- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 48:e årg. 1929 /
862

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

862

SVENSK LÄRARETIDNING.

Nr 44

skolans gagn och fromma. Överlärare Laurits Pedersen bjöd välkommen å lärarkårens i Helsingör vägnar, varefter chefen för den danska utställningen, skoleinspektör fru Margarethe Petersen, redogjorde för sin avdelning. Fru Petersen framhöll, att hon ansett det självklart, att den offentliga skolan borde vara representerad, ty den danska lärarkåren ar en vaken kår, och det ar de allmänna skolorna, som i Danmark gå i spetsen för allt ref ormarbete. ’Det ar från den som slagordet »det levande arbetet» utgått. Undervisningsrådet Hjalmar Berg besteg därefter talarstolen och redogjorde för den svenska utställningen. En utställning vid en kongress har samma uppgift som illustrationerna i en bok, yttrade tal., och denna utställning belyser på ett övertygande sätt, att de principer, som äro föremål för kongressens arbete, äro fruktbärande för skolan. Sedan direktör O. Grennes talat for den norska utställningen, och skoleinspektör G. J. Arvin uttalat ett tack till alla, som varit behjälpliga vid utställningens anordnande, förklarade folketingsman J. P. Larsen utställningen öppnad.

Den internationella avdelningen.

På den internationella utställningen dominerade naturligtvis Amerika, och de flesta nymodigheterna inom det amerikanska skolväsendet voro representerade. Av någon oförklarlig anledning hade utställningsmaterialet till Dal ton-planen kommit bort på vägen från Amerika till Helsingör, men miss Helen Parkhurst kom ju i stället, och hennes ord fick ersätta utställningen.

Självfallet hade ej sa mycket kunnat forslas den långa vägen, som behövts för att man skulle ha fått en fullständigt klar bild av hur arbetet bedrives i de amerikanska skolorna. I stället hade man utställt en mängd fotografier, som skulle belysa arbetet i skolan. Men fotografier äro nu en gång fotografier, och man kan inte frigöra sig från känslan av att de verka paraduppvisning.

Dr Montessoris utställning tilldrog sig stor, uppmärksamhet. Från en skola i Köpenhamn hade man fått all den undervisningsmateriell, som hör till en Montessori-klass, och några elever hade även anskaffats, sa tillfälle skulle givas besökarna att se de små Montessori-barnen i arbete.. Trots flerfaldiga försök lyckades det mig ej att komma in i helgedomen, utan jag fick nöja mig med att beskåda det hela genom ett titthål i dörren. Dr Montessori hade sin lilla utvalda trogna skara, som igenkändes på det gröna kongressmärket, men för utomstående var det ej lätt att få del av hennes metoder. Det verkade nästan, som dr Montessori tagit ut patent på sin undervisningsmetod. Det ar verkligen skada, att det skulle vara sa hemligt med hennes system, ty där ar

förvisso mycket, som kan vara till gagn,, särskilt då for det lägre skolstadiet.

Av. övriga länders utställningar bor kanske även nämnas Tysklands »Vom Willen deutscher Kunsterziehung», Denna utställning försökte visa de stora strömningarna på konstuppfostrans område i Tyskland, från det lilla barnet, som börjar med krumelurer, till den 18-åriges konstnärliga prestationer. Den får närmast betraktas som en vetenskaplig utställning. Det omfångsrika materialet, som inkommit från en mängd olika skolor i hela Tyskland, hade bearbetats på institutet »Schule der Volkschaft» i Bayern, vars föreståndare, dr Leo Weismantel, på kongressen höll ett mycket intressant föredrag om barnens konstuppfostran. Denna utställning utvisade ej endast, hur barnens arbeten växa fram under det dagliga arbetet i skolan utan även utvecklingsgången i barnets konstnärliga uttrycksförmåga samt lärarens pedagogiska hållning. - Utställningen var anordnad som en vandringsutställning., och det behövdes endast ett par timmar för att göra den i ordning. Medelst belysningsanordningar kommo teckningarna på ett ypperligt satt till sin rätt.

Den danska avdelningen.

»Danmark dominerar på utställningen», skrev en dansk tidning. I fråga om utrymmet kan detta nog ej bestridas.

