Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
SVENSK LÄRÅRETTONING.
Nr 38
frågan: I vad man och ur vilken synpunkt kan då det föreliggande spörsmålet vara av betydelse for folkskolan och dess arbete?
Svaret harpa, saga de, ar närliggande. Bakom samtliga de under den tidigare behandlingen av denna fråga föreslagna anordningarna ligger mer eller mindre klart uttalad den for alla skolformer i våra dagar aktuella strävan efter ett friare, mera individualiserat undervisningssätt med därav föranledda jämkningar eller ändringar i den hos oss hävdvunna mera bundna klassundervisningen samt det därmed förenade starkt uniformerade flyttningsförfarandet.
Att denna fråga även for folkskolan i åtskilliga avseenden ar av största betydelse ar höjt över allt tvivel, och dess beaktande från ledande håll framgår också av den läggning nu gällande undervisningsplan för folkskolan erhållit och de strävanden att tillgodose den enskilde lärjungens egenart och krafter, som där inom varje ämne framträda. Också ar det, såsom också av de inkomna yttrandena framgår, uppenbarligen önskvärt, att utvecklingen sa småningom ledes därhän, att det individuella un-dervisningsförfarandet, sa långt yttre och inre omständigheter det medgiva, kommer till rikare användning an for närvarande. Det kan icke i detta sammanhang vara erforderligt att närmare ingå på denna fråga, utan tillåta sig de sakkunniga att hänvisa till de uttalanden av folkskolinspektörer m. fi., som här ovan redan anförts, ävensom till de förslag och motiveringar, som de sakkunniga själva vid behandlingen av frågan om stadga och undervisningsplan för kommunala flickskolor i motsvarande avseende redan avgivit.
De sakkunniga komma sa till övervägande av vilka åtgärder som nu böra vidtagas för att inom folkskolans arbete främja ifrågavarande synpunkter. Härom yttra de:
Två utvägar erbjuda sig, nämligen antingen att gå försöksvis fram och då närmast se till, att de hinder, som i nu gällande bestämmelser tilläventyrs kunna finnas for en önskvärd rörelsefrihet, undanröjas, eller ock att redan nu i folkskolstadgan och folkskolans undervisningsplan inrycka positiva föreskrifter om anordningar, gående ut på att i mera generell- utsträckning och under fastslagna former omedelbart bringa till verkställighet flera eller färre av de förslag, som hittills framkommit.
For egen del hava de sakkunniga ansett sig böra giva ett bestämt företräde åt det förra alternativet. Som skäl härför anföra de:
Såsom av de ovan anförda yttrandena av folkskolinspektörerna och 1924 ars Skolsakkunniga framgå, förefinnas otvivelaktigt åtskilliga omständigheter, som på detta område mana till försiktighet. De sakkunniga vilja i detta avseen-
de erinra därom, att det undervisnings-förfarande det, här gäller i vissa av sina för närvarande mest diskuterade och från vissa hall mest anbefallda former ar hos oss hittills i allmänhet föga kant och använt och därför följaktligen kräver en tid av förberedelse. Detta gäller samtliga vara skolor, även folkskolan. Utan tvivel finnas bland dessa lärare ej få, som redan nu äro väl förtrogna med de synpunkter, som här åsyftas, och vilka också med framgång tillämpa dem i sin verksamhet. De sakkunniga vilja i sådant avseende blott erinra om de förtjänstfulla försöK, som gjorts och göras inom Lidingö skoldistrikt. Om de hinder for en vidgad tillämpning av en mera individuellt lagd undervisning, som kunna finnas, bliva avlägsnade, råder intet tvivel, att genom folkskolinspektörernas medverkan dylika försök skola bliva förebildliga och komma att verka äggande och manande på andra håll. Men å andra sidan får man icke glömma, att, såsom redan nämnts, metoden i fråga for en stor del av lärarna ar mer eller mindre främmande. Här som överallt annorstädes inom skolans område gäller den gamla erfarenhetssatsen, att en gammal lärare gagnar undervisnin-mera, om han far undervisa efter en metod, som måhända ar mindre värdefull, men som han känner och behärskar, an efter en ny, som ar för honom främmande och av vilken han därför lätteligen kan komma att göra ett oriktigt bruk.
