Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 9. 26 februari 1930 - Litteratur - Fria ord - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr g
SVENSK LÄRARETIDNING
207
litteratur.
Dalarna. Skildringar av natur, folk och
kultur av Gerda Boethius.
I Olav den heliges saga kallas vägen
till Norge genom Järnbäraland »den väg
svearna kände till». För -svensken, som
nu ger sig ut på vandring i vårt land,
torde ingen väg vara bättre känd än
den, som går mot Siljan och övre
Dalarna, de norska sagornas Järnbäraland,
som professor Sven Tunberg visar i sitt
verk över Stora Kopparbergets historia.
Med sin egenartade kultur och sin
naturskönhet har detta landskap mer än
något annat lockat till besök. En rik
litteratur av skiftande slag har också
framkommit om Dalarna, från
Karl-Erik Forslunds stort anlagda och i vissa
hänseenden synnerligen värdefulla
arbete Med Dalälven från källorna till
havet och till turistbroschyrerna i
skil-lingstryck. En särplats i denna
bokflo-ra intar det nu utkomna arbetet om
Dalarnas natur, folk och kultur av dr
Gerda Boethius. ^
Boken inledes med en översikt av
landskapets natur och dess mångahanda
olikartade företeelser och förhållanden.
Därefter följer ett kapitel: »Några drag
ur Dalarnas historia», berörande den
äldsta bebyggelsen, jordbruk och
fäbodar, industriens början och uppkomst,
språket, kristendomens införande,
bergsbruket, kyrkobyggnadskonst, boningar,
Koparbergets storhetstid samt insatser i
historien av såväl dalfolket som av vissa
namnkunniga dalkarlar.
Efter dessa synnerligen intressanta
avsnitt kommer själva
landskapsbeskriv-ningen, uppdelad på följande
avdelningar: Norra och Södra Siljansdalen,
trakten utmed Dalälven söder om
Leksand, Västerdalarna, Bergslagen och
Södra Dalarna. Till denna
framställning, som fått en stark kulturhistorisk
betoning sluta sig särskilda kapitel om
Dalarnas herrgårdar och gamla bruk,
Dalarnas städer och storindustri och
bygdehantverk.
Skildringen är genomgående livfull
och fängslande och bär prägeln av
vederhäftighet och resultat av personliga
iakttagelser och forskningar. Att förf :n
känner de människor hon talar om,
visar hennes karakteristik av dalfolket.
»Folket självt är sedan sekler tillbaka
känt för sin kärva kraft, sin
självständighetskänsla och sina munviga svar.
–––––-Begreppet proletär och
underklass finnes ej för dalkarlen.–––––-
Dessa egenskaper tagas understundom
för sturskhet icke minst därför, att
dalkarlen aldrig ar sen att ?ge svar på taP
och ögonblickligt reagerar mot om än
aldrig så välment nedlåtenhet. Samma
egenskaper göra även, att han aldrig är
framfusig, han står på sin plats, har
den linje över sitt liv, som hans
ställning ger, och frågar inte stort efter
andras tankar. Detta har alltid varit
dalfolkets styrka, och en stor del av dess
egenart och charm ligger däri. Men för
Många värdefulla nyheter
finnas upptagna och beskrivna i
Vår nya katalog för 1930
som omfattar 112 sidor jämte 10 planscher i fler färgstryck.
Katalogen sändes gratis och portofritt på begäran och bör
ej saknas av någon lär.
SKRIV- OCH RITBOKS A.-B.
Arlöv. Gävle. Nässjö. Stockholm. Göteborg.
Nordens ojämförligt största och mest välsorterade skolmateriellaffär.
att förstå dem måste man ha sinne för
denna självklara jämlikhetskänsla utan
alla pretentioner liksom även för deras
enkla rättframhet.»
Boken, utgiven av Svenska
Trafikförbundet, har fått en förnämlig utstyrsel
och prydes av ett vackert och rikhaltigt
bildmaterial, däribland tre
färgplanscher, återgivna efter målning av
Anders Zorn, nämligen »Vallkulla»,
»Julotta i Mora» och »Mora marknad».
