Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING-.
813
åtskilliga fall har tillgång till lärjungar for det sistnämnda gymnasiet förefun* nits redan höstterminen 1928, beroende på förefintligheten av kommunala mellanskolor inom läroverksområdet.
I två tabeller å sid. 812 lämnas en översikt av förhållandena innevarande hösttermin. For jämförelses skull upptages även lärjungantalet i ring II.
Av lyceet har endast en linje upprättats innevarande läsår, nämligen vid högre allmänna läroverket i Malmö. Av de 4 högre flickläroverken har intet kommit till stånd. Däremot äro innevarande läsår 21 kommunala mellanskolor under statsövertagande. I 13 hava de 2 första klasserna och i 8 den första klassen övergått till samrealskola.
Disciplinen i fortsättnings-skolan.
Som förut av skilda inlägg i denna fråga framgått rader väsentligt olika meningar om handhavande och. utövande av disciplinen på fortsättningssko-lans stadium. Meningsskiljaktigheterna brytas kring stadgandet om kroppsagans uteslutning från str af f arterna.
Den, som haft tillfälle att samla erfarenheter från f ortsättningsskolkurser ett tiotal ar fore den nya stadgans tillkomst och som sedan vunnit erfarenhet av de nya föreskrifterna i fråga om disciplin och straffarter, torde emellertid kunna göra anspråk på att få sitt omdöme sakligt diskuterat åtminstone och ej avfärdat med en axelryckning och några mindre väl avvägda slagord som i inlägget i Sv. Ltg den 26/9.
Det visar en betänklig svaghet att icke kunna tala eller lugnt diskutera annan mening an den egna.
Icke blott några få efterblivna utan tusentals lärare i vårt land anse tillvaron av förbudet mot kroppsaga i f ortsätt-ningsskolstadgan föga lämpligt för att nu icke använda starkare uttryck. Stadgandets författare borde tjänstgjort några ar i fortsättningsskolor i skilda orter och med elever från olika beskaffade hem. Förbudet mot kroppsaga ar generellt, och dess berättigande beror åtskilligt på om naturerna hos eleverna äro likartade eller icke. Det kan ej förnekas, att det finns naturer, på vilka förmaningar och de allra vackraste exempel äro totalt bortkastade. Jag har den bestämda och på tjugoårig erfarenhet grundade meningen, att också i f ort-sattningsskolan ar det nyttigt med auktoritetstro ibland. Det kan heller icke förnekas - om också vissa personer försöka göra det - att förbudets blotta tillvaro har betydligt minskat respekten.
I en fortsättningsskola, där skollokalerna lågo ett par hundra meter från lärarens bostad, passade för några ar sedan ett par 15-16-åringar på att under frukostrasten företaga sig sedlig-
hetssår ande handlingar mot flickkam-rater. Läraren, som avlägsnat sig för att äta frukost han såväl som eleverna, hörde utanför bostaden flickornas, skrik och skyndade till avklädningsrummet, där händelsen ägde rum, och tog slynglarna på bar gärning. Skolrådets ordförande och närmast boende skolstyrelseledamöter underrättades och infunno sig pä e. m. Förhör ägde rum och en skarp förmaning gavs. Senare på dagen avhörde en f. d. lärare ett samtal mellan de skyldiga, varvid de under svordomar och andra råa uttryck gåvo tillkänna, att de inte brydde sig om läraren, emedan han inte f inge röra dem, och att de heller inte frågade efter »de andra gubbarna». Allmänt erkändes, att här om någonsin hade »mäster Erik» varit på sin plats,
Ett stadgande, en lag, som saknar auktoritet, blir ett slag i luften. Vad skulle man saga inom t. ex. domarkåren om möjligheten att upprätthålla lagbunden ordning i landet, om det stadgades förbud mot ådömandet av straff för överträdelser av lagen!
Jag tänker, att landets lärarkår vid fortsättningsskolorna består av tänkande, kännande och förståndiga människor och inte av ett koppel bödlar, för vilka samhället måste skydda ungdomen med förbud mot misshandel.
