Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 10
denna sak, berodde därpå, att vi anse en sådan förbindelse fullständigt värdelös, emedan någon prishöjning under nämnda tid anda knappast kan ifrågakomma. Dels äro nämligen priserna f. n. under fallande och komma med sannolikhet att under den närmaste tiden bli det, och dels måste bolaget under denna tid, för den händelse det skulle vilja bliva allenahärskande på området - vilket syfte vi dock ingalunda vilja tillägga detsamma - konkurrera ihjäl de ännu återstående fria företagen i branschen, och detta kunde tydligen icke ske på annat sätt an genom sänkta priser under den närmaste tiden.
I detta sammanhang vilja vi tillkännagiva, att vi för vår del ingalunda betvivla »Esseltes» goda avsikt att fortfarande tillhandahålla god materiell till billiga priser. Men om denna avsikt förefinnes hos den nuvarande ledningen och efterleves i dag, vem garanterar, att förhållandet ar detsamma även i morgon. Vår tid har haft tillräckligt många exempel att uppvisa på häftiga omkastningar inom andra sådana bolag, som varit rena affärsföretag.
Det andra sakliga i hr Linds försvarsartikel bestyrker indirekt vårt uttalade omdöme om subsidierna, nämligen, att de voro olämpliga. Hr Lind försvarar sig nämligen med och understryker, att överenskommelsen träffades på grund av ett »tvångsläge». Detta ar ju ett alldeles tillräckligt erkännande av att åtgärden var åtminstone icke önskvärd.
Sedan blir frågan den, om tvångsläget krävde just en sådan lösning av frågan, som då kom till stånd. Därom vilja vi icke uttala något bestämt omdöme.
Men låt oss antaga att detta tvångsläge i verkligheten förelåg! Då frågas: Hur hade föreningen bragts i detta läge? Jo, tydligen genom överenskommelsen med Gevalia. Man hade varit för het på gröten.
Föreningen skulle ju, enligt det första beslutet i Malmö, hava till ändamål att bedriva affärsverksamhet med utgivande och försäljning av läroböcker samt tillverkning och distribution av Skolmateriell i avsikt att nedbringa kostnaderna härför för såväl föräldrar som kommuner (Folkskollärarnas tidning 1922, sid. 529). Har icke en del av folkskolans lärare på detta program i god tro anslutit sig till föreningen? Föreningens ledning har emellertid icke tid att avvakta det tecknade rörelsekapitalets inflytande och icke ens tid att på förhand göra den kalkylering, som ar erforderlig for att få veta, huruvida det ligger inom möjlighetens gräns att nedbringa kostnaderna, utan börjar sin verksamhet omedelbart – lat vara med samtycke av de på ett
sammanträde tillstädeskomna andels-ägarna - men, horribile dictu, icke med att själv förverkliga sitt program utan med agentur för ett redan be-fintligtskolmateriellbolag, Gevalia, som nog behöver stödjas för att kunna fortsätta, och binder sig vid detta bolag på ett sådant sätt, att när det blir sålt, andelsföreningen också därmed ar såld. Först då upptäcker styrelsen, att andelsföreningen icke kan konkurrera med köparen Esselte. Hr Lind har själv erkänt detta, då han hänvisar till »en grundlig utredning, varvid styrelsen fick bestyrkt, att genom samarbete med fristående organisation i branschen föreningen icke med fördel kunde hålla motsvarande kvalitéer å förbrukningsartiklar till billigare pris an de, som tillämpades av Esselte».
Talet vid andelsföreningens startande om att »nedbringa kostnaderna» vilade således på en ren fiktion, och bestämmelsen om att Gevalia skulle hembjudas åt andelsföreningen blev verkningslös, emedan föreningen icke var stark nog att göra köpet. På grund av vad vi nu anfört skulle vi mycket väl kunnat ändra vår rubrik i föregående nr till »Olämpliga affärsmetoder».
