Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
998
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 52
2. ’Studier i fråga om kyrkostämma i Falun 1927.
3. Studier i fråga om rättsväsendet i Falu stad och Falu domsagas norra tingslag.
4. Studier i fråga om stadsfullmäktige i Falun.
. 5. Hur riksdagens nuvarande ledamöter blivit valda.
6. Några anteckningar ur Sveriges grundlagar.
7. Behandlingen av en anslagsfråga i riksdagen. (Hur anslag till läkare, bibliotekarie och skrivbiträde vid Falu lolkskolseminarium blivit beviljade.)
8. Behandlingen av en författningsfråga i riksdagen. (Hur undervisningsplanen iför folkskolan kommit till.)
9. Studier i fråga om statens utgifter och inkomster 1926-1927.
Som ’redan av uppgifternas formulering framgår, äro de sa valda, att eleverna i sina redogörelser icke kunna blott röra sig med allmänna uttryck, sådana som återfinnas i olika läroböcker. ’Eleverna ha fått att skildra vad som faktiskt tilldragit sig vid bestämda tillfällen eller vad som direkt ur författningarna kunnat hämtas.
Till ledning ,för sådana elevstudier har vid seminariet upplagts en särskild bok med tidningsurklipp for medborgarkunskap och i denna har sedan flera ar införts referat över olika myndigheters sammanträden och annat, som sammanhör med förvaltningen inom kommunen, länet och riket. Själva författningarna (grundlagarna m. m.) ha också varit for dem i biblioteket tillgängliga och likaså lör hithörande saker särskilt upprättade kartor över Dalarnas indelning i domsagor och valkretsar vid sista landstingsmannavalet, över rikets indelning i valkretsar vid sista valet till riksdagens första kammare och valen till riksdagens andra kammare.
Seminariets rektor vitsordar, att den kunskap eleverna på detta sätt vunnit visat sig vara av helt annan halt, an den som vinnes genom inlärande av en läroboks framställning allenast, hur utmärkt denna an må vara gjord. I stället för torra, abstrakta satser, som till stor del blivit blott tomma ord, ha de här fått små bitar av det levande livet, blivit satta i kontakt med verkligheten själv på några punkter. Det har fått betyda mindre, om de kunnat med en läroboks välformade satser återge, hur vårt samhälls- och statsskick ar ordnat, eller med andra ord det allmänna schemat och systemet, mera att de i speciella fall fått kraftiga intryck av hur det i levande livet går till inom kommunal- och statsförvaltningen.
Ej minst viktigt ar, att eleverna på denna väg lärt sig ett nytt sätt att studera. De ha från början knappast känt till någon annan väg till förvärvande av kunskap an att lära sig vad som står i en lärobok och därför i hög grad varit bundna av lärobokens uttryckssätt. De ha nu lärt sig att undersöka olika förhållanden genom att gå själva saken in på livet, och deras muntliga och skriftliga redogörelser ha sprudlat av liv och förtrogenhet med verkligheten.
Att ett liknande arbetssätt i ganska stor utsträckning skulle kunna tillämpas i våra fortsättningsskolor, tror jag alldeles bestämt. För att sa skall kunna ske kräves emellertid, att läraren ar väl förtrogen med det kommunala
livet m. m. i sin bygd. En stor del lärare äro ju mycket anlitade som kommunalmän, och for dem bör det ställa sig särdeles lätt. Dels för uppnående av en viss enhetlighet vid samtliga fortsättningsskolor inom ett skoldistrikt, dels till hjälp och ledning särskilt för de yngre lärarna borde en utförlig kursplan utarbetas för varje distrikt, angivande rätt detaljerat både vad som skall tagas upp och hur det och det skall meddelas, alltså vissa pedagogiska anvisningar. De förslag till kursplaner, som skolöverstyrelsen utgivit, ha ofta alltför schablonmässigt kopierats och ej tillbörligen anpassats efter de lokala förhållandena. Ju mer ämnet medborgarkunskap blir i bästa bemärkelse hem-bygdsbetonat, desto stqrife utsikter finnas att göra det begripligt och intressant.
