visar,
hade man ursprungligen helt visst tänkt
sig, att de i främsta rummet borde
direkt tjäna undervisningen, d. v. s. för
folkskolorna vara hvad läroverksbiblioteken
voro för de då så kallade
elementarläroverken. Vid betänkandets behandling
inom stånden anmärktes på grund häraf ej
utan ett visst berättigande, att de
lämpligen borde erhålla benämningen
»skolbibliotek». I det nya betänkande, som
med anledning af återremiss afgafs d.en
7 januari 1841 och som i hufvudsak
lades till grund för vår första
folkskolestadga, genmäldes emellertid häremot,
att utskottet med sitt förslag åsyftat
äfven något annat: för
folkundervisningens befrämjande inom ett
skoldistrikt kräfdes nämligen, jämte folkskolan,
icke blott ett för lärare och lärjungar
afsedt skolbibliotek, som utgjorde »ett
oundgängligt inventarium vid hvarje
skola», utan ock ett för både ungdom
och äldre personer afsedt bibliotek, som
vore »ett nödvändigt supplement till själfva
skolundervisningen». Båda dessa slag
af boksamlingar synes man under
ärendets behandling ha tänkt sig inbegripna
under benämningen »sockenbibliotek»,
och i folkskolestadgan af den 18 juni
1842 blef i enlighet härmed inryckt en
bestämmelse, som ålade prästerskapet »att
uppmuntra till inrättande och begagnande
af sockenbibliotek samt att därtill
tjänliga böcker föreslå». Genom nu gällande
folkskolestadga har motsvarande
föreskrift erhållit en lydelse, som närmare
uttrycker hvad som torde varit den
ursprungliga meningen, i det skolrådet där
ålägges att »befrämja inrättandet och
begagnandet af socken- och skolbibliotek
samt tillse, att lämpliga böcker därtill
anskaffas ». Ej blott skolbiblioteken utan
äfven »sockenbiblioteken» ha sålunda af
vår lagstiftning ställts i närmaste
samband med folkskolan.
Sträfvandet att göra anförda
bestämmelser till verklighet har ock intill
senaste tider gått hand i hand med
sträfvandet för folkskolans utveckling.
Betecknande i detta hänseende är, att de
män, som i vårt land tänkt högst om
folkskolan och gjort mest för hennes
framåtgående, tillika varit
folkbibliotekssakens kraftigaste befrämjare, samt att
hvad som ute i de skilda orterna allt intill
de senare åren blifvit uträttadt för
vidmakthållande och fortsättande af deras
verk, i stort sedt varit en frukt af det ar-
bete, som folkskolans målsmän och framför
allt dess lärare därpå nedlagt, ofta under
starkt motstånd och nästan alltid utan
någon som helst godtgörelse. Innan
un^versitetsungdoniens intresse för saken
väcjktes, stod lärarekåren i detta
afse-en4e så godt som ensam.
tlnder sådana förhållanden har det
sagjt sig själft, att frågan om åtgärder
för skol- och folkbibliotekens
upphjäl-pai^de hört till dem, hvilka Sveriges
allmänna folkskollärareförening ansett sig
böra upptaga till behandling.
Naturligt är, att det härvid varit
skolbiblioteken, d. v. s. lärjunge- och
lärarebiblioteken, som i främsta rummet
påkallat föreningens uppmärksamhet.
Redan år 1893 utsändes frågan om
lär-jungebiblioteken till öfverläggning inom
föreningens olika kretsar. Härvid
uttalades bland annat, att ett
lärjungebibliotek borde antingen upprättas vid
hvarje skola eller ock ingå såsom en
särskild afdelning i det för kommunen
gemensamma »sockenbiblioteket» samt att
folkskollärarekåren borde arbeta för
tillhandahållandet af sund läsning åt vårt
folk, i främsta rummet åt ungdomen. För
sistnämda ändamål har föreningens
centralstyrelse låtit utarbeta en förteckning
öfver sådan litteratur, som ansetts
särskildt lämplig för barn, hvilken
förteckning utgifvits i tre starka upplagor. I
anslutning till densamma har
centralstyrelsen vidare upprättat ett
mönsterbibliotek, som upprepade gånger varit
ut-lånadt till bestyrelser för större
skol-möten i ändamål att af dem utställas
och sålunda bidraga till väckande af
allmännare intresse för saken. Genom
kretsföreningarna har centralstyrelsen
dessutom insamlat uppgifter om befintliga
lärjungebibliotek vid folkskolorna,
hvarigenom blifvit konstateradt, huru mycket
som ännu återstår, innan folkskolestadgans
bestämmelser om dylika bibliotek blifva
en verklighet. För att främja arbetet
för lärjungebiblioteks åstadkommande har
centralstyrelsen vändt sig till en del
förläggare och af dem lyckats utverka, att
å böcker, som genom centralstyrelsens
bemedling rekvirerats för
lärjungebiblio-teks räkning, dessa erhållit rätt
betydlig rabatt. Till en början ombesörjde
centralstyrelsen själf förmedlingen af
rekvisitionerna, men i samma mån som
dessas antal vuxit, har för deras
expedierande anlitats den
bokförmedlings-byrå, som upprätthållen af
»Folkbildningsförbundet» (»Föreningen för
folkbibliotek och läsestugor») härstädes. Som
centralstyrelsen funnit, att vårt land
hittills varit jämförelsevis fattigt på goda och
tillika billiga barn- och ungdomsböcker,
har den sedan flera år tillbaka genom
för ändamålet utsedda kommitterade
deltagit i arbetet för åstadkommande och
utgifvande af lämplig litteratur af denna
art.
