Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 43. 22 oktober 1930 - Dyrtidstillägget för fjärde kvartalet 1930 - Fritt forum - Självständigt arbete i geometri - Praktiskt eller opraktiskt?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1026
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 43
Gift lärarinna, vilkens man icke är berättigad till dyrtidstillägg av statsmedel, äger tillgodoräkna sig dyrtidstillägg
för barn (såsom familjeförsörjare), endast om mannen är på grund av bristande arbetsförmåga väsentligt urståndsatt att
bidraga till familjens underhål), således icke på grund av t. ex. mannens arbetslöshet.
Förhållandena vid början av kalenderkvartalet äro grundläggande för beräkningen av dyrtidstillägget. T. ex. för
barn, som den 2 oktober uppnår 16 år, utgår dyrtidstillägg till och med december månad; för barn, som födes den l
oktober utgår dyrtidstillägg först från och med nästkommande januari; icke familjeförsörjande lärare, som i början av
oktober uppnår 25 år, räknas till kategorien »under 25 år» till och med december månad.
Barntillägg får icke för samma tid utbetalas från mer än en befattning (huvudbefattningen).
Fritt forum.
För att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlag*.
som brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Självständigt arbete i
geometri.
I en artikel i Svensk Läraretidning för
någon tid sedan, rubricerad »Två
Daltonförsök i B2 skolor», ställde jag i utsikt att
senare mera utförligt redogöra för den av mig
tillämpade metoden , för geometri i klass 5
och 6. Med redaktionens tillåtelse vill jag här
försöka göra det.
Kanske metoden egentligen ej innehåller
så mycket nytt. Det skulle i så fall vara att
den helt och hållet bygger på självständigt
arbete och att den så mycket som möjligt
hyllar åskådlighetsprincipen. Det senare är ju
en sak, som är av mycket stor betydelse i
geometrien, som lätt blir ett abstrakt räknande.
Uppslaget till den fick jag av en annons i
Svensk Läraretidning (tror jag det var) om
modeller för geometriundervisningen rörande
kroppar. Det var diverse saker av bleckplåt,
kuber, pelare, pyramider o. s. v. Jag kom
då att tänka på, att man kanske även kunde
göra modeller för planimetriundervisningen.
Av plywood tillverkade jag kvadrater,
rektanglar, trianglar av olika -slag, trapetser,
mångsidingar, cirklar och ellipser. Samtliga
målades sedan i granna färger - med en
mörkare kant, som framhävde konturen -
och fernissades. Kvadraterna och
rektanglarna indelades på baksidan i centimeterrutor.
Av trianglarna gjordes dubbletter, som
tillsammans bildade parallelogrammer - detta
för att påvisa, att en triangel alltid är
hälften av en parallellogram med samma bas och
höjd. Romboiden gjordes med en löstagbar
triangel vid ena kortsidan, så att man genom att
placera den vid andra sidan kunde göra
rom-boiden till en rektangel.
Som modeller till stereometrien togos de
kroppar, som funnos i skolans
materiellsamling, med ett par undantag. Cylindern
gjordes av bleckplåt ävensom en kon med samma
bas och höjd, detta för att lätt med
vatten-ifyllning kunna påvisa sambandet mellan
deras rymder. Säkert hade det varit gott, om
man även kunnat göra de andra kropparna
på samma sätt för att experimentellt kunna
påvisa riktigheten av beräkningarna. Dock
vill jag påpeka, att en något så när skicklig
smed kan göra dessa saker till en bråkdel
av det pris, som den annonserade serien
betingar. (Jag fick t. o. m. de båda kropparna
gratis.)
För att nu åstadkomma självständigt arbete
med denna materiell skrev jag ut
arbetsan-visningar. Därvid sökte jag få barnen att så
grundligt som möjligt analysera de olika
ytornas eller kropparnas form och söka sig fram
till beräkningen av dem. I arbetsböcker
ritades (och färglades) de olika figurerna, svar
på en del frågor skrevos in, och regler
antecknades med rött bläck. Jag behöver väl
inte nämna, att all denna färgprakt ökar
barnens glädje vid arbetet synnerligen
mycket. I arbetsboken skrevos även in en del
redogörelser för {tillämpningsövningar, såsom
»Hur jag räknade ut ytan av väggarna i ett
rum hemma», »Hur jag räknade ut ytan av
en åkerbit» o. s. v.
