Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 34. 20 augusti 1930 - Särmeningarna i lönefrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- 798
S V E N S K L Ä R A R E T I D N I N G Nr 34
domligt, om genom en bestämmelse av denna,
art kommunerna förhindra® att honorera det
icke oväsentliga merarbete, som åvilar
lärarinnor i mindre folkskolor och biträdande
lärarinnor. Lärarlönekommittén, som föreslagit
småskollärarinnorna till en förmånligare
löneplacering, än 1928 års lönekommitté
förutsatte, att »det må ankomma på de kommuner,
vilka anse sig böra bibehålla den mindre
folkskolan, att lämna lärare den ersättning
utövar laglig lön, vilken på grund av
tjänstgöringen i denna skola kan anses påkallad.
Detsamma torde böra gälla i avseende å
biträ-dand^ lärare vid folkskola».
Då i det statliga avlöningsreglementet ges
en niöjlighet att i undantagsfall, »så framt
för främjande av statens intressen sådant
kräves för förvärvande av särskilt
kvalificerad person till viss befattning», utdela en
lön, £om intill 20 % överstiger lönen enligt
den högsta för tjänsten fastställda
löneklassen, synes det i analogi därmed böra
medgivas, att, där för främjande av kommunens
intressen sådant kräves, kommunen erhåller
rätt att utöver de i löneplanen fixerade,
beloppen lämna tillägg.
Slutligen ifrågasätter jag den föreslagna
bestämmelsens förenlighet med den gällande
kommunala självbestämningsrätten.
Med instämmande i vad rektor Sjöwall
rörande; denna fråga anfört och under
hänvisning till det ovan yttrade har jag ansett mig
böra påyrka, att kommunerna bibehålla sin
nuvarande rätt att bevilja tillägg till de
fastställda lönerna.
Beträffande högre folkskolornas
lärare gör han sig till tolk för följande
uppfattning:
Ifriga om placeringen av lärare i en- och
tvåklaissiga högre folkskolor har jag icke
kunnat Epsluta mig till kommitténs förslag, som
för cfenna lärargrupp torde medföra
minsk-ningEJr i nu utgående löner. Lönen bör enligt
mitt förmenande icke sättas lägre än 20
respektive 17 lönegraden.
Fö:: icke ordinarie lärare förordar jag en
motsvarande löneplacering.
Uttalandet angående lärare vid
folkskola återgiva vi in extenso:
Jag har utan tvekan biträtt kommitténs
förslag att inplacera undervisningsväsendets
personal i det allmänna lönesystemet. En
dylik anordning synes mig ur såväl
statsmakterna^ som befattningshavarnas synpunkt
påtagligt förmånlig. Lärarna erhålla sina
bestämda platser i statens avlöningsreglemente,
och c eras löner kunna utmätas efter för
övriga tjänstemän fastställda grunder. Detta
torde för ifrågavarande personalgrupper
medföra en tryggare ställning och för
(statsmakterna) en önskvärd förenkling i det statliga
lönev^äsendet och större överskådlighet
be-träff&nde gällande stadganden på detta
område.
Via bestämmandet av lönerna för folk- och
småskolans lärare har 1928 års lönekommitté
sökt undgå jämförelser med övriga
tjänstemän, för vilka staten fastställer lönerna. Det
syness mig, som om detta förfaringssätt icke
vore riktigt. Lärarlönekommittén hade vid
sitt ställningstagande till folkskollärarnas
lönefråga ansett denna liksom andra
tjänstemäns lönefrågor böra prövas från
synpunkten av vederbörandes utbildning, deras
tjänstgöringsförhållanden och befordringsutsikter.
Jag iiar vid mitt ställningstagande till denna
fråga, ansett mig böra granska den från de
tre synpunkter lärarlönekommittén anlade.
Vad beträffar folkskollärarutbildningen, må
erinras därom, att denna bedrives efter två
olika linjer vid statens seminarier: en
ettårig kurs för studenter och en fyraårig kurs,
som förutsätter lägre förkunskaper hos de
inträdessökande.
Intagning i den ettåriga seminariekursen
föregås av inträdesprov, där den sökande,
som skall ha avlagt studentexamen, prövas i
musik och slöjd samt i sådana i det
fyrklas-siga seminariets undervisning ingående äm-
nen eller ämnesgrenar, som tillhöra
gymnasiets undervisning (med undantag för
främmande språk och kemi), men i vilka sökanden
icke erhållit godkänt vitsord i studentexamen.
