Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 21. 21 maj 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 21
LAST OCH ÅTERGIVET.
Det stora debattämnet i pressen är
allt j amt kristendomsundervisningen i
skolan. Delvis rör det sig om
katekesfrågan. Sedan denna fråga nu avgjorts
i riksdagen genom första kammarens
beslut att avslå hr Hydéns motion,
avstå vi från utförligare referat av
pressdebatten i denna del. Av visst intresse
kan det emellertid vara att höra, hur
Svenska Morgonbladet (f), som fört en
energisk kamp mot den Lindskogska
katekeskungörelsen, motiverar de
frisinnades övergång på avslagslinjen.
Tidningen vidhåller till en början alltjämt
sin uppfattning, att katekeskungörelsen
varit en olycka.
Den frisinnade reservationen
överensstämmer med utskottsutlåtandet däri, att skarp
och, som det synes oss, fullt berättigad kritik
riktas mot den företagna förändringen.
Denna betraktas som synnerligen svagt
motiverad och därför i det hela opåkallad. Likaledes
befaras i den frisinnade reservationen, att
de nya bestämmelserna på grund av deras
tvetydighet på åtskilliga håll kunna komma
att framkalla ovisshet och stridiga meningar
rörande tillämpningen. Tyvärr behöver man
icke blott »befara» dylika verkningar. På
många håll inom olika landsändar ha dylika
lokala strider redan blossat upp och vållat
slitningar, som icke varit till gagn. Men
vad värre är. Från kristendomsfientligt håll
har över hela linjen kampen mot
kristendomsämnet tagits upp på nytt och föres med en
intensitet, som påminner om de gamla
striderna före den Rydénska
undervisningsplanens genomförande. Man behöver i detta
sammanhang blott nämna lektor Oscar Olssons
av 400 meningsfränder stödda motion om bl.
a. slopande av morgonbönen i våra skolor som
ett tecken på denna nyvaknande stridslusta.
Och Soc.-Dem. återger nu dagligen hätska och
stridslystna uttalanden från
kristendomsfientliga lärare mot kristendomsämnet över huvud
taget. Den avspänning i stridsläget, som
utmärkt tiden efter undervisningsplanens
utfärdande, har efterträtts av skärpta
motsättningar. Vi befarade dylikt, och våra farhågor
ha mer än besannats. Genom sin okloka
åtgärd har ecklesiastikministern utan
tvingande skäl framkallat en strid, som icke varit
nödvändig och som icke gagnar kristendomens
sak i vårt land. Härutinnan ge vi utskotts
-utlåtandet fullt rätt.
Sedan komma motiven för
omsvängningen :
Om man trots detta i likhet med den
frisinnade utskottsreservanten ifrågasätter
lämpligheten av ett bifall nu till den
Rydénska motionen, så dikteras detta
uteslutande av praktiska hänsyn.
Ecklesiastikministern liksom hans meningsfränder i denna
fråga ha begärt, att de^ nuvarande
bestämmelserna vidmakthållas, tills en mer
omfattande erfarenhet rörande verkningarna
vunnits. Denna önskan må respekteras, så
mycket mer som täta rubbningar på detta
ömtåliga område givetvis icke kunna anses
önskvärda. Skulle den Rydénska motionen nu
bifallas, sedan de nya bestämmelserna varit i
kraft knappt ett halvår, kunde detta på sina
håll uppfattas som ren trakasseringslusta. På
frisinnat håll ha dylika motiv icke spelat in.
Därför ha de ingenting emot, att frågan får
ytterligare prövas. Det måste dock samtidigt
sägas, att de rön, som hittills gjorts, icke
gått i för ecklesiastikministern önskvärd
riktning. Den kritik, som tidigare från olika
håll framförts, har alltfort visat sig äga full
tillämpning. Och något instämmande i
högerreservationens lovsång till
ecklesiastikministern för hans »vidsynthet, humanitet och
tillmötesgående mot stora delar av Sveriges
kristna folk», kan icke just givas. Ett avslag
å den Rydénska motionen med delvis
frisinnade röster betyder därför icke någon seger
för hr Lindskog eller för katekesivrarna.
Förklaringen må gälla vad den kan.
Några frisinnade röstade i
huvudvoteringen för motionen. Svenska
Morgonbladsfalangen röstade mot. Många hålla
före, att motiven vida mer voro
valpolitiska än religiösa eller sakliga.
Kristendomspetitionen i anslutning
till hr Oscar Olssons motion är det
andra stora diskussionsämnet. Även mied
fara att trötta vår läsekrets välja vi ur
olika läger några uttalanden i den fråga,
som snart ger första kammaren dess
tredje stora kristendomsdiskussion vid
årets riksdag.
Barometern (h) skriver sålunda bl. a.:
Man kunde tycka att upplysta
»fritänkare» och hedningar, sådana som motionären
lektor Olsson skulle visa så pass
fördragsam-het mot dem, som hålla fast vid sina fäders
tro, att de kunde tåla att skolorna få
bibehålla en kristlig prägel. Man tycker, att
dessa »frigjorda» andar borde kunna resonera
så, att om andaktsstunderna i skolorna icke
medföra någon nytta för deras barn, så
kunna de omöjligen medföra någon skada.
