Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 44
ten till främjande av folkskollärarkärens rekrytering icke allenast lämnade fri utbildning utan därjämte årligen avsevärda stipendier, sa hade däremot de, som ville ägna sin tjänst åt småskolan, ofta ingen annan utväg att vinna nödig kompetens an att mot dryga terminsavgifter köpa den vid något privat seminarium.
Småningom har dock småskollärarinnans ställning steg för steg förbättrats. Ar 1892 inrättades småskollärarinnornas ålderdomsunderstödsanstalt, som till en början garanterade delägarna ett årligt understöd av 150 kr., vilken summa efterhand höjdes med smärre belopp, sa att den 1908 hade stigit till 450 kr. Ar 1897 tillförsäkrades småskollärarinnan laglig rätt till bostad och vedbrand. Och ar 1908 hade den kontanta lönen efter åtskilliga smärre förbättringar höjts till 500 kr. med tre ålderstillägg om 60 kr. Sedan ar 1910 äger småskollärarinna samma förmån som folkskolans lärarpersonal beträffande statsbidrag och sjukdomsfall. Ar 1897 togs det första steget till förbättrandet av den rättsliga ställningen genom bestämmelserna om ömsesidig ratt till minst fyra månaders uppsägning samt genom den skolrådet medgivna rätten, att, där kyrkostämma sa beslutat, i enlighet med vederbörligen stadfäst reglemente giva lärarinna vid småskola en fastare anställning. Kom sa genom k. kungörelsen ar 1905 föreskriften, som stadgar, att här avsedda lärarinnor efter viss tjänstetid icke må skiljas från sina platser av andra orsaker an dem, som i § 32 folkskolstadgan angivas, eller för det fall, att skolan som småskola eller mindre folkskola upphör.
Som en epok i småskolans historia komma att för alla tider stå åren 1918 -1919, varunder ålderdomsunderstöds-anstalten ombildades till en verklig pensionskassa efter mönster av folkskollärarnas pensionsinrättning. Lönen höjdes med 141 X, en i verklig mening ordinarie anställning för småskollärarinna vanns, och, sist men icke minst, utbildningen reformerades i syfte att giva den blivande småskollärarinnan förutsättningar att på ett mot nutidens krav svarande sätt fylla sin plats.
Hur har denna nya tingens ordning kunnat genomföras? Det har tarvats mycket och intensivt arbete från sammanförda kraftkällor för att frampressa, vad som efter hand vunnits. Vill man, i syfte att komma till klarhet om var tyngdpunkten ligger, anställa en mönstring av de krafter, som varit i verksamhet, sa skall den opartiske domaren icke behöva stå tveksam. Den ligger hos Sveriges allmänna folkskollärarförening. Läs igenom dess årsskrifter och studera de inlagor, dess centralstyrelse under årens lopp ingivit till myndigheterna, och Du skall finna tillräckligt med bevis för detta påstående !
Äro vi småskollärarinnor nu vid målet? Nej. Trots en genomgripande lönreglering ar 1918 befinna vi oss ännu i en missgynnad ekonomisk ställning. Bo-
ställsordningens bestämmelser angående våra naturaförmåner kräva en förbättring, biträdande lärarinnors och lärarinnors vid mindre folkskola rättsliga ställning ar icke tryggad. For vår utbildning och fortbildning fattas ännu mycket. Huru skola vi vinna dessa våra önskemål? Jo, genom att enigt och fulltaligt sluta oss samman i Sveriges allmänna folkskollärarförening. Var och en, som tillhör S. A. F., drager därmed i det gemensamma arbetet sitt strå till stacken. Var och en som står utanför ställer sig hindrande i vägen för föreningens arbete. Har Du, som ännu icke anslutit Dig till Sveriges allmänna folkskollärarförening, gjort klart för Dig detta?
Men nu ha vi ju två föreningar, säger Du: Sveriges småskollärarinneförening och den allmänna föreningen. Vilken skall jag välja? Här gäller det inte ett antingen - eller beträffande anslutningen till de båda föreningarna, det galler ett både - och, enär de olika föreningarna ha sina särskilda uppgifter. Sveriges småskollärarinneförening varken lian eller vill vara sig "själv nog utav det enkla skäl, att när det gäller ärenden, som skola föras inför regeringen, riksdagen eller skolöverstyrelsen, behandlar särorganisationen dessa ärenden endast förberedande och framför dem sedan till centralstyrelsen for den organisation, vilken står som hela vår folkskolas målsman, S. A. F. Följande ärenden hava sålunda genom Sveriges småskollärarinneförening kommit under samma centralstyrelses omprövning: småskollärarinne-utbildningen, småskollärarinnorna och dyr -tidstillägget, småskollärarinnornas fortsatta utbildning för undervisning på folkskolstadiet, vilo- och rekreationshem för småskollärarinnor och lönfrågan.
