Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
930
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 49
stånd, som nu omfattar ’hela landet: Sveriges allmänna foLkskollära r förening.
iSalakretsen, eller som den under första tiden hette, Östra Västmanlands läns lärarförening, nåde då varit i verksamhet i två ar. Den bildades nämligen den 14 januari 1878 på ett möte här i Sala. Att vi inte ha förlagt minnesfästen till sagda dag beror på att vi först på sensommaren lyckades få tag i föreningens äldsta protokollsbok.
Vid föreningens bildande hade ett 30-tal lärare och lärarinnor låtit anteckna sig som medlemmar, de flesta från Sala, men av förteckningen framgår, att föreningen räknade medlemmar från åtskilliga socknar i södra Dalarna, såsom Folkärna, By, Garpenberg m. fi. samt ifrån hela Ö. Västmanland anda ned till Västerås i söder och upp till Norberg in. fi. socknar i norr.
Av den första uppsättningen av medlemmar befinna sig, sa vitt jag kunnat konstatera, endast två i livet, nämligen f. d. småskollärarinnan fru ’Selma Lundin, numera bosatt i Sandviken, samt f. d. småskolläraren Joh. Johansson, V. Färnebo. Från 1879 ha vi folkskolläraren Älfr. Blom från Kila, for närvarande bosatt i Sala.
Till hedersledamöter hade styrelsen föreslagit folkskolinspektör Åström, Odensvi, kontraktsprosten Westholm och löjtnant Ami-nofif, Sala, vilka också invaldes. Senare tillkommo prosten Forsman och kyrkoherde Pettersson, Vittinge.
Som anmärkningsvärt kan påpekas, att bland föreningens äldsta medlemmar stå upptagna ett par snickare, bröderna Viberg- Sala.
Under de första åren steg medlemsantalet till omkring 40. Bland medlemmarna återfinner man en hel del präster samt även andra for folkskolans utveckling intresserade personer.
Från 1885 börjar medlemsantalet att sjunka, helt säkert beroende på att nya föreningar bildades på andra platser i länet. Ar 1890 var medlemsantalet nere i 14 och året därpå synes detsamma ha ytterligare reducerats till 6.
Från och med 189*1 nedlägges arbetet, och föreningens verksamhet upphör. Orsaken härtill har jag icke kunnat finna. Sista protokollet, daterat den 17 okt. 1891, innehåller ingenting om saken. Tvärtom kunde man väntät sig en livaktigare anslutning, då det heter i protokollet: »Då kretsens ekonomiska ställning .for närvarande vore någorlunda god, beslöts, att .for nästa ar ingen annan årsavgift av medlemmarna skulle erläggas an den till allmänna föreningen.» (Enligt kassaboken från 1891 var behållningen till ar 1&92 kr. 8,02 sedan inan avskrivit en skuld till förre kassören, Per Peterson i Kumla, å kr. 12: 75. Ref. anm.)
Verksamheten lag sedan nere i jämnt 10 ar eller till den 7 sept. 1901. På ett möte i Sala sagda dag upptogs verksamheten på nytt. Ett 20-tal lärare och lärarinnor antecknade sig som medlemmar. Året därpå förändrades föreningens namn till Salaortens lärarförening, ett namn, som bättre svarade mot verksamhetsområdet. Sedan 191-5 har namnet förkortats till Salakretsen. Ar 1917 avsöndrade sig lärarna och lärarinnorna, som bo i trakten söder om Sala, och bildade Tärnakretsen.
Medlemsantalet i Salakretsen har under de senaste åren varit i stigande och utgör för innevarande ar 46.
