Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 10
med starka järnkrampor fästade vid berget.
Detta om platsen.
Minnesskriften avhandlar sa närmast de fem initiativtagarna, Gum-me Olsson Wikander, Johan Jakob Holmberg, Gumme Håkansson, Per Paulsson och Sven Eosenberg. Författaren har nedlagt ett betydande arbete på att från skilda källor hopsamla material till de underhållande. intressanta tids- och personskildringar, som han i sin framställning lämnat. Man läser dem med glädje och tacksamhet. Tacksamheten riktar sig till »initiativtagarna» men också och på ett särskilt sätt till författaren. Vår folkskolas historia ar sa oändligt rik på material, men detta har tyvärr hittills blivit i ytterst ringa grad framdraget och bearbetat. Icke minst gäller detta den mer personhistoriska delen. När därför som i det föreliggande fallet ett väl skrivet, vederhäftigt arbete kommer ut från trycket, ar det en händelse, som ar ägnad att tilldraga sig uppmärksamhet.
Men utom sin direkt skolhistoriskt litterära betydelse har Witzells skrift^den stora förtjänsten, att därmed ett märkligt initiativ till sammanslutning för gemensamma strävanden till skolans och lärarkårens välfärd blir bekant för en vidare krets. Helt visst kommer detta initiativ icke att glömmas.
Detsamma gäller säkerligen också platsen, där initiativet togs. Vid det nämnda sammanträdet å Lundaberget den l september 1928 beslöt Karlshamnskretsen ingå till centralstyrelsen för S. A. F. med en framställning där-oni, att Sveriges allmänna folkskollärarförening måtte friköpa det område, där fem minnesstenar upprests över stiftarna av Sveriges första folkskollärarförening. Framställningen synes ha sa starka skäl för sig, att det vore synnerligen önskligt, om den kunde leda till avsett
resultat.
Edvin S t al felt.
Om Ni vid läsningen av detta nummer finner detsamma innehålla något i ett etter annat avseende
värdefullt,
sa skulle Ni göra Svensk Läraretidning en tjänst och gagna den fria lärarpres-sen om Ni ville
visa det
for de medlemmar av folk- eller små-skolkaren, som ännu ej äro prenumeranter.
Skolradio.
Vi meddela här nedan programmet för skolradioutsändningarna under tiden den 6-14 mars.
Onsdagen den 6 mars kl. l-1,25 e. m.: Franska av kanslirådet M o h n.
Torsdagen den 7 mars kl. 1’2,05-12,30 e. m.: Tyska av Dr. Tams e n.
Måndagen den 11 mars kl. l-1,30 e. m.: Konungamakt och folkmakt i Sverige V. Föredrag av riksdagsman Värner Rydén.
Tisdagen den 12 mars kl. 12,05-12,30 e. m.: Engelska av Mr. A l l w o o d.
Torsdagen den 14 mars kl. 12,05-12,30 e. m.: Tyska av Dr. T a m s e n.
Varje program börjar kl. 12,05 eller kl. l precis. Under tiden mellan 12* och 12,05 företages en kort uppläsning eller spelas ett kort musikstycke och mellan 12,55 och l utsändes tidssignal, varunder anpassning av mottagningsapparaten lämpligen kan ske.
Wilhelm Rein död.
Wilhelm Rein, den pedagogiska vetenskapens nestor i Tyskland, avled den 19 februari i Jena, 82 ar gammal. Detta dödsfall har överraskat alla, som kände den evigt unge och verksamme mannen. In i det sista kunde han glädja sig åt full kroppslig och andlig vi-gör. Han stod mitt i sitt arbete, när döden ryckte honom bort.
