Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 7
Dödsfall.
J. H. Nilsson.
Folkskolläraren Johan Herman Nilsson har avlidit.
N. var född 1865 i Stallberg, Södra Ke-dum. Han utexaminerades från Göteborgs seminarium 1887, blev året därpå ordinarie lärare vid folkskolan i Väster Bitterna och 1913 vid Floda. Han sörjes närmast av maka samt en son och en dotter.
A. Hagström.
Den 31 jan. avled folkskolläraren Anders Hagström i Norrhyttan, 45 ar gammal. Han var född i Mockfjärd och genomgick små-skolseminariet i Falun samt fick strax därefter plats som lärare vid mindre folkskolan i Bingsjöberg, Grangärde. Efter flera års tjänst där tillträdde han lärarplatsen vid Norhyttan, som han innehade till sin bortgång- _____
N. Olsson.
F. folkskolläraren Nils Olsson har avlidit i sitt hem i Ängelholm, något över 80 ar gammal.
Den avlidne var på sin tid folkskollärare i Skörpinge. Efter avslutad skollärarbana blev han syssloman vid Ängelholms lasarett och under en tid intresserad medlem och ledare i flera sjukkassor o. d. De senaste åren har O haft åtskilliga kommis-sionärsuppdrag. Han sörjes närmast av maka, barn och barnbarn.
K. Edqvist.
Folkskolläraren Karl Edqvist, Brovallen, Folkärna, har avlidit. Edqvist var född i Essunge församling av Skaraborgs län 1882. Folkskollärarexamen avlade han i Göteborg 1903. Sin första plats tillträdde han ^amma ar vid Lombergs skola i Ljusnaherg^ församling, antogs 1906 som e. o. lärare vid Surte glasbruk och erhöll året därpå ord. tjänst i Brovallen, Folkärna socken.
JCi f ler a fur.
Svenska kyrkans årsbok 1924. 4:e årgången. Diakonistyrelsens förlag.
Denna nyttiga - for att ej säga oumbärliga - uppslagsbok föreligger nu i sin 4:e årgång och bjuder på ett rikhaltigt samt gediget och aktuellt innehåll for alla, som intressera sig för kyrkligt liv och arbete. Utom vanligt kalendarium - den ersätter fullkomligt en almanack- förekomma ett flertal intressanta och orienterande artiklar och årsöversikter. Bland dessa förtjäna särskilt att nämnas följande längre utredande artiklar av fackmän på resp. områden: Kyrklig årsöversikt av dr R. Holm, Från Danmarks och Norges kyrkoliv av pastor Y. Södergren, Finlands kyrka ar 1923 av prof. A. Hjelt, Den evangeliska kyrkans läge. i Tyskland av prof. D. Scheider, Den anglikanska kyrkan av docenten Y. Brilioth, Augustanasynoden av dr P. Pehrsson, Det allmänna missionsläget av doc. G. Lindeberg, De svenska missionerna av teol. lic. G. Dahlqvist. Dessutom förekomma en mängd statistiska uppgifter av stort värde och intresse jämte orienterande meddelanden om bi. a. följande: Den högre teologiska
undervisningen, De svenska diakonian stal terna, Samfund och stiftelser i Sverige for bedrivande av inre och yttre mission, Stiftelser med kyrkligt-kulturellt syfte, Kommittéer och sakkunniga, Förteckning över sv. kyrkans prästerskap stiftsvis ordnade, Minneslista för pastorsexpeditionen o. s. v. - For pastors- och skolexpeditionerna borde den ypperliga uppslagsboken, som framträder i förstklassig utstyrsel, vara nästan oumbärlig.
E. A-g.
ord.
Folkskollärarförbundets sommarkurser.
I nr 4 av denna tidning för innevarande ar finnes införd en insändare angående feriekursverksamheten i Tyskland av hr Anders Ljung. Insändaren synes i huvudsak rikta ett angrepp mot Folkskollärarförbundets ekonomiska politik i fråga om kursverksamheten, ett angrepp, som jag förmodar kommer att hesvaras av Förbundsstyrelsen. I en punkt - matfrågan vid Freiburgkursen 1922 - synes emellertid en förklaring av undertecknad kursledare vara nödvändig.
Först tillåter jag mig då en orientering över hur måltidsfrågan i allmänhet ar ordnad i Tyskland. Frukost i ett tyskt hem hestår vanligen av kaffe, ett stycke bröd och möjligen därtill litet marmelad. Genomsnitts-tysken äter sedan middag mellan kl. 12 och 1. Till middag serveras vanligen två rätter, nämligen en varmrätt och soppa, till söndagen också efterrätt. Till kvällsmat, vilken ätes mellan kl. 6 och 7 e. m., serveras också ofta nog två rätter. Vi må alltså lägga märke till, att den tyska frukosten ej kan jämföras med den svenska, men sa synes ju också den tyska kvällsmaten vara något kraftigare tilltagen an den svenska.
