Print (PDF) - On this page / på denna sida - Nr 2. 8 januari 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 2
SVENSK LÄRARETIDNING
29
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Att ersätta fortsättningsskolplikten
med ett sjunde skolår i folkskola är
icke utan vidare önskvärt, skriver dr A.
Gierow i Stockholmstidningen (1).
Det sjunde skolåret bör i alla fall bliva
obligatoriskt. I vissa trakter av vårt land
är det allmänt en fast institution. Jag;
tänker härvid ej blott på åtskilliga städer utan
jämväl på lantliga inspektionsområden, t. ex.
Sydskånes östra. Rätt att ersätta
fortsätt-mngsskola med detta sjunde skolår skulle
antagligen mångenstädes skruva utvecklingen
tillbaka igen, i varje fall innebära frestelse
därtill. Det skulle vara förenat med
svårigheter att i den nuvarande förtjänstfulla
undervisningsplanen för sjunde klass inarbeta
fortsättningsskolans lärostoff. På det
sjunde obligatoriska skolåret bör följa en helst
tvåårig fortsättningsskola. Att detta med
framgång kan genomföras, visa erfarenheterna
från Malmö och vissa andra platser. Skolgång
och uppförande äro numera där lika
mönstergilla inom den nya fortsättningsskolan som
i en välordnad folkskola. Villkoret är blott
en smidig anpassning efter lokala
förhållanden och krav, en praktisk inriktning av
arbetet, för uppgiften väl skickade
lärarkrafter och fasthet i fråga .om upprätthållandet
av lagens bärande grundsatser.
Problemen äro olika för stad och land
liksom för skilda landsändar. Ej torde det vara
rimligt, att vid en justering av lagen våra
stora stadssamhällen och den landsbygd, för
vilken denna lag visat sig vara lämplig, med
det mycket stora lärjungeantal, de inom sig
rymma, skola tvingas rätta sig efter
förhållanden på platser, där man ej kunnat
eller velat bemästra de svårigheter, som
varje ny organisation medför. Jag varnar
därför på det bestämdaste för de
uppmjukningstendenser, som framträtt i press och riksdag.
Våra fortsättningsskolor behöva, om de
skola fylla sin uppgift, framför allt få
arbeta i fred och förskonas från ideliga mer
eller mindre välvilliga och välbetänkta
förändringsåtgärder, med vilka man velat
välsigna dem.
Det är med ett sådant arbete som med
livet i naturen. Petar man jämt bland de
utsådda fröna, kan väl ingen människa
tänka sig och begära, att de skola förmå att gro,
växa och bära frukt efter sin art.
Folkskolinspektörernas före
årsskiftet avgivna berättelser över läsåret 1928
-1929 ge en bild av
fortsättningsskolan, som föga överensstämmer med den,
som en del olyckskorpar klunka om. Vi
återgiva för dagen några belysande
utdrag nr de berättelser, som hittills
publicerats i pressen.
Folkskolinspektör L. Hofstedt i
Göteborgstraktens inspektionsområde
skriver sålunda:
Fortsättningsskolorna ha under året
arbetat obehindrat av störande inflytelser, och
skolgången har i allmänhet varit
oklanderlig. I ett par fall har svårighet uppstått att
få lärjungarna fulltaligt samlade men detta
torde ej ha varit utan sina särskilda, lokalt
betonade orsaker. Dylika fall äro dess bättre
sällsynta och försvaga ej " det allmänna
intrycket av att fortsättningsskolan slagit
igenom, och att man i allt vidare kretsar
betraktar den som en naturlig och självklar
övergång från den egentliga barndomsskolan
till arbetslivet.
Folkskolinspektör E. Fredriksson i
Nordsmålands mellersta område:
Mot skolgången i fortsättningsskolorna kan
endast undantagsvis göras berättigade
anmärkningar. I en socken, Rumskulla, har dock
skolgången varit ojämn bland eleverna i
andra årskursen. Arbetsresultatet synes i det
hela kunna betecknas som tillfredsställande
men är i avsevärd mån beroende dels på
lärarens praktiska läggning och hans förmåga
att behandla barn i övergångsåldern, dels ock
på den mer eller mindre solida grund,
eleverna erhållit i folkskolan.
Folkskolinspektör E. Moberger,
Nordsmålands östra område:
Bland de nya obligatoriska
fortsättningsskolorna är det ingen, som slagit så väl ut
som den yrkesbestämda fortsättningsskolan
för flickor i anslutning till hushållsgöromål.
Såväl flickorna som deras föräldrar,
framförallt mödrarna, äro mycket tilltalade av
denna undervisning och intresset för
densamma är i stadigt stigande. Denna
undervisning har införts eller beslutats att
infö-m för flickorna i samtliga eller vissa
fortsättningsskolor i 19 skoldistrikt.
Folkskolinspektör Bernli. Kärrlander
i Hälsinglands södra område:
Skolgången har i stort sett varit god
(torde kunna betraktas lika jämn som i
folkskolan) och endast undantagsvis lämnat rum för
anmärkningar. De olika skolstyrelserna ha
också med berömvärt nit vakat över att inga
skolpliktiga lärjungar fått undandraga sig
att bevista fortsättningsskolan.