Jag ar fullt medveten om att jag här kastar sten, och att detta kanske blir signalen till mycket skriveri och oväsen. Men det skadar möjligen icke, att det säges ifrån högt och rent, vad som man och man emellan talas ganska allmänt bland dem det vederbör. Förbudet mot kroppsaga har gjort det svårare an förut att upprätthålla disciplinen, särskilt i vissa orters fortsättningsskolor. Vilka str af f arter och -metoder som helst äro värdelösa, när det enda, som kan ge vikt åt de lindriga arterna, uttryckligen förbjudits.
Hädar Sturner.
Minimikurser och skriftliga prov.
När Varbergskretsen motionerade i denna fråga, hörde undertecknad till dem, som voro ej sa litet nyfikna på dess behandling ute i kretsarna. Nu ar nyfikenheten stillad. Det bleklagda nejet återkommer med enahanda motivering, stilla och monotont som höstlövens fall i oktoberdagar. »Förrycker skolans arbete - passar ej for folkskolan - de olika skolformerna m. m. göra saken outförbar - skolan ar till for livet, ej för examen». Ja, sa later det. Opinionen ar kompakt, och frågan ar avfärdad från dagordningen och det aktuellas sfär.
I all stillhet och med den menige mannens ratt vågar jag likväl hålla före, att sakfens avigsidor blivit ensidigt framdragna och belysta. Det ar nog sa, att de flesta enbart tänkt sig det hela som en ny sorts kontroll, enerverande
och deprimerande. Jag tror emellertid, att vår folkskola skulle genom en sådan kontroll vinna i anseende. Alltför ofta finna vi, att medel saknas for vinnande av en hälsosam respekt hos såväl föräldrar som barn för skolans fordringar. Redan i det förhållandet, att en central skolmyndighet utsände dylika prov, låge en sporre for arbetet. »Betygs j akt» behövde det ej bli - det gällde ju framför allt go>dkännande. Vi komme - säger kanske någon - att efterapa de högre skolorna, Ja, varför icke? Om något av den fruktan eller rättare aktning de högre skolornas prov ingiva kunde ingjutas hos folkskolbarn, vore det snarast till hjälp for läraren.
Det skulle »förrycka arbetet i skolan». Ånej! Den beslutade sikolreformen innebär ju i alla fall en viss standard-fordran for folkskolan, och om malet bleve något tydligare utpekat, vore ingen stor skada skedd. Svängrum torde anda finnas for både individualitet och metoder.
Olikheter i skolform,? Ja, de skolmyndigheter, som kunnat utarbeta en detaljerad undervisningsplan for olika skolformer, torde också gå i land med uppgiften att i detta fall iakttaga vederbörlig hänsyn till dessa olikheter.
Man lär för livet! Visst gör man det, men folkskolan ’ar dock ej yrkesskola. Den skall ge en viss medborgerlig allmänbildning, och samhället far i längden ej väl av att tillbörlig frihet inom folkskolans arbetsområde bytes i anarki. När man vet, efter vilka vaga och växlande normer folkskolan har att fullgöra sin uppgift, ar man närmast tacksam for ett uppslag som detta, även om det e j far överskattas.
Och till sist: folkskolans anseende komme enligt min tro att stiga. Det ar ni styrka - sa banalt det låter – att ha litet »officiellt» att peka på. Vem bryr sig väl om ett folkskolbetyg? I min landsbygdsförsamling såväl som i många frndra ar det till stor del fruktan for att ej bliva mottagen i - konfirmations-undervisningen, som skapar behövlig re-spe&t for skolan. Om kyrkans grepp slappas eller prästens1 fordringar minskas, behöva vi auktoritet bakom oss, väl till förståendes en påtaglig sådan. Och det synes mig ligga i skolans intresse, aft den auktoritet, varpa skolan dock måste bygga, ar till finnandes icke utom inom densamma.
M. TernMad.
Ingen bor försumma
att för sina kamrater framhålla betydelsen av att hålla ett
eget exemplar av
Svensk Läraretidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
