Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 10
nen adjunktskompetens tjänstgjort vid sådant läroverk.
K. m: t har genom utslag i regeringsrätten den 9 jan. 1929 ej funnit skäl att göra ändring i skolöverstyrelsens beslut, i vad det överklagats.
Propositioner.
Seminariet i Strängnäs indrages. I Luleå enkelseminarium.
I propositionen nr 121 föreslår k. m: t riksdagen att besluta, att folkskoleseminariet i Strängnäs skall från och med läsåret 1929/1930 successivt nedläggas ävensom att efter utgången av samma läsår folkskoleseminariet i Luleå skall vara anordnat såsom ett enkelseminarium.
I sitt utförliga yttrande till statsrådsprotokollet beträffande detta ärende anför ecklesiastikministern bi. a.:
I sina framställningar rörande anslagsfrågor, avsedda att föreläggas 1929 års riksdag, vidhåller överstyrelsen alltjämt kravet på nedläggande av seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå. Ifråga om tidpunkten, när detta nedläggande bör taga sin början, ar överstyrelsen ej alldeles bestämd. Skäl tala visserligen fortfarande, enligt överstyrelsens mening, för ett samtidigt avgörande av indragningsfrågan och frågan om statens ställning till småskoleseminarier-na. Men organisatoriska skäl anföras för ett-omedelbart ståndpunktstagande till den förra frågan utan sammankoppling med den senare, därest denna icke förelades 1929 års riksdag. Och dessa sistberörda skal synas överstyrelsen starkare. Vad som gör, att överstyrelsen finner det önskvärt, att frågan om seminarieindragningen föres till ett avgörande vid 1929 års riksdag, ar det förhållandet, att ett fullföljande av de tillfälliga begränsningarna av lärarutbildningen på samma satt som hittills skulle medföra en minskning av klassavdelningarnas antal vid vissa dubbelseminarier till 5, något som anses synnerligen olägligt med hänsyn till möjligheterna att kunna utnyttja de befintliga lärarkrafterna och övningsskolavdel-ningarna. Överstyrelsens plan ar nu denna. För läsåret 1933/1934, vars lärarbehov bör vara bestämmande för intagningens omfattning läsåret 1929/1930, kan antalet erforderliga lärarkrafter uppskattas till omkring 500, en siffra, som av överstyrelsen for säkerhets skull reduceras till 470. Indrages seminariet i Strängnäs och parallellavdelningen i Luleå från och med budgetåret 1929/1930, återstå 23 intagningsklasser. I dessa bör elevantalet för sistnämnda budgetår bestämmas till 25, vad angår de båda studentklasserna, och till 20 för de övriga. Intagningen kommer då att omfatta (21 x 20 -f 2 x 25 -} 470 elever och alltså motsvara det lärarbehov, som skulle föreligga läsåret 1933/1934. Under budgetåret 1930/1931 kan man, om sa anses nödvändigt, ånyc skrida till tillfälliga indragningar av första klassen i parallellavdelningarna vid vissa dubbelseminarier, men i stället bör klassnume-rären då kunna höjas till 25.
Skolöverstyrelsen har nu på skal, som jag omtalat, till indragning föreslagit enkelsemi-nariet i Strängnäs och parallellavdelningen vid seminariet i Luleå. Visserligen vill det synas, som om dessa två anstalter icke äro de enda, som kunna ifrågakomma vid valet mel-
lan de seminarier, som indragningen skulle drabba. Åtskilliga andra seminariers byggnadsfrågor, som under de sista åren av statsfinansiella skäl skjutits åt sidan, kunna i längden icke lämnas obeaktade, och ett tillgodoseende av behoven härutinnan torde för statsverket komma att ställa sig minst lika eller mera betungande an Strängnässeminariets. Jag tänker här på seminarierna i Landskrona, Kalmar och Skara, där lokalförhållandena icke äro tillfredsställande. Att ett nedläggande i stället av seminariet i Skara skulle medföra vissa olägenheter för den kvinnliga ungdomen i denna del av landet ar visserligen sant, men otänkbart vore ej att avhjälpa dessa olägenheter genom att göra seminariet i Göteborg till samseminarium. Visserligen finnas vid sistnämnda seminarium inga lokaler for kvinnlig slöjd och hushållsgöromål, men sådana skulle säkerligen för en överkomlig kostnad kunna förhyras. Serninarielokalerna i Skara skulle då kunna användas for det småskoléseminarium, som överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit skola förläggas till Skara men för vilket egna lokaler nu saknas. Beträffande förslaget om indragning av parallellavdelningen i Luleå har jag uppmärksammat, att överstyrelsen i sin senaste utredning rörande lärar-behovet anser sig kunna konstatera, att för Norrlands del någon överproduktion av lärarkrafter för folkskolan icke ar för handen. Efterfrågan motsvarar där, synes det, helt tillgången. Vid sådant förhållande kunde man måhända fråga sig, om det kan vara befogat att nu begränsa en lärarutbildningsanstalt för denna landsända.