Mot en av bilderna skulle dock
undertecknad vilja rikta anmärkning. Det
är »Rättviksgumma röker sin pipa».
Bilden ger en falsk uppfattning om
rättviksfolket, ty lika vanligt det nu är
att se en stockholmsdam röka cigarett,
lika ovanligt torde det vara att i våra
dagar se en rättviksgumma röka pipa.
Skolresorna följa gärna de stora
turiststråken. Därför har också Dalarna mer
än något annat landskap varit målet för
de flesta skolresegrupperna. Vid
förberedandet av en sådan skolresa bör här
omnämnda bok bliva av stort värde. Jag
rekommenderar den för inköp till
skolbiblioteken. .
Bokens pris är 8 kr. En engelsk och
en tysk upplaga äro f. n. under arbete
för att även i utlandet sprida kännedom
om Dalarna.
Gustav Storgård.
Nytt i bokhandeln.
Albert Bonniers förlag.
Kortfattad lärobok i kyrkohistoria med
arbetsuppgifter av A. Gierow, H. H. Henrikz,
S. Malmberg. Kr. 2: -.
Invärtes sjtikdomar. Del IV.
Ämnesomsätt-ning&sjukdomar. - A-vitaminoser. -
Reumatiska sjukdomar. - De vanligaste
förgiftningarna av M. Ljungdahl. Kr. 4: 50. ’
Pionjärer. Levnadsteckningar av Ann
Margret Holmgren. Kr. 4: 75.
Järnsvärdet av Harald Wretman. Kr. 3: 75.
Fria oriL
Omorganisationen av S. A. F.
Styrelsens sammansättning.
Helt allmänt torde kunna sägas att en
styrelse bör vara representativ för sin förening.
Är en förening alltigenom homogen så är ett
styrelseval en synnerligen enkel -sak. Finnas
däremot inom en förening delade meningar
i vitala frågor, så böra naturligtvis
representanter för skilda meningsrikningar finnas i
styrelsen företrädda. Då Sveriges allmänna
folkskollärarförening bildades, var den avsedd
att bli en ideell förening, med uppgift att
kämpa för fosterlandets barn. I en sådan
förening skulle väl praktiskt alla
folkskolevänner kunna få vara med. Det saknades icke
heller röster, som ville bereda plats i
föreningen och dess styrelse jämväl för
folkskolevänner, som icke tillhörde folkskolekåren.
Föregångsmännen på 80-talet voro
emellertid ense om en sak: föreningens ledning
skulle ligga i händerna på tjänstgörande
lärare. I stadgarna inrycktes en bestämmelse om
att minst fem av centralstyrelsens
ledamöter skulle vara tjänstgörande folkskollärare.
(Ledamöterna voro då sju.) Då antalet
styrelseledamöter senare utökades vidhölls denna
bestämmelse. Det är mycket intressant att i
»gamla handlingar» läsa att denna
bestämmelse om en kvalificerad majoritet av
tjänstgörande folkskollärare i centralstyrelsen var
ett så att säga kategoriskt imperativ för
stiftarna av vår förening. Folkskolekåren skulle
i sin förening vara herre i eget hus. Men så
kom för ett par decennier sedan den tiden
då vissa föregångsmän genom duglighet och
vederhäftigt arbete blevo befordrade till de
allra högsta posterna i skolförvaltningen.
Oaktat dessa befordrade f. d. folkskollärare
kommo att intaga chefsställningar gentemot
folk-skoiekåren stodo de kvar i ledningen av S.
A. F. Det underliga läget uppkom att
stadgarnas då över trettioåriga bestämmelse om en
kvalificerad majoritet av tjänstgörande lärare
i styrelsen var negligerad. På grund av vår
förenings något ålderdomliga arbetssätt
nödgades nu styrelsen själv hos kretsarna
anhålla om sådan ändring av stadgarna att ett
större antal än det dittills tillåtna av icke
tjänstgörande folkskollärare skulle kunna få
tillhöra styrelsen. I andra ronden lyckades
styrelsen få sin vilja igenom. ^Stadgarna
uppmjukades i tvenne hänseenden: Uttrycket
tjänstgörande lärare utbyttes mot det mjukare
hava anställning såsom lärare. Då man vet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
