Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 31. 30 juli 1930 - Sam Stadener: Folkskolans största vinst under det gångna halvseklet - Redaktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 31
Folkskolans största vinst
under det gångna
halvseklet.
Ett tal av statsrådet Stadener.
Bland de till S. A. F:s femtioårsjubileum
inbjudna hedersgästerna märktes självfallet
ecklesiastikministern, statsrådet Sam
Stadener. Då han emellertid såsom biskop i
Strängnäs stift långt före sin utnämning till
statsråd utlyst i kyrkolagen föreskrivet prästmöte
inom sitt stift, kunde han ej infinna sig till
själva jubileumshögtidligheterna. Omedelbart
efter prästmötets slut infann han sig under
sista mötesdagen vid 18: e allmänna
folkskol-lärarmötets förhandlingar och övervar
desamma till mötets slut.
Mötets ordförande, hr Värner Rydén,
hälsade honom hjärtligt välkommen och
framhöll, att den svenska folkskollärarkåren icke
mötte honom på förhand som en främling
utan tvärtom såsom en för folkskolan varmt
intresserad vän. Genom födelse och
barn-domserfarenheter från ett f olkskollä rårhem
på landet, genom studier och utbildning,
genom verksamhet i folkskolans tjänst, genom
utövande av ledning i olika ställningar hade
han vunnit en förtrogenhet med folkskolans
och dess lärares förhållanden, som
folkskolans män och kvinnor hoppades skulle
lända folkskolan till gagn och välsignelse.
Statsrådet Stadener tog omedelbart ordet
och höll med värme och schwung samt
under livligt bifall från auditoriet följande tal:
Med ’Stor entusiasm instämmer jag i
de lyckönskningar, som helt säkert från
olika håll blivit framförda till S. A.
F. med anledning av dess halvsekel
jubileum.
Den siste ärade talaren erinrade mig
om den enligt min tanke största vinst,
som folkskolan eller - om man så vill
- S. A. F. hemfört under dessa
gångna 50 år. Denna vinst består, icke i
första hand i något yttre. Jag fäster
mig alltså icke vid den i sanning sago-
Rcdaktör och ansvarig1 utgivare:
Värner Rydén
Kedaktionssekreterare:
Karl-Erik Karlsson
Redaktion:
Vasagatan 10, l tr.
Telefon: Norr 3700.
Utgivningsdag: onsdag.
Annonspris:
för l millimeter å yttersida och sida intill text
30 öre, å innersida 25 öre; vid införande även
i Småskolan ett tillägg av 10 öre.
Prenumerationspris:
Vi år 10 kr., Vi år kr. 5:50, V4 år 3 kr.
Lösnummerpris 25 Ore.
Stockholm 1930
Kungl [.Hovboktryckeriet Iduns Tryckeri A.-B.
lika yttre utvecklingen, söm folkskolan *
genomgått från att vara ett
ambulerande inhyseshjon i bondgårdarna till
fideikommissarie, i skolans egna hus och
salar. Själv har jag ju icke varit med
på den tid, då läraren drog omkring
från by till by och fick logi i
stugorna, där han också samlade till några
veckors undervisning barn av
underbart olika åldrar. Men min far var med
på den tiden, och från hans mun har
jag skildringen. När jag själv för
omkring 30 år sedan fick sysselsättning
såsom praktisk skolman, voro
förhållandena högst skiftande i yttre
hänseende. Jag har suttit i skolrum, låga som
porten och rökiga som smedjor och
ovädrade som en tillstängd badstu. Vid
sidan om dessa blygsamma skolrum
funnos dock redan skolhus med goda
lokaler. På bänkarna såg man sida om sida
vid varandra, barn som voro riktiga
trashankar och andra som voro väl
klädda och »med nödiga skolböcker
försedda». Denna ojämnhet har
bortarbetats, ehuru ännu lärarkåren har
befogade anspråk på förbättring i sina
villkor.
När jag talar om den största vinsten
under dessa 50 år, fäster jag mig
hellre vid den seger, som folkskolan och
dess lärarpersonal vunnit för sin
gamla, i mansåldrar kända programpunkt,
om ett samlat undervisningsväsen och
ett rationellt samarbete mellan
folkskola och läroverk och akademi. Det
kommer för framtida bedömande att
förbliva en gåta, varför man arbetade
här i Sverige så länge för
folkundervisningen i splittringens tecken, och
varför man tillät sig det slöseri med
penningar och krafter, som ett
osammanhängande skolväsen måste
förorsaka. Nu är i alla fall den tiden förbi.
Ännu äro icke alla ölägenheter
övervunna, utan just nu genomgår
undervisningsväsendet ?n period av stor
svårighet, när det gäller att förverkliga
enhetsskolans program. Men folket har
sagt sitt ord, och enhetligheten i
folkundervisningen har blivit säkerställd.
När jag skall angiva, vad som är den
största vinsten under dessa 50 år,
stannar jag vid den föregående talarens
kraftiga framhållande av barnet självt
såsom skolans motivering, arbetsmål
och belöning. Folkskolan har äntligen
uppnått klarhet över sitt eget
väsende. Den är en barndomsskola. Den har
irrat fram och åter utan att komma till
denna klarhet. Por länge sedan, då un-
dervisningen ännu icke hade erhållit
fastare former, var den huvudsakligen
en angelägenhet för prästen och hans
medhjälpare. De fattade som isin
uppgift att lära svensken att frukta Gud
och ära konungen - ett vördnadsvärt
program, men utifrån påpressat
barndomsstadiet. Längre fram –
exempelvis under den tid då min far stod i
sitt skolarbete – fattades skolans mål
snarast som plikten att lära barnen läsa
och räkna och iskriva. Då blev det
huvudsaken att skaffa folket dessa
tekniska färdigheter. Då satte skolans män
sin ära i att ingen analfabet -skulle
mera finnas i Sverige. Detta var också
ett aktningsvärt program, men det
tillfredsställde aldrig skolans arbetare till
fullo.
Nu synes man hava kommit till
klarhet: folkskolan är en barndomsskola,
den har upptäckt barnet, och den
hjälper barnet att upptäcka sig självt.
Barnet är lärarens studium, och hans
arbete är att göra det till en
harmonisk och allsidigt utvecklad varelse.
Var och en ibland Eder vet, att jag
rned min livsuppfattning räknar
barnets värdesättning som en skänk, oss
given av den man, som sade: »Sen till
att I icke förakten en enda av dessa små».
Ännu genljuda hans fotsteg. Han såg
icke i barnet ett yrkesmaterial, som
man på kortaste tid skulle öva och
träna till brödförvärv. Än mindre såg
han i barnet en av onda impulser
ge-*nomdränkt varelse, som skulle inläras
sederegler. Ej heller betraktade han
barnet som en möbel med många
hyllor eller fack eller lådor, i vilka skulle
instoppas vetande om de vuxnas
upptäckter eller berömliga gärningar. Utan
hän såg i barnet en själ att känna och
att älska, ett sinne att studera och att
skydda, en människa - isåsom han på
sitt språk uttryckte sig - med
himmelriket inom sig. Så länge barnet är
barn, har det rätt att leva ett
fulltonigt barnaliv. Det gäller att låta det
bliva eller göra det till ett riktigt sunt
barn.
När jag nu förnyar mina
lyckönskningar till S. A. F., knyter jag därtill
den särskilda förhoppningen, att det
nya halvseklet skall betyda fortsatt
hänförelse för barnet och dess fostrande
samt fortsatt sammanhållning mellan
.folkskolans lärarpersonal till gagn’för
folket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
