Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
SVENSK LÄRÅRETTDNINGo
Nr 3
»på fjällmarkerna» - »i det stora barrskogsområdet» - »i Lapplands älv- och sjöbygder» - »de lappländska malmfälten». För Jämtland ser* man samma indelning: »snöområdet» - »fjällområdet»
- »barrskogsområdet» - »älv- och sjöbygden» ; för Härjedalen ha vi: »den eviga snöns område» - »fjällområdet»
- »barrskogsområdet» - »älv- och sjöbygderna». Norrbotten: »barrskogsområdet» - »ku st bygderna». Västerbotten: »barrskogsområdet» - »kustbygderna». Ångermanland: »barrskogsområdet» - »kustbygderna» o. s. v. För de övriga Medelpad, Hälsingland och Gästrikland samma naturliga områden.
Här måste anmärkas att två av landskapsbeskrivningarna, nämligen Lappland och Norrbotten, äro utförligare, de övriga blott vardera på några rader. Det förefaller mig, som om en överrubrik Norrland och fyra underrubriker: 1. Den eviga snöns område, 2>. Fjällområdet, 3. Barrskogsområdet, 4. Älvarnas och sjöarnas område, 5. Kustlandet, vore för översiktlighetens skull att föredraga framför den upprepning, som måste komma vid beskrivningen av varje särskilt land skåp, och som nödvändigt måste bli torrt schema. Landskapsindelningen ar icke lämplig för framställningen av vare sig natur eller arbetsliv i Norrland. Vid en sådan beskrivning ar den naturliga landskapsindelningen långt bättre, och en karta*, som visar dessa naturliga landskaps gränser och samtidigt anger höjdförhållandena och om möjligt även land-formerna, en karta, som anger klimatet i samma naturliga områden och växtlivet och djurlivet, och slutligen en karta, som anger dessa olika landskaps näringsliv, det ar, vad som behöves, för att få en verklig geografisk översikt av Norrland.
Det ar grtt och väl med den framställningsmetoden, som skildrar ex. åkerbruket utförligt, då Skåne genomgås, men sedan inte sysslar med åkerbrukets geografiska förhållanden, utan bara refererar till det förut genomgångna, när Sveriges andra åker bruks bygder komma i fråga, men skildringen av ett landskap såsom typ har sina nackdelar, det landskapet får en bredare beskrivning på de andras bekostnad, och översikten förloras för, som man menar, den större åskådlighetens skull, ty beskrivningen av en landskapstyp ar naturligen avsedd att vara mera detaljerad an framställningen eljest. Men just här syndar man mest, typskildringen blir bred, och det stoff, som drages fram, blir allt annat an geografiskt, och den andra »geografien» namn med för litet innehåll, det förhållande, som man sa mycket överklagat. Den tid, som man slösar på typskildringen, blir onödigt lång, och ändock ar det ej säkert, att mycket viktiga geografiska förhållanden inte försummas. Beträffande Skåne gör man givetvis lätt
* Jfr användningen av underläggskartor och kartstämplar.
det felet att gå för långt i detalj, det blir lanthushållning man redogör för, ej för åkerbrukets geografiska betingelser, dess karaktär inom landskapet och övriga geografiska synpunkter. Ingen kan påstå, att lantbruket i Skåne har samma karaktär, som samma näring i Norrbotten. Varken jordförhållandena, regnförhållandena, temperaturförhållandena, avsättningsmöjligheter för alstren eller befolknings förhållandena äro lika. Man ar frestad säga, att skildringen av Norrbottens åkerbruk ar lika nödvändig som skildringen av det skånska; likaså ar Västergötlands åkerbruk inte möjligt att avfärda med några ord eller Östergötlands eller Mälarlandskapens, ty de ha vart och ett sina särdrag allt efter den olika breddgraden, höjd Över havet, klimatförhållanden, jordmån, terrängförhållanden m. m. m. m. Att man med typskildringen (undervisningsplanen för. rikets folkskolor sid. 95 mom. 8) inte avser att inlära vad åkerbruk över huvud taget ar, det behöver ej nämnas, det tillhör hembygdsundervisningen under de tre första skolåren att klargöra, liksom den klarlägger begreppen boskapsskötsel, fiske, skogsbruk, industri och hantverk m. fi. allmänbegrepp. Nej, typskildringen av exempelvis åkerbrukslandskapet skall ej ge interiörer från lantgården, utan en allmän uppfattning om de geografiska betingelserna for åkerbruks uppkomst i det landskapet, varom fråga ar, och att man därvid väljer Skåne förundrar ingen, eftersom det tydligast ger vid handen dessa geografiska betingelser: