Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 22
SVENSK LÄRARETIDNING.
419
utom finnas sju rum med 3 ä 6 bäddar pr rum. Avgiften utgår för de förstnämnda salarna med l kr. och för den sistnämnda med kr. i: 25 pr natt och bädd. For rummen ar avgiften kr. 2: - pr natt, då endast en bädd önskas, samt kr. 1: 25 för varje ytterligare bädd pr rum och natt, allt inklusive sänglinne och handdukar. Om sänglinne icke önskas till bäddar i de största salarna, rabatteras 30 öre pr bädd och natt.
Bolagets adress ar Visby.
Ångfartygsaktiebolaget Bohuslänska kusten har fastställt följande priser för enkel resa.
Göteborg-Uddevalla kr. 1: 50
» -Lysekil » 2:50
» -Strömstad » 2:75
» -Kristiania » 5: -
Uddevalla-Lysekil » 1: - ’
» -Strömstad » 2:25
Lysekil- » » 2:25
För resa Uddevalla-Orust runt till Ljungskile eller omvänt ar priset kr. 1: 75.
Ångfartygsaktiebolaget Sundsvalls skärgård har fastställt följande priser.
Sundsvall-Härnösand: enkel resa kr. 1: 50, tur och retur kr. 2:25.
Sundsvall-Ångermanälven till Kramfors 30 % å barnbiljett. Inom Sundsvalls skärgård till alla platser 35 öre.
Å ångbåtsaktiebolaget Fryksdalens båtar erhålla skolresande folkskolbarn (ej barn från högre folkskola och kommunal mellanskola) 50 % rabatt å gällande priser. Dessa äro for resa i andra klass:
Fryksta-Torsby kr 4. Barn under 12 ar halva priset.
Fryksta-Sunne kr. 2. Barn under 12 ar halva priset...
Fryksta-Ö. Emtervik kr. 1: 50. Barn under 12 ar halva priset.
Var beprisade skolslöjd.
En vidräkning.
Av Levi Johansson. 1. Det nuvarande tillståndet.
Det ligger utom allt tvivel, att slöjden hör till våra yppersta uppfostringsmedel. Den verkar allsidigt och grundligt i högre grad an något annat skolämne, vartill kominer att den för flertalet barn blir till direkt praktiskt gagn i framtiden, även om de icke komma att utveckla den art av handaskicklighet, som de fingo öva i skolan. För de svaga läs-huvudena ar slöjden rent ut en räddningsplanka. Dessa barn äro vanligen utrustade med gott handlag och praktisk begåvning mer an deras kamrater. På skolbänken måste de alltid känna sig som ena undermåliga stackare, men i slöjden ta de igen skadan genom att ohjälpligt distansera de andra, och sedan de upptäckt denna sin starka sida, händer det inte sällan, att de försöka karska upp sig även i andra ämnen - och lyckas. Men om slöjden skall kunna bli till verkligt gagn, måste undervisningen skötas synnerligen omsorgsfullt. Det kräves av läraren en betydligt uppdriven verktygs vana, en grundlig insikt i ämnets alla många tekniska detaljer, en rent ideell syn på människohanden och dess verksamhet, ett varmt, levande intresse för både det döda och det levande materialet samt först och sist ett strängt utpräglat ordningssinne, som icke gör minsta eftergift vare sig för egen be-
kvämlighetslusta eller barnens obetänksamhet. Fostra vi icke våra lärjungar till ordningsmänniskor i slöjden, sa ar dess syftemål i stort sett förfelat, ja, icke nog därmed - hafs och slarv härvid lag verka rent ut demoraliserande inte blott på barnen utan ock på läraren. Alla, som genom direkta iakttagelser ute i bygderna skaffat sig en mera ingående kännedom om våra skolförhållanden, torde vara tämligen ense därom, att det ar föga bevänt med Skolslöjden, som den i allmänhet bedrives. Vackra undantag förekomma, men de äro mycket tunnsådda. Detta ar i och för sig mycket ledsamt, men det ar något som ar ändå värre. Skolslöjdens kvalitativa nivå har varit i stadigt sjunkande åtminstone tio ar, och den tenderar att fortfara därmed. Det ar en självklar sak, att den rent ideella fostran, som slöjden avser att giva, också måste försämras i samma proportion. Man må uppriktigt önska, att någon kunde bevisa, att dessa påståenden äro ogrundade, eller att företeelsen endast ar av mera lokal natur, men utsikterna härtill äro icke stora. Verkliga kännare av mycket vidsträckta områden beklaga sig enstämmigt över de mångenstädes rent av vita förhållandena och den oroande utvecklingen. För sin personliga del anser förf., att Skolslöjden, varmed här menas träslöjden för gossar, befinner sig i ett sa allmänt och allvarligt nödläge, att mycket kraftiga och djupt ingripande åtgärder äro av nöden, om den skall kunna räddas. Det ar mycket betecknande för situationen, att man i en del kommuner börjar höra röster höjas för indragandet av slöjden vid den eller den skolan, emedan den lämnar ett sa otillfredsställande resultat. Sa kommer helt säkert också att ske i många fall, då det blir fråga om att förnya verktygsuppsättningarna. Då slikt höres från t. ex. norrländska bönder, ar det skäl i att lystra och begrunda saken, ty de människorna ha alltid förr varit mycket intresserade för Skolslöjden, och man kan vara viss om, att de icke kontrollera slöjdmodellerna med millimetermått eller hänga upp sig på putsningen och andra småsaker. Det får allt brista i något av det väsentliga, innan de knorra. Vi ska nu i korthet påvisa, vad man mången gång, för att ej säga allt för ofta, har att anmärka på slöjden.
