Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
552
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 30
Motivet till denna förbindelse hade ej mycket att skaffa med verklig kärlek. E: s egna uppgifter härom äro visserligen varandra motsägande, men i det sammanhang, där han berättar om sitt livs enda och stora ehuru obesvarade kärlek till fru de Haudetat, förklarar han bestämt, att kärleken ej hade något att skaffa med hans mångåriga trohet mot Therese Levasseur.
Vad skall iväl läsaren tänka, säger han, när jag svär på att jag ifrån det första ögonblick jag såg henne till den dag .som ar aldrig har kant den ringaste gnista av kärlek till henne.
Detta torde också mest överenstäm-ma med verkliga förhållandet. Han mötte henne på sin väg, då han var nedtryckt av motgångar. Själv stod han ensam och övergiven i behov av stod och hjälp. Hans ridderlighet kom henne till mötes, och hon å sin sida svarade med den tillgivenhet hennes okonstlade själ var mäktig.
Therese var i grund och botten ett naturbarn utan varje spår av den kultur, som härskade i do kretsar, där E. rörde sig. Hennes kunskaper voro ytterst bristfälliga och hennes intelligens påfallande svag. R. betygar också, att hans försök att utveckla hennes förstånd var spilld möda.
Hennes själ ar sådan naturen har skapat den, kultur och uppfostran ha ingen andel däri. Jag skams icke att tillstå, att hon aldrig lärt sig läsa ordentligt, även om hon skriver någorlunda.
Att samlivet mellan dessa båda ej skulle kunna bli i djupare mening harmoniskt ar lätt att förstå. Therese saknade ju varje förutsättning att dela de intressen, som besjälade E. Hon kunde lika litet följa honom, då han pejlade de stora djupen i tankens värld, som då hans fantasi och hans intuition förde honom upp på förklaringens berg. Men å andra sidan ar det ej heller känt, att denna brist på s j älsf rändskap och intressegemenskap ledde till någon öppen brytning. Therese ägde åtskilliga egenskaper, som E. saknade och som därför blevo honom till nytta. Hon hade en praktisk blick, verklighetssinne och en god instinkt för hur man borde handla i kritiska situationer. E. har också många erkännsamma ord härför:
I Schweiz, i England, i Frankrike har hon under de katastrofer, vari jag befann mig, mången gång sett vad jag icke såg, och hon har givit mig >råd, som jag alltid haft gott av att följa. Hon har räddat mig *från faror, som jag blint skulle ’ha störtat i; hos damer av den ’högsta rang, hos stormän odh (furstar har hennes, känsla, hennes sunda förstånd, hennes svar och thela hennes uppträdande väckt allmän aktning, och många ’ha av denna anledning framfört till mig sina komplimanger, om valkas uppriktighet jag känt mig övertygad.
Upprepade gånger prisar han också hennes goda hjärta och hennes trofasta omsorg. Men det skymtar också då och då fram en känsla av saknad över den brist på förståelse och andligt umgänge han erfar i sitt förhållande till Therese.
Det ar framför allt i ensamheten man känner charmen av att leva tillsammans med en, som kan tanka.
Trots hans egna vittnesbörd om den värdighet hon lade i dagen i sitt upp-träidande och som gav högt uppsatta personer anledning att ge henne sitt erkännande, vet man\ dock, att hennes sinnelag röjde i många stycken en påfallande tarvlighet. Sa drog hon ,sig ej for att bakom E: s rygg och mot hans bestämda förbud mottaga allmosor. Den fattigdom, vari de tidvis levde, kan väl åtminstone delvis lända henne till ursäkt. Värre var, att hon genom misstänksamhet och sladderaktighet mången gång störde det goda förhållandet mellan E. och hans vänner.