Med honom har Tyskland förlorat en pedagog, som inte bara hade ett stort vetenskapligt rykte utan som i högsta grad också hade ett ovanligt stort inflytande på tyskt skolväsen. Under sin verksamhet som rektor vid lärarsemina-riet i Eisenach har han utbildat hundratals unga kandidater, som han givit avgörande principer för deras lärarverksamhet i folkskolorna. Också senare, då han tillträdde sin docentur vid Jena universitet, blev hans inflytande på tyskt skolväsen lika stort. Han var Volkmar Stoys och Zillers elev, och det ar ju bekant, att han grundade hela sitt arbete på Herbarts idéer. Var och en, som känner Reins huvudarbete (»Theorie und Praxis des Volkschul-unterrichts», »Pädagogik in systemati-scher Darstellung», »Enzyklopädisehes Handbuch der Pädagogik»), vet, hur han följer Herbart i spåren. Det må vara, att i den dag som ar pedagogikens utveckling har gått vidare, - på sin tid var Eein utan tvivel denna unga vetenskaps främste man. Han har stritt för dess vetenskapliga självständighet, och det ar hans största förtjänst. Han. har stritt för pedagogiska begrepp och for principer, som nu äro självklara, men som på den tiden voro alldeles unga och nya: »Deutsche Einheitsschu-le», »Einheitlichkeit der Lehrerbildung», » Volkshochschulen».
Sa har Wilhelm Eein blivit bekant och aktad långt utöver Tysklands gränser, särskilt i de skandinaviska länderna. Hans person drog många till ferie-
kurserna i Jena, som han var med om att grunda 1889. Dessa kurser ägnade han, sedan han slutat sin verksamhet som universitetsprofessor 1923, sin uppmärksamhet och kärlek. För var och en, som vid dessa eller andra tillfällen lärde kanna hans älskvärda och förnäma personlighet, betyder hans död en smärtsam förlust.
Walther Karbe, cand. phil.
Geografien i folkskoleseminarierna.
Av lektor Einar Teiling.
Vetenskapens landvinningar anammas först av universitetsundervisningen och tränga blott långsamt ned i folkskolans undervisning. Förr tog denna nedsippringsprocess flera generationer; konservatism och en viss stelhet i organisationen fördröjde utbredandet av nya impulser och åskådningar. I våra dagar sker assimilationen av nya resultat visserligen hastigare, men en viss tröghet gör sig fortfarande gällande och måste sa göra. Det tar tid, innan en ny lärarkår utbildats och läroböcker utarbetats i enlighet med nya uppfattningar.
Geografien ger goda exempel härpå. Ännu långt efter det att geografien växt fram till självständig vetenskap med eget innehåll, bedrevs undervisningen såsom ett hjälpämne till historien; det gällde att bibringa en viss adresskalenderkunskap för att nödtorftigt lokalisera historiska eller aktuella händelser.
Omsider slog den upptäckten igenom, att geografien i miniatyr, hembygdslä-ran, var ett läroämne av den största grundläggande betydelse, att hemtraktens natur och kultur gav den påtagligaste grundval både för begreppsbildningen och for träning i kausalsam-manhang, som lågo inom barnens möjligheter redan på det tidigaste skolstadiet. Sa uppstod skolämnet hembygds-kunskap, som i sin relativa fattigdom dock ger grunden till kunskapen om jordytans naturförhållanden och de därav betingade kulturförhållandena.
Geografiens nya ställning i en av huvudrollerna i folkskolans arbete medförde betydligt ökade krav på lärarutbildningen, och i den nya seminarieorganisationen fick geografien en erkänd plats. Förut hade den kombinerats med vilket ämne som helst, geografien var ett biämne, som tilldelades en lärare till stor del av schematekniska skäl. Numera ar ämnet i seminarielektoraten kombinerat med Biologi i 9 fall, med historia eller (såsom övergångsform) flera ämnen i 5 fall och i l fall ar geografien ensamt ämne.
Geografiundervisningen i seminarierna ar inskränkt till de tre första klasserna. Vid inträdet i seminariet har se-minaristen måst deklarera för geografiska kunskaper, motsvarande realsko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