Vid vårterminens slut komma gossarna hem med sina slöjdsaker. De digna sannerligen inte under några tunga bördig och det lilla de ha ar föga ägnat att glädja far och mor, även om dessa äro nog sa anspråkslösa. För nybörjaren ar det varjehanda pinnar och stickor, som knappast hava något praktiskt värde och i varje fall ej sa stort, att det på långa vägar motsvarar kostnaderna för det vid tillverkningen förbrukade sandpapperet. Pojkarna på mellanstadiet ha bollträn, smörspadar, skärbräden, en liten hopspikad låda o. s. v. - en 4 å 5 föremål
var. De längst komna ha hållit på med sinkning. Att detta ar ett fasligt svårt göra, har man nog hört talas om, men att det ar sa svårt, att en stor, pigg pojke skall behöva knoga fyra timmar i varenda vecka en hel termin för att få till stånd en liten knivlåda, det har man då aldrig kunnat tänka sig. Att gossarna hunnit med överraskande litet i förhållande till den använda tiden finge gå an, om de bara åstadkommit någorlunda välgjorda arbeten, men detta ar alls icke fallet. Det, som skulle vara cirkelrunt, ^r kantigt eller i bästa fall ovalt. Räta linjer ha blivit till bågar, plana ytor äro buktiga, och alla sammansättningar grina styggt. Sinkningen i all synnerhet ar en syn för gudar. Vore det inte kilarna och sågspånsspacklet, sa folie kärlet med säkerhet sönder. Kanske har man till råga på allt »ytbehandlat» modellen, sa att alla skavanker blivit framkallade och skarpt markerade! - Under dylika förhållanden ar det mera an underligt, att man får några pojkar i slöjden. Sådana resultat av slöjdundervisningen behöva för all del icke bero på likgiltighet eller slapphet hos läraren. Tvärtom kan man få höra, att denne varit fasligt kinkig och noga. Pojkarna ha måst »göra om» samma sak flerfaldiga gånger, innan läraren godtagit den, något som också bestyrkes av virkesåtgången. Men å andra sidan äro fall bekanta, där slöjdundervisningen går sa till, att läraren sätter pojkarna i arbete och sedan försvinner, till dess tiden ar inne att städa av. Intetdera sättet ar ägnat att vidmakthålla och stärka förtroendet för slöjden. Förr eller senare måste en obotlig bristning inträffa, helst som en annan, minst lika hårt påfrestande faktor ofta medverkar. Man har vid en skola inrett en härlig slöjdsal och försett den med fullständig uppsättning av slöjdbänkar och verktyg, alltsammans sa innerligt präktiga, rent läckra saker, att det kan vattnas i munnen på även den kräsnaste yrkessnickare. En sådan där hyvelbänk hade man god lust sätta in i finrummet och hyv-laina på byrån. Visserligen kosta dessa grejor en hel tusenlapp och kanske väl det, men sa ar det också dunderdon, tycka skolrådsgubbarna och mysa belåtet över sitt verk. - Efter ett eller annat ar faller det dem i hågen att åter titta in i den där slöjdsalen, men nu mysa de sa måttligt, - Varannan bänk-pinne ar borta och ersatt med ett grovt tillyxat spett, bänkskivorna äro fulla med hack och gropar efter kniv, yxa och hammare, och bänkhakarna har man med hårda tillhyggen drivit upp och ned sa våldsamt, att deras båda ändar blivit förvandlade till stora nithuvuden. Många av foghyvlarDa hava handtagen lösbrutna eller spräckta mitt i tu med ena biten kanske borta, och där stall-knappen förut fanns, ar det nu en djup, skålformig grop. Putshyvlarna äro genom våldsamma hammarslag söndertrasade i båda ändarna, hornen lösa och mer eller mindre skamfilade. Somliga halvmeter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