Ehuru E. och Therese ej voro gifta - de ingingo äktenskap först 1768 - föddes under de första aren av deras samliv ej mindre an 5 barn. E. har med anledning härav blivit beskylld for lättsinne och mycket klandrats för sitt omoraliska liv. Det bör dock i detta sammanhang ej glömmas, att E. var barn av sin tid, och lösa förbindelser voro då sa vanliga även inom äktenskapet, att det mera hörde till regeln an utgjorde undantag. Men det, som kastar den mörkaste skuggan över hans liv, ar, att han ej antog sig barnens uppfostran. De sändes nämligen det ena efter det andra till hittebarnshuset. Han berättar, att han bestämde sig härför utan den ringaste betänksamjiet. Therese däremot gjorde invändningar mot, som han säger, det enda sätt, som stod mig till buds for att rädda hennes ära. E. har dels i sina Bekännelser, dels i brev an sökt försvara sitt handlingssätt, an gjort sig de bittraste självförebråelser. Han söker en ursäkt i sin fattigdom och sin sjukdom, som hindrar honom att påtaga sig en sa kär omsorg. Vidare hänsynen till barnens mor, som icke borde vanäras. Vid denna tidpunkt i sitt liv svärmade han for Platons idealstat, och i denna skulle som bekant uppfostran av barnen överlåtas på staten, för att dessa skulle förbli okända av sina föräldrar.
Det kan dock ej nekas till att hans försvar för sitt handlingssätt verkar ej sa litet ansträngt, och den med åren alltjämt stegrade ångern ar utan tvivel mera äkta. För att sona sitt brott mot sina egna barn ville han för all världen predika alla barns rätt, ty enligt egen utsago har hans epokgörande verk Emile blivit till under den bittra ånger han kände över sitt förhållande som far. Då han där skoningslöst gisslar mödrarnas försummelser mot sina barn, binder han på samma gång ris for sin egen rygg. Inom de högre klasserna var det nämligen sed, att föräldrarna av pur bekvämlighet överlämnade den första vården av barnet åt en amma, som bodde på landet. Här fick det stanna till sitt femte ar, varefter klostret eller Jesuiterkollegiet tog vid. Sättet påminde något om det E. valt för sina barn, även om det var vida mindre hänsynslöst. Den, som själv sänt sina barn till hittebarnshuset utan möjlighet att få
dem tillbaka, ålägger nu mödrarna att själva amma sina, att själva ombesörja deras vård och uppfostran, ja han inskärper, att det finns inget faderligt öga utom fadern och inget moderligt öga utom modern. Det var sannerligen ingen konst för lastarena att peka på det gapande svalget mellan lära och liv. Men det bör rättvisligen erkännas, att E. var en annan man, då han skrev Emile, an då han många ar tidigare skickade sina barn till hittebarnshuset.
Em. Granér,
Lärarkurserna i Esperanto.
De två sommarkurserna i esperanto for lärare oh lärarinnor, som anordnats i samråd med Sveriges folkskollärar-och Sveriges folkskollärarinneförbund, ha nu avslutats. I den första kursen deltogo omkring 30 personer och i den senare omkring 20, representerande 30 olika platser i Sverige. Ett par av de deltagande hade erhållit kommunalt understöd, nämligen hr Ahlstrand från Älvkarleö av ABF: s därvarande lokalavdelning och hr Seltborg från Bjuv av kommunens skolråd.
Kurserna - som till lärare haft pastor Andreo Cseh - ha varit synerligen lyckade. Och här om någonsin fick åhöraren ett klart begrepp på karaktären av hr Csehs metod, »Che-metoden».
Hr Cseh brukar börja varje kurs med att säga, att han inte undervisar efter någon metod, utan att han endast konverserar med »lärjungarna». Det ligget något av sanning i hans påstående sa till vida, att hans metod utan tvivel ursprungligen icke framgått genom spekulativt utfunderande utan på ett mera intuitivt sätt. Därefter har naturligtvis metoden genom vunna erfarenheter avslipats. - Hans undervisning ar en spegelbild av barnaårens inlärande av modersmålet, dock utan allt larv. Det lilla barnet lär först att hora och tala ordet: mamma. Esperantoeleven ser hr Csehs framvisade visitkort och förstår betydelsen, när hr Cseh samtidigt pekar på sig själv och säger: Mi estas Andreo Cseh. Lärjungen genomlever på nytt - men hastigt - sin barndoms sökande, dess upptäckter och dess glädje.
Eesultaten av en undervisning som denna måste naturligtvis bli synnerligen stora, då allt genomgånget bindes - liksom i Berlitz-metoden - till något konkret upplevt eller på annat sätt förenas med något spännande eller intressant. Dock torde de resultat, som vunnits i de nu avslutade kurserna, överstiga de mest optimistiska förväntningar. Man må nämligen lägga märke till att här inte stod mer an 10 dagar till förfogande! På denna tid hunno de deltagande sa pass inlära esperanto, att de inte endast kunde översätta (de flesta felfritt!) till och från esperanto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
