Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 41. 8 oktober 1930 - Folkskollärarutbildningen i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
968
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 41
Folkskollärarutbildningen i Tyskland.
Föredrag vid adertonde allmänna
folkskollärarmötet av
folkskollärarinnan Elin Lundewall,
Falun.
Jag har fått i uppdrag att för detta
möte redogöra för intryck och
erfarenheter från en studieresa till några
folk-skollärarutbildningsanstalter i
Tyskland. Kesan omfattade högskolorna och
instituten i Dresden, Jena och
Hamburg, akademierna i Heidelberg,
Frankfurt am Main och Kiel samt seminariet
i Bayreuth.
Det kan naturligtvis inte bli annat
än en redogörelse i stora drag, och
något fullgiltigt omdöme kan jag
naturligtvis inte åta mig att avge om en
organisation, om vilken tyskarna själva
uttalade, att vad den dugde till, det
fick framtiden utvisa.
Universitetsutbildningen blir verklighet
för de tyska folkskollärarna.
Den nya folkskollärarutbildningen i
Tyskland har sin grund i
riksförfattningen av år 1919. Bestämmelsen däri
innebär, att all lärarutbildning skall
vara akademisk och medförde därför en
förändring i utbildningen för
folkskollärarna. Dessa hade ju liksom hos oss
utbildats vid seminarier.
Det är många årtiondens strävanden
inom den tyska folkskollärarkåren, som
genom den nya bestämmelsen
förverkligats.
Första gången som önskemålet om
universitetsutbildning framfördes, var
så tidigt som 1848. Man kan förstå,
varför det skedde just då. Dels gick vid
den tiden genom Tyskland liksom på
andra håll en våg av liberalism, dels
hade arbetet för återuppbyggandet
efter de napoleonska erövringarna givit
folkskollärarna en mycket gynnsam
ställning. Deras deltagande i
återuppbyggandet genom arbetet för
folkupplysningens höjande skattades högt. »För.
allt, som i det nya Tyskland var gott
och stort, hade det sina skollärare att
tacka», har någon sagt med
hänsyftning på denna tid.
Helt säkert var det också i känslan
av det stora ansvar, som lades på
bildningens målsmän, som folkskollärarna
begärde en förbättrad utbildning. På
grund av den allmänna stämningen,
syntes det inte alltför otroligt, att
statsmakterna skulle lyssna till
framställningen.
Det blev emellertid en lång väntans
tid, innan uppfyllelsen kom. Många
lärargenerationer fingo sätta in sin
energi på frågans lösning, innan den
äntligen kom efter en sjuttioårig
väntan.
Att önskemålen förverkligades nu
berodde utan tvivel på, att det politiska
läget var gynnsamt samt att folkskollä-
rarkåren hade målsmän, som förstodo
att använda det gynnsamma
ögonblicket. Men det är också klart, att det
inte skulle lyckats, om inte
folkskollärarna haft en folkmening bakom sig.
Det ligger någonting i detta, att
frågans första framträdande och dess
lösande skett i en tid av sammanbrott
och fara. Tysklands folk har, det
förstår man, en stark tro på
folkbildningens värde för ett lands styrka, andliga
hälsa och lycka. Och i tider av
svårigheter och fara framstår denna betydelse
endast så mycket klarare.
Ett uttryck härför kan man finna i
ett uttalande av en partiledare i
sachsiska lantdagen: »Vi fasthålla därvid,
att vi genom en förbättrad och
fördjupad lärarutbildning gå mot en höjning
av folkbildningen över huvud taget.
Och vi se i kostnaderna för
folkbildning och lärarutbildning den bästa
kapitalplacering för återuppbyggandet
efter vårt folks fruktansvärda
sammanbrott.»
Tyskland har sedan länge gått i
främsta ledet ej blott i fråga om
uppskattning av folkbildningen utan
framför allt, då det gällt att iiträtta något.
Det steg Tyskland nu tagit i fråga om
folkskollärarutbildningen står i full
överensstämmelse med dess traditioner.