Vid mötet den 14 jan. 1878 ff or föreningens konstituerande antogos stadgar, vilkas l: a § lydde: »Under namn av ö. Västmanlands lans skolläranförening har mellan lärare och lärarinnor vid folk -och småskolor bildats en förening, vars ändamål ar att medelst gemensamma överläggningar rådgöra om basta sättet att genom folkskolan befordra den allmänna folkbildningen och liva det allmänna intresset for densamma samt att åstadkomma någon enhet mellan de i orten verkande skollärarna och skollärarinnorna vid undervisningens bibringande.» I stadgarna bestämdes också, att minst ett möte skulle hållas årligen. Vid dessa årsmöten skulle ett eller flera äm-
nen rörande folkundervisningen diskuteras samt »även föredrag och praktisk undervisning i ett eller flera folkskolan tillhörande ämnen» förekomma.
Mötesprogrämmen kunde också vara rätt omfattande, varom arbetsordningen för ett möte den l aug. 1878 bar vittne. Nämnda program upptar undervisningsprov i »Svenska språket» av folkskolläraren W. Göransson, *Sala, och småskollärarinnan mamsell Selma Nyberg, Sala, skulle demonstrera »Ljudmetoden» i sin klass. Vidare skulle följande frågor diskuteras 1) Ar undervisning i handaslöjd nödvändig, och bor denna undervisning med folkskolan förenas? (Frågan uppställd av A. E. Westerberg). 2) Borde ej småskolans lärare och lärarinnor beredas ratt till pension, och om sa ar, huru åstadkomma sådan? Frågeställare: Småskolläraren Johan Johansson, V. Färnebo. 3) När och huru bor undervisning i metersystemet i folkskolan införas? Styrelsens fråga. 4) När och hur bör examen i folk- och småskolan hållas? (Westerberg). 5) Borde ej läseordningen vid inspektionerna följas (Westerberg.)
Av protokollet över mötet i fråga framgår, att diskussionerna voro särdeles livliga. Man kunde och gjorde sig tydligen också tid med att skriva utförliga protokoll på den tiden. Alla talarna äro noggrant upptagna och deras inlägg mycket utförligt refererade.
Behandlingen av ovannämnda 3: e fråga angående småskollärarkårens pensionering ledde till att en kommitté tillsattes, som skulle söka samarbete med andra lärarföreningar för att snarast möjligt få en lösning till stånd. .Kommittén...författade ett »till Sveriges skollärareföreningar» ställt upprop, innehållande dels ett protokollsutdrag från frågans behandling vid ovannämnda möte och dels en uppmaning till alla lärarföreningar, att de vid sina uiötén skulle diskutera ärendet och sålunda förberett gemensamt dryfta detsamma vid nästa allmänna lärarmöte i Uppsala, »Där kan», heter det vidare, »en samfälld medverkan för småskollärarnas pensionering uppstå och en gemensam anhållan därom hos regeringen åstadkommas.» Uppropet infördes i Wecko-blad för folkundervisningen, en tidning, som enligt uppropsförfattarna de flesta av rikets skollärare då läste, och redaktionen underströk detsamma med följande ord: »Vi kunna ej annat an anbefalla denna fråga, på satt ovan ar sagt, till skollärarföreningars behj ärtande. Blir intresset för saken levande, skall den nog vinna framgång.»
Under de första aren av föreningens tillvaro höllos en del instruktionsmöten på föranstaltande av folkskolinspektör Åström från Odensvi. Dessa räckte i allmännet i två dagar. Lektioner höllos, och aktuella undervisningsfrågor dryftades. Vid ett tillfälle pågick skol-arbetet som vanligt i stadens skolor, och mötesdeltagarna auskulterade. Ibland tillätos dessa kritisera lektionerna. Folkskollärarinnan mamsell Matilda Agge hade vid ett sådant tillfälle hållit en kristendomslektion över Jesu ämbeten och uppmanade sedan mötesdeltagarna vid det därpå följande »samtalet» att inte spara på krutet, »vilken uppmaning de många talarna ej heller uraktläto att följa.»