Centralstyrelsen har sålunda för vårt
land sökt verka i ungefär samma riktning
som inom vårt broderland »Centralstyret
for de norske folkeskolers barne- og ung-
domsbiblioteker», ehuru den i saknad af
ekonomiskt understöd från det
allmännas sida icke hittills kunnat utveckla en
så omfattande verksamhet som detta.
Äfven de skolbibliotek, hvilka äro
afsedda för lärare och lärarinnor och åsyfta
att vara till omedelbart gagn för
undervisningen, har centralstyrelsen i någon
mån sökt främja. För detta ändamål
har den under de senare åren utdelat
ett antal understöd på 100 kronor
hvartdera för upprättande af lärarebibliotek,
hvarjämte den dels offentliggjort en
omfattande »Förteckning öfver pedagogisk
litteratur, lämplig för lärarebibliotek»,
dels inom föreningen inrättat ett
särskildt pedagogiskt litteratursällskap, som
med understöd af statsmedel utgifver en
fortlöpande följd pedagogiska skrifter af
framstående in- och utländska författare.
Med afseende å den s. k.
preparations-eller förberedelselitteraturen, som för ett
lärarebibliotek är af måhända ännu
större betydelse än den teoretiskt
pedagogiska, föreligger för närvarande ett
förslag, att Sveriges allmänna
folkskollärareförening skulle under samverkan med
motsvarande föreningar i Norge och
Danmark söka tillgodose det behof af sådan
litteratur, hvilket, i samma mån som
fordringarna på folkskoleundervisningens
inre halt stegrats, gjort sig på ett
synnerligen kännbart sätt gällande äfven
inom vårt lands folkskollärarekår.
Vid sidan af intresset för
skolbiblioteken har emellertid från nämda kår
uppmärksamhet ägnats äfven åt
folkbibliotekssaken i allmänhet. Såsom redan
blifvit antydt hafva en mängd af
kårens enskilda medlemmar nedlagt mycket
arbete på vidmakthållandet af
sockenbiblioteken i sina hemorter; ja, de
hafva ej sällan för dessa iklädt sig
ekonomiska uppoffringar. Äfven mera
offentligt har folkskollärarekåren gifvit uttryck
åt sitt intresse härför. År 1898
lämnade en af centralstyrelsens ledamöter
i uppfostringstidskriften »Verdandi» en
på själfständiga undersökningar
hvilande redogörelse för våra folkbiblioteks
historiska utveckling, nuvarande tillstånd
och framtida utsikter, hvilken
redogörelse riktade pressens uppmärksamhet
på den viktiga saken; vid det på hösten
samma år hållna tolfte allmänna svenska
folkskolläraremötet i Norrköping var
frågan föremål för en liflig öfverläggning,
och efter anmodan från
centralstyrelsen väckte vid föregående års riksdag
tvänne dess ledamöter den motion om
statsunderstöd åt sockenbibliotek och
med dem jämförliga boksamlingar,
hvilken föranledde riksdagsskrivelsen af den
8 maj 1902. Slutligen ha vid det
nyligen hållna trettonde allmänna svenska
folkskolläraremötet mötesdeltagarna utan
meningsskiljaktighet uttalat såsom
önskemål, att stat och kommuner måtte
lämna afsevärdt ekonomiskt understöd åt
sådana fasta och vandrande boksamlingar,
hvilka hafva till ändamål att verka för
den allmänna folkbildningens höjande.
Det är den erfarenhet, hvilken under nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
