Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 30
_samma gäller om den fyraklassiga realskolans tredje klass. Den faktiska innebörden av den föreslagna omläggningen ar sålunda, kan man säga, att det framtida gymnasiet skall bygga på realskolans näst högsta klass i stället för såsom hittills på avslutad realskola.
I detta läge ar det uppenbart, att vad som i vår svenska skoldiskussion rubricerats som spörsmålet om »folkskolans bärkraft» .såsom underlag for den högre undervisningen kommit i centrum av kommissionens överväganden. Liksom förhållandet varit hos oss, har man vid utredningen i denna punkt haft förmånen att kunna grunda sin uppfattning på fleråriga erfarenheter från mellanskolor, och man kan tillägga även landsgymnasierna. Övervägandena utmynna däri, att folkskolan på »en i det hele rett tilfredsstillende mate Kan tjene som grunnlag for en 3-årig mid-delskole». Förutsättningen ar, att lärjungarna från folkskolan förete goda vitsord i norska och räkning, en ståndpunkt, som följaktligen sammanfaller med den, som fastslagits för vårt lands vidkommande.
Formerna för övergången från folkskolan till den högre skolan förtjäna under dessa omständigheter särskilt beaktande även i vårt land. Hittills har en inträdesprövning varit föreskriven för samtliga lärjungar i mellanskolan. Och därjämte har en speciell säkerhetsventil förelegat i den anordningen, att en lärjunge, som efter sex veckors undervisning i mellanskolan icke förmått följa undervisningen där, har kunnat avstängas från skolan genom beslut av dennas lärarkollegium. I den nu bestående ordningen föreslår kommissionens stora majoritet en grundväsentlig förändring.
Kommissionen framhåller, att det hittills anlitade förfaringssättet medfört avsevärda olägenheter för både folkskolan och den högre skolan. Framförallt vid större mellanskolor har man icke alltid erhållit ett tillfredsställande lärjungmaterial. Förberedelsen för den skriftliga prövningen i norska och räkning har kunnat bedrivas sa mekaniskt, att resultaten blivit missvisande. Och ofta nog har det verkställda urvalet framkallat misstämning på folkskolhåll. På sina ställen har man också föredragit att låta avgångsproven i folkskolan bliva bestämmande för inträdet i mellanskolan. Ett generellt tillämpande av denna ordning möter emellertid för närvarande svårigheter däruti, att mångenstädes, t. ex. i Oslo, folkskolan icke håller någon avgångsprövning. Jämväl gäller, att kraven och sättet för bedömandet växlar på skilda orter och vid olika skolor.
Då det blir fråga om att planlägga den framtida ordningen, avvisar kommissionen till en början att lägga s. k. Intelligensprov till grund för bedömandet av lärjungarna. Denna ståndpunkt motiveras av ungefärligen samma skäl, som vi känna från vara egna diskussio-
ner kring detta ämne. Kommissionen stannar för att göra avgångsprövningen obligatorisk vid alla folkskolor, landsbygdens lika väl som städernas. Enligt det avgivna förslaget skall vid prövningen givas gemensamma skriftliga prov i norska och räkning inom skoldistriktet. Därjämte skall muntlig prövning kunna anordnas i den utsträckning, som de lokala skolmyndigheterna äga att bestämma.
JPå grundval av denna ordning går kommissionen sa att överväga olika möjligheter i fråga om sättet för övergången till den högre skolan. Man diskuterar till en början utvägen, att folkskolan med ledning av avgångsprövningens resultat och tidigare vunna erfarenheter dimitterade vissa lärjungar till mellanskolan, flickskolan eller gymnasiet och sålunda finge uteslutande bestämma rekryteringen av dessa läroanstalter. Men man avböjer en dylik anordning av det skälet, att den lätt skulle kunna skapa misstämning mellan de skilda skolformerna. Enligt kommissionens åsikt utgör enhetsskolans förutsättning, att folkskolans och den högre skolans lärare endräktigt arbeta för det gemensamma målet, och det ligger då i sakens natur, att man icke vill ens ifrågasätta åtgärder, som skulle kunna äventyra det önskade samförståndet.
