Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 40
bund; ordf. i Gellivare kommunalnämnd sedan 1913; ledamot av kommunal- och municipal-fullmäktige; ledamot av styrelsen för Malmbergets kommunala mellanskola och ledamot av Gellivari skolråd m. m.
Har av skolöverstyrelsen vid flera tillfällen varit förordnad som vik. folkskolinspektör. Förordnad till folkskolinspektör i Norrbottens norra från V10 1923.
Andrea Lindberg 50 ar.
Teckningslärarinnan vid Adolf Fredriks folkskola fru Andrea Lindberg hör till dem inom Stockholms folkskolors lärarkår, som äro vida kända och välkända. Med sina fackkamrater i Stockholm har hon förutom pedagogiskt samarbete även haft ett med framgång lönat gemensamt strävande att höja kårens ekonomiska ställning. Med oss ämneslärarinnor har hon i största utsträckning kommit i beröring tack vare sina mycket uppskattade teckningskurser för folkskollärarinnor.
Till att leda nyss nämnda kurser ar just fru Lindberg rätta personen, och jag kan ej underlåta att framhålla, det jag av alla de teckningskurser jag genomgått haft den mesta nyttan just av hennes. Hon, som sa väl kan leda barn, har mycket att lära oss. Den individuella undervisning, som en teckningslektion fordrar, ställer stora krav på lärarens pedagogiska förmåga. Och Andrea Lindberg ar lycklig nog att besitta denna förmåga i synnerligen hög grad. Hon lägger undervisningen på ett fritt plan, men ändå upprätthåller hon en utomordentlig disciplin. Helt naturligt ar ock, att fru Lindberg till följd av sin stora pedagogiska förmåga och skicklighet i sitt fack står i främsta ledet bland de krafter, som bidragit till att giva teckningsundervisningen den höga ställning, den för närvarande intar i vart land.
Den l oktober fyller fru Lindberg 50 ar. Att kvinnan ej ar gammal vid den åldern, därpå ar Andrea Lindberg ett levande bevis. Hon ar full av ungdomlig livskraft och fantasi. Hon har fortfarande förmåga att med ett vänligt ord, ett humoristiskt infall, en roande anek-
dot sprida glädje och finna vänner runt omkring sig. Många äro även de, som av henne fått ett hjälpsamt handtag, då sorg och svårigheter hemsökt dem. Hennes varma känsla för alla, som behöva hjälp, och hennes stora arbetsförmåga ha räckt till för många. Andrea Lindberg ar nämligen inte endast en god lärarinna, hon ar något vida mer - en god människa.
Fru Lindberg ar bohuslänning till börden. Hennes far var kaptenen vid Bohusläns regemente J. O. Örtenblad. Efter att ha genomgått Tekniska skolan i Stockholm kom hon ut som teckningslärarinna. För sin försatta utbildning har hon företagit åtskilliga studieresor i Danmark, Holland, Tyskland och Österrike. Vid Nyköpings tekniska skola var hon anställd 1898-99, vid Lyceum för flickor samt Nya elementarskolan för flickor i Stockholm 1902-08, vid Kin-dergartenseminariet 1903-09, vid Privata lärarinneseminariet 1907-09. Sedan 1909 ar fru Lindberg anställd vid Stockholms folkskolor. Men hennes arbetskraft räcker även till för kommunala mellanskolan och Anna Sandströms högre lärarinneseminarium. Hennes stora insikter och arbetsförmåga har även tagits i anspråk av såväl direktionen för Stockholms stads folkskolor som Pedagogiska lärokursen, då hon anmodats att leda teckningskursen för lärarinnor. Även vid ordnandet av teckningsutställningar såväl inom som utom vårt land har hon varit verksam, och av bestyreisen för 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet var hon medlem.
Till dessa biografiska data kunde ännu flera fogas, men det ar för tidigt att nu blicka helt tillbaka på hennes verksamhetsfält, när hon står mitt i detsamma.
