Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 22
SVENSK LÄRAKETIDNINQ.
447
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och karen, införas icke.
Katekes, tjänsteförsändelser m. m.
Den uppmärksamhet katekesfrågan tilldragit sig innevarande ar, beror icke på katekesens 400-årsjubileum. Ännu vid utarbetandet av 19’29 års bönedagsplakat ansåg ärkebiskopen uppenbarligen nämnda jubileum ej vara av sådan betydelse, att det ens behövde nämnas. En avsevärd tid efter bönedagsplakatets offentliggörande begärde emellertid dess författare hos regeringen något slags påbud om katekes jubileum andra böndagen. Statsrådet Lindskog torde ej ha visat någon lust att sätta en ny lapp på ett gammalt kläde, varefter biskoparna själva anbefallt det önskade jubileet. Det tycks vara en smula oklart, vem som bestämmer böndagarnas predikoämnen. Luthers stora katekes, som ju också borde jubilera, har knappast nämnts, ehuru dess varde som religiös lärobok ar mångfaldigt större an den lilla katekesen.
Tydligen har något inträffat efter bönedagsplakatets utgivande. Och det ar Bol stadfallet. Det riktigaste vore nog, att handlingarna i detta mål överlämnades till medicinalstyrelsen. Men sa har ej skett. I stället har en - huvudsakligen på okunnighet om gällande undervisningsplan fotad - våldsam agitation mot den förbättring av skolans kris-tendomsundervisning, som 1919 kom till stånd, satts i gång. Även kyrkomän i ansvarig ställning ha ryckts med. »What can a Mau-repes do-but gyrate?» som Carlyle skrev i världen.
Två saker tyckas alldeles ha förbisetts av dem, som vilja återinföra bokstavsträldo-mens ande: 1. att Luthers lilla katekes ej av sin upphovsman var avsedd till lärobok för barn, 2. att genom eventuellt återin-föra&de av katekesutanläsningen barnen ej skulle få någon kristendomskunskap, som de ej* f å redan nu. Ingen förnekar, att det finns mycket i lilla katekesen,* som lämpligen bör tagas med i en sammanfattning av den kristna tros- och sedeläran för barn. Men finns det någon, som vill påstå, att allt i lilla katekesen ar lämpligt i en dylik sammanfattning? Redan för flera hundra ar sedan reducerades de 6 huvudstyckena till 5, d. v. s. huvudstycket om skriftermål och avlösning avlägsnades. I den nutida katekesen tryckas ej heller anvisningarna om korstecknet vid morgon- och aftonböner. Frivilligt skulle jag aldrig vilja ålägga barn inlära förklaringen till lagens slutord, ej heller .förklaringen till 3: e artikeln, vilken artikel i och för sig ej erbjuder några större svårigheter men - om förklaringen skall användas - blir synnerligen s var förstådd. Man kommer att tanka ibå repliken i ett visst skådespel:" »Tolken ar svårast att förstå.» Hur skulle for övrigt barn kunna förstå, vad teologerna av facket århundrade efter århundrade missförstått? (På grund av detta missförstånd har - enl. B. Billing - nådens ordning konstruerats, en
ordning, som åstadkommit många ledsamheter men foga nåd.)
Agitationen mot undervisningsplanen har tagit ratt betänkliga former. Undertecknad har exempelvis i dag fått mottaga en broschyr, betitlad »Kyrkan och undervisningsväsendet» och med undervisningsrådet A. Johansson som författare. Broschyren ar som tjänsteförsändelse utsänd av svenska kyrkans diakonistyrelse. Och broschyren ar en tämligen tarvlig agitationsskrift mot gällande undervisningsplan. Det hela tycks vara ett av herr J. hållet föredrag (var och när angives icke). Inledningsvis upplyses man om hr J: s åsikter angående mellaninstanser för folkskolärenden, varjämte talas om skol-arendenas överflyttande irån den kyrkliga till den borgerliga kommunen, som av hr J. rekommenderas. Någon meningsskiljaktighet angående lämpligheten eller rättare nödvändigheten av en dylik överflyttning - såsom hr J. tycks mena - torde knappast finnas. Men något förnuftigt förslag till lösning av frågan har ännu ej sett dagen.
Allt det nu relaterade ar emellertid bara inledning till det, som tydligen ar föredragets kärnpunkt: kristendomsundervisningen. Om läroverkens undervisning nämnes intet, ehuru ju katekesen ej ingår i läroplanen där och ej heller förslag framförts om dess införande. Märkvärdigt nog tycks det blott vara for folkskolebarn, som katekesen ar behövlig.
