Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
197
den praktiska linjen har han dock i överensstämmelse med skolöverstyrelsens utlåtande strukit.
Avgångsbetyg från kommunal flickskolas teoretiska linje skulle i likhet med sådant betyg från högre flickskola medföra normalskol-kompetens, som berättigar till dels inträde i postelevkursen, telegraf-elevkursen, de privata högre lärarinneseminarierna, den för blivande lärare i teckning och välskrivning avsedda undervisningen vid Tekniska skolan i Stockholm, gymnastiska centralinstitutet m. fi. dylika institut, högre lärarinneseminariets hushållsskola m. fi. anstalter för utbildning av skolkökslärarinnor, Anna Eklunds Kindergar-tenseminarium i Stockholm, Frö-belinstitutet i Norrköping och Fredrika Bremerförbundets lant-hushåUningsskola i Eimforsa för utbildande av lärarinnor, dels ock anställning såsom bokhållare eller kontorsskrivare vid statens järnvägar samt såsom biträde vid postsparbanken och vid riksbanken.
Beträffande den kompetens, som avgångsbetyg från den praktiska linjen skulle medföra, skulle bestämmelser framdeles utfärdas. De sakkunniga ha tänkt sig, att sagda betyg skulle kunna berättiga till inträde i skolköks-, lanthushållnings-, trädgårdslärarinne-, kin-dergartens-, slöjdlärarinne- och sjuksköterskekurser samt till anställning såsom ledare för kommunala ålderdomshem och andra hjälpanstalter.
I fråga om arbetets yttre och inre anordning har han också i stort sett följt de sakkunniga. Det gäller här huvudsakligen att inom skolan bereda en vidgad tillämpning av den s. k. arbetsskolans ledande grundsatser. Beträffande ämnet kristendom föreslås, att det .skall vara obligatoriskt och upptagas med två veckotimmar i varje klass även på det differentierade stadiet. De sakkunniga hade föreslagit l veckotimma.
Angående skolans anknytning till gymnasiet föreslår ecklesiastikministern, att särskilda anordningar skola träffas i syfte att för de lärjungar vid skolan, som hava för avsikt att övergå till första ringen av fyraårigt eller treårigt gymnasium, underlätta dylik övergäng.
Beträffande skolans ledning och arbetskrafter föreslås, bi. a., att skolan skall stå under skolöverstyrelsens inseende, att den skall ha en på visst sätt sammansatt lokal styrelse samt att halva antalet av de ordinarie lärarna skola vara kvinnor.
Den andra stora huvudavdelningen av propositionen hafadtar, såsom förut nämnts, om den kommunala flickskolans ekonomiska förhållanden.
Beträffande terminsavgifter och lärarpersonalens avlöning föreslås i huvudsak samma bestämmelser, som gälla för de kommunala mellanskolorna, men när ecklesias-ministern sedan kommer till statsunderstöden åt skolorna, väjer han inte för att ånyo taga ett anmärkningsvärt stort steg tillbaka och i detta aysende alldeles bryta sönder den princip, som riksdagen med bestämdhet upprätthållit ända sedan ar 1909.
Sagda ar fattade riksdagen beslut om upprättande av kommunala mellanskolor och i sammanhang därmed högst betydelsefulla beslut om statsunderstöd åt icke blott dessa nya skolor utan ock åt högre folkskolor och privatläroverk, bland de sistnämnda även de högre flickskolorna. Eiksdagen fastslog då den principen, att statsunderstöd icke skulle utgå till ifrågavarande skolor för klasser, som vore parallella med någon av folkskolans sex nedersta klasser. Det ansågs nämligen icke ligga i statens intresse att understödja särskilda barndomsskolor for barn till föräldrar, vilka hölle sig för förnäma att lata sina barn gå i folkskolan. Vad beträffar kommunala eller enskilda mellanskolor och högre folkskolor var saken klar, emedan dessa skulle bygga på sexårig folkskola. Men principen kom att tillämpas även på privatläroverken. Och riksdagen förfor därvid sa strängt, att den helt avlyste alla de dåvarande privata lägre samskolorna, vilkas klasser voro parallella med folkskolans och vilka av dåvarande statsrådet Per Elof Lindström i ett anförande i riksdagen karaktäriserades såsom »fåfängans skolor». Detta gjordes på det sättet, att de helt undandro-gos statsunderstöd och hänvisades till att ombilda sig till kommunala eller enskilda mellanskolor. De fingo visserligen en frist till utgången av ar 1912, och denna nådatid förlängdes sedan av 1910 ars riksdag till utgången av ar 1920, men därmed var tiden för deras Uppehållande med tillhjälp av statsunderstöd obönhörligen till anda.
Åt övriga privata skolor liksom åt högre folkskolor och kommunala mellanskolor beviljade 1909 års riksdag medel dels för ett grundanslag åt varje skola under vissa villkor, dels ock for bidrag till lärares och lärarinnors avlöning. Grundanslaget avsåg att utgöra understöd för skolans uppehållan-
de. Detta grundanslags storlek beräknades efter visst belopp för varje skolans klass, som låg ovanför den sexåriga folkskolan.
Sa skedde då även beträffande de högre flickskolorna, om vilka nu ar fråga. Hade en högre flickskola 7 klasser, beräknades grundanslaget till denna - med utgångspunkt från den kommunala mellanskolans grundanslag - endast för de 4 klasser, som lågo ovanför folkskolan; for en 8-klas-sig högre flickskola beräknades .grundanslaget sålunda för de 5 ovan folkskolan liggande klasserna. Här må erinras, att Fridtjuv Berg var den ledande kraften vid fattandet av alla dessa beslut, och att han nedlade dagars och nätters arbete på utformandet av desamma.
Den nu nämnda principen rörande statsunderstöd har riksdagen ända från 1909 och allt fort med synnerlig skärpa upprätthållit. Det mest talande vittnesbörd härom ar riksdagens hållning gentemot de försök, som upprepade gånger gjorts från det lilla Sollefteå for att skjuta en bräsch i 1909 års system. Sv. Ltg har på sin tid redogjort för dessa försök. De åsyftade, att staten skulle övertaga den enskilda samskolan därstädes, och framställning därom gjordes två gånger till riksdagen, överklassen i Sollefteå, som icke ville foga sig i 1909 års riksdagsbeslut och upprätta en kommunal mellanskola, utan ville för sin del på statens bekostnad ha en skola for sig, fick en bakläxa, som var omisstydlig. Statsutskottet förklarade sig »icke finna det påkallat, att staten med särskilda ekonomiska uppoffringar då sökte föra utvecklingen på skolväsendets område in på banor, som redan mer an ett årtionde varit övergivna», och vidare, att det ej kunde förväntas, att staten utvidgade sin medverkan »till upprätthållandet av två med varandra parallella barndomsskolor». Eiksdagen avslog givetvis framställningarna. Men sollefteåborna ville inte ge tappt. De ombildade samskolan till kommunal mellanskola ar 1920 men ville bygga denna på folkskolans dels 4:e, dels 5:e klass och ingingo 1923 till k. m:t med framställning om statsunderstöd även för de två med folkskolan jämnlöpande klasserna. (Se härom Sv. Ltg 1923 nr 32 och 42!) Dåvarande ecklesiastikministern Clason vågade emellertid icke bifalla ansökningen, ehuru han säkerligen gärna hade velat.
Även den nuvarande ecklesiastikministern var ar 1927 fullkomligt klar med att riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