höjd över havet (lågland), landformerna (slättland), jordmån (kalkhaltig lera), klimatiska förhållanden beroende på det sydliga läget (tidig vår, lång växttid), läget i öfrigt (havomflutet==jämn temperatur) och ändå flera. Men dessa förhållanden variera, som sagt, sa pass starkt i vårt land, att Skåne ingalunda kan stå som typen ens för svenskt slättlandsåkerbruk. Det svenska landet ar till den grad individualiserat, att man tydligen i de geografiska läroböckerna funnit det nödvändigt att redogöra för varje landskap för sig. Landskapen äro dock många, studietiden för ämnet knappt tillmätt, översikten förloras, och man medhinner föga mer an de geografiska namnen. Det vore stor orätt att säga, att läroböckerna i geografi inte skulle ge mer an detta. Men jag vågar påstå, att några ar efter det man lämnat skolan, exempelvis läroverken, har man mycket ofullständiga föreställningar om land och folk, om natur och arbetsliv i svenska bygder. Sveriges klimatiska förhållanden, de vanligaste bergarterna och jordarterna äro kunskaper, som mycket litet behärskas, eftersom en och annan väl känner namnen på dessa geografiska företeelser och föremål men knappast har i läroböckerna lärt sig inse sambandet mellan näringslivet och de fysiskt-geografiska företeelserna. Det ar sant, att i de vanliga översikterna, som ges i läroböckerna och äro avsedda för avslutningsklassen (6:te i
fsk.), förekommer även klimatförhållande etc. men, synes det mig, löst från sitt sammanhang. Kunna inte dessa geografiska kunskaper meddelas redan vid den första genomgången av Sveriges geografi? Det ser ut, som om man trodde det materialet vara för svårt, som i själva verket uppklarar orsakssammanhanget, och som först gör det möjligta tt i minnet bevara dessa geografiska fakta. Hem bygdsundervisningen har dock, särskilt under tredje skolåret, sysslat just med de fysiskt-geografiska grundbegreppen och sökt klarlägga dem, särskilt klimat (temp., regn, vindar), men även terrängformer, växt- och djurliv under skilda tider på året och på skilda orter, och dock vågar man i den fortsatta undervisningen, som skulle grunda sig på detta hembygdsstadium, inte taga med mer an beskrivningen av terrängformerna, sådan den förekommer i alla läroböckernas Jandskapsbeskrivningar och därtill en skildring av näringarna i olika bygder, det ar allt. Första gången en företeelse av utpräglad geografisk karaktär förekommer i framställningen, bör man ge en utförligare framställning av denna, heter det i undervisningsplanen, och man måste rättvisligen erkänna, att typskildringarna av skånska lantbruket, bohusfisket, sågverksindustrien i Norrland, som tillkommit på grund av denna undervisningsplanens bestämmelse, väl fylla sin plats, men tillfyllest äro de inte, som vi redan framhållit, därför att det skulle vara många sådana för att inte lämna stora luckor i våra kunskaper, och jag tror, att läroboken då skulle svälla ut till, vad den inte får bli - en geografisk läsebok.
Om vi nu återvända till frågan, om man lämpligen kan i undervisningen taga Norrland som ett helt och ge en framställning av landsdelens natur, människor och näringsliv på sa sätt, att man skildrar först den eviga snöns område, därefter fjällens, sa barrskogens, sa älvarnas och sjöarnas områden och sist kustlandet, d. v. s. enligt den naturliga landskapsindelningens metod, sa stöter man på skäl, som tala mot denna metod. Det viktigaste ar naturligtvis den invändningen, att man inte kan åsidosätta landskapsindelningen till den grad, att man behandlar den som de andra indelningarna, länsindelning, stiftsindelning, domsageindelning, häradsindelning etc. Landskapsindelningen ar ju sa fast rotad i folks medvetande, att man över huvud inte kan tala om en ort utan att ha klart för sig, i vilket landskap den ligger; stor svårighet bereder det många, då samtalet rör sig om norrländska förhållanden, att med säkerhet avgöra, vilket landskap den eller den omtalta orten tillhör, nämner man sa länsindelningen för att få avgjort, i vilket län den ifrågavarande norrländska orten ar belägen, får man i de allra flesta fall inget som helst besked, blott ett osäkert förmodande. Ingen förundrar sig över detta, man kan inte heller beklaga skolbarnens okunnig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
