Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
835
i vått och torrt. Det skulle aldrig falla oss in att tillämpa folkskolans prygel-metoder, mot våra egna kamrater, även om de ar bråkiga. Vi måste hitta på någon bra metod att använda mot vara sprattelgubbar i avdelningarna, sa de kan skilja på ett gruppmöte och en cirkus. För då de flesta pionjärerna tycker de ar för rysliga, då har det ju gått för långt. Och sa får det inte fortsätta. Då vill inte de ordentliga pionjärerna längre gå på mötena.
Jag tycker vi skall diskutera den här frågan och försöka komma till någon lösning, sa att vi kan behålla sammanhållningen i avdelningarna och inte mista våra sprattelgubbar, for att de ar bråkiga av sej. Vilken pionjär kommer med det första förslaget till DUK.
Kamrat Svenonius.
Men det lider intet tvivel, att de »ordentliga pionjärerna» finna det »klämmigt» att kunna efterlikna sina ledare.
Till metoden hor också, såsom synes av D. U. K., att vädja huvudsakligen till de känslor, som utgöra den starkaste drivkraften hos outvecklade barn, nämligen de egoistiska.
Vad har nu folkskolan att sätta emot denna samvetslösa och snedvridande »proletära uppfostran» I Jo, först och främst att möta fienden på hans egen mark och genom sin dagliga gärning bryta udden av bolsjevikernas »proletära uppfostran», vilket dock icke alls betyder, att skolan skall inlåta sig på några dagspolitiska spörsmål.
Givetvis utgör folkskolans undervisande och uppfostrande arbete, sådant det nu i allmänhet bedrives, i sig självt en motvikt mot de bol-sjevikiska lärorna. Men vi ha sett, att detta icke hindrar bolsjevikerna att roffa en del barn åt sig. Det synes därför vara nödvändigt, att folkskolan direkt sätter in sin verksamhet på att neutralisera de bol-sjevikiska strävandena; att den, med blicken riktad på den bolsjevi-kiska skadegörelsen, ägnar den allra största omsorg åt barnens intellektuella utveckling, icke blott sa att barnen förvärva reella och säkra kunskaper, även om Sovjetunionen, utan ock sa att deras omdöme sa småningom utvecklas hän mot självständigt tänkande. En undervisningsmetod, som i högsta möjliga grad tar barnens självverksamhet i anspråk, ar ett utmärkt medel för detta ändamål. Det gäller sålunda att göra ett flitigt bruk av denna metod. Vidare faller det av sig självt, att skolan måste i alldeles särskild grad hava för ögonen att utveckla barnens sinne för sanning och rätt .samt att som motvikt mot deras naturliga egoism väcka alt-
ruistiska känslor och stämningar ävensom tillse, att barnen i sitt inbördes samliv alltid tillämpa detta, sa att de vänja sig att vara sanna, rättrådiga och välvilliga. Då inställer sig även lydnaden av sig själv.
Nu invänder möjligen någon lärare eller lärarinna: »Må vara. Men detta ar ju inte något nytt. Det göra vi redan.» Javäl. Men vi äro förvissade, emedan vi ha erfarenhet därav, att en lärares förmåga att uppfinna medel och vägar och att intensiteten i hans arbete liksom ock resultatet därav blir något helt annat och bättre, då han har ögonen på ett visst mal, som han just för tillfället vill med all makt uppnå, an om han blott har en helt allmän pedagogisk regel att följa.
Mot det ogräs, som bolsjevikerna utså i D. U. K. m. fi. publikationer, ar det naturliga medlet god barnlitteratur. Det ligger självfallet i lärarkårens intresse att befordra spridning av den sistnämnda särskilt på sådana orter, där pionjärklubbar finnas, ävensom att uppmuntra barnen till ett flitigt användande av skolbiblioteket.
