Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 30
jClfforafar.
Pedagogiska skrifter utgivna av Sveriges allmänna folkskollärarförenings litteratursällskap. Årgång 1922. Häftena 99-102.*
Pedagogiska skrifter äro nu uppe i etthundras j u häften. Det ar en lång rad värdefulla arbeten, som genom dessa skrifter blivit införlivade med vår pedagogiska litteratur. Litteratursällskapet kan utan förhävelse känna med sig, att det fyllt en viktig uppgift under sin mångåriga tillvaro. Pedagogiska skrifter kunde nämligen med ingången av ar 1923 fira sitt tjugufemårsjubileum. De första häftena utkommo 1898. Utgivandet av skrifterna liar verkställts av en kommitté, som till en början bestod av 5 personer men under de senare åren haft endast 4 medlemmar. Av dessa medlemmar hava tre tillhört kommittén ända från början och sedan hela tiden, nämligen generaldirektör B. J:son Bergqvist, undervisningsrådet N. O. Bruce och kanslirådet J. Franzén. Den senare har hela tiden varit skrifternas redaktör.
Om vi litet närmare vilja se på innehållet i 1922 års årgång, kunna vi till en början taga
Häftena 100-101. Nutids f r ag or på uppfostrans område. Några inlägg i svensk pedagogik och skolpolitik av Fridtjuv Berg. III: l och III: 2.
Dessa båda häften innehålla tal och föredrag, som Fridtjuv Berg hållit vid olika tillfällen. De flesta ha visserligen förut varit helt eller delvis införda i Sv. Ltg, men man läser dem gärna om igen, ty de innehålla djupa tankar och äro kladda i en form, som gör läsningen till ett nöje. Följande föredrag och tal äro intagna i dessa båda häften: Tal av Fridtjuv Berg på hans femtioårsdag. Om folkpoesien och dess betydelse för folkuppfostran. Konsten och folkskolan. Poesien i barndomsskolan. Våra barns nöjesläsning. Två skolprogram. Svenska folkskolan i tjugonde seklets begynnelse. Individualitet eller schablon: Det ar frågan. Till denna uppräkning vill undertecknad foga några erinringar.
Eftersom jag bevistade fästen för Fridtjuv Berg på hans femtioårsdag, (den 2% 1901) kan jag intyga, att det tal, han då höll, väckte ett stort uppseende. Åskådningarna angående folkskolan och lärarna voro för 22 ar sedan helt annorlunda an nu. Fästen hölls på dåvarande hotell W-6 och var besökt av ett stort antal riksdagsmän och skolmän från olika läger. Med sin vanliga kraft framhöll och betonade Berg, att han alltid känt sig och alltid ville bli betraktad som folkskollärare och ingenting annat. Ur talet tager jag mig friheten citera några brottstycken:
*’ Denna anmälan har stått uppsatt sedan ar 1923 men har på grund av bristande utrymme först nu kunnat beredas plats.
»Det ar därför helt naturligt, att jag i mina ö verklass vann ers lag understundom har en förnimmelse av att vara litet bortkommen, liksom litet avsides, men att jag i stället måste känna mig sa mycket mera hemma bland mina egna. Med dem har j ag visserligen ofta kämpat och kivat, bland dem har jag mången gång givit och mottagit hårda slängar, men vem lägger sådant på sinnet! De äro i alla fall av samma lera som jag, de äro kött av mitt kött och ben av minom benom. Allt nog; jag ar, och jag vill betraktas som folkskollärare med hull och hår, och jag .tror mig i fråga om inbiten »klassmedvetenhet» kunna mäta mig med vem som hälst. För att icke missförstås skall jag emellertid be att få till-lägga något om vad jag menar, då jag säger, att jag ar och vill betraktas som folkskollärare. Vi lärare över huvud taget ha det ju sa ställt, att bekantskapen med oss huvudsakligen knytes under barndomen och att föreställningen om oss huvudsakligen bildar sig av barndomens intryck. Åtminstone folkskolan och folkskolans lärare bliva därför vanligen bedömda icke efter vad vi för närvarande äro eller sträva att vara eller bliva, utan efter vad vi for en mansålder sedan ej sällan voro. Föreställningen om folkskolan ar hos de flesta ej förknippad med tanken på den skola, vi just nu hålla på att arbeta fram: en barndomsskola med sol och blommor och glädje, en skola med lek och sang och saga och poesi, utan den ar i stället ofta, att icke saga oftast, förknippad med minnet av katekesplugg, stryk, tråkighet, kyla och pedanteri. Länge, allt för länge har man i folkskolläraren sett en skolfux, ett slags andlig underofficer, som kan sitt exercisreglemente och sitt tjänstgöringsreglemente och som utan att resonera mekaniskt marscherar fram eller tillbaka eller på stället, allt efter som kommandot ljuder.
