Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. 5 mars 1930 - Fritt forum - Tre önskemål rörande kristendomsundervisningen - Skolmotionerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 10
SVENSK LÄRARETIDNING
219
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg»
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
" .
Tre önskemål rörande
kristendomsundervisningen.
Kristendomsämnet i folkskolan har under
det sistförflutna decenniet ägnats stort
intresse. Den nya undervisningsplanen väckte
andarna. Handledningar ha skrivits, och
flertalet av dem ha rönt stort erkännande. Många
ha brottats med det svåra problemet att
åstadkomma en för folkskolebarn lämplig
sammanfattning av den kristna tros- och
livsåskådningen. Det möter nu i stort sett ingen
svårighet för den lärare, som har det sanna
intresset, ätt både skaffa sig själv och
meddela eleverna en värdefull kunskap i ämnet.
Men denna nyorientering och detta
fördjupande av kristendomsundervisningen, som
undervisningsplanen påfordrar eller antyder,
kräver ett avsevärt arbete av läraren. Av
egen erfarenhet vet jag, att frågan om gamla
testamentets behandling - särskilt den del,
som kommer på tredje klassens kurs - inte
är den lättaste att lösa.
För många lärare framstår utan tvivel
denna kurs som ett mer eller mindre nödvändigt
ont, som man måste dragas med av hänsyn
till traditionen. Det historiska
händelseförloppet blir lätt för invecklat för de små
tredjeklassisterna. Bibelns utsagor äro
visserligen nästan genomgående erkända litterära
mästerverk, men detta snarare försvårar än
underlättar barnens tillgodogörande av
innehållet i dem. I sedligt avseende sakna de ofta
den konsekvens, som barnen önska.
Medan så läraren strävar med dessa
metodiska svårigheter kanske till på köpet den
här lilla baktanken ligger på lur: Har denna
kurs verkligen ett bildningsvärde, som ger
lön för mödan? Saken bättras inte upp
härigenom.
Det värde, som studiet av gamla
testamentet har, skulle enligt mitt förmenande mera
komma till sin. rätt, om man till stöd för
undervisningen - inom detta område -
finge en modern lärolok. Den skulle vara
enkelt skriven och rätt kortfattad. I denna
bok skulle den religiösa utvecklingen fram
till Jesus markeras av ett antal bilder och
berättelser från olika skeden i judarnas
historia.
Till grund for framställningen skulle ligga
inte bara bibelns utsagor utan lämpliga
delar av den österländska fornforskningen i
allmänhet. Man skulle alltså inte som väl i
allmänhet nu är fallet sträva efter någon
bestämd historisk enhetskedja, utan man skulle
ta några bilder, som belysa den religiösa
utvecklingen från mångguderiet över
pro-fetismen fram till Jesus. Barnen skola känna, ,
när de läsa boken, hur ljuset alltmer
uppgår över jorden, hur kunskapen om Gud
växer.
Jag anar, att mänga lärare redan nu lägga
undervisningen så. Kanske någon kommit så
långt på denna väg, att han - ev. i samråd
med en teolog - ville våga försöket att ut-
giva en liten lärobok. Jag tror, att den skulle
bli till stor hjälp.
Ännu ett par önskemål för folkskolans
kristendomsundervisning vill jag omnämna.
Det ena är en bibelupplaga med
vetenskapliga kommentarer, och det andra är
ordnandet av. fortbildningskurser i religionskunskap
för folkskolans lärare.
Det förstnämnda önskemålet har förut
framförts i denna tidning, och enligt
uppgift är det på god väg att förverkligas.
Frågan om fortbildningskurser skulle väl bäst
kunna lösas genom initiativ från S. A. F.
Här finns alltså en lämplig motionsanledning
för kretsarna.
Gustaf Pettersson.
Skolmotionerna.
De frisinnades motion om ett bidrag på
15,6 milj. till utjämning av kostnaderna av
skolväsendet måste ju glädja varje
landsbygdslärare. Ett bifall till motionen i fråga
skulle säkerligen ha till följ d en avsevärd
förbättring av landsbygdens skolväsen.
Skattetrycket skulle lättas för många
skattetyngda församlingar. En del svagare skolformer
skulle så ’småningom försvinna. Att ett
bifall till motionen skulle verka i
skatteut-jämnande syfte ligger ju i så öppen dag,
att det knappt behöver påpekas. Är den
uppgiften riktig, att i Stockholm finnes mer än
hälften av landets skattepliktiga tillgångar,
skulle detta ju innebära, att huvudparten av
de 12 milj., varmed städerna skulle bidraga
till kostnaderna, skulle komma att uttagas
från huvudstaden.
