Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1066
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 53
nen erhålla undervisning i halvtidsläsande skolor. Därnäst följa Malmöhus, Stockholms, Uppsala, Gotlands, Örebro, Kristianstads, Blekinge och Södermanlands län, i nu nämnd ordning, det sistnämnda med 7,6 %.. Därefter kommer, märkligt nog, Norrbottens län, där lar j ungantalet i de halvtidsläsande skolorna utgör 13, o %. I alla övriga län överstiger sagda lär-jungantal det förut nämnda medeltalet för hela riket 18,9 ’%. Sämsta skolväsendet förefinnes fortfarande i Älvsborgs, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs, Jönköpings, Östergötlands och Kronobergs län. Antalet barn i de halvtidsläsande skolorna utgjorde nämligen där respektive 67,o, 63,4, 49,6, 48,6, 43,2 och 42,i # av hela barnantalet.
Antalet tjänster vid folkskolan utgjorde vid slutet av vårterminen 1923; ordinarie och extra ordinarie f olkskollärartjänster 12,891, övriga 13,171, sammanlagt 26,OH2. Dessa voro fördelade på följande sätt. Vid den egentliga folkskolan: ordinarie, manliga 7,349, kvinnliga 5,032, e. o. 510, biträdande lärarbefattningar 1,075. Vid småskola 9,589. Vid mindre folkskola 2,507. Av de ordinarie och e. o. befattningarna vid folkskola uppehöl-los 1,979 eller 15,4 % och av de övriga 1,159 eller 8.8 % med vikarier. Antalet av samtliga tjänster har under året ökats med 278, avsevärt mindre an under de 3 närmast föregående åren, då ökningen i medeltal uppgick till 506.
Antalet avdelningar i allmänna fortsättningsskolor av 1918 ars typ uppgick redovisningsåret 19:?2-1923 till 2,9.^8 på landsbygden och 282 i städerna; de yrkesbetonade utgjorde 736 på landsbygden och 532 i städerna. I fortsättningöskolorna på landsbygden undervisades 56,129 och i städerna 16,562 lärjungar.
De högre folkskolornas antal utgjorde höstterminen 1922 73, av vilka 5 med vårterminen övergingo till kommunala mellanskolor. Antalet lärare i läsämnen ensamt eller i förening med övningsämnen var 275 manliga och 161 kvinnliga samt i övningsämnen enbart 150 manliga och 215 kvinnliga. L ar j ungantalet var vid slutet av vårterminen 1923 tillhopa 6,084, därav 2,612 gossar och 3,472 flickor. Vårterminen 1922 var hela antalet lärjungar 6,24(3, vadan en minskning av 156 hade ägt rum. Av de under året avgångna hava över en femtedel (21 %) övergått till andra skolor: kommunala mellanskolor, allmänna eller enskilda löroverk, seminarier m. m.; av de övriga hade största delen gått till olika slag av yrken.
Försåtliga jämförelser av en kontraktsprost.
ii.
Som i det föregående antytts ha en del tidningar med förtjusning offentliggjort prostens beräkningar. Hans 52 kr.» ha ansetts »belysande». Prostens förberörda yttrande stod att läsa i Sörmlandsposten den 4 dec. Redan den 6 dec. funnos emellertid i samma tidning två artiklar, den ena av folkskolläraren Gust. Andersson i Eskilstuna och den andra undertecknad »Lärare*, i vilka prostens »belysande uppgifter» belystes. Den förre skriver bland annat:
Vid flyktigt genomläsande av ifrågavarande artikel eller endast av rubrikerna till densamma, far man utan tvivel den uppfattningen, att folkskollärarna för närvarande i lönbänseende skulle vara långt lyckligare lottade an en del andra tjänstmän, enkannerligen kontraktsprostarna. Vid närmare granskning finner man emellertid, att prostens yttrande ingalunda innehåller »belysande uppgifter från ett sörmländskt kontrakt». Det belyser i stället, hur en sörmländsk kontraktsprost kan handskas med och snedvrida sanningen för att föra folk bakom ljuset.
