Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
Den hemska taflan.
På en skön söndagseftermiddag i medlet af Juni månad hade
några unga flickor till lekar och oskyldiga nöjen samlat sig på
en blomsterdoftande äng i Östergötbland. Den äldsta, som också
var chorförarinnan, var sjjitton år gammal: den yngsta, ett skönt
och lifligt barn, hade ännu icke fyllt srtt nionde. Hon hette
Emma. De plockade blommor, bundo kransar och krönte
hvarandra, dansade och sjöngo; de firade en yppig blomsterfest i
naturens sköte. Än drogo de utåt fältet, der guldgula
solstrålar, förmälda med vestanvindarne, smekte Floras färgskiftande
slägte: än hvilade de i harmoniska grupper på en skuggrik
kulle. Gladast och yrast sväfvade dock Emma, lik en sy lf,
omkring bland träden och buskarna, och så ofta hon funnit
en ovanligt stor eller vacker blomma, hoppade hon af glädje,
kallade kamraterna till sig eller ilade till dem för att skryta
med det härliga fyndet. Efter en stund saknades hon alldeles.
De andra flickorna begynte först sinsemellan fråga: «Jag
undrar, hvart Emma tagit vägen.» — Mon då ingen Emma syntes
till, grep dem alla en viss oro: de ropade, de skreko: «Emma!
Emma! kom hit! hvar är du?»
Det dröjde dock icke länge, förrän Emma, med fladdrande hår
kommer springande ur djupet af en björklund. «Ack! jag har
sett ett stort, stort slott Det är visst icke långt dit Låt oss
gå dit! Det är visst det samma, som pappa talar så mycket
om. Det är ännu långt till qvällen, och vi behöfva icke vara
hemma förrän klockan åtta. Kom, söta Amalia! kom, min lilla,
snälla Gustafva —- kom, kom, goda Theresia! Om du vill, så
komma nog de andra med.»
Efter en kort öfverläggning beslöts vandringen till slottet
En slingrande gångstig ledde öfver ängen till en slätta, hvarest
ett böljande sädesgärde mottog den glada skaran: och der
vankades en rik skörd af blåklint och riddersporrar. De hunno
snart nog fram till det gamla herrego(^et.J^wJ?^och fingo
lätt tillåtelse att beskåda rummen.
Svnuk Læsebog.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