Vi alla, som kommit i beröring med henne, tillönska henne på 50-årsdagen många ar ännu med hälsa och krafter till fortsatt framgångsrikt arbete.
Anna Svalling.
Från 17:e allmänna svenska folkskollärarmötet.
Sambandet mellan geografi-och biologiundervisningen.
Inledningsföredrag av lärarinnan Siri Ohlson, Göteborg.
Ingen människa förnekar på allvar kunskapens betydelse. Men många pedagoger i vår tid fordra en revidering av uppfattningen om vilka kunskaper som äro värdefulla. Den s. k. allmänbildningen får inte längre ha sista ordet, vilket hittills i hög grad varit fallet, när det gällt skolans inre arbete. Utan skolans folk måste äntligen göra en förnuftig uppdelning av alla de olika ämnen, som barnen ha att sysselsätta sig med i skolan. Det räcker inte med att kalla somliga teoretiska, andra praktiska. Även
de teoretiska äro av olika natur. Det finns av dem, skulle jag vilja påstå, åtminstone två olika slag, sådana som ha absolut varde, och sådana som ha endast relativt. Läsning, skrivning, räkning höra till de förra, historia, geografi, biologi äro exempel på de senare. Ännu behandlas de allesammans, som om en viss mängd kunskap i dem alla vore nödvändig, för att man ute i livet skall kunna verka som en duglig människa. Visserligen ordas det rätt ofta om faran av inpluggandet av rena minnessaker och om nyttan av att i stället lära barnen tanka och dra slutsatser. Men förhållandet mellan kunskap och bildning ar inte på långt när tillräckligt.klarlagt, för att man inte bör använda varje tillfälle till överläggning därom. Ingenting kan vara viktigare för hela arbetets inre organisation an en riktig uppfattning av detsamma. Mitt anförande här kommer endast att omfatta två av skolans ämnen. Men de principiella skälen för hur jag tänker mig dem behandlade skulle nog kunna utsträckas att gälla alla de ämnen, som jag betecknar såsom endast relativt värdefulla.
Vad då geografi och biologi angår, sa har allmänbildningen hittills i stort sett nöjt sig med en ganska ensidig kunskap i dem, nämligen kännedomen om ett större eller mindre antal namn. Jag förmodar, att de flesta lärare i det fallet ha samma erfarenhet som jag. Jag har åtminstone under min mer an tjugoåriga lärarverksamhet aldrig hört någon kritik över elevernas kunskaper från föräldrar eller målsmän gälla annat an namn. An ha barnen inte vetat, var Odessa ligger, eller vad huvudstaden i det och det landet heter, an ha de inte haft reda på till vilken ordning daggmasken hör och liknande. Aldrig har någon anmärkt, att deras barn inte kunnat svara på var det regnar mest på jorden och varför, eller vad det ar som gör, att en öken uppstått och varför just där, eller hurudant utseende och levnadssätt stäppdjuren ha. Varför fordrar man inte sådant likaväl, kan man fråga. Svaret blir, att det gamla allmänbildningsidealet fortfarande lever kvar, och det lägger sin hand tungt över skola och lärare. Läroböckerna äro i de flesta fall likaledes anpassade för att tillfredsställa allmänbildningskravet och att kunna tjänstgöra som hjälpmedel vid inlärandet av vad som anses nödvändigt. De äro med andra ord byggda på vetenskapliga system, och det ar systemet, som blir det väsentliga. Universitets- och forskarsyn-punkterna härska nu över de rent pedagogiska, i stället för att de pedagogiska endast skola bygga på de förra men leva ett självständigt liv. Skola och universitet äro två olika ting. Hur ar t. ex. en lärobok i biologi beskaffad? Vilken ordning ar det inte på allting. Rovdjur för sig, skalbaggar för sig, maskar för sig. Sveriges, Afrikas, Asiens o. s. v. rovdjur tillsamman. Det ar en reda i djurvärlden, som ar imponerande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