När kontraktsprosten går att i lönavseende jämföra sig med folkskolläraren, jämför han sin lon av den l maj 1920 med den lön, en lärare någon gång i framtiden skulle komma i åtnjutande av, om ett nu framlagt förslag till lönreglering för folkskollärare bleve genomfört. Detta förslag har emellertid ännu ej trarit föremål for riksdagens behandling, och dess öde ligger i vida fältet. Vidare tar prosten från sina årliga inkomster bort »ett sedermera (efter 1920) tillkommet lon- och dyrtidstillägg». Sedan ovanstående förutsättningar äro gjorda, får han fram, att hans årslön med endast 52 kr. skulle överstiga lärarens. Ett i sanning fint sätt att få fram jämförelser!
Att kammarkollegium skulle låta lura sig av en dylik grov bluff, får man anse uteslutet. Som agitationsmedel mot folkskolan och dess lärarkår gör det sig emellertid förträffligt att kunna säga: »Kontraktsprost har 52 kr. högre lön an läraren».
Hade hr kontraktsprosten gjort en jämförelse mellan nu utgående löner, hade han, förutsatt att han ej smusslat bort en del siffror, kommit till det resultatet, att lärare i högsta löngraden har en lön av 3,000 kr. Själv har prosten 5,170 kr. plus »ett senare tillkommet löntillägg». Dyrtidstillägg torde enligt gällande index beräknas efter lika grunder for båda, likaså naturaförmåner.
Om prosten for att belysa, hur hög lon läraren har, sålunda mast stödja sig på något i framtiden liggande, nu okänt förhållande, har han, då det gallt få
fram ett tillräckligt skriande motsatsförhållande beträffande utbildning, mast gå ett femtiotal ar tillbaka i tiden, Han säger: Folkskollärarens studietid har i regel varit 3 ä 4 ar. Då seminaiiekur-sen alltsedan ar 1878 varit 4-årig, ser man, hur även här läsaren avsiktligt föres bakom ljuset. Att den inträdes-sökande måste äga på privat vag inhämtade kunskaper motsvarande ungefär real-skolexamen (inträdessokande med real-skolexamen bli ofta kuggade till första klassen), förbigår han naturligtvis. For en student tar det ett ar att utbildas till lärare, fyra å fem ar att utbildas till präst. Av dessa bada exempel få vi fram, att skillnad i utbildningstid kan sattas till tre, högst fyra ar och ej till tio å elva. Därtill kommer, ätt en lärare ej, på grund av bestämmelsen angående inträdesålder, kan ta sin examen förrän vid 22 ars ålder. Medelåldern ligger mellan 23 och 24 ar. Har prästkandidaten skött sig, bor han vara färdig vid ungefär samma ålder.
Slutligen slår sig kontraktsprosten for sitt bröst och utropar: Dessutom arbetar jag tolv månader om året; skolläraren endast åtta. En löjlig jämförelse l I det lönförslag, vilket han älskar åberopa, ar förutsatt, att lagen om högst åtta månaders tjänstgöring i folkskola skall försvinna i och m«d förslagets ikraftträdande. Hur skulle det bli, om läraren skulle ha lön under endast åtta månader av året? Skulle han under de Övriga fyra vara hänvisad ätt »vid tillfällen av nöd» vanda sig till sin varmhjärtade kontraktsprost?
Att ärten av lärarens verksamhet ar sådan, att hans arbete måste utföras inom åtta å nio av årets tolv månader, rar väl inte läraren for. Den saken ar grundad på pedagogisk erfarenhet, på riksdagsbeslut och lagar och ar ingalunda ett godtyckligt påhitt av bekväma lärare. Läraren sköter sin tjänst och prosten sin, varken mer eller mindre. Vad skulle prosten säga, om någon föresloge, att han, som. kanhända sköter sin expedition på fredag och predikar på söndag, endast skulle ha lon for två dagar i veckan. Och arbetet i övrigt l Det torde vara nog påpeka, att lärarens arbete betraktas som sa krävande, ätt han redan vid 60 års ålder anses utsliten och av lag tvingas avgå från sin befattning, under det herr kontraktsprosten ännu vid omkring 75 ars ålder (han bör vara ungefär sa enligt egna uppgifter) alltfort kan sitta och njuta förmånerna av sin befattning.
Den senare yttrar i fråga om utbildningstiden-Jämförelsen i utbildningstid var mest dunkel. ^Lärarens utbildningstid 3 å 4 ar - prästs 14 ar». Ingen utgångspunkt angiven*
I verkligheten ar förhållandet följande (vi börja från början): för präst 3 ar i förberedande skola, 9 ar i läroverk, 4^5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
