Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 46. (1,142.) 18 november 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
898
SVENSK LÄRAEETIDKLNG.
N:r 46
Från okloberkyrkoslämmorna.
Ytterlännäs, Vnrl.: Till ett pedagogiskt
lärarebibliotek hade Ytterlännäskretsen af
S. A. F. anhållit om ett anslag af 100 kr.
hvilket ock beviljades, hvadan kretsen
kommer att söka »Jultomtens» anslag för samma
ändamål. Till inrättandet af
lärjungebibliotek i Rossö folkskola lämnades 100 kr. (3
af församlingens skolor ha under de 2
senaste åren för detta ändamål erhållit 100
kr. hvardera). Organisten B. Vahlbergs lön
höjdes med 150 kr., och för kyrkosångens
upphjälpande genom kyrkokören anslogs
100 kr.
Saxtorp, Mim.: På förslag af skolrådets
ordförande höjdes lönen för samtliga
lärarinnor inom församlingen. Från och med
1904 erhålla lärarinnan vid mellanskolan
och lärarinnan vid den treklassiga
småskolan hvardera 450 kronor och lärarinnan
vid den tvåklassiga småskolan 400 kronor
utom aflöning för öfverläsning och slöjd.
Kristianopel, Blek.: De tre
småskollärarinnornas löner höjdes fr. o. m. årets
början med 50 kr. hvardera. En
öfverläsnings-månad beslutades för folkskolan i
Björke-lycke och småskolan i Olsäng-Skäggeryd.
Mindre folkskola inrättades med
höstterminens början i Flyeryd, där förut varit
småskola.
Rödön, Jmtl.: Slöjdundervisning för
såväl gossar som flickor införes vid Hägra
folkskola. Aflöningen för gosslöjden
bestämdes till 200 kr., för flickslöjden 100 kr.
Förste läraren Aug. Svedbergs lön höjdes
med 100 kr. öfver lagstadgadt belopp.
Fortsättningsskolan, anordnad som aftonskola,
skall fortgå under år 1904.
Leksand, Kpbg: Ett tvåklassigt skolhus
skall uppföras i Hagen.
Borg, Östg.: Folkskolläraren Thonberg
fick 150 kronor årligen i egenskap af
skolrådsordförandens protokollförare, hvaremot
folkskolläraren O. Nöjd fick afslag på sin
begäran om löneförhöjning, hvilken
skolrådet afstyrkt.
Torsåker, Gflb.: Ett andra skolhus vid
Hofors bruk, rymmande 4 lärosalar jämte
erforderliga bostadslägenheter för
lärarepersonalen,-skall uppföras. För anskaffande
af ritningar och kostnadsförslag till bristande
skollokaler m. m. vid kyrkan tillsattes en
kommitté, hvarjämte fråga om förbättring
af distriktets skolväse^i i dess helhet i så
måtto, att så många barn som möjligt finge
8 månaders årlig undervisning, väcktes för
att behandlas vid decemberstämman.
LITTERATUR
Läsebok för folkskolans högre klasser.
Utgifven af Henrik SchiicJc, professor, och
Nils Lundahl, folkskollärare. Första
delen. Sverige. Tredje häftet. Lund, C.
V. K. Gleerups förlag. Pris häftad 2 kr.,
inb. 2 kr. 40 öre.
Hufvudsyftet med ofvanstående arbete,
som nu föreligger färdigt, har, såsom det
heter i utgifvarnes företal, varit att i
läsebokens form meddela en
framställning af vårt lands andliga och
materiella utveckling, att skildra dess natur
och folk samt således gifva ett
kulturhistoriskt komplement till skolans
läroämnen. Utgifvarne hafva velat
framlägga en bok, som genom sin mera
åskådliga framställning bättre än läroboken
skall kunna väcka kärlek till och
intresse för natur och fosterland.
De hafva, heter det vidare, sökt att
göra denna bok roande, så att
lärjungarna med lust och glädje, ej nöd da och
tvungna, skola taga den i handen.
Såsom af ofvanstående framgår, hafva de
visserligen samtidigt velat undervisa,
men de hafva undvikit lärobokens form
och i stället sökt åstadkomma en
samling af skildringar, som skall kunna
studeras såväl i hemmet som i skolan, i
båda fallen såsom nöjesläsning.
Uti denna tidnings anmälningar af de
två föregående häftena har framhållits,
att ntgifvarne i allmänhet lyckats i sin
sträfvan att vid urvalet upptaga endast
sådant, som på skolans högre stadier
kan läsas och uppfattas utan vidlyftiga
förklaringar och utredningar. Några
enstaka uttryck i första häftet samt ett
par stycken i andra häftet hafva
emellertid af flera anmälare ansetts väl
svårfattliga för barn och borde i en
kommande ny upplaga utelämnas eller
omarbetas.
Anmälaren framhöll vid redogörelsen
för första häftets innehåll, att de däri
upptagna skaldestyckena på ett par
undantag när vore af öfvervägande episk
art, och att detta antagligen berodde
därpå, att de enligt utgifvarnes plan
borde ansluta sig till de historiska
framställningar, som gåfvos i prosastyckena.