Skånska Dagbladet (bf) :
Man kan ju förstå, att föräldrar, som
lösgjort sig helt och hållet från den kristna tron,
kunna ställa sig likgiltiga inför skolans
bönestunder. Om de emellertid anse, att dessa
bönestunder icke gagna deras barn, så måste
de väl dock kunna förstå, att barnen icke
heller kunna taga skada av dem, och när
det nu faktiskt är så, att det långt
övervägande flertalet föräldrar med sorg och
grämelse skulle erfara, att allt vad religiositet
heter bannlystes ur skolorna, borde man kunna
kräva av upplysta »fritänkare» så mycken
fördragsamhet, att de icke skulle vilja
uppväcka strid om en sådan sak.
Dagens Nyheter (1) :
Dessa morgonböner äro i stor utsträckning
tomma riter, som inte kvarlämna några som
helst spår av allvar och andakt i deras
sinnen, som deltaga i dem. Man vet, hur dessa
morgonböner begagnas - till läxläsning, till
hocus pocus, till barnsligt okynne och drift
med den, som förrättar andakten. Därigenom
neddrages det, som skulle vara andakt. En
människa, som med en bön viger sitt liv till
dagens plikt och arbete, är en vacker och
uppbygglig syn, man må sedan intaga vilken
ståndpunkt som helst till metafysiska
spörsmål och antaganden.
Men dessa stereotyperade morgonböner, i
vilka alla tvingas deltaga och från vilka
många söka skolka, kvarlämna sällan sådana
spår av allvar och aktning. Det är i grund och
botten fråga om, huruvida icke religionen
själv blir mest lidande och inte minst
lidande därigenom, att den får en anstrykning av
tom formalitet, som strider mot dess
egentliga och innersta väsen. För åtskilliga år se-
dan togs den obligatoriska kyrkogången bort
ur skolorna. Ingen vill väl påstå, att denna
reform skedde varken till sakens eller
någondera partens förfång. Det finns ingen
principiell skillnad mellan den obligatoriska
morgonbönen och den obligatoriska
skolgudstjän-sten.
I Socialdemokraten har man fortsatt
med sin utfrågning av några bland
petitionens undertecknare. Vi återge några
brottstycken.
Dr Poul Bjerre:
Det är antikverat, att propaganda i den
ena eller andra riktningen skall få övas i
skolorna, säger han. Det är lika orimligt
att man där skall driva religiös propaganda,
som politisk. Objektiviteten är ju en av
skolans fundamentala principer. För egen del
måste jag bekänna att intrycken från min
egen skoltid resulterade i en karrikerad syn
på de religiösa tingen, och det var först
senare jag lyckades frigöra mig från de
uppfattningar jag då insupit. Enligt vad
skolynglingar sagt mig lära bristfälligheterna på
detta område fortfarande vara lika stora.
Det gäller alltså att finna en väg till ett
förbättrat tillstånd på
religionsundervisningens område. Och häri inbegriper jag då även
andaktsstunderna. Verkan av dessa är nu
nästan motsatt till den man vill uppnå. Det
är så mycket i dem som går emot tidens
tänkande.
Eektor Jalmar Furuskog:
Att någon människa med känsla för
religionsfrihet och med pedagogisk takt kan
försvara dagliga tvångsgudstjänster för
skolungdom, det är verkligen högst underbart. Allra
mest förvånansvärt ar det att riksdagen, som
i andra fall utan skrupler vidtagit mycket
radikala ingrepp i skolans liv, icke vågat
röra vid den orimligaste av de anakronismer
som vidlåda vårt skolväsen. Vad skulle
riksdagsmännen säga, om de voro tvungna att
börja varje plenum och varje
utskottssammanträde med psalmsång, bibelläsning,
betraktelse och bön? Skulle de säga att det
vore »ett vackert bruk» som inte skadar
någon ? Eller vad skulle våra fabriksarbetare säga,
om de voro tvungna att före dagens arbete
övervara femton minuters gudstjänst? Detta
är ju vad som sker i skolorna - men de
vuxna äro så hjärtlöst okänsliga för detta
andliga våldförande av ungdomen, att det
säkert kommer att vidmakthållas ännu mycket
länge.
Civilingenjör Gunnar Knös:
Jag minns det ohöljda, ja cyniska förakt,
med vilket all religion bemöttes i skolan,
dessa moralregler, som deras förkunnare på
intet vis tillämpade - barn äro skarpsynta
-. dessa invecklade trossatser, vilka trots
sin spetsfundighet ej höllo måttet ens vid en
ytlig logisk granskning. Kristendomen
föraktades, och kristendomen föraktas ännu,
inte officiellt - enbart en sådan tanke anses
som något förfärligt - men i realiteten. Den
är något, som påtvingas ungdomen utan att
man kan se den praktiska nyttan därav
såsom när det gäller andra läroämnen.
Ungdomen har en stor benägenhet för att
reagera och den reagerar starkast mot tvång,
särskilt om detta tvång är ändamålslöst.
Folkskolläraren Vilhelm Helle:
De flesta torde helt visst numera vara
villiga medge, att korumandakten vid här och
flotta samt morgonbönerna vid skolorna icke
fostra deltagarna till någon djupare
religiositet. Tvärtom torde man kunna påstå, att de
förflacka och förhindra uppkomsten av en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
