Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 30. 23 juli 1930 - Hembygdskurs och lärarjubileum i Hedemora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
708
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 30
Hembygdskurs och lärarjubileum i Hedemora.
En grupp deltagare.
Hembygdskurs.
En hembygdskurs eller rättare sagt
kurs i hembygdskännedom hölls före
midsommar i Hedemora och
angränsande orter och hade anordnats av
Dalarnas Fornminnes- och
Hembygdsförbund, Södra Dalarnas Kretsförening
av S. A. F. och Västmanlands-Dala
Nation. Man kan så gott först som sist
konstatera, att kursen var synnerligen
lyckad från början till slut. Det är
endast att beklaga, att så jämförelsevis få
deltagare anmält sig. Det var ganska
tomt på föreläsningarna ibland, ehuru
man för det mesta kunde räkna till ett
femtiotal och flera deltagare.
Kursbe-styrelsen hade emellertid berett sig på
att mottaga ett långt större antal, så
att de, som beställt rum i skolsal, nära
nog fingo ensamt rum. Hade icke en
mycket stor tillslutning från
allmänhetens sida då och då hjälpt upp det hela,
gassar man, att den ekonomiska sidan
av,saken icke tett :sig så alldeles ljus.
Kursens högtidliga öppnande ägde
rum tisdagen den 17 juni. Trots den
missräkning man erfor över att
landshövding Kvarnzelius icke var i tillfälle
att såsom meningen var öppna kursen,
blev det dock en verkligt imponerande
högtid. Det blev i stället dr Karl Erik
Forsshmd, som fick uppdraget att tala i
landshövdingens ställe. I högstämda ord,
såsom alltid burna av varm känsla och
kärlek till hembygden och det som är
gammalt och fornt, angav han den
stämning, som sedan skulle komma att
råda under hela kursen. Ordföranden i
Södra Dalarnas lärarförening och
förste kurator för Västmanlands-Dala
Nation hälsade även de i kortare anföran-
den deltagarna välkomna, och det hela
inramades i vacker musik av Avesta
orkesterförening.
Den .ståtliga upptakten ingav stora
förhoppningar, och de skulle komma att
uppfyllas. Folkskolinspektören dr E. G.
C. Brandt talade i den närmaste
föreläsningen om hembygdskännedomens
betydelse. Det är ett nästan
förskräckande temperament över dr Brandts
förkunnelse i allmänhet och så även här.
Det var en kraft och en färg i talarens
framställning, som verkade heroisk i
den tryckande värmen. Carl Larssons i
By lugna småprat i samma ämne
verkade även det vederhäftigt och erfaret,
och man fick en god inblick i ämnet och
vad som komma skulle.
På aftonen vidtog Södra Dalarnas
lärarförenings jubileumsmöte, vilket
särskilt för skolfolket var av synnerligen
stort intresse.
För detta avsnitt av kursen lämnas
här nedan ett särskilt referat.
Efter denna festliga början vidtogo
rätt så strävsamma dagar i den starka
värmen, och man får kanske förlåta
kursdeltagarna, om de inte orkade med
ibland bortåt sex timmars föreläsningar
per dag. Man sökte sig givetvis till dem,
som lågo ens intresse närmast och fick
sålunda ändå rik behållning. Att i
detalj gå in på de olika föreläsningarna
skulle föra alltför långt. Förutom
högtidstal, exkursioner m. m. höllos
nämligen över tjugo föreläsningar under
kursen. Jämte förut nämnda ämnen
behandlades : Dalarnas byggnadskonst,
Södra Dalarnas växtvärld, Ortsnamn i
Södra Dalarna, Dalarna i dikten,
Folkdräkter i Södra Dalarna,
Dalaindustrien och hembygden, Naturskydd i Dalar-
na, Folktro i Södra Dalarna,
Hembygdsvårdens ställning till tonkonsten
m. fi. En rad utmärkta föreläsare hade
kallats. Man fäste sig särskilt vid
docent Landbergs utomordentligt
intressanta föreläsning över: Johan
Stiern-höök, en dalkarls insats i
stormaktstidens vetenskap och rättskultur, en
verkligt akademisk föreläsning av en
forskare, som behärskade sitt ämne. Både
rektor Karl Hedlund och rektor P. Envall
äro alltid roliga att höra, och särskilt
den senares trevliga och besjälade sätt
att tolka de ofta mycket lustiga
ortsnamnen i Södra Dalarna verkade
upp-piggande.
Populärast bland talarna var kanske
ända Dalaskalden Karl Erik Forsshmd,
som med sitt målande språk och sin
humor rycker folk med sig, vare sig han
talar om naturskydd eller gisslar det
överdrivna nya och hedrar det gedigna
och gamla, såsom vid invigningen av
gammelgården i Garpenberg, dit
kursdeltagarna samlats för att deltaga i
festligheterna.
Exkursionen till Säterdalen under
ledning av docent G. Frödin och
rundresan till sevärda kyrkor med docent
Gerda Boethius som ciceron voro båda
synnerligen intressanta, även om det
blev en ansträngande dag för både
ledare och deltagare. Lyckligtvis avkylde
både »isgroparna» i Säterdalen och
kyrkornas svalka en smula, eljest hade det
blivit alltför varmt. Lektor P. Stolpe
förde oss med of örbränneligt gott
humör omkring i Avestatrakten, där
intresset särskilt knöts till de s. k. Döda
fallen strax invid Avesta fors. Från
dess jättegrytor och »helvetesklyftor»,
där fordom Dalälven brusat fram,
ställdes färden till Räfsbo i Folkärna, där
antikvarien Gust. Hallström skulle
demonstrera ett gravfält. Ledsamt nog
konstaterade hr Hallström strax, att
gravhögen bara var en istidsbildning,
men hans föredrag på platsen om
Dalarnas forntida bebyggelse gav den
bästa kompensation för missräkningen. Men
det är synd om folkärnaborna, som äro
en sevärdhet fattigare.
Uppsalaaftonen den 22 juni blev en
verkligt trevlig tillställning. Man har
ofta hembygdsaftnar på nationen i
Uppsala, sade en talare, nu hade man
velat giva en Uppsalaafton i
hembygden i stället. Och det blev god musik
och deklamation, glimtar från
studentlivet i ett föredrag av l: e
bibliotekarien A. B. Carlsson och sist men inte
sämst gluntsång, och publiken
applåderade och var förtjust.
Midsommaraftonen var det
majstångsresning vid Hedemora
gammelgård med tal av rektor Envall, dans
kring majstången i vida ringar,
långdans och brokigt folkvimmel med gran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
