Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
334
SVENSK LÄRARETIDNING.
NF 1.8
de metodiska föreläsningarna ge en svensk lärare föga nytt, de stå på en ganska elementär nivå och utgöras ®om nämnts företrädesvis av praktiska vinkar och råd. Mera givande äro de allmänna föreläsningarna, vilka hållas av på olika områden framstående personer. För en främling ar, synes det, den dagliga nära beröringen med engelskt sprak och engelsk kultur det värdefullaste, och de möjligheter, som i detta avseende stå till buds vid ifrågavarande kurs, äro rika. Samvaron med lärare av olika slag bör också for en lärare vara stimulerande och lärorik.
Program för kursen och upplysningar om densamma erhållas hos The Secre-tary, The City of London Vacation Course in Education, Montague House, Russell Square, London, W. C. 1.
Katolsk och protestantisk kristendomsundervisning.
Några intryck från en studieresa.
På en resa får man väl alltid sin uppfattning i något avseende korrigerad. Som protestant ar man tyvärr sällan inställd på någon förväntan att i den katolska kyrkans områden finna något livligare bibelstudium. Men på Stefanskyrkan i Wien var uppsatt ett anslag med uppmaning till församlingen att flitigt deltaga i de bibelförklaringar, som under tiden efter Heliga Lekamens fast skulle äga rum i kyrkan, och »varunder man med ledning av Lukas 15 kap. skulle betrakta de olika vägar, på vilka Herren leder syndaren till bättring». Det låter ju riktigt lutherskt. De urval av bibliska texter, som man läste i de katolska skolorna, skilde sig knappast nämnvärt från dem man läste i de protestantiska. Däremot använde man i de katolska skolorna fortfarande med förkärlek den allegoriska utläggningsmetoden, under det man i de protestantiska tillämpade berättelserna mera direkt på verkligheten. Vid en lektion i en katolsk skolklass över berättelsen »Jesus stillar stormen» var skeppet alltjämt kyrkan, som kämpar sig fram över världens hav genom förföljelsens stormar. Talrika kyrkligt-katolska ungdomsföreningar fortsatte skolans religiösa verksamhet, och särskilt i Munchen märkte man stora ansträngningar från kyrkans sida att knyta ungdomen till sig, t. ex. genom vandrar- och scoutföreningar. Man tar säkerligen miste, om man tror, att katolska kyrkan stått still sedan Luthers tid.
I Wien ingick ej religionsundervisningen i skolans läsordning. Lärjungarna hade ledigt ett par timmar i veckan for att hos sin präst - katolsk eller protestantisk - undervisas i kristendom. Somliga lärjungar gingo ej till någondera dock ej sa stor procent från Wiens arbetarkvarter, som jag väntat mig. I pressen, särskilt den radikala, diskuterades rätt livligt religiösa frågor. BI. a.
lade jag märke till en artikelserie, vari en skarp vidräkning hölls med jesuiternas framfart i Österrike. Fore kriget kunde man knappast befordras till någon ledande post i samhället, om man ej var känd som rättrogen katolik. Genom revolutionen 1918 hade dock dessa skrankor fallit.
Genom konkordatet av ar 1925 hava i Bayern katolska och evangeliska menigheter (eg. föräldraföreningar) tillförsäkrats rätt att upprätta och erhålla statsanslag för egna skolor och att for dessa erhålla lärare av motsvarande konfession. Dessutom finnas gemensamhets- eller simultanskolor, som med avseende på kristendomsundervisningen äro ordnade som skolorna i Wien. Tyska regeringen har i höst framlagt förslag för riksdagen om ett utsträckande av dessa bestämmelser till hela tyska riket. De lärar^, med vilka jag samtalade om frågan, voro sa gott som alla avgjort emot förslaget. Och man kan gott förstå varför. Redan i de större städerna som Munchen och Nurnberg visade sig olägenheterna av splittringen. I en skolbyggnad voro kanske halva antalet skolklasser upprättade av katolska föräldraföreningar och den andra hälften av evangeliska, och man hade således i samma skola två lärarkollegier utan någon nämnvärd samverkan, särskild undervisningsmateriell m. m., två överlärare och delvis olika inspektion. Lärarna tillsättas visserligen av de statliga myndigheterna, men vid tillsättningen tages hänsyn till om vederbörande ar av den ratta bekännelsen. Den, som härvidlag ej håller måttet, kommer ej i fråga eller kan, om han redan ar tillsatt, avsättas eller förflyttas till gemensamhets-skola. De katolska biskoparna hava ratt att i bayerska undervisningsministeriet göra föreställningar, i fall de anse, att katolska lärjungar i skolan kommit under olämpligt religiöst inflytande. Härigenom har katolska kyrkan möjlighet till uppsyn över skola och lärare.