Efter denna allmänna orientering vill jag sa övergå till att redosröra for hur ma+fråean vid Freiburgkursen 1922 var ordnad. Största delen av de 150 kursdeltagarna hade rum hos familjer, där de ock intogo sin frukost. Kursledningen hade genom överenskommelse med de tyska värdarna försäkrat sig om att varje kursdeltagare skulle förutom den sedvanliga tyska frukosten erhålla smör och äsrg. Emellertid visade det sig omöjligt att erhålla agg, och jag vill på det bestämdaste tillhakavisa insinuationen, att deHa skulle hero på någon kostnads- eller snålhetsfråga. Ekonomiskt var nämligen sa ordnat, att respektive värdar skulle erhålla extra hetalning för smör och agg. Sa komma vi då till middags- och aftonmålen. Bada dessa måltider intogos gemensamt å en efter tyska förhållanden god borgerlig restaurant. Restaurant Sutter har av ålder gott anseende i Freiburg, och pu-hliken där hestår sa gott som uteslutande av borgare, tjänstemän och studenter Till såväl middag som kväll serverades alltid två rätter, varmrätt och soppa, till söndagar dess-utorn^ efterrätt. Varmrätten bestod vanligtvis av någon kötträtt. Det skall villigt medges, att kött i längden blir enformigt, men var och en, som berest Tyskland, vet, hur deras fisk sommartid smakar. Soppan i Tyskland ar nu en sak for sig. Vara utmärkta svenska soppor, ofta med tillsats av grädde och agg, likaså våra kranier och filbunkar känner man knappast till där. Den berömda »Nudelsuppe» ar ju t. ex. för tyskarna en rarietet, men tör oss knappast aptitlig. Under det vi följa den franska kokkonsten, gå tyskarna i mångt och mycket sina egna vägar. Detta gör, att vi svenskar ha litet svårt att vänja oss vid den tyska matsedeln. Av gammalt äro tyskarna kända för att vara storätare, men de önska ock, att deras gäster förse sig ordentligt. Vår
restaurantdirektör utgjorde i sictnämnda avseende intet undantag. Mångfaldiga gånger bad han mig kungöra, att maten ej portio^ nerades ut, utan &tt var och en skulle ata, sa mycket han önskade. Detta framförde jag också vid upprepade tillfällen, och jag ar övertygad om, att ingen blivit nekad mera mat eller på grund av knapphet behövt lämna bordet hungrig.
Sa några ord om serveringen. Kursdeltagarna disponerade en särskild sal. Serveringen ägde rum vid tolv bord och med en uppasserska vid varje bord. Det visade sig emellertid vara ett misstag att servera 140 personer samtidigt. I detta hänseende ar kritiken befogad. Sa många människor i samma sal ger ej hemtrevnad och ej det lugn, som ar önskvärt vid varje måltid. Det ger snarare en känsla av kasärn eller utspisning. Kursledningen tog emellertid i detta hänseende lärdom av 1922. sa att 1923 års Freiburgkurs varit ordnad på annat sätt.
Slutligen vill jaa framhålla, att m ät f rågan i Tyskland och särskilt i västra Tvskland även sa långt efter kriget som 1922 beredde stora svårigheter. Var och en vet, att familjerna där, särskilt då tjänstemän och bland dem även våra kolleger lärarna, levde i spartansk enkelhet. Kötträtt mer an en gång i veckan kunde det för dem ej vara tal om. IV an d hände det, att jag bjöd någon av de tyska kamraterna med på middag på var restaurant. Jag vet, att de ansågo det som festmåltider och skattade sina svenska kolleger lyckliga, som kunde leva lika gott som de själva gjort före kriget. Den valutastarke kunde givetvis å de förnämare hotellen erhålla allt. till och med d et beryktad e svenska smörgåsbordet. Naturligtvis hade kursledningen haft råd att ordna rikligare bord var dag. men vi måste också taga hänsyn till, att Freiburgs invånare och särskilt då vara tyska kolleger levde under svåra förhållanden. Genom lärarpress^n i Tyskland och jag tror också i Sverige gick för unarefär ett ar sedan ett meddelande om en grupp studie-resande lärare, vilka på genomresa i Berlin uppträdde sa Överdådigt i sitt leverne, att de väckte anstöt. O^s lägges till last. att vi drivit sparsamheten för långt. Etthundrafemtio personer ar en stor familj att föda. Åtminstone skall varje husmor förstå, att det ej ar lätt att göra alla till lags. Jag ar tacksam for all berättigad kritik, liksom jag ock varit glad över de bevis på förståelse och tacksamhet, som i ord och brev kommit mig till del från såväl hr Anders Ljung som från flera andra av 1922 års freiburgare.
Hofors den 25 januari 1924.
Hans Rosenquist.
Beträffande folkskollärarförbundets sommarkurser har ytterligare inkommit en skrivelse från förbundets nuvarande ordförande, hr M. Liander. Av utrymmesskäl måste vi tyvärr uppskjuta införandet av denna till nästa nr.
Red.
Svar till hr And. Ljung, Lisbro.
I föregående nr av Sv. Ltg riktar Ni flera angrepp mot Sveriges Folkskollärarförbund, som Ni tydligen vill komma till livs. Bland annat påstår Ni, att Förbundet har utgivit ett par julpublikationer och tagit sig friheten att översända ett paket till kårmedlemmar i och for försäljning, ett tillvägagångs sätt, som Ni anser ofint.
Denna version av saken ar emellertid felaktig - om med avsikt eller icke från Eder sida låter jag vara osagt - men i sanningens intresse torde en korrigering av Eder uppgift vara på sin plats. Då undertecknad i viss mån ar moraliskt ansvarig för paket-skickningen, tar jag mig friheten att lämna en redogörelse över händelseförloppet.
Folkskolans läroboks- och s ko l materiellförlag, Förening u. p. a., vilket icke ar iden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