Det tillkommer tydligen fortsättningsskolan att taga vid, där folkskolan slutar. Barnen hava då vunnit större mogenhet och äro mera mäktiga av eget omdöme. Fortsätt-ningsskolans hela undervisning, ratt utnyttjad, men särskilt undervisningen i ämnet medborgarkunskap bor därför kunna bära god frukt i nu förevarande avseende.
2. Föräldrarna.
Det vill synas, som om även barn till andra an kommunistiska föräldrar stundom av kamrater lockas in i pionjärklubbarna. Att i dylika fall förmå föräldrarna att radda sina barn undan den bolsjevikiska smittan lärer väl icke vara svårt. En annan sak ar, huruvida kommunistiska föräldrar kunna förmås att taga sina barn från nämnda klubbar eller att förhindra barnens inträde däri. I vissa fall går det nog inte att vinna dessa föräldrars medverkan, men fråga ar verkligen, om det inte skulle lyckas i en del andra fall. Försöket bor göras. Medlet ar upplysning.
Även härvidlag beror nog utgången i första hand på lärarpersonalens personliga insats. Den lärare, som på ett klokt och välvilligt satt satt ’sig i direkt förbindelse med varje hem, från vilket han har barn i sin skola, och under barnets hela skoltid upprätthållit denna förbindelse, har säkerligen gjort den erfarenheten, att det utom i rena undantagsfall icke ar sa svårt att vinna föräldrarnas förtroende och komma till samarbete med dem i
fråga om barnens uppfostran. Särskilt rättänkande mödrar bruka vara tacksamma för de rad och den hjälp, som läraren kan lämna dem i deras uppfostringsarbete. Nu finns säkerligen ett stort antal föräldrar, som av ren okunnighet låtit infånga sig i den kommunistiska rörelsen och som likaledes av ren okunnighet låta barnen inrangera sig i pionjärklubbarna men som ändå hava hjärta för sina barns framtid. Beträffande sådana föräldrar torde lärarens upplysning om omöjligheten för barn att bilda sig någon uppfattning i politiska frågor och sålunda om det olämpliga och det oriktiga i att draga barnen in i den dagspolitiska agitationen samt ett påvisande av den skada i övrigt, som pionjärrörelsen utövar på barnen, icke vara förgäves.
For ett större antal föräldrar på en gång kan sådan upplysning meddelas vid föräldramöten. Dylika möten mellan föräldrar, lärare och skolråd ha på flera hall i vart land hållits då och då. Därvid ha förekommit föredrag i pedagogiska frågor samt gemensamma överläggningar i sådana ämnen, som rört barnens undervisning och uppfostran m. fi. skolangelägenheter. Försöken ha slagit väl ut, och sambandet mellan hem och skola har .stärkts. Föräldrarna ha förstått, att hem och skola måste hjälpas ^t vid barnens uppfostran. Säkerligen ha sådana möten ännu vunnit alltför liten utbredning i vårt land. Men även i fråga om dem får nog lärarpersonalen taga initiativet, där de ännu ej blivit försökta. Uppenbart ar, att dylika möten, vid vilka, frågan pm barns förhållande til den politiska agitationen skulle kunna tagas upp till en övertygande saklig utredning, skulle kunna göra god tjänst i kampen mot den bol-sjevi-kiska barnpropagandan.
Andra samhällsmedlemmar, föreningar m. m.
Då det gäller att genom upplysning påverka föräldrarna till pionjärbarnen och då, efter allt att döma, alla utanför kommunistpartiet stående samhällsmedlemmar äro eniga därom, att barnen böra få vara i fred för all slags politisk agitation, torde man kunna påräkna, att även andra personer och korporationer an lärare och skolmyndigheter kunna vinnas for deltagande i nämnda upplysningsarbete. Här avses bi. a. och icke minst den stora skaran av upplysta kroppsarbetare och deras föreningar : fackföreningar, socialdemokratiska föreningar m. fi., men även den upplysta och kulturellt intresserade ungdomen samt dennas olika slag av ungdomsförenin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