I en större stad ar dock lär j ungantalet sa stort, att det räcker till for upprättande av olika skolor, som alla kunna organiseras någorlunda gynnsamt och utrestas hjälpligt med undervisningsmateriell. Men hur går det i ett mindre samhälle, där en lämpligt organiserad skola vore lagom ? Där uppdelas nu lärjungarna på två, kanske ibland tre olika skolor. (»Världsåskådningisskolor» med moralundervisning förekommer på några hall i Tyskland.) Förutom ekonomiska nackdelar: flera skollokaler an. annars behövligt; dubbel uppsättning av undervisningsmateriell, olika skolledning m. m. medför splittringen ofta rivalitet mellan skolorna, trakasserier vid lärartillsätitningarna o. s. v. Vi ha säkerligen anledning att lyckönska oss, att vi, tack vare vår enhetlighet i konfessionellt avseende, hittills undsluppit deitta förödande »religionskrig» på skolans område. Saken kan dock komma att få sin aktualitet även för oss. Biskop Sta-
dener var nyligen inne på frågan, då han i sitt herdabrev antydde, att statskyrkans avskaffande i vart land skulle kunna få som följd inrättande av privata kristliga folkskolor, d. v. s. enhets-skolans sönderbrytande. Svenska Morgonbladet genmäler häremot, att den ej anser en dylik utveckling sannolik, men skulle åtskiljandet av stat och kyrka ej kunna köpas till arinat pris an den officiella kristendomsundervisningens avskaffande och upprättande av konfes-sionsskolor, då föredrar tidningen för sin del statskyrkans bibehållande. Att vi här i Sverige åtnöja oss med att på grundstadiet * meddela en historisk-etisk kristendomsundervisning och överlåta den mera konfessionellt betonade åt de kyrkliga eller frikyrkliga korporationerna ar säkerligen en lyckligare utväg an den man nu försöker sig på i Tyskland. Läroplanen för den katolska religionsundervisningen i Bayern, fastställd i dec. 1926, uppställer som mål for undervisningen,
att den bor sa utbilda barnens religiösa anlag, att dessa d. levande tro och barnslig kärlek förtro sig åt Gud under bon till honom samt bliva skickade att på ett fruktbringande sätt deltaga i gudstjänsten och att värdigt undra altarets och bodens sakrament (bikt och avlösning).
For att "detta mål skall kunna nås, bor undervisningen göras sa levande och åskådlig som möjligt, varjämte undervisningen i biblisk historia och katekes bor ställas i sa nära förbindelse med varandra som möjligt. Läroplanen lägger for övrigt sitor vikt vid den religiösa övningen och betonar, att man ej endast bör eftersträva religiös kunskap utan även verklig religiositet i vilja och gärning. På grundstadiet (klasserna l-4) läses bibliska berättelser, psalmverser och böner samt den katolska lilla katekesen. På överstadiet läses den stora katekesen, bibliska berättelser, kyrkohistoria och psalmer. Läroboken för grundstadiet, utgiven av de bayerska biskoparna 1927, ar för sitt ändamål utmärkt. Ett enkelt men innerligt sprak, en konstnärlig utstyrsel med goda färgillustrationer, lämpliga psalmverser och barnaböner, ägnade att stämma till andakt och att införa barnen i församlingslivet. De religiösa grundsanningarna härledas konsekvent ur de bibliska berättelserna. Efter en förenklad skapelseberättelse följer första artikeln, efter berättelsen om Abels död några enkla ord om Guds röst genom samvetet o. s. v.
Givetvis måste en protestant här och var göra sina reservationer. Läroplanen föreskriver redan for tredje skolåret en framställning av tio Guds bud och kyrkobuden samt av läran om synd och nåd i syfte att framkalla samvetsbesin-ning och anger och på sa satt förbereda bikten. Jag tillfrågade en katolsk pater, om han ansåge, att hos en tioåring känslan av synd kunde vara sa utvecklad, att dessa delar av undervisningen läte sig med fördel behandlas redan på ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