Ledda av dessa synpunkter hava de sakkunniga ansett sis: böra under söka, huruvida gällande folk-skolstadqa innefattar någon eller några bestämmelser, som kunna lägga hinder i vägen for anställande av de försök, som i ovan angivna avseende kunna finnas önskvärda. Härom yttra de:
De föreskrifter i nu gällande folK-skolstadga, vilka i berörda avseende torde främst böra komma i betraktande, torde vara vissa bestämmelser i §§ 14 och 45. I § 14 föreskrives, att vid uppgörande av arbetsordning för respektive skolor skall iakttagas, bland annat; att lärjungar, som tillhöra samma klass, sa vitt möjligt ar, sammanhållas i ett läxlag samt att de särskilda klasserna omedelbart undervisas av läraren och att, då två eller flera klasser, vilka skola av en lärare samtidigt handledas, ej kunna med fördel undervisas tillsammans, en eller flera av dem sysselsättas med tysta övningar.
Den nu anförda bestämmelsen förskriver sig från den tid, då man ansåg sig här i landet böra avlösa det då rådande s. k. lankastersystemet med samlad undervisning. Strängt formellt sett torde bestämmelsen utgöra ett hinder for en längre gående individuell undervisning, men den har dock allmänt ansetts medgiva all den rörelsefrihet i fråga om undervisningens individualise-
ring, som kan rymmas inom klassundervisningens ram. Sålunda innehåller den nu gällande undervisningsplanen för folkskolan - vilken i väsentliga avseenden bygger på den s. k. arbetsskolans grundsatser - åtskilliga anvisningar rörande en friare, mera individuellt anlagd undervisning. Emellertid synes det de sakkunniga önskvärt, att i detta avseende all tvekan undanröjes. De sakkunniga anse därför, att till § 14 bör fogas ett tillägg, som öppnar möjlighet för läraren att, när undervisningsarbetets ändamålsenliga bedrivande sa kräver, utan hinder av bestämmelserna i övrigt i paragrafen, efter medgivande av vederbörande folkskolinspektör, giva samma arbete en friare anordning an den, som i nämnda paragraf förutsattes.
I § 45 mom. l lämnas den grundläggande bestämmelsen för flyttning till högre klass inom folkskolan. Bestämmelsen synes böra behållas oförändrad men erfordrar för att lämna möjlighet till den individualisering av undervisningen, varmed försök enligt de sakkunnigas mening böra och kunna göras, ett kompletterande tillägg. Detta tillägg synes kunna i det väsentliga avfattas i överensstämmelse med en av de sakkunniga i deras den 31 oktober 1927 avgivna utredning angående kommunala flickskolor föreslagen bestämmelse av följande lydelse:
»Lärjunge, som på grund av särskild studiebegåvning befinnes äga goda förutsättningar för att på ett tillfredsställande satt kunna följa undervisningen i närmaste högre klass, må jämväl under pågående läsår kunna av kollegiet flyttas till sådan klass. Likaledes bör åt lärjunge, som i ett eller flera ämnen äger nödiga förutsättningar härför, ifall "omständigheterna det medgiva, beredas tillfälle att deltaga i undervisningen i ifrågavarande ämne i högre klass an den han tillhör.»
Den sålunda föreslagna bestämmelsen innefattar, som synes, icke någon föreskrift utan allenast ett medgivande och torde således med någon jämkning i ordalydelsen kunna utan olägenhet intagas i folkskolstadgan.
Slutligen synes det de sakkunniga önskvärt, att i samband med en eventuell författningsändring folkskolinspektörernas uppmärksamhet riktas på denna fråga. Detta torde lämpligast kunna ske genom ett av skolöverstyrelsen utfärdat cirkulär; innehållande en anmaning till inspektörerna att agna särskild uppmärksamhet åt frågan och de försök av här ifrågavarande art, som må kunna företagas. Cirkuläret torde lämpligen böra åtföljas av vissa utdrag ur de ovan omnämnda uttalandena av folkskolinspektörerna m. fi.
Då de sakkunniga sålunda ansett sig kunna och böra föreslå vissa åtgärder, vilka äro ägnade att främja en friare och i vissa fall även snabbare genomgång av folkskolan, äro de sakkunniga av skäl, som torde framgå av vad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