Tyskland är emellertid ej ensamt om
att ha infört universitetsutbildning för
folkskollärarna, och detta visar ju, att
man på flera håll sysslar med tanten
på en förbättring av folkskollärarnas
utbildning.
Sedan länge har också den svenska
folkskollärarkåren begärt att få
tillträde till universiteten. Man har nog här
från början tänkt sig
universitetsutbildningen som en fortbildning efter
avlagd examen vid seminariet, och
framställningar i den riktningen ha ju
också gjorts vid flera tillfällen. Men då
man nu i andra länder öppnat
universiteten för folkskollärarnas utbildning,
så har därmed frågan även hos oss fått
ny aktualitet. Naturligtvis finns det
också andra anledningar till
övervägande, men jag har i detta sammanhang
inte anledning att gå in på dessa.
Den tyska folkskollärarutbildningen
organisation.
Den tyska lärarutbildningen har
genom den förutnämnda bestämmelsen i
riksförfattningen blivit till sina
grunddrag enhetligt bestämd för hela riket.
De olika staterna ha emellertid
tydligen rätt att själva utforma
organisationen och utbildningen i deras
enskildheter. Härigenom ha vissa
skiljaktigheter uppstått i de olika staterna och
även i viss mån i de olika
utbildningsanstalterna.
Enligt en redogörelse för
utbildningen, som är utgiven i år, är den nya ord-
ningen genomförd i elva stater, medan
sex, däribland Württemberg och Bayern,
ännu ej fattat beslut om omläggning
utan tills vidare bibehållit
seminarieutbildningen.
Vid ett besök, som de båda utsända
från centralstyrelsen gjorde vid
Bayreuths seminarium, angavs såsom
anledning till dröjsmålet dels de särskilda
politiska förhållandena i Sydtyskland,
dels och framför allt de svåra
ekonomiska förhållandena. Omläggning skulle
dock göras inom de närmaste åren
hoppades man. Någon principiell
motsättning i förhållande till andra stater i
denna sak anfördes ej.
Det är en mycket vittomfattande
organisatorisk omläggning, som måst
utföras, och det är klart, att den ännu
inte på långt när är färdig. Man har
inte ens ännu fulla antalet
utbildningsanstalter. Särskilt gäller detta Preussen.
Trots det att, såsom redan nämnts,
organisationen har en hel del
variationer, ansåg man därute, att den
huvudsakligen kunde sägas ha blivit lagd efter
blott två olika linjer. Mest typisk för
den ena linjen är organisationen i
Preussen och för den andra linjen
organisationen i Sachsen och Hamburg.
Den organisation, som genomförts i
Preussen och Baden samt ytterligare två
stater kännetecknas därav, att man
förlagt utbildningen till särskilda, för
detta ändamål upprättade högskolor, de s.
^."pedagogiska akademierna.
I sju stater, däribland Timringen,
Sachsen och Hamburg, har man förlagt
utbildningen till redan förefintliga
högskolor, som antingen äro universitet,
såsom i Jena och Hamburg, eller tekniska
högskolor, såsom i Dresden. Den
prak-tiskt-pedagogiska utbildningen sker i
dessa stater vid ett särskilt, till
universitetet knutet praktiskt-pedagogiskt
institut.
Å ena sidan har man således såsom
utbildningsanstalt akademien, där såväl
den vetenskapliga som den
praktiskt-pe-dagogiska utbildningen ges. Å andra
sidan utgöres utbildningsanstalten av
universitetet med sitt praktiskt-pedagogiska
institut. I de stater, där man gått in för
linjen med akademier, har man således
haft att upprätta helt nya högskolor,
medan man i de övriga staterna
begagnat redan befintliga, för ändamålet fullt
rustade högskolor. T. o. m. vid de
tekniska högskolorna, i varje fall vid den
i Dresden, fanns redan förut en
fakultet, som med någon omläggning kunde
mottaga lärarstudenterna. För en
utomstående förefaller det, som om
organisationen efter denna linje måste bli
mindre kostsam än anordningen med
akademier och även att den borde kunna
erbjuda större tillgång på vetenskapligt
utbildade lärare. Den ger ju också
lä-rarstudenterna möjlighet att idka stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