Med den svaga ekonomiska och rättsliga ställning, som lärarkåren befann sig uti på den tiden, var det helt naturligt, att frågor rörande dessa förhållanden också skulle komma upp till diskussion. Utom småskollärarinnornas pensionsfråga behandlades frågan om en* sjukhjälpskassa for länets lärare. Vidare förekom denna fråga: »Vore det ej önskvärt, att rikets folkskolinspektörer toge närmare kännedom om huruvida läraren utfinge alla sina löneförmåner?» Ar 1882 inlämnades till länets riksdagsmän en petition, vari vederbörande lagstiftare »i största ödmjukhet» ombedjas att »med all kraft understödja» de motioner, som blivit väckta i riksdagen för att förbättra lärarnas löner. Man försummade ej heller att tacka motionärerna.
I anledning av att lantmannapartiet vid 1881 års riksdag beslutat för sin del verka för att lärarkårens lönfråga skulle sammanbindas
med en föreslagen omorganisation av hela vårt undervisningsväsen, som skulle göra folkskolan till bottenskola, beslöt Salakretsens styrelse genom Svensk Läraretidning sanda ett upprop till lärarföreningarna med anhållan, att dessa skulle diskutera följande frågor:
1) Kan folkskolan, vars uppgift ar att bibringa undervisning åt allmogens barn, vara ämnad till en grundläggning och (förberedelse till elementar-läroverken ?
2) Vad bör rikets (folkskollärarförening göra för att vid nästkommande riksdag förmå regeringen behjärta första kammarens under diskussionen över lömfrågan uttryckta önskningar, nämligen att k. m:t matte framlägga förslag till lönförbättring åt folkskolans lärare ?
Den l: a frågan gick vidare till kretsarnas behandling; den 2:a sammanföll med centralstyrelsens då uppställda rundfråga.
Föreningens första styrelse bestod av laxarna Adolf Eriksson, Kansta, ordf., Viktor Göransson, Sala, v. ordf. och Per Peterson, Kumla, sekr. och kassör. Adolf Eriksson, som var kretsens ombud vid bildandet av S. A. F., övergav snart läraryrket, blev riksdagsman och innehavare av Ransta säteri.
Detta ar i stora drag, vad de gamla protokollen ha att förtälja om föreningens verksamhet.
Talaren avtackades med en applåd. Efter psalmen: »Ära ske Herren», framträdde nu folkskolinspektör Carl Lidman och framförde centralstyrelsens för S. A. F. hyllning till kretsen och gjorde sig samtidigt till tolk för hela S. A. F :s lyckönskningar. I det följande lämnade talaren en kortfattad redogörelse för allmänna föreningens tillkomst och den jubilerande kretsens medverkan därvid.
Sedan tal. givit sitt livliga erkännande åt kretsens arbete, slutade han med följande lyckönskan:
Jag vill med dessa ord framföra centralstyrelsens hyllning och lyckönskan till 50-årigt framgångsrikt arbete jämte en tillönskan om fortsatt, av idealitet och ansvarskänsla präglad verksamhet och därmed också en lycklig framtid.
Talet applåderades hjärtligt, och kretsens ordf. frambar till talaren de närvarandes varma tack.
Följande programpunkter voro piano-soli av fröken Ruth Schött, Sala, och sång av hr Wahlström, som sjöng »Hvil över världen». När applåderna tystnat, vidtog ett animerat samkväm, varunder kaffe intogs och sång och musik utfördes.
Sedan kretsen behandlat de av centralstyrelsen anbefallda frågorna, med diskussionsinlägg av bi. a. folkskolinspektörerna Lidman och öarpe, samt förrättat val och handlagt övriga vid ett kretsårsmöte förekommande ärenden, samlades deltagarna till gemensam middag å Stadshotellet. Under middagen talade hr Uhlin för centralstyrelsen, vilket tal besvarades av dess ordf., som utbringade ett leve för sammanslutningstanken. På ett av hr Uhlin till inspektör Garpe riktat tal svarade denna bi. a. med att framhålla betydelsen av att kåren vid sina möten om möjligt sökte kontakt med den stora allmänheten.
Under middagen upplästes flera till kretsen riktade hyllningstelegram. Vidare utfördes under aftonens lopp en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