Den andra motionen gäller lärarnas
naturaförmåner. Om än motionen är framförd i
riksdagen i bästa syfte, måste vi bestämt
säga ifrån, att det skulle vara en stor olycka
för oss landsbygdslärare, om den skulle
antagas av riksdagen. Man kan ej värja sig från
det intrycket, att motionären ser mer
teoretiskt än praktiskt på ifrågavarande
problem. Herr Nilsson säger i motionen, att
»rekryteringen till landsbygden blivit allt
svårare» på grund av att stadskommunerna men
ej landskommunerna i allmänhet under
kristiden anslagit dyrtidstillägg åt sina lärare.
Ett bifall till motionen skulle upphäva
denna svårighet. Fastän motionärens första
omdöme är riktigt, skulle enligt min mening ett
bifall till motionen i fråga komma att än mera
försvåra rekryteringen till landsbygden. Var
finnes väl någon för läraren lämplig bostad
att hyra på landet? Jo, svarar motionären,
det tblir lärarens egen sak, eller kan anan ju
hyra den nuvarande bostaden i skolhuset. För
min del instämmer jag till alla delar i
fröken Olssons svar i nr 7 av denna tidning
men vill ytterligare understryka ett par
saker. Antag, att motionen vunne riksdagens
bifall! Vem svarar för, att församlingarna
vore villiga att hyra bort sina
lärarbostäder! Eller vem svarar för, att läraren finge
tre rum och kök? Han finge kanske vara
tacksam, om han finge blott ett sådant jämte
kök. Vem svarar för reparation, och vem
skall bestämma hyresbeloppet? Då ingen
annan bostad kunde erhållas, finge läraren,
såsom fröken Olsson påpekat, antingen själv
reparera eller bo i ett förfallet hus. Och för
övrigt skulle såväl detta som bestämmandet
av hyresbelopp säkerligen komma att ge
anledning till tvistigheter mellan lärare och
församling. Eller antag, att just sådana
slitningar uppstode! Måhända skulle det bli
en utväg att »bliva av» med en misshaglig
lärare genom att säga upp hyreskontraktet
med honom. Ty säkert är att i många och
måhända de flesta landsbygdsförsamlingar
den enda för läraren lämpliga bostaden
finnes just i skolhuset. Bostaden bör väl för
att anses lämplig ligga i skolans närhet!
Naturaförmånerna tillkommo under en tid av
mera primitiva förhållanden», säger
motionären. Ja, jag får bekänna, att jag är så
»primitiv», att jag tror, att först sedan
utvecklingen gått så långt, att varje lärare har
en flygmaskin, medelst vilken han kan flyga
från bostaden till skolan, först då är tid att
avskaffa naturaförmånerna.
Någon invänder kanske: ja, men läraren
kunde ju bygga en egen bostad, om tvist
uppstode mellan lärare och församling om
hyresbeloppet. Visserligen, men en dylik
byggnad kostar pengar, och var skulle mången
lärare med stora studieskulder taga dem
ifrån? Och dessutom skulle måhända av
denna anledning mellan lärare och skoldistrikt
»bliva ett svalg befäst» för all framtid, till
stor skada för samarbetet mellan lärare och
skolråd. För övrigt skulle mången lärare,
som eventuellt byggt sig en bostad, få låta
hoppet att skaffa sig en bättre plats för all
framtid fara, ty bostaden kunde han ju ej
taga med sig, och sälja den kunde han mången
gång ej göra utan förlust.
Vid 1925 års ombudsmöte yttrade en
lärare, att naturaförmånerna försvårade
lönefrågans lösning. Jag förstår ej det talet. Nog
kunna väl naturaförmånerna värderas. Man
kan ju värdera dem vid taxering. Här i
Kristianstads län får en folkskollärares
naturaförmåner ej upptagas till lägre belopp
än 500 kr., enligt prövningsnämndens beslut.
Nog kunde väl naturaförmånerna värderas
inom varje dyr ortsgrupp och den kontanta
lönen rättas därefter.
1918 års boställsordning har gjort mycket
gott för landsbygdens lärare och lärarinnor.
Undertecknad instämmer med fröken Olsson,
att lärarkåren är stor tack skyldig denna
tidnings redaktör, som under sin
ecklesiastikministertid kontrasignerade denna för
lärarkåren betydelsefulla lag. -Skall något
göras vid den, bör den, enligt min mening, ej
avskaffas utan ytterligare förtydligas. - Vi
lärare och lärarinnor böra slå vakt om
boställsordningen av år 1918.
Viktor Håkansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