Man vill emellertid ovillkorligen undgå särskild inträdesprövning och stannar därför for att föreslå, att folkskol-fcetyget lägges till grund for lärjungarnas intagande i den högre skolan. Man uppställer därvid det kravet, att proven i norska och räkning skola vara bedömda med minst vitsordet »rent godt» (3,o) eller »tilfredsstillende». Därutöver skulle fordras, att medelvitsordet i avgångsbetygets övriga ämnen icke understiger »meget godt» (2,5). I enlighet med dessa principer föreslås de framtida inträdesfordringarna avfattade.
Den norska Skolkommissionen har sålunda med en anmärkningsvärd enhällighet - endast en reservant uppträder - gått in for den grundsats, ,som ehuru utan framgång hävdades av 1927 års Skolutskott, nämligen att den högre skolan skulle stå öppen för alla, som med godkända vitsord inhämtat bottenskolans kurser. Det blir i framtiden med ganska stor sannolikhet sa ordnat, att tillträdet till den norska högre skolan for de lärjungar, som undervisats i folkskolan, helt bestämmes av avgångsbetyget från denna skola. Med sträng konsekvens har kommissionen fasthållit den nämnda ståndpunkten även då det gäller lärjungar, som ickb genomgått folkskola eller där erhållit undervisning. Icke ens i fråga om dessa har man reflekterat på att anordna en prövning vid inträdet till den högre skolan. I stället har man föreslagit den anordningen, att dylika inträdessökande skola hänvisas till folkskolan för att deltaga i dess avgångsprövning, och på grundvalen av de därvid erhållna vitsorden sker sa
jämförelsen med övriga sökande.
Det lider intet tvivel, att detta djärva system har sina förtjänster, det ar givetvis också behäftat med brister. Jag skall icks här upptaga den saken till närmare diskussion i detta sammanhang. Erfarenheterna från årets svenska inträdesprövningar till den fyrklas-siga realskolans första klass kunna snart nog aktualisera frågan även för vårt lands vidkommande. Men en punkt kräver med nödvändighet ytterligare belysning. Hur har man tänkt sig, att den oundgängliga gallringen skall åvägabringas, om antalet inträdesberättigade aspiranter överstiger skolans tillgängliga platsutrymme ? Självfallet har kommissionen icke kjunnat förbise, att en dylik situation lätt nog kan inträda. Förslaget löser svårigheterna genom att for sådant fall inrymma åt den höigre skolan rätt att verkställa prövning for att bestämma ordningsföljden mellan aspiranter, som i betygsavseende äro likställda. Härtill inskränkes alltså den högre skolans befogenheter med avseende på lärjungmaterialets utväljande. Noga räknat medgiver man dock ytterligare en. Det har redan framhållits, att den norska mellanskolan for närvarande utrustats med en säkerhetsventil i sa måtto, att en lärjunge, som efter 6 veckors förlopp visat sig ickie kunna följa undervisningen, av kollegiet kan avvisas. En principiellt överensstämmande föreskrift har man tänkt sig bibehållen även i framtiden. Prövotiden har emellertid utsträckts till fyra månader, och det synes vara avsikten, att den ifrågavarande utvägen endast i undantagsfall skall anlitas. Kommissionen understryker sålunda, att man i tveksamma fall självfallet skall ålägga sig stor försiktighet vid avlägsnande av en lärjunge och om möjligt låta honom följa klassen under första året och eventuellt sitta kvar. Såsom särskild garanti har man for övrigt uppställt den regeln, att den centrala skolmyndigheten skall erhålla uppgift om varje fall, där bestämmelsen i fråga bragts i tillämpning.
Det ar betecknande, att den ende reservant, som rörande övergången hävdat en från majoritetens avvikande mening, rektor Knap i Stavanger, icke velat gå sa långt, att han helt motsatt sig den av kommissionen förordade anordningen. Han har begränsat sig till att framhålla inträdesprövningens berättigande ur olika synpunkter, men vill därmed icke säga, att sådan prövning ovillkorligen skall påkallas. Hans yrkande utmynnar därför i att tillträdet till den högre skolan skall kunna regleras antingen enligt den ordning, som kommissionsförslaget innebär, eller också med ledning av en särskild inträdesprövning. Bestämmanderätten rörande vilket alternativ som borde tillämpas skulle emellertid tillkomma vederbörande skola. För lärjungar, som under året närmast före det, då inträde sökes, undervisats i folkskola, skulle enligt rek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
