Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
860
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 43T
ärna vara lagligen förenade. Mot detta beslut reserverade sig två av sex närvarande organister. Såsom skäl anfördes, att förslaget ej upptager särskilda bestämmelser för »skol-kantors» tjänstgöring, utan denne skulle fortfarande kunna åläggas en orimlig tjänstgöringsskyldighet.
Vid behandling av kretsens egna ärenden utsågs till styrelse för nästa ar hrr Harry Petrén ordf., R. A. Linderoth v. ordf., Rob. Ringström kassör, A. Brink sekr. och fröken Maja Vestman v. sekr.
Mötet avslutates med ett mycket intressant föredrag av seminarielärare Sjöholm från Göteborg om den första mo-dersmålsundervisningcn.
De kommunala ungdomsskolorna.
Sveriges kommunala ungdomsskolors lärarförening har utgivit tryckt redogörelse för föreningens verksamhet ar 1923. Av denna framgår, att föreningens styrelse for ar 1924 utgöres av N. O. Bruce, ordförande, N. O. Ekström, vice ordförande, L. F. Bäckström, sekreterare och kassör, E. Granath och Signe Westelius. Suppleanter: M. E. Fries och Fanny Månsson.
Följande frågor behandlades av kretsarna ar 1923: 1) Föreningens årsmöte 1924, 2) Fortbildningskurser för lärare vid högre folkskolor, 3) Avlönings- och tjänstgöringsförhållanden för vid högre folkskolor anställda övningslärare med full tjänstgöring.
Under samma ar har styrelsen avgivit framställningar ang. 1) Skolkommissionens betänkande, 2) Den yrkesbestämda högre folkskolans plats i skolsystemet, 3) Tillfällig lönförbättring åt högre folkskolans lärare, 4) Lönfrågan.
Bland ärenden, som ar 1924 utsänts for allmän behandling inom föreningen, märkas: Föreningens namn och framtida uppgift, Högre folkskolan och fortsättningsskolan, Statsbidrag till de högre folkskolornas undervisning i praktiska ämnen.
Vid början av ar 1924 räknade föreningen 272 medlemmar.
Högre folkskolan i Falsterbo. K. m:t
har medgivit, att vid Falsterbo högre folkskola må under läsåret 1924-1925 vara anställd endast en ordinarie lärare.
Tillsatta tjänster. Till e. o. lärare vid kommunal mellanskola: i Åstorp fil. mag. Frida Johnsson, teol. kand. Emma Trollberg, fröken Märtha Finnberg och kapten A. Sundelin.
Varje latare och lärarinna bör föl/a med gin tid och hälla
antingen
Svensk Läraretidning eller
tidningen Småskolan
Dödsfall.
AMALIA BERGMAN.
Amalia Bergman.
Den 7 oktober avled å Sundsvalls lasarett efter en kort tids sjukdom lärarinnan vid Lill-Delje skola i Tuna församling Amalia Bergman.
Fröken B. föddes i Hässjö den 20 juni 1886. Hon avlade lärarinneexamen vid landstingsseminariet i Härnösand den 24 maj 1907 och vann samma ar anställning i Holms församling, där hon tjänstgjorde, tills hon i januari 1915 flyttade till Myssjö i Tuna församling. Ar 1921 kom hon till Delje skola, där hon sedan tjänstgjort.
Fröken B. ägnade skolan och barnen hela sin kraft. Utomordentligt plikttrogen och nitisk i sitt kall lyckades hon ’bättre an många andra att leda sina elever, vilkas kärlek hon vann.
Mänskligt att döma gick fröken B. för tidigt bort. Hon var en god och trofast kamrat, som alltid spred sol och glädje i kamratkretsen, där hon gärna var sedd och mycket värderad. Därför blir tomrummet efter var värderade vän och kamrat oerhört stort.
Vid hennes bar stå närmast sörjande åldrig moder, broder, systrar, övriga släktingar samt kamrater, skolbarn och en stor skara vänner. Alla skola med tacksamhet minnas hennes glada och ljusa sinne.
