Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
721
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Skriftliga avgångsprov.
Tidens lösen i skolor av alla slag ar förvisso, att barnen-s individualitet bör ,så långt möjligt få komma till sin rätt och att undervisningen därför bor individualiseras i långt högre grad an nu ar fallet. I de skolor, .framförallt i Förenta staterna men även i vårt land, där s. k. individuell undervisning såsom motsats till den vanliga klassundervisningen ar satt i system, omhuldas på ett alldeles särskilt sätt den skriftliga arbetsmetoden, och man kan gott säga, att barnen - iör att använda ett uttryck, hämtat ur en mycket uppmärksammad artikel i denna tidning den 218 augusti - »skriva varje dag och vid alla tänkbara tillfällen». Detta ’ar enligt min uppfattning en mycket förnuftig form av självverksamhet; barnen läsa och tänka med pennan i hand, och deras förmåga att skriftligt behandla modersmålet ökas dag iör dag utan att de själva tanka på annat an saken och utan att själva skrivningen .framträder som självändamål. Jag tror helt enkelt icke, att det myckna talet om självverksamhet i skolan blir annat an ett fromt önskemål, därest barnen icke vänjas vid att skriva vid alla möjliga tillfällen; den individuella arbetsmetoden både ’förutsätter och ’främjar förmågan att skriva modersmålet. I amerikanska skolor med genomförd individuell undervisning ser man sig stundom nödsakad att gripa till extra träning och »drill» i mekanisk .skriv-
färdighet - jag tycker, att drill här ar på sin plats! - för att eleverna äntligen må kunna ägna sig åt de individuella uppgifterna i de olika ämnena. Och det kan bli prov på prov, innan de nått den nödvändiga färdigheten.
Man kommer ingen vart varken i skolan eller livet, om man inte nödtorfteligen kan skriva sitt modersmål, och åtgärder sådana som skriftliga avgångsprov i folkskolan, vilka enligt vad erfarenheten visar äro val ägnade att ’uppmuntra till flitigt användande av den skriftliga arbetsmetoden, böra mötas med sympati och ’förståelse. Det ar mycket oriktigt att uppfatta kravet på skriftligt examensprov i modersmål och räkning såsom motsatt strävandet efter individualiserad undervisning; de båda kraven låta sig val förena, och det ar ganska betecknande, att just i de folkskolor - Hälsingborgs och Lidingö - där individuell undervisning förekommer i större utsträckning an annorstädes i vårt land, skriftliga avgångsprov ’äro obligatoriska. Både doktor Gierow och överlärare Helger hora till folkskolans »frihetsmän», och ingen kan misstänka dem lör en önskan att främja opåkallad likformighet, schablon och examensplugg i skolan, eftersom de torde ha gjort mer ’an de flesta andra skolmän for att avlägsna dessa oarter. Men de veta, att de skriftliga avgångsproven ha en gynnsam inverkan på skolans hela arbetssätt och arbetsresultat. ’Sa ha de sagt mig, och det ar
ingen indiskretion att tala om det, då de själva hö’gt förkunnat sin uppfattning.
Läsning, skrivning och räkning äro i viss utsträckning och mening övnings- och träningsämnen och intaga såsom skolans formella bildningsmedel en särställning, vilken motiverar skriftliga avgångsprov såsom ett uttryck for både skolans och samhällets krav på att härvidlag måste ett visst minimum av .färdighet och förmåga vara förvärvad, innan barnen lämna skolan. Skolans viktigaste ämnen kan man därför inte utan vidare kalla dem; realämnena förtjäna hellre detta kanske olämpliga namn, men de förra äro de grundläggande. Ingen (verklig ’frihet ’vinnes utan ett visst tvang. Och de skriftliga avgångsprovens utomordentligt disciplinerande tvang bör folkskolan for sin egen skull icke avvisa; de äro ett gott medel -for den »individuella skolans» .frihet och iför undervisningens individualisering överhuvud inom klassundervisningens ram. Utan tvivel ha statens folkskolinspektörer, då de påyrkat skriftliga av-gångsprov i modersmål och räkning vid sidan av de muntliga, haft endast skolans basta i sikte, och då majoriteten av denna kår utgöres av f. d. folkskollärare, böra även inspektörerna, som därjämte genom sin tjänst fått vidgad erfarenhet från ett stort antal skolor, i någon man kunna anses kompetenta att rätt bedöma skolans behov.
E. G. C. Brandt.
Last och återgivet.
I Hälsingborg har sedan en tid pågått en animerad fejd, särskilt från en läroverkslektors sida, gentemot de möjligheter, som öppnats för folkskolebarn att erhålla fortsatt utbildning. Yrkande har bi. a. framställts om slopande av den högre folkskolans teoretiska linje. I samband med höstterminens början har stadens högerpress i indignerade ordalag utbrett sig över att några godkända sökande till den 6-åriga realskolan ej kunnat beredas plats i densamma, medan däremot den 4-åriga realskolan måst starta med ett antal lärjungar av endast 6.
Hälsingborgsposten Skåne-Halland (h) ger sin läsekrets följande skildring av förhållandena.
Till den sexåriga realskolan, alltså den, vid vilken man sedan gammalt varit van, hade anmält sig 60 sökande. Av dessa godkändes 45. Men då en klass
inte får rymma mer an 35 lärjungar och då det fanns nio kvarsittare, för vilka plats ovillkorligen måste beredas, kunde inte mer an 26 nya elever intagas, vadan 19 stycken måste förvägras tillträde till läroverket, ehuru de blivit godkända för inträde. Samtidigt hade blott 15 inträdessökande anmält sig till den fyraåriga realskolan, som bygger på sexårig bottenskola, och av dessa godkändes sex, för vilkas räkning enligt herr Eydéns utmärkta lag en särskild klass måste upprättas. Till den femåri-ga realskolan, som bygger på fyraårig bottenskola, hade dessutom anmält sig 31 inträdessökande, och av dessa godkändes 25.
Nog ar det emellertid hart för de nitton godkända, som på grund av bristande platsutrymme förvägrats tillträde, att se hur man bereder sex elever med sexårig folkskoleutbildning sa utomordentligt rymlig plats. Vederbörande anse sig nämligen inte kunna anordna två parallellklasser på den sex-klassiga realskolelinjen nu då denna skolform ar ställd på avskrivning. Men samtidigt äro de på grund av gällande bestämmelser nödsakade att upprätta en särskild klassavdelning, som borde kunna rymma trettiofem lärjungar, för
dessa sex, över vilka den Rydénska nådens solsken strömmar! Vad hava dessa nitton nu att taga sig till ? Jo, de få naturligtvis gå ytterligare ett ar antingen i folkskolan eller också i den nya klass, som "Wintzellska skolan enkom för ändamålet inrättat, samt därefter pröva in till den femåriga realskolan nästa ar. Men de bliva med all sannolikhet i alla fall handicapade i jämförelse med kamraterna, som fått börja i läroverket ett ar tidigare.
Skånska Socialdemokraten^ som inte saknar kännedom om förhållandena på ort och ställe, replikerar:
Vi ha i tidigare artiklar haft anledning att framhålla, att någon jämförelse mellan å ena sidan den sex- och f emåriga realskolan och å andra sidan den fyraåriga ifråga om deras popularitet genom en hänvisning till antalet inträdesansökningar till dessa olika skolformer icke f. n. ar möjlig. Folkskolans sjätte klass har i ar varit ganska ordentligt utpumpad på läroverksaspiranter. Först under de närmaste åren, när den sexåriga försvunnit och dess uppsugning av läroverksaspiranter upphört, blir folkskolans sjätte klass i stånd till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
