Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 2
Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening beslöt vid sitt årssammanträde 1928 att till hedersledamöter av föreningen kalla fru Amanda Hammarlund, brukspatronen Torsten Petre samt folkskolinspektören Gottfrid Björkman. Som tidigare i motsvarande fall förekommit ha för de nya
hedersledamöterna beställts konstnärligt textade adresser. Dessa ha på ett synnerligen förtjänstfullt satt utförts av firman F. Beck & Son, Stockholm. Adressen till brukspatron Petre, som avlidit, har överlämnats till Petres familj.
Adresserna avbildas här ovan och å föregående sida.
Abel Bergsten 50 ar.
Läraren i övningsskolan vid folkskol-seminariet i Göteborg Abel Bergsten fyllde 50 ar den 6 januari.
Abel Bergsten ar en mångsidig man. Han ar lärare, sångare, musiker, kompositör och författare. Han tecknar och målar och slöjdar. Han stenograferar och skriver på maskin. Och han gör uppfinningar, när sådana behövas. För honom ar intet mänskligt främmande, inte ens protokoll och räkenskaper eller det obegripligaste av världsliga ting: arbetsordning för en stor läroanstalt. Och ändå ar detta endast något av det, som synes utåt. De många idéerna, uppslagen, hugskotten, allt detta som stannat inom denna rika själ, vem räknar deras tal! Och denna andliga vitalitet står samman med en icke särdeles stark fysik. Vi som se honom dagligen bland oss, se hur arbetet rinner ur hans händer, snabbt och utan möda, vi fråga oss: Vad allt skulle denne man kunnat uträtta i de goda idéernas tjänst, om kroppen skurits till efter samma matt
som själen? Men då hade han inte varit vad han nu ar: en manifestation av andens herravälde över materien.
För att ingen må missförstå den långa uppräkningen här ovan, må det sagas ifrån, att de många intressena ingalunda tillåtits inkräkta på det väsentliga i Bergstens livsuppgift: lärarverksam-heten. Närmast hans hjärta ligga barnen. Han går upp i sin fostrargärning. Stilla och fridsamt rör han sig bland de små. Han har foga respekt för utstakade kurser men ett starkt sinne för det som fostrar, det som stärker viljan att göra en insats i livet. Han håller samman sina barn. De komma till honom långt ef ter skoltidens slut. De sämjas till samkväm, sjunga de sånger han lärt dem och spela de stycken, som han gett dem impuls att reda till. Och alltid ar det något skärt och fint som tager gestalt.
Han tager barnen med till de kongresser, ofta i främmande land, där sådana ting avhandlas, som ligga hans ideella strävanden nära. Och de hänföra de stora skarorna.
I sin undervisning tar Bergsten upp även de praktiska färdigheter, i vilka han själv förvärvat sa stor skicklighet. Han lär barnen i de högre klasserna att stenografera och skriva på maskin. Och han har fört dem sa långt, att flera av dem gått direkt till goda anställningar i det praktiska livet. Han låter dem gärna utföra gemensamhetsarbeten. Och vad han genom sådana sidor i sin skol-gärning åsyftar har han själv rett ut i en artikel i Skola och Samhälle 1924: Samhällstanken i skolan, en artikel som förtjänar att läsas och begrundas många gånger.
Abel Bergstens författarskap ar av mångsidig omfattning. Jag går förbi vad han skrivit for barn av sågo- och sagospelsnatur och dröjer endast vid den geografi, som han och hans arbetskamrater skrivit. Den var den första i raden av modärna geografiböcker, och den betecknar ett genombrott. Stilen ar sällsynt enkel och klar. Kanske någon tycker, att somliga vändningar äro vardagliga. Men de uttrycka något väsentligt, och barnen begripa dem. Den stela läroboksstilen ar bannlyst. Boken bär helt Abel Bergstens prägel. Ett smådrag i sammanhang med den bokens tillkomst må omnämnas. Kartbilden av Sveriges landskap ville han bygga på reliefer. De tecknade relieferna vilja inte gärna ge ett illusoriskt intryck. Alltså måste de modelleras och sedan fotograferas. Det tar tid och ar förenat med ej ringa svårighet, när höjdförhållandena ej äro skarpt markerade. Det skulle gå bättre med en maskin, som likt en pantograf följde höidkar-tans kurvor. Och sa konstruerar han en sådan maskin och tar ut patent på den! Och med denna i bokstavlig mening enastående maskin skar han ut sina reliefer. Ja, sådan ar han. Idérik och händig, en värdig sonson till den Fol-kärnabonde, som läste till lärare, grundade vattenkur anstalt och verkaxle som naturläkare, och som själv byggde sig fiol och orgel. Apropå det ärftliga förtjänar det att nämnas, att hans far var den kände skolföreståndaren och geo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