____ S. E-g.
Alma Ljungquist.
Biträdande lärarinnan vid Stigtomta folkskola fröken Alma Maria Josefina Ljungquist har avlidit på Nyköpings lasarett. Hon var född i Norrköping 1874, avlade småskollärarinneexamen i Linköping 1892 samt erhöll tre ar senare ordinarie anställning. De senare åren har hon tjänstgjort i Stigtomta. Närmast sörjes hon av syskon.
jCifferatur.
Böcker på mitt bord.
Man har nyligen firat 175-årsminnet av Goethes födelse. Åtminstone i Tyskland ar hans berömmelse sa stor, att man anser sig böra högtidlighålla även tjugufem ar s dagarna. Det kan icke anses for mycket, om en svensk låter jubileet bliva en yttre anledning till att fördjupa sig i Goethes egen skildring av sin barndom, helst denna nu kommit ut i en mycket aptitlig volym, översatt av Anders Österling. Med all respekt för Goethe - och man mår icke illa av att ha ganska mycken respekt for honom –kanske man dock överraskar sig att ibland med större intresse titta på de
mås ga bilderna i volymen jan fortsätta läsningen av texten. Det beror knappast på den gammalmodigt snirklade stilen, som översättaren med all rätt sökt bibehålla. Men kanske det hänger samman med att det vilar något gammal-mansaktigt över skildringen i det hela.
Förstod den gamle Goethe verkligen gossen Wolfgang? Man känner sig ibland böjd att tvivla, och man undrar om icke den prisade objektiviteten i skildringen snarare ar ett avståndets främlingskap. Eller vem annan an en främling kan ta sig före att lägga en konstfull och invecklad roeocofabel, bevisligen skriven av skalden i dennes sextioandra ar, i den lille Wolf gängs mun? Visserligen se rococotidens barn, Goethe inbegripen, ofantligt lillgamla ut på de samtida konstnärernas konterfej av dem. Men sa förvuxet lillgamla voro de likväl icke - ej ens den brådmogne "Wolfgang Goethe. Man märker även av denna barndomsskildring, att »barnets århundrade» ännu icke hade grytt. Ty vad detta uttryck vill beteckna ar väl förnämligast de äldres växande förmåga att känna med barnen, icke någon nyvaknad egenart hos dessa själva. Barn ha nog varit barn i alla tider.
Man märker tydligt denna olika tiders olika inställning gentemot barndomen, om man vid sidan av Goethes skildring av sitt liv som barn lägger Edmund Gosses »Far och son». Gosse ar en samtida engelsk litteraturhistoriker, framstående i sitt fack och en utmärkt stilist och av oss skandinaver särskilt värd tacksamhet för sitt uppmärksammande av den nordiska litteraturen. Steget mellan honom och en gestalt som Goethe ar naturligtvis ändock mycket stort. Att få veta, hur Goethes barndom förflutit, ar från många synpunkter sett ofantligt intressantare an att ställas inför Gosses barnaår. Och dock - Gosses bok ger sina läsare något, som Goethes pretentiösa skildring icke förmår giva, intrycket av ett klappande barnahjärta. Detta torde dock vara en huvudsak i en barndomsskildring. Dessutom kommer Gosse med ännu något viktigt och värdefullt. Hans bok ar byggd upp omkring ett problem, som på ett organiskt sätt samlar det hela och gör det till något mer an biografi. Det ar kanske orättvist att härvid jämföra Goethes berättelse om sin barndom, eftersom denna blott ar en platta i piedestalen av en livsskildring av stora mått. Men nian tvingas dock att erkänna, att också från denna synpunkt ar Goethes barndom, som han själv skildrat den, av mindre intresse an Gosses.
»Far och son» skildrar ett ensamt barns historia i ett hem, behärskat av den strängaste och oblidkeligaste gudsdyrkan. Allt i detta hem, både vad som gjordes och vad som underläts, bestämdes av en enda synpunkt, gudslivets, sådant som detta fattades av föräldrarnas samstämmiga åsikter. När modern tidigt dog, övertog fadern ensamt varvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