Det erkännandet anse vi oss emellertid böra giva föreningens ledning, att den genom vad vi kallat subsidier räddat andelsägarnas insatser, sedan föreningen genom förbindelsen med Gevalia blivit försatt i en mycket hotande riskabel situation.
Slutligen söker hr Lind komma ifrån saken genom att hänvisa till skötseln av Svensk Läraretidnings förlagsaktiebolag. Men detta försök har han gjort alldeles förgäves. Vårt företag har aldrig mottagit några subsidier eller annan arbetsfri inkomst, ej heller har det påtvingat lärarkåren sina publikationer, och det kan aldrig överlåtas åt personer utanför lärarkåren. Men det har genom träget och oförtrutet arbete, genom klokhet och omtanke och genom det därpå grundade förtroendet inom kåren vunnit ett gott resultat. Den utdelning, som lämnats till aktieägarna har däremot i förhållande härtill varit mycket måttlig. I stället har bolaget dels beviljat betydande anslag till S. A. F. för användning till kårens och skolans bästa, - ar 1922 icke mindre an 10,000 kr. - dels alltid nedlagt stora kostnader på att göra publikationerna sa förstklassiga som möjligt, dels börjat avsätta medel för en välbehövlig pensionering av sin personal, dels slutligen konsoliderat sig under de goda aren för att kunna möta de sämre, som nu redan inträtt och som vi ha att ytterligare vänta.
Hr Lind undanbeder sig bestämt inblandning i andelsföreningens angelägenheter. Vi kunna icke lova
detta utan förbehåll, hur mycket vi an därigenom skulle glädja föreningens verkställande direktör. Men däremot lova vi, att om föreningen på ett lojalt satt arbetar för sitt ändamål - »att medelst gemensamma inköp från förläggare och fabrikanter samt genom egen tillverkning anskaffa och genom sina medlemmar till billigaste pris tillhandahålla skolorna och deras lärjungar behövlig undervisningsmateriell, skolböcker och förbrukningsartiklar av tidsenlig och bästa beskaffenhet» - icke allenast lämna föreningen i fred utan efter vår förmåga stödja dess syfte. Vi hava redan genom ett välvilligt och utförligt omnämnande av föreningens första skolbok visat vår goda vilja i detta hänseende.
Att vi skola, när och på det sätt hr Lind påkallar, stå till tjänst med reklam för publikationer, som ligga utom andfelsföreningens eget uppgivna ändamål, och som äro avsedda att konkurrera med våra egna, ar väl mycket begärt. Vi ha gentemot hr Lind tillämpat samma principer, som varit gällande för andra ända sedan Emil Hammarlunds dagar, dock med den skillnaden, att vi gjort hr Lind ett medgivande i fråga om annonseringen, som aldrig förr ägt rum, och vi ärna icke ställa oss under hr Linds kommando. Och skulle andelsföreningens ledning vidtaga sådana åtgärder, som, på samma gång de motverka föreningens eget syfte, enligt vår mening skada karen och skolans lärjungar, komma vi att bekämpa sådana åtgärder. Detta hör till vår uppgift, och vid den ämna vi fasthålla.
Några önskemål.
Till dem som hava vänligheten att till Svensk Läraretidning insända artiklar och meddelanden.
1. Det ligger i sakens natur, att artiklar och meddelanden till Svensk Lärartidning icke inkomma i en jämnflytande ström i mån av tidningens utrymme utan mera periodvis och stötvis med större eller mindre mellanrum. Ibland kan sålunda ett större antal värdefulla bidrag till tidningen hit inkomma nära nog på en gång eller tätt efter varandra. Nu ar det å ena sidan lätt förklarligt, att en insändare väntar att se sin artikel i det nummer av Sv. Ltg., som utkommer närmast efter den dag, då han insänt den, men å andra sidan torde det även lätt kunna inses, att det på grund av tidningens begränsade utrymme i många fall kan vara en ren omöjlighet för redaktionen att tillfredsställa denna förväntan. Under sådana omständigheter måste givetvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