Äger jag någon förtjänst, och skall jag våga vara oblyg nog att i en stor krets som denna medgiva möjligheten av att sa ar, sa ligger förtjänsten däri, att jag från mina tidigaste ar svurit underofficersanden inom min kår ett evigt och outsläckligt hat, en sannskyldig Hannibalsed. Jag har varit en av dem, som sökt hävda, att folkskolläraren måste kränga av sig skolfuxhamnen och stå fram som en vittblickande, för allt gott vaken man med eget omdöme, egen prövning och eget ansvar. Jag har varit en av dem, som sökt göra gällande, att folkskolläraren icke får leva avspärrad i en vrå, blind för allt annat an läxor och kurser och tjänstgöringsbetyg och utnämningar att han måste känna sig som en levande del av sitt folk och meddelaktig i dess odling, att han skall kunna säga till sig själv: Jag ar medborgare och människa och inga av min nations och av mänsklighetens stora intressen äro mig främmande.»
Jag behöver väl ej tillägga, att folkskolans lärare väl senterade dessa ord.
Vid det 13:e allmänna Svenska folkskollärarmötet i Stockholm 1903 höll Fridtjuv Berg ett mycket uppmärksammat föredrag: Svenska folkskolan i tjugonde seklets begynnelse. Undertecknad hörde flera gånger under mötet, att detta föredrag gjort ett synnerligen djupt intryck på åhörarna. Man läser det an i dag med stor behållning.
I den vidlyftiga framställningen under rubriken Individualitet eller schablon vänder sig Berg med skärpa mot förslaget att uppdela folkskolans lärjungar i olika begåvningsklasser. Denna fråga har ännu ej vunnit en slutgiltig behandling i den pedagogiska världen, och man vet ej med säkerhet, hur den
i framtiden kommer att bli ordnad eller huruvida Berg skulle stått kvar på sin dåvarande ståndpunkt efter de vetenskapliga undersökningar och de praktiska försök, som sedermera kommit till stånd. Bergs inlägg förtjänar dock allvarligt beaktande.
Häftet 99: Ur betänkande angående åtgärder för spridande av kunskaper om könssjukdomarnas natur och smittfarlig-het m. m.
Genom beslut den 25 okt. 1918 bemyndigade k. m:t chefen för dåvarande civildepartementet att tillkalla högst fem personer att, i egenskap av sakkunniga, verkställa utredning angående de åtgärder, som erfordras för att bland allmänheten sprida kunskap om könssjukdomarnas natur och smittfarlighet m. m. Den 9 mars 1921 hade de sakkunniga slutfört sitt arbete och lämnade sitt betänkande till k. m:t.
Det nu nämnda häftet innehåller det viktigaste av detta betänkande. Att detta influtit i Litteratursällskapets skrifter motiverar redaktören med följande ord: »Då förslaget avser en för ändamålet lämpad undervisnings- och upplysningsverksamhet och frågan således på det närmaste beror de olika skolornas lärare, då vidare vissa missuppfattningar av betänkandets innehåll låtit sig förmärka icke blott inom en del pressorgan utan även inom lärarkretsar, och då slutligen själva betänkandet icke ar tillgängligt för lärarpersonalen i allmänhet, har det ansetts lämpligt att låta den huvudsakliga delen av detsamma, nämligen den, som ar av särskilt intresse för skolornas lärare, inflyta oförändrad i Pedagogiska skrifter.»
Det måste anses för en stor fördel, att den viktigaste delen av detta betänkande blivit spridd inom lärarkretsar, där kunskaperna om hithörande förhållanden äro ganska ringa. Önskligt vore, att varje lärare ville taga del av det välskrivna arbetet, som kan läsas med god behållning.
Häftet 102. L. Psykiska mätningar i amerikanska skolor av Theofil Nilsson. II. Från Englands skolväsen av Axel Bromander.
Båda uppsatserna äro innehållsrika och väl värda att noga studeras. Herr Nilssons uppsats behandlar det nu mycket brännande spörsmålet om utrönandet av barnens prestationsförmåga och deras ordnande i klasser efter begåvning eller rättare utvecklingsålder. Jag tillåter mig citera följande rader ur slutorden: »Men vi, den svenska folkskolans lärare, som besjälas av intresset att verka för ungdomens bästa, lycka och glädje, skola säkert med tacksamhet taga emot varje hjälpmedel, som kan stå oss till buds för att rättvisare kunna bedöma våra elever samt leda dem in på levnadsbanor, där de kunna bliva dugliga och ansvarsmedvetna medborgare, och vara glada åt, vad som redan i sådant avseende vunnits. Det ar den idealistiska synpunkten, detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