På varje arbetsanvisningsblad funnos
dessutom utsatta en del övningsuppgifter. Dessa
hämtades ur Armans »Barnens geometri», en
bok, som synnerligen väl lämpar sig som
komplement till arbetsanvisningarna, då den
i stort sett bygger på samma princip.
Däremot räcker den ej gärna ensam, då den
alltför litet sysslar med sakens teoretiska sida,
och åtminstone enligt min åsikt denna behövs
lika väl som den praktiska.
Till kropparna gjorde de flesta av barnen
ytmönster av tjockt ritpapper och, genom
vikning och hopfästning av dessa, modeller,
vars ytor och rymder de sedan fingo räkna ut.
Egentligen skulle jag här ha velat med
några siffror klargöra resultaten av kursen,
men detta är mig tyvärr omöjligt, då jag
låg sjuk under en del av vårterminen, och
därför ej kunde göra de ingående prov, som
härför hade varit nödvändiga. Emellertid var
både mitt och vikariens allmänna intryck, att
barnen fingo en rätt stor säkerhet i att
handskas med geometriska begrepp och att
reglerna lätt inpräglades. Därtill kommer, att
arbetsglädjen stod högt i tak, även bland
flickorna, som annars ofta ej äro intresserade av
geometri. En av dem sade på kvällen första
dagen till sin mor: »Mamma, det är så roligt
med geometri», ett påstående, vars sanning
hon bevisade genom att hela eftermiddagen
och kvällen hålla på därmed.
En annan fördel med detta sätt att ordna
geometrikursen är att den kan inpassas på
tider, som lämpa sig för de olika individerna.
Barnet bör ju vara klart med decimalbråk och
metersystem, innan det börjar med
geometri, annars blir nyttan av arbetet med detta
ämne ganska illusorisk. Om man nu över
huvud taget har släppt barnen lösa att följa
sin individuella takt i räkning, så är det
svårt att samla dem till ön gemensam geome-
trikurs, då de stå på rätt olika ståndpunkt i
samma klass. Har man då en kurs, som
lämpar sig för självständigt arbete, så kan man
sätta in den, när det lämpar sig för varje
barn.
Naturligtvis får man ej helt och hållet
lämna de arbetande åt sig själva lika litet här
som i andra ämnen. Man måste naturligtvis
tillse, att de rätt uppfattat anvisningarna,
och även giva hjälp litet här och där. Men
den ojämförligt största kvantiteten arbete
utföres av barnen själva, och det blir inga som
helst döda moment i undervisningen.
Ture Ericsson.
Praktiskt eller opraktiskt?
Egentligen är det underligt, att man år
1930, ett sådant de stora frågornas år,
behöver tala om barnens sitta eller stå vid
svar-givande med sådan högtidlighet.
I min skola (jag har tjänstgjort både i
stad och på landet) användes båda sätten.
Skola barnen resa på sig och svara? Jag
anser, att det skola de göra vanligen då
vi ha läxförhör o. d. Det främjar disciplinen,
stärker uppmärksamheten och är vackert. Ty
i frihetens namn skola ej allehanda ofasoner,
som lätt bli följd av för stor ömhet och
rädsla för besvär, odlas. Och disciplin skall
finnas i skolan såsom vardagsgäst, ej blott
som paraddagsgäst.
Men vid friare samtal, vid talövningar o.
s. v. behöva ej mina barn resa sig och svara.
De svara där de sitta eller stå, ty det händer,
att vi samlas i klunga, då vi prata med
varandra. Detta såväl vid examen som
inspektion. Aldrig har det hänt, att någon
anmärkning framförts på grund därav. Och jag tror
inte alls, att någon blivit chockerad.
Ber också att få säga såsom min mening,
att det »gamla utfrågningssystem», som så
mycke-., förkättras, kan vara lika ungt och
evigt ungt som dagen. Hur kunna ej
frågorna variera, aldrig blir det väl precis samma
huvudpunkter, som läggas till grund för
tanke och samtal. Eller vad vill man ge i
stället? Skriftliga frågor eller varje dags arbete
samlat liksom uppsatsvis? Båda delarna
anser jag skola användas, men aldrig kunna de
ersätta den direkta frågan av den levande
rösten.
Alfhild Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