Den inträdessökande studenten måste alltså
utöver studentexamen skaffa sig särskild
utbildning i musik och slöjd samt bedriva
ytterligare studier för erhållande av godkänt
vitsord i vissa ämnen, vari han eventuellt
icke godkänts i studentexamen. Därefter
måste han underkasta sig ytterligare ett års
studier vid seminarium, varunder visserligen
själva undervisningen är kostnadsfri men då
han själv får bekosta sitt uppehälle samt alla
läroböcker och för utbildningen erforderlig
arbetsmateriell, i undervisningen ingående
studieresor och utflykter. Han har därunder icke
något som helst arvode, dagtraktamente eller
lön, såsom förekommer vid t. ex.
kommunikationsverkens elevkurser.
För inträde i den fyraåriga
seminariekursen erfordras enligt seminariestadgan att vid
inträdesprov ha ådagalagt kunskaper i
överensstämmelse med kurserna för folkskolan
lit-tera A, i kristendomskunskap, matematik och
naturkunnighet. I ämnena historia och
geografi skall den sökande redovisa kunskaper
till omfattning motsvarande kurser i
realskolans fem lägre klasser. Därutöver
förekommer prov i teckning, sång och slöjd. Härav
framgår, att även om man vid
inträdesprövningen endast tillämpade seminariestadgans
minimikrav, krävas av de inträdessökande
studier efter genomgången folkskola.
Aspiranter, som icke undervisats i någon annan
läroanstalt, måste fore inträdesprövningen
bedriva särskilda studier för att kunna fylla
fordringarna för proven. Dessa
inträdessökandes utbildning utöver folkskolan har staten
icke på något sätt underlättat varken i
skol-organisatoriskt eller i ekonomiskt avseende.
Då inträdesåldern till seminariet är
fastställd till lägst 16 år, är aspiranten hänvisad
att under tiden från avslutad folkskola, tills
iriträdesprövning kan ske, på sätt han själv
bäst kan utfinna komplettera sina kunskaper.
I de olika seminariestäderna anordnas
privata kurser för inträdessökande.
Undervisningen här få aspiranterna helt och hållet bekosta
själva, även i vad det gäller avlönande av
lärare och hyra för undervisningslokaler.
Seminarierna ha emellertid höjt de
stadgade kraven vid inträdesproven, så att i själva
verket de inträdesfordringar, som numera
tillämpas, närmast svara mot realexamen.
Vid utlåtande över besvärsmål har
skolöverstyrelsen fastslagit, att den ettåriga
studentkursen och den fyraåriga seminariekursen
skola anses ge fullt enahanda
lärarekompetens. Detta förhållande bestyrker, att
myndigheterna stå bakom de krav, som
seminarierna numera ställa på de inträdessökande
till de fyraåriga kurserna.
Av det anförda torde framgå, att vid en
jämförelse mellan folkskollärare å ena sidan
och å den andra viss rekryteringspersonal
till ett flertal befattningar av förutvarande
s. k. högre grad vid statens affärsdrivande
verk eller vissa stater, såsom
fångvårdsstaten och tullstaten, de förra måste ur
synpunkten på uppställda krav på teoretisk
utbildning ställas framför vissa grupper av de
senare.
Beträffande arbetsförhållandena i
folkskolan yttrade lärarlönekommittén bl. a.:
»Folkskollärarens tjänstgöringsförhållanden
skilja honom föga från andra lärare. I ett
avseende torde man kunna säga, att en
skillnad föreligger, därutinnan nämligen, att hans
ställning är mera självständig och hans
ansvar därigenom större. Han tjänstgör alltid
som klassföreståndare och har vid flertalet
skolor utom undervisningen jämväl att
fullgöra en hel del åligganden av pedagogisk art,
som eljest pläga ankomma på en skolas
föreståndare eller rektor. Flertalet skolor liffga
på landsbygden, i många fall avlägset och
långt borta från mera befolkade centra;
läraren är ofta ensam, har ingen att rådföra sig
med och företräder stundom det enda
bildningsmomentet på orten. Den betydelse, han
i sistnämnda hänseende äger, får ingalunda
underskattas.»