Att barnen skola läsa texterna direkt ur bibeln, tyckes ,för hr J. vara betänkligt. Vi, som undervisa i folkskolan, anse tvärtom bestämmelsen härom som en av undervisningsplanens största förtjänster. För övrigt ar bibelläsning av detta slag ej någon av undervisningsplanen införd nyhet. Sa har undervisningen varit anordnad i min skola, sa länge jag varit lärare. Kedan for omkring 30 ar sedan praktiserades vid åtminstone ett svenskt seminariums övningsskola läsning ur bibeln i stället for berättande vid förberedande av hemuppgifter i biblisk historia. Och sa bor det vara. Att barnen bli förtrogna med bibeln, ar enbart gott och kan ej vara farligt. Esaias Tegnér yttrade i ett skoltal: »Bibeln, i synnerhet nya testamentet, ar det konkreta i kristendomen. Ett enda kapitel i Johannes, som alls intet dogmatiskt innehåller, kan väcka och liva religionssinnet mer an alla katekeser och teologiska systemer tillsammantagna. Det ar en helt annan värld för den unga själen, där doftar en helt annan luft, där strålar ett helt annat ljus, icke ett vetenskapligt utan ett himmelskt.»
Att bergspredikan skall vara utgångspunkten för sammanfattningen av den kristna tros- och livsåskådningen, vinner ej hr J: s gillande. Bergspredikan utgör nämligen ,»en samling aforismer med en sådans sporadiska och i Viss man paradoxala karaktär». For oss, som anse, att Jesus menat allvar med
sin bergspredikan, och att det borde vara på tiden även for de kristna att taga Jesu ord på allvar, ställer sig saken annorlunda.
»Välmenta men något pjollriga äro bestämmelserna om utanläsning. Vad skulle barnen ta för skada, om de finge lära sig en eller annan bon, som inte vore hämtad ur bibel eller psalmbok, eller ett och annat stycke ur lilla katekesen eller hustavlans förträffliga levnadsregel: när var och en sin syssla sköter, sa går allt val, evad oss möter?» Ja, sa säger hr J. Hans yttrande ar välment men pjollrigt. Vad skulle hr J. ta ,för skada av att ta reda på exempelvis kursen i kristendomskunskap for folkskolans första och andra klasser? Tror hr J., att det finns skolor, där barnen ej få lära ett och annat stycke ur lilla katekesen? De få nog lära den vackra versen också. Flera lärare an jag torde ihos vissa föräldrar ha funnit den uppfattningen, att man icke lär det, som ej ordagrant kan uppläsas. Vi ha dock icke väntat att finna en sådan uppfattning hos ledamöter av skolöverstyrelsen.
Ingen förmenar hr J. att agitera mot den ena eller andra författningen. Men att det skall ske på statens bekostnad, ar knappast riktigt. Och det bör sagas.
E. Skjold.
Hur ordna inköpen av medicinalväxter?
Samla medicinalväxter!
Länge har denna uppmaning låtit höra sig. Särskilt har man vant sig till folkskolans lärare, som borde vara intresserade även i detta stycket och som väntas ha förmåga att Överflytta sitt intresse på hela vart unga släkte och därigenom lölja parollen: »Låt millionerna stanna i landet!»
Om jag ej missminner mig, har en följd av ar genom statsbidrag beretts lärare och lärarinnor tillfälle deltaga i en kurs i ämnet, anordnad av en för saken synnerligen intresserad lärare i Dals-Rostock. Detta statsbidrag torkade sa in, men förra sommaren återupptogs kursen med statsbidrag, - Intresse för saken har också givits av läroboksförfattare i naturkunnighet, åtminstone Berg och Lindén, som på senare ar börjat ge anvisningar på våra vanligaste medicinalväxter samt lämnat upplysningar om rätta sättet för tillvaratagandet, om apotekens inköpspriser m. m. Allt ar således väl tillrättalagt, då det gäller att ’väcka intresset. Men hur ar det med avsättningsmöjligheterna?
Jag har en gosse, som genom försäljning av medicinalväxter önskade »slå två flugor i en small», nämligen göra »en fosterländsk gärning» i smått och till höstterminens början kunna lägga någon s j al v f or värvad slant i skolsparbössan. För två sa goda ändamål hade jag ej hjärta säga nej utan lovade ringa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