Den danska utställningen ville försöka giva en ’bild av arbetsprincipens utveckling inom Danmarks skolor, från de äldsta formerna för arbetsskola, sådan den på 1890-talet utformades av nuvarande föreståndaren for Statens Lsererh0jskole, Vilhelm Rasmussen, över fysikslöjden (lektor A. Thorup), genom en utvidgning av natur studiet (viceskoldirektör S. Franck), ända fram till försöken med de s. k. fria klasserna i Vanl0se. Skolinspektör fru Margarethe Petersen hade förstått att med pedagogisk blick ordna materialet, sa att utvecklingslinjerna tydligt och klart trädde fram.

En. skolas olika arbetsrum visa bäst, vilka möjligheter den har att på ett allsidigt satt tillvarataga barnets längtan efter aktivitet, att eleverna få se med egna ögon, experimentera på egen hand, läsa själva och läsa vidare, sysselsätta sig med trädgårdsskötsel, idrott, sång och musik. Därför visade den danska utställningen till största delen, hur de olika undervisningsämnena förläggas till olika specialrum. Sa fick man t. ex. se »laesevasrelset» från Ny Carlsibergvejens skola i Köpenhamn, inrett med blomsterkrukor, bilder, bord och bokhyllor precis som ett hemtrevligt vardagsrum efter principen: »Vi kan lige saa godt g0re sSkolestuen paen som grim!» Viceskoldirektör Francks intressanta botanikrum med dess många

charmanta fotografier och teckningar, illustrerande plantans utveckling, med dess ljusbilder och fysiologiska försök, var helt baserat på att framvisa skönheten och oregelbundenheten i plantorna^ liv. > I ett horn stod en Dannebrogs-fana. Den symboliserar hr Francks gamla älsklingstanke: »Laer Naturhisto-rie i Naturen l» Under denna fana draga eleverna ut på sina (botaniska exkursioner. Vidare fanns där geografirum, fysiksai och zoologirum, och i ett hörn för sig själv fanns en utställning från de omstridda fria försöksklasserna i Vanlj/fee Skole. Den kallades populärt för »bolsjevik-hörnet», och den gav en intressant inblick i hur ett modernt »fritt» klassrum ar inrättat med radio, grammofon och allt möjligt annat, som kan fånga barnens intresse. En besökare tyckte, att det mest liknade ett leksaksmagasin, men i sa fall,, skulle jag vilja tillägga, en leksaksaffär, där nytta och nöje komplettera varandra på ett förtjänstfullt satt.
Den norska avdelningen.
Pen norska utställningen, som ordnats av direktör Otto Grennes, tog mera sikte på resultaten av arbetena i skolan an på själva idéerna för arbetet. Den gav en avspegling av skolans dagliga liv och arbete, och det självständiga konstindustriella arbete,; som bygger vidare på den grund, som lagts i skolan.
Utan tvivel tilldrog sig textilruinhiet den största uppmärksamheten inom den danska avdelningen. Här utställdes vävnader, utförda efter gamla norska mönster, den s. k. »billedvaBven». Iförda sin hemtrakts dräkter sutto två norskor och sysslade med vävning; och sömnad. - Man kan kanske fråga sig, om detta hörde hemma på en skolut-ställning av den art som utställningen i Helsingör, ehuru dessa konstverk - vävnaderna - voro synnerligen »ny-delige» for ögat.
Den svenska avdelningen.
Man spar ju det bästa till sist, och sa har jag även gjort, mar det gäller de olika avdelningarna vid Helsingöjs-utställningen. Inte behövde man vara svensk för att tycka, att den svenska utställningen var den bästa. Svenskarna ha ju inte förty ord om sig att vara organisatörer, och utställningen i Helsingör bar syn för sagen. Men sa var den ju också ordnad av en person, som har större erfarenhet på området an de flesta. Äran for det hela tillkommer Svenska skolmuseets chef, undervisningsrådet Hjalmar Berg samt amanuensen Thure Johansson.
Den svenska utställningen, som gav en bild av de svenska skolornas arbete i längdriktningen, från den lägsta kläs- . sen till den högsta, avsåg att framvisa en del inom svenska skolväsendet förekommande anordningar, vilka äro ägna-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0862.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free