Medverka därför genom Ditt medlemskap i Sveriges allmänna folkskollärarförening till att när frågor, som röra småskolan och dess kår behandlas vid S. A. F:s kretsmöten, föreningsmöten och ombudsmöten, de av Sveriges småskollärarinneförening vid frågornas tidigare behandling framförda synpunkterna vinna beaktande! Medverka genom Ditt medlemskap i S. A. F., att de män och kvinnor, som väljas in i dess centralstyrelse, ha ljus syn och fast tro på småskolans uppgift och framtid!
Medverka genom Ditt medlemskap i Sveriges småskollärarinneförening till att det medel, som vi äga i vår särorga-nisation, kraftigt bidrager till att vidga och stärka det band, som i Sveriges allmänna folkskollärarförening skall ena alla kårens medlemmar!
Först då har Du gjort Din plikt mot Dig själv, Din skola och Din kår.
Malmö i oktober 1924.
Kar ola Pålsson.
Frimärken mottagas icke i likvid
for annonser och rekvisitioner av våra förlagsartiklar. Bästa och bekvämaste sättet for likvidering ar postanvisning.
Enighet ger styrka.
Jag börjar bli gammal och kan därför tala om »forntida minnen». När jag 1879 blev lärare i Munsö, fanns därpå orten (Svartsjölandet) ingen lärar- eller lärarinneförening. Men det fanns stark kamratkärlek. Sa ofta tillfälle därtill gavs, hälsade vi lärarfolk på varandra, fastän breda sund och långa landsvägar skilde oss åt.
Kommo vi tillsammans ett par skol mästare, sa blev det »fröjd i hjärtan och pokaler». Vi hade sa mycket att prata om: mot- eller medgångar i skolarbetet, inspektörshistorier, seminarieminnen, sockeninteriörer och usla löner m. m., men framför allt blev det sång och musik.
Sa startade vi en lärarförening, och genom den bereddes oss tillfälle att träffas en corps åtminstone en gång varje ar, då sommaren stod i blom och lärkor och starar och andra kvitterfåglar sjöngo sa mycket de orkade och stundom lite mera till. Våra möten blevo synnerligen gemytliga. De åsyftade i första rummet att stärka kamratkänslan och inriktades därför huvudsakligast på att vara »samkväm» med mat och dryck, samtal, korta föredrag, skolträdgårdsstudier och små utflykter. Vi turade om med besök hos varandra och hade under några ar för sed att medföra matnyttig svamp, vilken vanligtvis anrättades till soppa med frikadeller, som blev den huvudsakliga kalasmaten.
När »Allmänna föreningen» kom till stånd, ingingo vi såsom krets i densamma, och då måste det förstås bli metod i våra möten. En gång hade vi besök av redaktör och fru Emil Hammarlund, och det var förstås ett evenemang, som tacksamt protokollfördes.
Andra lärare, som hedrade oss med mötesbesök, voro P. Hertzell från Bollnäs samt Stefansson, »Träs-Lindgren», A. P. Larsson och Alfr. Lindegård från Stockholm m. fl. Förgrundspersoner i »Allmänna föreningen», som vi sågo upp till, voro: Emil Hammarlund, Fridtjuv och Hjalmar Berg, A. F. Skoglund, Alfr. Dalin, Alex. Jonsson, G. Björkman, Sven Nylund, Carl Lidman, J. Franzén och Nils Lundahl.
Ännu i början av 90 talet stodo de flesta landsbygdslärarna »under strecket», d. v. s. voro icke valberättigade till riksdagens andra kammare, enär årsinkomsten ej uppgick till 800 kronor. En ständigt återkommande fråga vid möten och eljest var, huru lönsumman skulle kunna uppdrivas. Vi hittade vanligtvis inte på något annat sätt an att skriva till riksdagsmän. Det hjälpte dock ingenting eller kanske rättare mycket långsamt, men vi tröttnade ej. En sådan skrivelse från vår krets må här anföras:
»Herr Riksdagsman - - -
Undertecknade, lärare och lärarinnor i Färentuna härads folk- och småskolor, anhålla härmed vördsamt, det Ni, Herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