Att det icke varit ntgifvarnes mening
att allt framgent så styfmoderligt
behandla den lyriska diktningen framgick
redan af andra häftet och visar sig ännu
tydligare i det föreliggande. Här
upptagas ej mindre än 43 stycken i
bunden form, af hvilka de flesta äro rent
lyriska och de öfriga af öfvervägande
lyrisk art.
Så vidt anmälaren kunnat fatta, är
urvalet här så omsorgsfullt och gjordt
med en så god smak och säker
urskill-ning, att det borde vara ytterst svårt
för äfven den strängaste granskning att
emot detsamma med fog göra någon
betydande anmärkning. Och detta är af
så mycket större betydelse, som
flertalet af de barn, för hvilka boken
närmast är afsedd, efter slutad skolgång
kanske ej komma i tillfälle att göra
bekantskap med de många pärlorna i vår
lyriska diktning.
Bland de i detta häfte upptagna
dikterna må framhållas följande:
Spring, min snälla ren (F. M. Franzén);
Guds lof (J. O. Vallin);
Den lille kolargossen (E. G. Geijer);
Ur Lycksalighetens ö (P. D. A. Atterbom);
Näcken (E. J. Stagnelius);
Tomten (V. Rydberg);
Julottan på landet (C. D. af Wirsén);
Vallarelåt (Gustaf Fröding);
Hvi suckar det så tungt uti skogen (B.
E. Malmström)?
Vårhälsning (H. Sätherberg);
Frihetshymn (G. Wennerberg).
Prosastyckena utgöras till största
delen af kulturhistoriska skildringar från
tiden efter 1809. De inledas med tvänne
lifliga och målande skildringar af det
historiska drama, som utspelades på
Stockholms slott den 13 mars 1809, hvilka
skildringar äro hämtade från H. G.
Trolle Wachtmeister och B. von Bes-
kows minnen och utmärkas af den
lefvande åskådlighet, som endast en
samtida och i närheten af skådeplatsen
varande kan förläna åt en historisk
berättelse.
Uti stycket »De sista skotten»
skildras på ett klart och objektivt sätt
vapenskiftet mellan svenskar och norrmän
1814. Berättelsen, som delvis är
hämtad från den framstående
krigshistorikern G. Björlins skildring af berörda
krig, är kemiskt ren från allt hvad
norrmännen kalla »storsvenskhet», och i
densamma beröras äfven de slitningar, som
genom unionen uppkommit. Om den
uppväxande ungdomen i de två förenade
rikena alltid fått dylika opartiska och
lidelsefria framställningar af unionens
tillkomst som den, hvilken här i stora
drag meddelas, skulle helt visst de
berörda slitningarna förlorat mycket af den
bittra karaktär, som nu alltför ofta gjort
sig gällande.
Några af styckena skildra vittra
stormän från. vår litteraturs guldålder. Bland
dessa stycken må nämnas:
Franzén och Wallin, En märkesdag, Geijer
och den svenska historieskrifningen,
samtliga af professor Schiick, samt
På fogdekontoret (K. V. Böttiger),
Esaias Tegnérs hem i Lund (Elof Tegnér),
Geijers barndomshem (E. G. Geijer).
Uti de rent litteraturhistoriska
styckena är innehållet på sina ställen på
grund af ämnets art helt visst för
svår-fattligt för barn inom den egentliga
folkskolan. Det torde ej lyckas för mången
lärare, att på detta stadium kunna för
barnen klargöra uttryck sådana som t. ex.
följande:
Utledsen på den föregående tidens torra
och själlösa dogmtro hade man (under
upp-lysningstidehvarfvet nämligen) slagit om till
en motsatt ytterlighet o. s. v. (S. 532).
De stora kulturrörelserna äro stormar,
som blott stryka fram öfver höjderna men
sällan förhärja dalarna. Det svenska
folket, till hela sin läggning djupt religiöst,
hade icke heller under 1700-talet växlat
sinne. (S. 534.)
Men äfven i dessa stycken, där den
lärde litteraturhistorikern förutsätter allt
för stor beläsenhet och förståndsmognad
hos dem, för hvilka boken närmast är
afsedd, har han tydligen sökt, så vidt
möjligt varit, att genom exempel och
citat klargöra sin mening. Och det må
bestämdt framhållas, att sådana uttryck
som de ofvan anförda äro lätt räknade.
De ur skönlitteraturen valda
prosastyckena äro hvart i sitt slag af första
rangen, vare sig man ser på det rent
litterära värdet eller deras lämplighet
såsom läseboksstycken. De äro följande:
Täcker Herranom, tv han är god! (J. O.
Wallin);
Tal vid invigningen af en ny
begrafningsplats (J. O. Wallin);
Grimstahamns nybygge (K. J. L. Almqvist) ;
Ur »Värmländingarna» (F. A. Dahlgren);
Gubben Mallen (Aug. Blanche);
Pojkarna (V. Rydberg);
Julottan (A. Strindberg);
Gudsfreden (Selma Lagerlöf);
Ett nvtt träd i skogen (Karl-Erik
Forslund).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