Till ovanstående bör beträffande
jämförelsen med övriga lärare även framhållas, att
folkskolan som regel saknar de möjligheter,
som stå andra skolor till buds, att från
skolan skilja sådana elever, vilka på grund av
bristande begåvning eller disciplinära
förhållanden göra skolarbetet särskilt betungande.
Elever av båda dessa kategorier äro
ingalunda ovanliga. I förra fallet kräves av läraren
ofta ett under elevens hela skoltid fortgående
extra arbete, därest eleverna i fråga
skola kunna bibringas även en ganska ytlig
kännedom om skolans kurser, och i det senare
fallet kan icke sällan en enda elevs bristande
sinne för disciplinära krav skapa svårigheter
av för läraren mycket betungande
beskaffenhet.
En annan omständighet är, att
folkskollärarens undervisning icke inskränker sig till
ett eller annat ämne utan som regel omfattar
samtliga på skolans schema förekommande
ämnen. Detta måste givetvis medföra, att det
arbete, som folkskolläraren har att nedlägga
på lektionsförberedelser och för att inte
förlora kontakten med utvecklingen på olika
under-\isningsomraden, blir synnerligen omfattande.
Angående läsårets längd inom folkskolan
är detta i folkskolestadgan fastställt till
minst 34V2 veckor per år. Antalet
tjänstgöringstimmar per vecka är för folkskolans
lärare med tjänstgöring inom 4-6 (eventuel.lt
7) klasserna 31a/2 timme, tiden för
morgonandakten inberäknad. Enligt kommitténs
förslag svarar häremot för
lektor vid allmänt läroverk...... 21-24 timmar
adjunkt vid allmänt läroverk... 25-30 »
övningsskollärare vid
seminarium............................... 22-26 >
lärare vid högre folkskola ...... 25-30 »
ämneslärare vid kommunal
mellanskola........................... 25-30 >
lärare vid landstingsseminarium 22-26 »
Härtill är att märka, att folkskollärarens
tjänstgöring i 4-6 (eventuellt 7) klasserna
alltid uppgår till de nämnda SlVa tim., medan
för övriga här angivna lärare maximitiden
icke alltid uttages. Folkskollärarens arbete på
tjänsterummet är alltså längre per vecka än
övriga lärares. En beräkning visar, att om
man räknar med att i medeltal 28 timmar
uttagas av övriga lärare, uppväger antalet av
folkskollärares under 341/2 veckor meddelade
lektioner det antal, som uppnås av övriga
skolors lärare under 39 läsveckor. En lärare
i folkskolan har dessutom att rätta och
granska alla av eleverna utförda skrivningar och
prov. Folkskollärare måste också ofta
undervisa två eller flera klasser samtidigt.
Tar man vederbörlig hänsyn till den tid,
som åtgår för rättandet av skripta,
lektionsförberedelser o. dyl., torde lärarnas
arbets–dag ofta uppgå till åtta timmar. I detta
sammanhang bör observeras, att tid dessutom
kräves för samarbete mellan skola och hem
samt att lärarnas medverkan med all rätt av
kommunerna kräves i fråga om de särskilt i
städerna förekommande olika grenarna av
social verksamhet, såsom barnbespisning,
Skolresor, uttagning till skollovskolonier,
utdelandet av fri undervisningsmateriell, tandvård
och läkarvård. I regel åligger läraren att
inhämta och kontrollera de hjälpsökandes
ekonomiska villkor.
Vidkommande folkskollärares bef
ordrings-möjligheter bör erinras därom, att dessa i
förhållande till kårens storlek äro ett
försvinnande fåtal. Dessutom stå de
överlärar-och iolkskolinspektörstjänster, som finnas
inom folkskolan, öppna för såväl präster som
akademiskt utbildade lärare. Vad
överlärartjänsterna beträffar, äro dessa ofta förenade
med full eller i det närmaste full
tjänstgöring i klass. Arvodet bestämmes helt av
kommunerna och har ofta satts till ytterst
blygsamma belopp. Praktiskt taget kan det
sålunda sägas, att folkskolans lärare sakna
be-fordringsmöjligheter, medan
kommunikationsverken äro så organiserade, att assistent- och
skr ivartjänsterna äro avsedda som rekryte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