Undervisningen bedrives i allmänhet med
framgång och eleverna visa vanligen intresse
för skolarbetet. Dock kunde ifrågasättas, om
icke undervisningen många gånger kunde
läggas på ett sätt, som i högre grad toge
lärjungarnas självverksamhet i anspråk.
Fortsättningsskolan lämpar sig bättre än många
andra skolformer som verklig arbetsskola med
ett friare arbetssätt än det, som måste
upprätthållas i folkskolan. Mot disciplinens
handhavande och lärjungarnas uppförande
har sällan något varit att anmärka. Man
frapperas ofta av den ordning och hyfs -
undantagen bekräfta regeln -, som präglar
fortsättningsskoleungdomens uppträdande.
Folkskolinspektör J. Renvall i
Värmlands västra område:
Den två-åriga fortsättningsskolan, som att
börja med möttes med stor ovilja på en del
håll, har nu fullständigt slagit igenom, så att
inga berättigade klagomål finnas. Om
hinder av ekonomisk art hindrar barnens
skolgång beviljas i allmänhet pekuniärt
understöd.
Nog är det en bra underlig ordning
här i landet, att krafter sättas i gång
för att bryta ned, vad som byggts upp,
just när man kommit eller håller på att
komma över de svårigheter, som möta
genomförandet av varje stor reform.
Några axplock beträffande
folkskoleväsendets utveckling under senast
gångna läsåret kunna också göras ur
folkskolinspektörernas årsberättelser.
Från Hälsinglands södra
inspektionsområde rapporteras:
I heltidsläsande folk- och småskolor
undervisades 8,723 och i heltidsläsande mindre
folkskolor 470, sammanlagt 9,193, i
halvtidsläsande folk- och småskolor 1,201 och i
halvtidsläsande mindre folkskolor 453,
sammanlagt 1,744. I heltidsskolor ha undervisats 84,
i halvtidsskolor 16 % av samtliga barn.
Förbättringen sedan föregående redovisningsår
utgör icke mindre än 5,2 %.
Jämför man dessa uppgifter med dem,
som lämnades i föregående berättelse,
finner man, att i fyra skoldistrikt en
anmärkningsvärd förbättring inträtt. I främsta
rummet kommer då Trönö, där procenten
heltidsläsande barn stigit från 26 till 85,
alltså en ökning av icke mindre än 59 %.
En vacker frammarsch har också Ovanåker
gjort, som från 44 % kommit fram till 65 %
heltidsläsande barn (ökning sålunda 21 %).
Kengsjö kommer därnäst med en ökning av
17 % och Norrala med en ökning av 12 %
heltidsläsande barn.
Om Göteborgstraktens
inspektionsområde heter det bl. a.
Av inspektionsområdets 43 distrikt äro 33
heltidsläsande med ett elevtantal av 10,242,
i 7 förekomma såväl heltids- som
halvtidsläsning och endast i 3 uteslutande
halvtidsskolor med 1,747 elever.
I samtliga fall, då heltidsläsning under året
börjat tillämpas, har skolgången redan från
första dagen varit fullt oklanderlig.
Landvetters distrikt har återkallat sina besvär över
domkapitlets beslut, att även lägre
avdelningen vid kyrkskolan skall vara
heltidsläsande. För några distrikt pågår utredning
om införande av heltidsläsning.
Även i Västergötland rör det sig
framåt. Något. Folkskolinspektör Bror
Eriksson i Skaraborgs norra område kan
omf örmäla:
Antalet heltidsläsande läraravdelningar
har ökats med fem, under det att antalet
halvtidsläsande minskats med fyra, och
antalet elever, tillhörande de förra, har ökats
med 157, medan samma antal i den senare
kategorien minskats med 106.
Nordsmålands mellersta område
uppvisar följande siffror:
Inom inspektionsområdet, som omfattar 59
socknar, funnos vid läsårets slut 428
läraravdelningar, av vilka 88 procent hörde till de
heltidsläsande och 12 procent till de
halvtidsläsande skolformerna. Endast två
skoldistrikt, Asby och Adelöv, hava ännu enbart
halvtidsskolor. De mindre folkskolornas antal
har nedgått från 33 till 31.
Det heter vidare:
Skolförbättringarna hava genomförts
under fullt samförstånd med de lokala
skolmyndigheterna, som i regel visat ett
erkän-nansvärt intresse och god förståelse för
skolväsendets tidsenliga utveckling.
Nordsmålands östra område företer
följande bild i siffror:
Av de 10,500 lärjungarna vid vårterminens
slut 1929 undervisades 10,053 eller 95,7 proc.
i heltidsläsande skolor och 447 eller 4,3
procent i halvtidsläsande skolor. I heltidsläsande
mindre folkskolor (Dl-formen) åtnjöto 633
lärjungar undervisning. Det var således 9,420
lärjungar eller 89,7 procent, som
undervisades i folkskolans huvudformer (A- och
B-former) och 1,080 lärjungar eller 10,3
procent, som undervisades i undantagsformerna
(C- och D-formerna).
Det är tydligen ändå inte alldeles
lönlöst att ihärdigt arbeta för framti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