Önskvärt vore vidare, att skolorna bleve rikare försedda med lämpliga uppslagsböcker, varur ungdomarna kunde hämta enstaka uppgifter och sammanhängande kunskaper. Av sådana uppslagsböcker må nämnas Sveriges rikes lag, kommun- och länskalendrar, Gustav A. Aldén: Medborgarens bok, G. H. von Koch: Social handbok m. fi. arbeten. En intresserad lärare kan säkert också under årens lopp saxa en hel del ur ortstidningarna, såsom annonser om stämmor, stadsfullmäktigsammanträden, referat över sammanträden, val m. m., vilket allt kan bidraga att levandegöra och föra närmare det stoff, som ämnet rymmer. Klassbesök under lärarens ledning å vissa kommunala institutioner, rådhus, sockenstuga, ålderdomshem m. m. böra icke heller försummas. I själva verket finns ju en stor del av stoffet för undervisningen i medborgarkunskap sa att säga runt omkring oss, och lärjungarna komma till skolan med åtskillig kunskap i ämnet. Vad det gäller för läraren ar att i anknytning till vad de känna till med sin egen och lärobokens framställning begripliggöra, ordna och fullständiga stoffet. Naturligtvis måste också en hel del rent nytt stoff på olika punkter tillföras dem.
Hela detta ämne befinner sig åtminstone vad ungdomsskolorna beträffar alltjämt på försöksstadiet, och ingen torde ännu kunna ge någon fullständig metodik för detsamma. Själva frågan om innehållet i undervisningen eller med andra ord stoffurvalet får icke ens betraktas slutgiltigt löst. Det ar mycket möjligt, att erfarenheten kommer att i framtiden peka på ett delvis annat kursinnehåll an det nuvarande, bättre lämpat för det laga åldersstadium det här ändå gäller. Önskvärt vore emellertid, att de lärare, som undervisat i ämnet, finge komma tillsammans och utbyta erfarenheter, samt att de unga lärare, som skola påbörja undervisning i medborgarkunskap, hade större möjlighet att få komma med på lämp-
liga kurser. I stället för en enda, för statsverket ganska dyrbar kurs i medborgarkunskap kunde man tills vidare tänka sig några mindre kurser årligen i olika delar av landet. Därest statens folkskolinspektörer vore villiga att inom sina resp. distrikt leda kurserna, borde detta vara den bästa anordningen. De hava givetvis under sina inspektioner samlat erfarenheter om vad som ar möjligt och icke möjligt, vad som kan vara lämpligt att särskilt upptaga till behandling vid dessa kurser o. s. v. Genom flera sådana kurser årligen skulle ett tämligen stort antal lärare nås. Som det nu ar, får det stora flertalet av fortsättningsskolornas lärare särskilt å landsbygden tämligen isolerade treva sig fram, och den vägen blir ofta både onödigt lång och onödigt mödosam. Sven Wikberg.
Skolsparrörelsen.
Dess mål och medel.
Av Cyrus Mannervik.
II.
Hur många gånger har det inte, då det gällt sparsamhet, pekats på det franska folket som ett mönster i detta fall. Det ar var och en bekant, hur fort Frankrike lyckades repa sig efter 1870 -71 års krig. Det i Frankrikes sparbanker insatta kapitalet utgjorde ar 1870 720 miljoner francs men sjönk på grund av kriget till 573 miljoner francs ar 1874. Reclan 1876 hade kapitalet stigit till 746 miljoner francs, och ar 1881 uppnåddes den första miljarden. En av de främsta kännarna på detta område, de Malarce, uppger orsaken till denna goda utveckling vara, att ar 1874 en institution blivit införd i landet, vilken otvivelaktigt måste visa sig inverka på folkets ekonomiska liv. Denna institution var Skolsparkassor, vilka tillkommit genom lokala myndigheters och lärarpersonalens frivilliga initiativ. Genom dessa Skolsparkassor hade, säger de Malarce, organiserats ett korståg, i vilket tusentals folkets apostlar predikade krig mot oordning, sorglöshet, tröghet och sedeslöshet.
Inte bara i Frankrike har man insett Skolsparrörelsen betydelse; Förenta Staterna, Australien, Japan, Belgien, Tyskland, Canada, Italien m. fi. länder ha en omfattande rörelse av detta slag. I Förenta Staterna omfattar den 11,371 skolor med 4,3 miljoner elever och omkring 32 miljoner dollars i behållning.
Sverige var förmodligen det första land, där någon skolsparkassa grundades, men först sedan sparbankerna på flera platser i vårt land under de senare åren börjat verka för sparande bland de unga, kan man tala om en verklig skolsparrörelse här i landet. An-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