Å andra sidan har ju överstyrelsen rätt i den erinran att seminariet i Strängnäs icke har något mera utpräglat rekryteringsområde, åtminstone icke i samma grad som t. ex. Skaraseminariet. Det föreligger onekligen en viss anhopning av folkskoleseminarier i landskapen omkring Mälaren. Vi hava ett enkelseminarium i Stockholm, ett dubbelseminarium i Uppsala och ett enkelseminarium i Strängnäs, vartill kommer att dubbelseminariet i Linköping icke ar avlägset beläget från denna trakt. Ur sistnämnda synpunkt kan det vara berättigat att rikta indragningsåtgärderna mot Strängnässeminariet, *som av berörda seminarier har de minst tillfredsställande lokalerna. Såsom ett skäl för detta seminariums nedläggande kan ock anföras att, på sätt överstyrelsen i annat sammanhang föreslagit, till de lokaler, som skulle bliva lediga genom seminariets indragning, man lämpligen skulle kunna förlägga ett dubbelseminarium för utbildning av småskollärarinnor. Jag har visserligen ännu icke tagit ställning till frågan om statens övertagande av småskollärarutbildningen, men jag liar vid det studium, jag hittills kunnat ägna den av överstyrelsen i detta ämne framlagda utredningen, fått det intrycket att, om ett dylikt statsövertagande skall komma till stånd, överstyrelsens nyssberörda plan att till Strängnäs förlägga ett dubbelsemina-rium för utbildning av småskollärarinnor ärva r t beaktande.
Vad parallellavdelningens indragande i Luleå angår, har överstyrelsen tänkt sig att till de där ledigblivande lokalerna skulle kunna flyttas statens småskoléseminarium i Mur-jek. Jag vill betona, att överstyrelsen icke närmare vare sig i detta ärende eller i utredningen angående småskollärarutbildningens övertagande av staten utvecklat skälen till en sådan förflyttning utan endast framhållit, att småskoleseminariet i Mur j ek hade mindre tillfredsställande lokaler. Efter vad jag utrönt ar detta också fallet. Seminariet ar mycket trångbott, och dessutom äro byggnaderna åtminstone delvis ganska bristfälliga. Därtill kommer, att seminariets belägenhet ar synnerligen ödslig, visserligen invid norra stambanan men i ett litet lappmarkssamhälle, vida skilt från mera bebodda trakter. Jag tror därför, att det föreligger ett visst fog för en dylik förflyttning, vilken dels
skulle giva seminariet bättre lokaler, dels ock skulle bereda såväl lärare som elever drägligare levnadsförhållanden och lättare tillgång till åtskilliga bildningsanstalter, av vilka de i sina studier kunde draga nytta. Seminarielokalerna i Mur j ek skulle sedermera möjligen kunna komma ifråga till användning för ett kommunalt skolhem i Jokkmokks församling, varom fråga varit å bane, givetvis under förutsättning att en tillfredsställande överenskommelse härom kunde träffas mellan staten och församlingen. " Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit övervägande skäl tala för att indragningen bör komma att avse de två anstalter överstyrelsen föreslagit-
Sparsamhet bland skolungdomen.
I proposition nr 125 föreslår k. m: t, att riksdagen måtte medgiva,
att generalpoststyrelsen för främjande av sparsamhet må, intill ett belopp av 50,000 kronor och i övrigt i den omfattning k. m: t bestämmer, av postmedel till skolungdom i riket utdela mindre penningbelopp insatta å möt-böcker med postsparbanken, dock högst två kronor å varje bok.
I sitt yttrande till statsrådsprotokollet beträffande detta ärende har föredragande departementschefen, kommunikationsministern, bi. a. följande uttalande :
Att med ledning av föreliggande uppgifter rörande skolsparverksamheten i detalj avgränsa de områden, där utdelning av postsparbanksböcker till skolungdom lämpligen bör ifrågakomma, torde näppeligen låta sig göra. Huvudregeln bör emellertid vara, att postsparbankens insats endast skall äga karaktären av komplement till ortssparbankernas arbete och ske allenast där, varest Skolsparrörelsen eljest icke bliver i denna eller liknande form tillgodosedd. Ett ingripande från postsparbankens sida torde .således böra begränsas till områden, vilka ej kunna betraktas såsom egentligt verksamhetsområde för en ortssparbank, som genom positiva åtgärder ådagalagt intresse for skolsparrörelsens främjande. I överensstämmelse härmed lärer postsparbanken ,få träda tillbaka för sparbank, i den mån densamma inom sådant område ytterligare utvidgar sin verksamhet uti ifrågavarande avseende. Avgränsningen mellan de olika sparin-rättningarnas verksamhetsområden synes böra ske efter i varje särskilt ifall vidtagen itnder-sökning och efter samråd mellan postsparbankens ledning och vederbörande sparbanksorganisation. Ett samarbete härutinnan borde vara sa mycket lättare att åstadkomma, som det gäller en gemensam strävan för ett ur alla synpunkter behjärtansvärt syfte och - såsom även generalpoststyrelsen framhållit - från postsparbankens sida allenast ar fråga om åtgärder till det allmännas och barnens bästa men icke gäller något postsparbankens konkurrensintresse.
Pension åt förre slöjdläraren R. E. Malmborgs änka.
I proposition nr 131 hemställer k. m: t, att riksdagen måtte medgiva
att framlidne förre slöjdläraren vid Göteborgs folkskolor, Rudolf Eugen Malmborgs änka Sofia Mathilda Malmborg, född Erikson, må, räknat från och med mars 1928, tillerkännas pension enligt stadgandet i punkten 8 av övergångsbestämmelserna till kap. IV i" gällande reglemente för statens pensionsanstalt.
Det pensionsbelopp, som i förevarande fall beräknas, uppgår till 300 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
